jag talat om förr : Vasshet
Magnus, Magnus.
Han e bra. Han e jättebra! Han e otroligt bra!
Finns liksom inte så mycket mer at tillägga egentligen. Mer än att man blir glad att höra hans konstruktiva ilska ljuda i etern. Vass och precis...
God Jul!
Gott nytt år!
Så återkommer jag sen.
Kram till alla behövande och till er som inte tror ni behöver oxå. Må alla stjärnor lysa för er och era kära...
Förrästen, regeringen får fan ingen kram. De har säkert råd att köpa en! Pengarna går ju till något bra oxå så har de gjort något bra i år i alla fall...
(Så snäll e jag innan jul)
fredag, december 21
tisdag, december 18
Nu lackar det
Åt jul eller?
I alla fall har jag insett att jag inte kommer att hinna göra allt jag egentligen måste göra innan året är slut innan året är slut...
Fast just nu känns det inte som ett stort problem. Om någon vill skälla får de väl göra det då. Jag orkar inte ta åt mig utan springer undan och fixar med roligare saker istället. Som julklappsrim och annat onödigt.
Ännu har jag inte tagit min första mugg glögg (jag räknar inte saft glögg) med skållad mansel o russin. Så det skall jag göra så fort jag kommer åt. Har brorsornas paket kvar att köpa. Men vad köper man åt grabbar över trettio? Och åt en Rockstjärna som brutit foten?
Tja det kommer nog inspiration innan torsdag som är lite av en paketdeadline...
I alla fall har jag insett att jag inte kommer att hinna göra allt jag egentligen måste göra innan året är slut innan året är slut...
Fast just nu känns det inte som ett stort problem. Om någon vill skälla får de väl göra det då. Jag orkar inte ta åt mig utan springer undan och fixar med roligare saker istället. Som julklappsrim och annat onödigt.
Ännu har jag inte tagit min första mugg glögg (jag räknar inte saft glögg) med skållad mansel o russin. Så det skall jag göra så fort jag kommer åt. Har brorsornas paket kvar att köpa. Men vad köper man åt grabbar över trettio? Och åt en Rockstjärna som brutit foten?
Tja det kommer nog inspiration innan torsdag som är lite av en paketdeadline...
torsdag, december 13
Sankta Luciaaa
Sanktaaa Luciiia!
Jag får en liten tår i ögonvrån av allt juligt. Så e det bara.
Jag har blivit väldigt mycket mindre nostalgisk över det mesta på "äldredar", tvärt emot vad som sägs att man skall bli.
Men just julsånger och sånt därnt... Jag får en klump i halsen som inte beror på illamående utan på gråtmildhet. Skumt.
Det är så gulligt, jag står för det, med ungar som sjunger i "lussetåg". Råsött.
Det är dessutom kul att Stjärngossarna kommit tillbaka. Barnen idag är ju minst två generationer från "dumstrutsförnedrig"i skolan, så de kan se det fina med en stjärngosse strut i stället för att se en "mössa av skam".
Undrar vad själva stjärngosse struten kom ifrån egentligen. Jag får la kolla upp det. Och så gjorde jag det... Lite gamla seder
Det verkar som att jag hade rätt med Lucifer och Lusse oxå... Lusselelle
Så, Natten går tunga fjät barchetta mia, och glaglögg på er så länge
Jag får en liten tår i ögonvrån av allt juligt. Så e det bara.
Jag har blivit väldigt mycket mindre nostalgisk över det mesta på "äldredar", tvärt emot vad som sägs att man skall bli.
Men just julsånger och sånt därnt... Jag får en klump i halsen som inte beror på illamående utan på gråtmildhet. Skumt.
Det är så gulligt, jag står för det, med ungar som sjunger i "lussetåg". Råsött.
Det är dessutom kul att Stjärngossarna kommit tillbaka. Barnen idag är ju minst två generationer från "dumstrutsförnedrig"i skolan, så de kan se det fina med en stjärngosse strut i stället för att se en "mössa av skam".
Undrar vad själva stjärngosse struten kom ifrån egentligen. Jag får la kolla upp det. Och så gjorde jag det... Lite gamla seder
Det verkar som att jag hade rätt med Lucifer och Lusse oxå... Lusselelle
Så, Natten går tunga fjät barchetta mia, och glaglögg på er så länge
tisdag, december 11
Allsång?
Nej och ja ibland.
Tillhör den lilla skara som inte sett ett helt avsnitt av allsång på skansen och som inte skäms för det.
