Har inte någon aning om huruvida man får lägga till andras blogg adresser utan att fråga. Jag gör det i alla fall, så får ni klaga om ni känner er kränkta av detta på något sätt. Jag skulle bli väldigt smickrad, kan jag ju säga hehe.
Jag har lite fler bloggar jag bruka besöka men de har ramlat ut min favvolista och jag hinner inte leta efter dem nu. Gör det sen.
Måste också säga: Tant 4 är min favvorit i I am your operator!
torsdag, maj 31
onsdag, maj 30
Så går det om man måste göra allting själv...
Fixar inte riktigt allt det där roliga arbetet med att göra bloggen personlig. Har inte tålamod att läära mig själv. Det tar sån djävla tiiid. Men det är det som krävs, och så blir det bara fel, och för mycket ilands problem att jag vill spy på mig själv och datorn. Eller eventuellt skänka den till någon som ingen har.
Så blir klockan rå mycket och jag måste gå till sängs för annars så sabbar jag hela dagen efter med att sitta och gäspa och stirra futilt på aftonbladets klicksidor istället för att ringa de där samtalen jag skulle ringa, sy den där grejen jag skulle sy, som tar en hel dag bara för att jag lärt mig själv att sy och därför inte riktigt har lärt mig hur ett mönster funkar så jag bli så frustrerad så jag vill skänka det satans tygstycket till någon stackare som inget har.
Det är bara du själv som kan göra något år din situation :) *fliiiiiiin*. Gläh!
Ja det är bara jag och jag och jag och jag hela tiden. Och inte kan jag lita på någon annan än migsjälv heller eller?
Detta ta får år räcka äcka för ikväll äll gonatt!
Öh h ekar ar det et här är?
Så blir klockan rå mycket och jag måste gå till sängs för annars så sabbar jag hela dagen efter med att sitta och gäspa och stirra futilt på aftonbladets klicksidor istället för att ringa de där samtalen jag skulle ringa, sy den där grejen jag skulle sy, som tar en hel dag bara för att jag lärt mig själv att sy och därför inte riktigt har lärt mig hur ett mönster funkar så jag bli så frustrerad så jag vill skänka det satans tygstycket till någon stackare som inget har.
Det är bara du själv som kan göra något år din situation :) *fliiiiiiin*. Gläh!
Ja det är bara jag och jag och jag och jag hela tiden. Och inte kan jag lita på någon annan än migsjälv heller eller?
Detta ta får år räcka äcka för ikväll äll gonatt!
Öh h ekar ar det et här är?
måndag, maj 28
Svårt att inte bry sig!
Det verkar som allt fler inte bryr sig om politik.
Jag tycker att det är så himla konstigt. Nu menar jag inte att alla måste gå med i ett politiskt parti eller ens ha en offentlig åsikt om saker och ting, men att inte bry sig...
Allt är ju för sjutton politik som har med levnad att göra. Mat, pengar, jobb, miljön (som är såå "aktuellt")! Man kommer faktiskt inte undan. Det går inte att bara rycka på axlarna och säga att jag bryr mig inte.
Fan det räcker nästan att säga : -ja jag vet, visst är det djävligt! Eller - jag tycker att det är helt ok som det är. Bara man reflekterar över vad som sker i världen runt om!
Om man inte kommer ihåg samhällskunskapen och idiologierna, vad de står för, kan man kolla snabbt i en uppslagsbok och sedan dra sina egna slutsattser. Jag menar att de idioter som, inte av idiologiska skäl (idiologerna kan man diskutera med för de har tänkt och således även dragit slutsatser som stämmer med deras situation och person, jag känner många urtrevliga och kloka *hehe* moderater), röstat på aliansen för att "få bort persson", sabbade för oss som inte har det så förbannat lätt. Om de märker av det hela och är en av dem som nu, så här efter valet är förvånade över sicken skit borgarna ställer till med, så är jag hämndlysten nog för att önska dem en riktigt dålig tid. Så går det om man inte bryr sig att kolla vad saker och ting står för!
Det räcker att kolla in hur världen ser ut för att förstå vad jag menar. Jag tycker inte alls att man skall sluta att skåda innåt, sluta bry sig om småsaker, jag tycker att man skall bry sig om lite annat oxå...
