för själ och kropp.
Jag måste bara understryka att jag älskar att träna karate.
Det är så himla konstigt, för egentligen har jag inte de egenskaper man skall ha för att gilla det.
Jag avskyr onödig diciplin, dvs diciplin för diciplinens skull där ingen "order" får ifrågasättas.
Jag kan bli tokig av att hålla på och traggla saker. När jag inte får testa att göra en sak på flera olika sätt för att få bästa resultat, utan måste göra som någon annan har sagt, fastän jag kan hitta på ett "bättre" sätt att göra det på.
Jag tycker det är fjantigt med ceremonier och har väldigt svårt för att hålla mig för skratt vid högtidliga tillfällen vid utdelningar av priser etc.
Änndå älskar jag karate och kan lätt säga att hade alla tränat karate hade det varit mycket lugnare i världen.
Nu har jag väl kanske inte världens mest "kadaverdiciplinkrävande" sensei, men nog sjutton har vi ordning på träningen. Det har blivit väldigt mycket bättre för även de yngre eleverna har börjat förstå vikten av att, inte ifrågasätta och stoja, utan att istället lyssna under träningstid.
Den största vinsten med att hålla käft och lyssna under träning är att det hinns med så mycket mer tragglande, vilket ju är det som gör dig duktig. Javisst gör som du vill och du får en egen stil i karate, men då har du ju missat att just den stilen din sensei lär ut är utvecklad av olika gubbar (ja män då då) i århundraden och de är således väl beprövade tekniker. Om du vill fixa en ny stil i karate kan du börja med att lära dig grunden i din egen stil (det finns några olika stilar)så kan vi snacka sedan.
Att söka efter känslan när man gjort en rörelse på rätt sätt är det som gör det hela intressant trots tragglandet. Att hitta rätt känsla känns sedan så häftigt, det blir en ahaupplevelse.
Det här med bugandet osv, det får man ta, det är lite yoga. Man slappnar av och visar respekt. Enkelt.
Karate är ordning i kaoset. För mig. Det är relativt enkel träning, alltså du behöver inte ha världens bästa flås i början, för träningen gör att du får flås på ett helt underbart sätt. Du blir smidig av träningen, blir av med aggressioner, lär dig din kropp. Kordination och balans blir bättre, koncentrations förmågan likaså.
Jag ser fram emot att uppgradera mitt blå bälte om ett år för att kunna gå vidare igen till först brunt och sedan ett svart bälte. Förhoppningsvis får jag det innan jag fyller 45, inte så himla länge till haha.
Så dagens lovord går till budosporter överlag och Karate i synnerhet, vår klubb och vår tränare i specifikation.
Arigato
torsdag, januari 31
måndag, januari 28
Lite tid
Mycket meck.
Jag har inte tiiid, jag bara tittar in. Jag har massor att gööööra jag hinner inte skriva mer.
Finner ingen ro, i att bara gno.
Jag har i alla fall fattat att det mest är i mitt huvud som allt ligger. Jag skall kolla listan jag gjorde förra veckan och se efter hur det egentligen ligger till med alla "måsten".
Fast det gör jag sedan för nu är jag hungrig och stressad och behöver lugna ner mig.
fiiiint sörru.
Jag har inte tiiid, jag bara tittar in. Jag har massor att gööööra jag hinner inte skriva mer.
Finner ingen ro, i att bara gno.
Jag har i alla fall fattat att det mest är i mitt huvud som allt ligger. Jag skall kolla listan jag gjorde förra veckan och se efter hur det egentligen ligger till med alla "måsten".
Fast det gör jag sedan för nu är jag hungrig och stressad och behöver lugna ner mig.
fiiiint sörru.
onsdag, januari 23
Gala
nt...
Det var gala i Göteborg igåår. Al Gore (!) fick ett fint miljöpris från en organisation startad av diverse göteborgsföretag.
Kronprinsessan Vickan delade ut priset. Mark Levengod och Alice (inte Bah längre), var världar.
Det hela var fiint (nasalt i) upplaggt, med artister och gulliga barn som läste dikter och musik och sånt. Jag var minsann där. För jag fick biljetter.