Samtidigt tycker jag att det kan vara kul med allsång.
Inte framför tvn, men på kalas. Ibland är även det en direkt plåga om man skall tvingas att sjunga imbecilla snusklåtar där mora rimmar på hora etc, eller femton verser långa Taubelåtar (som är bra annars, men inte mitt i middan). Nej, jag menar när man lite då och då sjunger trevliga snappsvisor.
I fredags var jag på "Bröderna Cartwright" på ett ställe i Gbg. After Shave Och Anders Eriksson. Det var kul. Riktigt roligt.
Jag måste säga att jag ibland har svårt för att de alltid har så "knasiga figurer" och så sällan "enkla karaktärer". Men det förlåter jag dem gärna, för det känns som att de tror på sina figurer ändå, på något sätt.
Dessutom är ibland texterna riktigt bra. Nästan för bra för att kasta ut bland en flock fylleskallar på en krog.
På plussidan ligger oxå allsångshäftet, med riktigt roliga texter till klassiker som Rawhide och Gamle Svarten. Plus blir det för att det mellan låtarna och de små inslagen så gick Pappa Ben och hans tre pojkar ut i publiken och kollade så att alla mådde bra.
Och En hel massa plus blev det för Munspelsorkestern. Att alla gäster fick ett munspel, en lektion och ett uppspel tillsammans, var så himla roligt. Det lät helt ok oxå haha...
Det var en mycket lyckad kväll och säkert värt varenda slant. Själv hade jag turen att bli bjuden på kalaset. Tack för det...
Tillhör den lilla skara som inte sett ett helt avsnitt av allsång på skansen och som inte skäms för det.
Samtidigt tycker jag att det kan vara kul med allsång.
Inte framför tvn, men på kalas. Ibland är även det en direkt plåga om man skall tvingas att sjunga imbecilla snusklåtar där mora rimmar på hora etc, eller femton verser långa Taubelåtar (som är bra annars, men inte mitt i middan). Nej, jag menar när man lite då och då sjunger trevliga snappsvisor.
I fredags var jag på "Bröderna Cartwright" på ett ställe i Gbg. After Shave Och Anders Eriksson. Det var kul. Riktigt roligt.
Jag måste säga att jag ibland har svårt för att de alltid har så "knasiga figurer" och så sällan "enkla karaktärer". Men det förlåter jag dem gärna, för det känns som att de tror på sina figurer ändå, på något sätt.
Dessutom är ibland texterna riktigt bra. Nästan för bra för att kasta ut bland en flock fylleskallar på en krog.
På plussidan ligger oxå allsångshäftet, med riktigt roliga texter till klassiker som Rawhide och Gamle Svarten. Plus blir det för att det mellan låtarna och de små inslagen så gick Pappa Ben och hans tre pojkar ut i publiken och kollade så att alla mådde bra.
Och En hel massa plus blev det för Munspelsorkestern. Att alla gäster fick ett munspel, en lektion och ett uppspel tillsammans, var så himla roligt. Det lät helt ok oxå haha...
Det var en mycket lyckad kväll och säkert värt varenda slant. Själv hade jag turen att bli bjuden på kalaset. Tack för det...
onsdag, december 5
Vart tog den lilla lilla orken vägen?
Ingen som vet, ingen som vet...
Nu har det hänt igen. Vaknar helt utan kraft och energi. Trött så in i märgen.
Ta tag i bordet och drag dig upp till första koppen kaffe. Dröm dig sedan till din andra kopp och till sist
tvinga dig ut i bilen och påbörja alla projekt så de blir färdiga innan dagen är slut.
Att sova, den som ändå fick sova istället...
Nu har det hänt igen. Vaknar helt utan kraft och energi. Trött så in i märgen.
Ta tag i bordet och drag dig upp till första koppen kaffe. Dröm dig sedan till din andra kopp och till sist
tvinga dig ut i bilen och påbörja alla projekt så de blir färdiga innan dagen är slut.
Att sova, den som ändå fick sova istället...
måndag, december 3
Snö i sikte?
Skulle inte tro det!
Mina vänner från Dalarna som jag besökte igår uttryckte stor besvikelse över vädret här på västkusten.
"Hemma vid den här tiden är det ju minst en decimeter snö, men här... Vi har ju flyttat ned till helvetet"
Hahaha, ja, jag kunde inte mer än hålla med, men var tvungen att replikera att det ändå inte har regnat såå himla mycket i november i år...
