Utan att ha en aning

om vad jag skall skriva...

Det känns som att det är dags helt enkelt. Att det är dags att bara skriva lite och visa att jag lever liksom.

Det händer inget viktigt. Jag har ett vick på en gymnasieskola. Det är okej, men jag vill inte gå i väggen så jag håller distans. Det är bara 35% fram till maj, sedan lite timmar resten av terminen och jag vill inte ge kommunen gratis arbetskraft. Även om eleverna är värda det. Det är en fråga om att ge allt den tiden man är där och räcker inte det får man ge upp en del av prestationskraven. Märker att jag i vissa lägen är en bra pedagog och i vissa lägen håller jag inte alls. Eleverna gillar mig iaf. Jo, alla utom kanske en eller två av eleverna.

Jag får som vanligt inte tummen ur för att fixa sånt som jag egentligen vill göra och undra vad för fel det är på mig egentligen. Är ganska trött jämnt. Ändå mår jag förhållandevis bra. Skönt!!!

Ett skitmoment finns som jag inte orkar ta tag i, och det är det faktum att min A-kassa (som jag inte tar ut några pengar ifrån) har beslutat att betala tillbaka pengar som jag betalat in. De vill inte ha mig som medlem. Detta gör mig så djävla förbannad så jag kan inte ta det just nu för jag får hjärtklappning och panikångestsymptom bara genom att nämna det här. Undrar när jag skall lösa detta. Nej nu börjar jag snart lipa fan!

I alla fall, det är vår och solen skiner in på datorskärmen som blir helt oläslig. Jag har lust att gå ut, men måste äta lite först. Sedan kanske jag kan ta itu med något annat som att börja sy lite grejer till något lajv eller sånt som gör att jag mår bra. För nu har jag lajvabstinens som fan.

Jag stoppar tillbaka huvudet i sanden och säger bye bye och ler stort med nästan hela ansiktet!

---