En annan av mina förebilder John Lennon, sa : Think global, act lokal. Alla behöver inte gå i demonstrationståg, eller vara "plogbillar", bara man gör det som är så viktigt för att en demokrati skall funka, dvs bryr sig om vad som händer i ens närhet och inte alltid stoppar huvudet i sanden och säger: "Äh jag bryr mig inte om politik och sånt skit, det är så djävla tråkigt. Alla vill bara samma sak änndå så det spelar ju ingen roll vad man gör."
För det är inte sant, det finns olika vägar att uppnå målen och det är vägarna till en riktig demokrati eller en skendemokrati vi snackar om. Och ja, jag är medveten om att det snackas en massa skit, men vet man vad idiologin bakom säger, så har du ett bra hum om vad du har rätt att kräva. För man kan inte bara kräva i en demokrati, man har skylldigheter också...
Man får inte bara säga att man inte bryr sig, ge fan i det, snälla! Det gör mig så djävla arg...
Jag tycker att det är så himla konstigt. Nu menar jag inte att alla måste gå med i ett politiskt parti eller ens ha en offentlig åsikt om saker och ting, men att inte bry sig...
Allt är ju för sjutton politik som har med levnad att göra. Mat, pengar, jobb, miljön (som är såå "aktuellt")! Man kommer faktiskt inte undan. Det går inte att bara rycka på axlarna och säga att jag bryr mig inte.
Fan det räcker nästan att säga : -ja jag vet, visst är det djävligt! Eller - jag tycker att det är helt ok som det är. Bara man reflekterar över vad som sker i världen runt om!
Om man inte kommer ihåg samhällskunskapen och idiologierna, vad de står för, kan man kolla snabbt i en uppslagsbok och sedan dra sina egna slutsattser. Jag menar att de idioter som, inte av idiologiska skäl (idiologerna kan man diskutera med för de har tänkt och således även dragit slutsatser som stämmer med deras situation och person, jag känner många urtrevliga och kloka *hehe* moderater), röstat på aliansen för att "få bort persson", sabbade för oss som inte har det så förbannat lätt. Om de märker av det hela och är en av dem som nu, så här efter valet är förvånade över sicken skit borgarna ställer till med, så är jag hämndlysten nog för att önska dem en riktigt dålig tid. Så går det om man inte bryr sig att kolla vad saker och ting står för!
Det räcker att kolla in hur världen ser ut för att förstå vad jag menar. Jag tycker inte alls att man skall sluta att skåda innåt, sluta bry sig om småsaker, jag tycker att man skall bry sig om lite annat oxå...
En annan av mina förebilder John Lennon, sa : Think global, act lokal. Alla behöver inte gå i demonstrationståg, eller vara "plogbillar", bara man gör det som är så viktigt för att en demokrati skall funka, dvs bryr sig om vad som händer i ens närhet och inte alltid stoppar huvudet i sanden och säger: "Äh jag bryr mig inte om politik och sånt skit, det är så djävla tråkigt. Alla vill bara samma sak änndå så det spelar ju ingen roll vad man gör."
För det är inte sant, det finns olika vägar att uppnå målen och det är vägarna till en riktig demokrati eller en skendemokrati vi snackar om. Och ja, jag är medveten om att det snackas en massa skit, men vet man vad idiologin bakom säger, så har du ett bra hum om vad du har rätt att kräva. För man kan inte bara kräva i en demokrati, man har skylldigheter också...
Man får inte bara säga att man inte bryr sig, ge fan i det, snälla! Det gör mig så djävla arg...
fredag, maj 25
Tage citat
Kapitalismens överlägsenhet som skapare av ett bättre människosläkte bevisas väl bäst av den enkla sanningen att det finns få 75-åriga gruvarbetare som kan klå Marcus Wallenberg i tennis.
Utan tvekan är man inte riktigt klok.
Det finns så många bra författare. Tage Danielsson till exempel. Han är en av mina absoluta favoriter. Hasse Alfredsson är även han riktigt bra. Tag bara "En ond man" som blev "Den enfaldiga mördaren" som enligt mig är en av de bästa svenska filmerna genom tiderna.
Jag önskar att även jag kunde skriva så bra. Jag vet att jag ibland kan få ihop hyfsade texter. Men längre stycken, jag vet inte. Dikter blir det. Eller rättare sagt blev det. Jag har glömt hur man gör såna. Mycket har jag glömt. Eller är det så att jag börjat att bli feg. Det är inte omöjligt.