För att komma i julstämning ordentligt bjöd de in på pepparkaks och lussebulle-bakning på 1a advent. Det var mysigt att kavla deg och måtta pepparkaksformar i form av racerbävrar och krokodiler. De var väldigt goda oxå kan jag tillägga och mycket uppskattade hemma. Får la kokaihop en deg här oxå dådå.
Och nu väntar vi alla på snöööööön. Eller hur?
Mina vänner från Dalarna som jag besökte igår uttryckte stor besvikelse över vädret här på västkusten.
"Hemma vid den här tiden är det ju minst en decimeter snö, men här... Vi har ju flyttat ned till helvetet"
Hahaha, ja, jag kunde inte mer än hålla med, men var tvungen att replikera att det ändå inte har regnat såå himla mycket i november i år...
För att komma i julstämning ordentligt bjöd de in på pepparkaks och lussebulle-bakning på 1a advent. Det var mysigt att kavla deg och måtta pepparkaksformar i form av racerbävrar och krokodiler. De var väldigt goda oxå kan jag tillägga och mycket uppskattade hemma. Får la kokaihop en deg här oxå dådå.
Och nu väntar vi alla på snöööööön. Eller hur?
fredag, november 30
Fortfarande november
I alla fall idag också.
Det känns lite som att den där bilden av november som låååång och grå har fått sig en törn.
Jag kan inte säga att jag har äns märkt att det är november. Jag har knappt varit inne i stan och därför inte sett julskylltningen, eller alla de där lamporna som det pratas så mycket om.
Jag har bara varit på IKEA, på bottenvåningen. Klart är ju att allt pynt låg vid kassorna men det känns inte som riktigt "julpynt".
Inte har det varit någon skillnad på vädret heller, eller? Samma smörja som i oktober. Kanske jag är lite glömsk, men det har liksom flutit på.
Jag är inte direkt lessen för att ha "missat" november, men det infinner sig, som alltid när tiden har försvunnit, en gnagande känsla av att något viktigt har passerat utan att jag uppmärksammat det. Något som jag borde ha hållt fast vid och gjort något av.
Förmodligen är det bara imbillning, det brukar det vara. Även om man skall lyssna på sina känslor har jag nästan lärt mig att vissa känslor bara medför noja och onödig stress.
Nu är det om ett par timmar december och helt plötsligt börjar något närma sig någon slags "Deadline". Faktum är att jag har slutat bli stressad över allt jag skall göra på jul. Annars kan jag få elak stress vid andra tillfällen och andra deadlines, men just vid jul har jag faktiskt lyckats att sänka min nivå.
November är annars den stora start sträckan innan "nästa år". För i december hinner man inte tänka så långt. Kanske det är därför det känns som jag missat något. Jag kanske skulle laggt upp planen för mitt nya liv i november...
Jaja nu e de försent, och jag skall nog sova lite så jag orkar jobba ikväll... De sista timmarna innan slutspurten.
Det känns lite som att den där bilden av november som låååång och grå har fått sig en törn.
Jag kan inte säga att jag har äns märkt att det är november. Jag har knappt varit inne i stan och därför inte sett julskylltningen, eller alla de där lamporna som det pratas så mycket om.
Jag har bara varit på IKEA, på bottenvåningen. Klart är ju att allt pynt låg vid kassorna men det känns inte som riktigt "julpynt".
Inte har det varit någon skillnad på vädret heller, eller? Samma smörja som i oktober. Kanske jag är lite glömsk, men det har liksom flutit på.
Jag är inte direkt lessen för att ha "missat" november, men det infinner sig, som alltid när tiden har försvunnit, en gnagande känsla av att något viktigt har passerat utan att jag uppmärksammat det. Något som jag borde ha hållt fast vid och gjort något av.
Förmodligen är det bara imbillning, det brukar det vara. Även om man skall lyssna på sina känslor har jag nästan lärt mig att vissa känslor bara medför noja och onödig stress.
Nu är det om ett par timmar december och helt plötsligt börjar något närma sig någon slags "Deadline". Faktum är att jag har slutat bli stressad över allt jag skall göra på jul. Annars kan jag få elak stress vid andra tillfällen och andra deadlines, men just vid jul har jag faktiskt lyckats att sänka min nivå.
November är annars den stora start sträckan innan "nästa år". För i december hinner man inte tänka så långt. Kanske det är därför det känns som jag missat något. Jag kanske skulle laggt upp planen för mitt nya liv i november...