Di leva är jättebra som alltid. Andreas Jonsson (oj, eller?) e väl ok och Real Group (tänker alltid på Hipp Hipps roliga sketch när bara en av real group sjunger astrid lindgrenpotpuri hihi) är ju fenomenala, riktigt vassa. Sedan var det någon Opera tjej som hade ett, enligt min bänkgranne, juste dekoltage. Hon sjöng jättefint oxå. Det e fint me opera! Jag tyckte dock att Åsa Fång skulle fått sjunga mer än slutlåten som förövrigt är så sorglig men bra (saltwater welves in my eyes). För övrigt är Gore en skicklig retoriker och att han e engagerad i miljöfrågor, är tydligt, oavsätt om han flög hit eller inte...
På förmiddagen spelade jag och två kollegor, en 15 min pjäs 8 ggr för en massa gymnasietvåor, sen på emiddagen var jag "rumsvärd" åt två politiker som skulle svara på samma elevers frågor om miljöarbete. Så friplåten var en del i min lön kan man säga.
Tanken på att jag senare skulle få se Di Leva fick mig att stilla mina vassa kommentarer åt politikerna och fokusera på att vara trevlig Ha Ha. Bägge politikerna var trevliga, såklart, och ungdomarna frågvisa och även om de tyckte att politiker har så svårt att svara "på riktigt", så var alla parter nöjda verkade det som. Dessutom fick jag positiv respons på pjäsen och min rollprestation, vilket gjorde mig extra glad, ju.
Detta var förövrigt min andra gala i livet. Jag var minsann på ANC galan på åttiotalet någon gång oxå. Palme höll tal så då måste det varit 84 (?). En av mina arbetsdagskolegor konstaterade att "då var inte jag född". Haha tack för den... Den galan var lite mer musik, och längre. Jag menar, vem minns inte "Berg e till för att flyttas". Den tidens musikelit var med. I alla fall de som jag gillade. Och Tåström förstås.
Nu lär det nog dröja innan man får chansen att gå på gala igen 20 år kanske? Man får nöja sig med att ha sett Al Gore hålla tack tal och Palme ett brandtal, det är inte illa att berätta för sina barnbarn hehe...
hadegott
Det var gala i Göteborg igåår. Al Gore (!) fick ett fint miljöpris från en organisation startad av diverse göteborgsföretag.
Kronprinsessan Vickan delade ut priset. Mark Levengod och Alice (inte Bah längre), var världar.
Det hela var fiint (nasalt i) upplaggt, med artister och gulliga barn som läste dikter och musik och sånt. Jag var minsann där. För jag fick biljetter.
Di leva är jättebra som alltid. Andreas Jonsson (oj, eller?) e väl ok och Real Group (tänker alltid på Hipp Hipps roliga sketch när bara en av real group sjunger astrid lindgrenpotpuri hihi) är ju fenomenala, riktigt vassa. Sedan var det någon Opera tjej som hade ett, enligt min bänkgranne, juste dekoltage. Hon sjöng jättefint oxå. Det e fint me opera! Jag tyckte dock att Åsa Fång skulle fått sjunga mer än slutlåten som förövrigt är så sorglig men bra (saltwater welves in my eyes). För övrigt är Gore en skicklig retoriker och att han e engagerad i miljöfrågor, är tydligt, oavsätt om han flög hit eller inte...
På förmiddagen spelade jag och två kollegor, en 15 min pjäs 8 ggr för en massa gymnasietvåor, sen på emiddagen var jag "rumsvärd" åt två politiker som skulle svara på samma elevers frågor om miljöarbete. Så friplåten var en del i min lön kan man säga.
Tanken på att jag senare skulle få se Di Leva fick mig att stilla mina vassa kommentarer åt politikerna och fokusera på att vara trevlig Ha Ha. Bägge politikerna var trevliga, såklart, och ungdomarna frågvisa och även om de tyckte att politiker har så svårt att svara "på riktigt", så var alla parter nöjda verkade det som. Dessutom fick jag positiv respons på pjäsen och min rollprestation, vilket gjorde mig extra glad, ju.