Tvekan ja, men fegehet, nej. Det är bra att se saker ur fler perspektiv innan man absolut säger ja. Det är bra att göra saker man inte vet om man behärskar, annars lär man sig aldrig något nytt. Ni fattar, hela tiden kan man ge en annan bild än den första man fick.
Men för att återgå till "författandet" så är det ju så att om jag fick ur mig all ilska och frustration och på något sätt kunde formulera mina åsikter som tex Tage och för den delen även Hasse, så tror jag att jag skulle må lite bättre. Jag krånglar bara till saker snårar in mig i utläggningar så folk tappar tråden. Jag står med trådänden i handen och vill att någon skall se den snygga mattan jag gjort men det enda de ser är ett stort härke.
Jag har en vän som korrekturläser litteratur, hon har anmält sig frivilligt som uttrasslare av eventuella manussidor. Jag kanske tar en chans en dag. Men inte idag för nu tar jag Oiik End som man säger i "Grät Britten".
Och nog är det så att man inte är riktigt klok, utan tvekan alltså...
Jag önskar att även jag kunde skriva så bra. Jag vet att jag ibland kan få ihop hyfsade texter. Men längre stycken, jag vet inte. Dikter blir det. Eller rättare sagt blev det. Jag har glömt hur man gör såna. Mycket har jag glömt. Eller är det så att jag börjat att bli feg. Det är inte omöjligt.
Tvekan ja, men fegehet, nej. Det är bra att se saker ur fler perspektiv innan man absolut säger ja. Det är bra att göra saker man inte vet om man behärskar, annars lär man sig aldrig något nytt. Ni fattar, hela tiden kan man ge en annan bild än den första man fick.
Men för att återgå till "författandet" så är det ju så att om jag fick ur mig all ilska och frustration och på något sätt kunde formulera mina åsikter som tex Tage och för den delen även Hasse, så tror jag att jag skulle må lite bättre. Jag krånglar bara till saker snårar in mig i utläggningar så folk tappar tråden. Jag står med trådänden i handen och vill att någon skall se den snygga mattan jag gjort men det enda de ser är ett stort härke.
Jag har en vän som korrekturläser litteratur, hon har anmält sig frivilligt som uttrasslare av eventuella manussidor. Jag kanske tar en chans en dag. Men inte idag för nu tar jag Oiik End som man säger i "Grät Britten".
Och nog är det så att man inte är riktigt klok, utan tvekan alltså...
torsdag, maj 24
Ordning och avreaktioner = medicin?
Det finns en hel del saker som gör mig arg. Jag blir lätt arg. Förr kunde jag använda ilskan på ett mer kreativt sätt. Då blev jag arg, hävde ur mig ilskan och var på bättre humör igen snart. Men inte nuförtiden. Jag har glömt hur man gör tror jag.
Felet är nog egentligen att jag inte har möjlighet, av olika anledningar att använda min normala kreativa kanal(det gör mig lite ledsen ibland, men jag gör mycket annat som är kul nu istället)
Därför är jag så glad att jag återupptagit Karate träningen. Man tränar bara för sig själv och får ut överflödsilskan i varje slag, spark och blockering. Jag är normalt en lagspelare skulle jag tro, men jag tror att var och en behöver lite egentid, man kan anpassa sig mycket om man får göra något eget.
I Karate finns regler, allt är ordnat, utan ordning är kaos. Jag har så mycket kaos i mitt liv och tar aldeles förmycket som det kommer, så Karate ger mig en del av den struktur jag behöver. Fattar inte hur jag har klarat mig så länge utan den...
Jag tror dessutom att om jag gör som jag tänkt här, dvs håller igång och skriver så kan jag nog hålla min stora näsa (ja den är ganska snygg faktiskt) över ytan ett tag. Det här är ju kulturellt så det förslår, att skriva alltså (även om det ju är en hel del navelskåderi). Även om det ju tydligen är ute att blogga. Fast jag har å andra sidan alltid varit lite sen ha!
Så då kan jag sova gott nu då !!!
Felet är nog egentligen att jag inte har möjlighet, av olika anledningar att använda min normala kreativa kanal(det gör mig lite ledsen ibland, men jag gör mycket annat som är kul nu istället)
Därför är jag så glad att jag återupptagit Karate träningen. Man tränar bara för sig själv och får ut överflödsilskan i varje slag, spark och blockering. Jag är normalt en lagspelare skulle jag tro, men jag tror att var och en behöver lite egentid, man kan anpassa sig mycket om man får göra något eget.