Jaja nu e de försent, och jag skall nog sova lite så jag orkar jobba ikväll... De sista timmarna innan slutspurten.
onsdag, november 28
Julpynt och högtid
För vem?
Jag brukar inte börja pynta före 1a advent. Då tröttnar man för fort på't. Men om jag orkar och hinner får jag upp allt utom granen den söndagen.
Jag är ju ateist och borde ju sålunda inte fira någon jul alls. Men det blir för tråkigt. Man firar det man tycker är mysigt och bra. Jag menar, även om jag inte tror på Jesus Gudsson, så kanske han fanns som Person. Och då kan man ju lika gärna fira det trevliga i hans budskap.
Kanske jag firar Ramadan nästa år. För att tänka på dem som inte har allt jag har. En mycket trevlig och tänkvärd sed. Skall kolla om jag hittar lite andra justa högtider.
Man är ju liksom skadad av det samhälle man lever i. Min kontext är ju kristen, det finns en massa ateistiska muslimer och judar också. Antar att de mer eller mindre firar alla sina högtider ändå.
Sekulärisering, kallas det med ett fiiinare ord tror jag.
Så, julpynt igen. Det är ju så fiiint! I vår gran hänger mycket saker. Mycket glitter och plock. Jag blir lite lessen när jag ser designade granar med minimalistiskt pynt i. Visst det kan ju vara snyggt, men på jul skall det vara mycket. En en dignande offergran tilltalar mig som hedning hehe. Gränsen går vi blinkande lampor, någon måtta får det vara.
Men, i mina släktingar från Italiens granar, finns det garanterat blinkande lampor.
De är förövrigt Katoliker. Förr fick de presenter den 6e januari, 13edagen efter Jul när de vise männen kom, istället för på Juldagen. Då kom "Befana", en häxa som ger barnen godis och presenter om de varit snälla eller kol om de varit stygga. Undrar vad hon kom i från...
"Vår" rödvita tomte kommer från cocacolacompani. Jo, det är sant ingen myt!
St Nikolaus är en helt annan filur som den kristna världen hittade på eftersom de hedniska tomtarna i norr och alla andra väsen (Befana kanske?) skulle gömmas och helst glömmas. Helt plötsligt blev StNicolaus "Santa" i röttochvitt i comersialismens fotspår.
Innan det blev Lusse (Lucifer månhända?) till Lucia här i norr. Lussenatten den längsta (eller hur det nu blir) firades med fylla av de flesta drängar som gick runt och skränade på gårdarna runt i byn.
I alla fall är jul egentligen en hednarit som i princip alla länder har firat för att ljuset skall komma åter, här på norra halvklotet vill säga.
Undrar vad vi skulle firat om vi inte haft "Kyrkans makt" på denna sidan.
Vi hade kanske haft blommor i håret och frukter som representerade skörd och fruktbarhet i stället. Men det är inte lika fint som mina vackra julstjärnor som glimrar i mörkret hemma. Inte alls...
Jag brukar inte börja pynta före 1a advent. Då tröttnar man för fort på't. Men om jag orkar och hinner får jag upp allt utom granen den söndagen.
Jag är ju ateist och borde ju sålunda inte fira någon jul alls. Men det blir för tråkigt. Man firar det man tycker är mysigt och bra. Jag menar, även om jag inte tror på Jesus Gudsson, så kanske han fanns som Person. Och då kan man ju lika gärna fira det trevliga i hans budskap.
Kanske jag firar Ramadan nästa år. För att tänka på dem som inte har allt jag har. En mycket trevlig och tänkvärd sed. Skall kolla om jag hittar lite andra justa högtider.
Man är ju liksom skadad av det samhälle man lever i. Min kontext är ju kristen, det finns en massa ateistiska muslimer och judar också. Antar att de mer eller mindre firar alla sina högtider ändå.
Sekulärisering, kallas det med ett fiiinare ord tror jag.
Så, julpynt igen. Det är ju så fiiint! I vår gran hänger mycket saker. Mycket glitter och plock. Jag blir lite lessen när jag ser designade granar med minimalistiskt pynt i. Visst det kan ju vara snyggt, men på jul skall det vara mycket. En en dignande offergran tilltalar mig som hedning hehe. Gränsen går vi blinkande lampor, någon måtta får det vara.
Men, i mina släktingar från Italiens granar, finns det garanterat blinkande lampor.
De är förövrigt Katoliker. Förr fick de presenter den 6e januari, 13edagen efter Jul när de vise männen kom, istället för på Juldagen. Då kom "Befana", en häxa som ger barnen godis och presenter om de varit snälla eller kol om de varit stygga. Undrar vad hon kom i från...