Detta var förövrigt min andra gala i livet. Jag var minsann på ANC galan på åttiotalet någon gång oxå. Palme höll tal så då måste det varit 84 (?). En av mina arbetsdagskolegor konstaterade att "då var inte jag född". Haha tack för den... Den galan var lite mer musik, och längre. Jag menar, vem minns inte "Berg e till för att flyttas". Den tidens musikelit var med. I alla fall de som jag gillade. Och Tåström förstås.
Nu lär det nog dröja innan man får chansen att gå på gala igen 20 år kanske? Man får nöja sig med att ha sett Al Gore hålla tack tal och Palme ett brandtal, det är inte illa att berätta för sina barnbarn hehe...
hadegott
torsdag, januari 17
Nonsensnys
och lite poesi...
Jag e så trött på allt jag hör på radio. All Djävla Skit som tutas i oss. Jag blir så upprörd så jag kan inte lyssna på nyheterna. Allt ljug, allt falskt står mig upp i halsen och gör mig spyfärdig.
Jag behöver semester från världen.
Börjar med helgledigt i Strömstad...
Där kan man andas.
kram(p)
Stig Dagerman:
Jorden kan du inte göra om
Stilla din häftiga själ
Endast en sak kan du göra:
en annan människa väl
Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer
Jag e så trött på allt jag hör på radio. All Djävla Skit som tutas i oss. Jag blir så upprörd så jag kan inte lyssna på nyheterna. Allt ljug, allt falskt står mig upp i halsen och gör mig spyfärdig.
Jag behöver semester från världen.
Börjar med helgledigt i Strömstad...
Där kan man andas.
kram(p)
Stig Dagerman:
Jorden kan du inte göra om
Stilla din häftiga själ
Endast en sak kan du göra:
en annan människa väl
Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer
fredag, januari 11
torsdag, januari 10
Intresseklubben noterar
eller iq fiskmås.
Det dyker alltid upp en massa roliga uttryck och sånt. De försvinner med tiden och när andra tar vid.
I alla fall har jag nu när jag har brist på annat ihuvudet kommit att tänka på ett ganska seglivat ord: Typ.
Det absolut sjukaste är att jag kommer ihåg precis när jag började att använda detta ord. Inte året men tillfälllet (året kan ha varit 83 eller 84 typ, hehe).
Jag satt i mitt rum och det knackade på dörren som det brukade vid den tiden på kvällen på den tiden (jag bodde i en lite byssja i trädgården och hade möjlighet att ta emot besök utan mina föräldrars vetskap minsann). In klev två av mina bästa vänner på den tiden och hade väldigt roligt åt en tjej som de hade hört på spårvagnen.
Jag kan inte i detalj redogöra för hur hennes konversation med sin kompis hade låtit, men på mina vänner förstod jag att hon hade använt ordet TYP i både början mitt och slut på alla meningar hon sagt. Vännerna förklarade ätt det verkade som att TYP, kommit att bli ett universalord som kunde betyda vad som helst "typ" liksom.
Vi skrattade hysteriskt och härmade såklart och sa att vi minsann skulle införa detta roliga sätt att prata "så får vi se hur fort alla pratar likadant som oss i våra skolor" (den ena killen gick i en annan skola än oss två andra).
Ja, på den vägen är det. Imbillar mig inte att det bara berodde på oss, men TYP, blev och har varit ett frekvent använt ord sedan dess...
Undrar typ, hur länge hon typ, hade typ, pratat så typ. Jag menar typ, det är ju inte typ, svårt att typ, bli typ, helt typ fast, i typ, ett sånt sätt att prata typ.
Typ, sånt här typ, kan jag typ, komma på typ, när jag typ, inte har, typ något annat typ för mig, typ.
Ja, hejsvejs sålänge typ...
Det dyker alltid upp en massa roliga uttryck och sånt. De försvinner med tiden och när andra tar vid.
I alla fall har jag nu när jag har brist på annat ihuvudet kommit att tänka på ett ganska seglivat ord: Typ.
Det absolut sjukaste är att jag kommer ihåg precis när jag började att använda detta ord. Inte året men tillfälllet (året kan ha varit 83 eller 84 typ, hehe).