I Karate finns regler, allt är ordnat, utan ordning är kaos. Jag har så mycket kaos i mitt liv och tar aldeles förmycket som det kommer, så Karate ger mig en del av den struktur jag behöver. Fattar inte hur jag har klarat mig så länge utan den...
Jag tror dessutom att om jag gör som jag tänkt här, dvs håller igång och skriver så kan jag nog hålla min stora näsa (ja den är ganska snygg faktiskt) över ytan ett tag. Det här är ju kulturellt så det förslår, att skriva alltså (även om det ju är en hel del navelskåderi). Även om det ju tydligen är ute att blogga. Fast jag har å andra sidan alltid varit lite sen ha!
Så då kan jag sova gott nu då !!!
onsdag, maj 23
Existens
Jag har länge tänkt på en sak;
Tänk om det är så att om man inte syns finns man inte.
Precis som alla de där högarna jag städat bort.
Med alla viktiga papper i, som numera inte existerar.
Det som inte syns finns inte.
Det är nog därför så många skriver blogg. För då finns det åtminstonde ett "bevis" på att någon/man finns.
Som inte syns...
Tänk om det är så att om man inte syns finns man inte.
Precis som alla de där högarna jag städat bort.
Med alla viktiga papper i, som numera inte existerar.
Det som inte syns finns inte.
Det är nog därför så många skriver blogg. För då finns det åtminstonde ett "bevis" på att någon/man finns.
Som inte syns...
måndag, maj 21
Så föll man en bit
Så ser man på tv och inser hur djävligt världen är. Och med den insikten malande i bakhuvudet faller man igen och landar en bra bit ner i ömkansträsket där ens enda tunna lina fastspänd mot land går via en enorm skyllt som säger "Du har det jävligt bra så klaga inte. Bit ihop. Gnäll inte det finns de som har det värre än du"
och alla vet att det är sant och linan är så tunn...
hur man än gör har man röva bak. Ge din granne en kram och världen blir vackrare imorgon.
Bryt ihop och kom igen bara.
Andra skriver om : poesi, problem, trötthet, ilska, hopp, hopplöshet,
och alla vet att det är sant och linan är så tunn...
hur man än gör har man röva bak. Ge din granne en kram och världen blir vackrare imorgon.
Bryt ihop och kom igen bara.
Andra skriver om : poesi, problem, trötthet, ilska, hopp, hopplöshet,
En gryning!
Det börjar ljusna i mitt huvud.
Jag har en känsla av att jag drog på mig en släng av hybris.
Trodde att jag skulle kunna förklara något som jag bara har för mig att jag tror att jag begriper dvs mina egna åsikter. Jag har insett att jag får ta det hela i små bitar. Låta vissa saker liksom slippa igenom mitt finmaskiga censurgarn. Jag är både prydare och lössläpptare än jag tror. Kan aldrig riktigt bestämma mig även om jag har djävligt betämda åsikter. Jag känner mig som paradox. Så ibland kokar det över när jag skall fösöka att förklara mig för det blir kortslutning ju. Som man sa förr "syntax Error" liksom. Rundgång...
I alla fall vågar jag pinga detta för nu kan jag nog säga att jag är på banan, i alla fall en bit in på banan.
Jag håller mig till vänster även om vi nyligen fått höger traffik i Sverige. Så vet ni det och slipper fortsätta undra. Det kan jag nog inte göra något åt. Jag vill inte heller överväga ett sidbyte faktiskt och tänker inte hålla någon utläggning om det idag. Jag passar oxå på att säga att jag hatar högerpolitik och avskyr regeringen. Det varken kan eller vill jag heller göra något åt. Faktum är att jag mår fysiskt illa när jag tänker på det hela och slutar därför nu genast!
Mina vänner kallar mig ibland kategorisk i meningen "visonär i svart och vitt", men jag skulle nog vilja säga att gråskalan jag ser iofs förmodligen går åt det mörkare hållet, men så länge det finns liv finns det hopp. Jag måste även understryka att så länge jag är förbannad och inte bitter så funkar det och jag måste ju tro på något eller hur, eller?