Jag satt i mitt rum och det knackade på dörren som det brukade vid den tiden på kvällen på den tiden (jag bodde i en lite byssja i trädgården och hade möjlighet att ta emot besök utan mina föräldrars vetskap minsann). In klev två av mina bästa vänner på den tiden och hade väldigt roligt åt en tjej som de hade hört på spårvagnen.
Jag kan inte i detalj redogöra för hur hennes konversation med sin kompis hade låtit, men på mina vänner förstod jag att hon hade använt ordet TYP i både början mitt och slut på alla meningar hon sagt. Vännerna förklarade ätt det verkade som att TYP, kommit att bli ett universalord som kunde betyda vad som helst "typ" liksom.
Vi skrattade hysteriskt och härmade såklart och sa att vi minsann skulle införa detta roliga sätt att prata "så får vi se hur fort alla pratar likadant som oss i våra skolor" (den ena killen gick i en annan skola än oss två andra).
Ja, på den vägen är det. Imbillar mig inte att det bara berodde på oss, men TYP, blev och har varit ett frekvent använt ord sedan dess...
Undrar typ, hur länge hon typ, hade typ, pratat så typ. Jag menar typ, det är ju inte typ, svårt att typ, bli typ, helt typ fast, i typ, ett sånt sätt att prata typ.
Typ, sånt här typ, kan jag typ, komma på typ, när jag typ, inte har, typ något annat typ för mig, typ.
Ja, hejsvejs sålänge typ...
onsdag, januari 2
Gott Nytt år
och tack för förra året...
Jag har inte riktigt börjat mitt nya år ännu. Det är lite trevande, men det tar sig väl antar jag. Var på museum i dag och fick mig lite historia till livs, så här på framtidens tröskel.
Viktigt det där, historia alltså. Trots allt lyckas ju vi människor att alltid på något sätt att upprepa historian/en (?). skapa samma gamla krig, folkmord etc. Lite svindlande det där med historia, precis så här i början av ett år.
Hm, regeringen till exempel, kommer att upprepa sina sparkar nedåt och de börjar året med att låta en av sina ministrar hävda att det är de som är frälsarna som jobbar för ökad rättvisa...
... Finns det då inga gränser för den arrogans och cynism dessa människor som styr kan visa oss? Tydligen inte.
I alla fall hoppas jag att vi får ett bra år i år. Ett bra gott härligt år.
Huvva, jag får lite ont i magen när jag säger så där, inte för att jag inte menar det, utan för att jag just nu är något irriterad över det jag precis skrev om (det arroganta aset som skriver skit i tidningen om orättvisor) och inte riktigt kan släppa det (för just såna as gör saken svårare att uppnå). Men nu gör jag det och försöööööker att sända positiv energi till alla goa människor istället. Så! Det känns bättre.
Sov Gott
Kram och tack för fina hälsningar...
Jag har inte riktigt börjat mitt nya år ännu. Det är lite trevande, men det tar sig väl antar jag. Var på museum i dag och fick mig lite historia till livs, så här på framtidens tröskel.
Viktigt det där, historia alltså. Trots allt lyckas ju vi människor att alltid på något sätt att upprepa historian/en (?). skapa samma gamla krig, folkmord etc. Lite svindlande det där med historia, precis så här i början av ett år.
Hm, regeringen till exempel, kommer att upprepa sina sparkar nedåt och de börjar året med att låta en av sina ministrar hävda att det är de som är frälsarna som jobbar för ökad rättvisa...
... Finns det då inga gränser för den arrogans och cynism dessa människor som styr kan visa oss? Tydligen inte.
I alla fall hoppas jag att vi får ett bra år i år. Ett bra gott härligt år.
Huvva, jag får lite ont i magen när jag säger så där, inte för att jag inte menar det, utan för att jag just nu är något irriterad över det jag precis skrev om (det arroganta aset som skriver skit i tidningen om orättvisor) och inte riktigt kan släppa det (för just såna as gör saken svårare att uppnå). Men nu gör jag det och försöööööker att sända positiv energi till alla goa människor istället. Så! Det känns bättre.
Sov Gott
Kram och tack för fina hälsningar...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)