Jag kan en massa saker som inte är viktiga för någon annan, men som gör min värld lite bättre. Jag tänker så det knakar hela tiden. Måste skriva av mig ibland och i min iver att verka intressant, tar jag i vad gäller ämnesval så jag bokstavligen spricker. Jag gillar att vara intressant. Men inser att det är inte alla som tycker att jag är det. Och det får jag leva med, och skall öva på att stå ut med utan att bryta ihop.
Jag vet att jag ibland gör det. Bryter ihop. Men det blir "Bryt ihop och kom igen", för som sagt, jag har inte gett upp om världen än trots allt.
Hopp
Hoppsan
Vad är det som
händer
fötterna värker
Rumpan blir kall
Men det finns hopp
hoppsan
Snart är det sommar
luften står still
eller inte
Hoppsan där flög visst livet
men oj,
vad gör vi nu då?
Lever vidare som
om inget hade hänt
vi lever på
hoppet.
Ses mer en annan dag!
Andra skriver om : poesi, problem, trötthet, ilska, hopp,
Jag har en känsla av att jag drog på mig en släng av hybris.
Trodde att jag skulle kunna förklara något som jag bara har för mig att jag tror att jag begriper dvs mina egna åsikter. Jag har insett att jag får ta det hela i små bitar. Låta vissa saker liksom slippa igenom mitt finmaskiga censurgarn. Jag är både prydare och lössläpptare än jag tror. Kan aldrig riktigt bestämma mig även om jag har djävligt betämda åsikter. Jag känner mig som paradox. Så ibland kokar det över när jag skall fösöka att förklara mig för det blir kortslutning ju. Som man sa förr "syntax Error" liksom. Rundgång...
I alla fall vågar jag pinga detta för nu kan jag nog säga att jag är på banan, i alla fall en bit in på banan.
Jag håller mig till vänster även om vi nyligen fått höger traffik i Sverige. Så vet ni det och slipper fortsätta undra. Det kan jag nog inte göra något åt. Jag vill inte heller överväga ett sidbyte faktiskt och tänker inte hålla någon utläggning om det idag. Jag passar oxå på att säga att jag hatar högerpolitik och avskyr regeringen. Det varken kan eller vill jag heller göra något åt. Faktum är att jag mår fysiskt illa när jag tänker på det hela och slutar därför nu genast!
Mina vänner kallar mig ibland kategorisk i meningen "visonär i svart och vitt", men jag skulle nog vilja säga att gråskalan jag ser iofs förmodligen går åt det mörkare hållet, men så länge det finns liv finns det hopp. Jag måste även understryka att så länge jag är förbannad och inte bitter så funkar det och jag måste ju tro på något eller hur, eller?
Jag kan en massa saker som inte är viktiga för någon annan, men som gör min värld lite bättre. Jag tänker så det knakar hela tiden. Måste skriva av mig ibland och i min iver att verka intressant, tar jag i vad gäller ämnesval så jag bokstavligen spricker. Jag gillar att vara intressant. Men inser att det är inte alla som tycker att jag är det. Och det får jag leva med, och skall öva på att stå ut med utan att bryta ihop.
Jag vet att jag ibland gör det. Bryter ihop. Men det blir "Bryt ihop och kom igen", för som sagt, jag har inte gett upp om världen än trots allt.
Hopp
Hoppsan
Vad är det som
händer
fötterna värker
Rumpan blir kall
Men det finns hopp
hoppsan
Snart är det sommar
luften står still
eller inte
Hoppsan där flög visst livet
men oj,
vad gör vi nu då?
Lever vidare som
om inget hade hänt
vi lever på
hoppet.
Ses mer en annan dag!
Andra skriver om : poesi, problem, trötthet, ilska, hopp,
måndag, maj 14
Så trött
Jag är så trött
jag är så trött på att vara trött
jag är så trött
jag är så gräsligt trött
Jag orkar inget alls
inte ens sova
Så trött är jag
Trött som fan
Jag kommer tillbaka sen
när jag inte är så djävla trött
men just nu är jag trött
så förbannat trött
så seg som knäck
Det blev ingen bra start
... ... ...
Andra skriver om : poesi, problem, trötthet,
jag är så trött på att vara trött
jag är så trött
jag är så gräsligt trött
Jag orkar inget alls
inte ens sova
Så trött är jag
Trött som fan
Jag kommer tillbaka sen
när jag inte är så djävla trött
men just nu är jag trött
så förbannat trött
så seg som knäck
Det blev ingen bra start
... ... ...
Andra skriver om : poesi, problem, trötthet,
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)