"Vår" rödvita tomte kommer från cocacolacompani. Jo, det är sant ingen myt!
St Nikolaus är en helt annan filur som den kristna världen hittade på eftersom de hedniska tomtarna i norr och alla andra väsen (Befana kanske?) skulle gömmas och helst glömmas. Helt plötsligt blev StNicolaus "Santa" i röttochvitt i comersialismens fotspår.
Innan det blev Lusse (Lucifer månhända?) till Lucia här i norr. Lussenatten den längsta (eller hur det nu blir) firades med fylla av de flesta drängar som gick runt och skränade på gårdarna runt i byn.
I alla fall är jul egentligen en hednarit som i princip alla länder har firat för att ljuset skall komma åter, här på norra halvklotet vill säga.
Undrar vad vi skulle firat om vi inte haft "Kyrkans makt" på denna sidan.
Vi hade kanske haft blommor i håret och frukter som representerade skörd och fruktbarhet i stället. Men det är inte lika fint som mina vackra julstjärnor som glimrar i mörkret hemma. Inte alls...
tisdag, november 27
Städkul
Beroende på vart...
Att städa är nästan alltid roligare någon annanstans än hemma. Jag säger bara nästan, för jag tycker inte att, skura toaletter, golv, eller för den delen damsugning, är kul, någonstans.
Men själva plocket, sorterandet, lösandet av utrymmesfunktioner. Det är roligare borta än hemma.
Eller när jag tänker på det, det är nog så att om städet hemma bara bestod i just sorterande, lösande av utrymmesfunktioner etc. så skulle det nog vara kul hemma oxå.
Ialla fall är det så gött när man ser resultat och kan slå sig för bröstet och säga att:
- Nu funkar detta jättebra!
Och man menar att det för alltid kommer att funka, men man förstår att det håller bara ett par veckor, men det spelar ingen roll för man är så himla bra som fått det att funka precis nu....
I alla fall städade jag ett skåp och lite till igår och hade precis den känslan.
Gött, som sagt och idag har jag nästa sytt färdig en klänning.
Jag tror att jag ännu en gång är inne i ett "flow". Föreställnigen i lördags som gick jättebra gav kraft så det förslår.
Jag hoppar bort från datorn innan den tar min energi...
byebye!
Att städa är nästan alltid roligare någon annanstans än hemma. Jag säger bara nästan, för jag tycker inte att, skura toaletter, golv, eller för den delen damsugning, är kul, någonstans.
Men själva plocket, sorterandet, lösandet av utrymmesfunktioner. Det är roligare borta än hemma.
Eller när jag tänker på det, det är nog så att om städet hemma bara bestod i just sorterande, lösande av utrymmesfunktioner etc. så skulle det nog vara kul hemma oxå.
Ialla fall är det så gött när man ser resultat och kan slå sig för bröstet och säga att:
- Nu funkar detta jättebra!
Och man menar att det för alltid kommer att funka, men man förstår att det håller bara ett par veckor, men det spelar ingen roll för man är så himla bra som fått det att funka precis nu....
I alla fall städade jag ett skåp och lite till igår och hade precis den känslan.
Gött, som sagt och idag har jag nästa sytt färdig en klänning.
Jag tror att jag ännu en gång är inne i ett "flow". Föreställnigen i lördags som gick jättebra gav kraft så det förslår.
Jag hoppar bort från datorn innan den tar min energi...
byebye!
fredag, november 23
En vecka senare...
har jag inte riktigt lika mycket energi kvar som förra fredagen...
Men jag sitter än, och jag jobbar. Räknar och räknar och får till sist ihop det.
Saker som måste göras men som inte betalar sig : Bokföring och annat administrativt arbete...
Jag måste sluta vara feg, och börja ta betalt för det jag gör!
Jag jobbar till och med på lunchen. Äter med pennan i hand.
Jag är inte bitter, det är jag inte. Jag bara har så svårt att få någon att förstå att jobbet inte bara gör sig själv, inte för att de är korkade, nej för att jag inte kan förklara hur det måste vara för att bära sig...
Ja ja, nu har jag ialla fall betalt ut lön för tisdagsspelningen.
trevlig helg.
Men jag sitter än, och jag jobbar. Räknar och räknar och får till sist ihop det.
Saker som måste göras men som inte betalar sig : Bokföring och annat administrativt arbete...
Jag måste sluta vara feg, och börja ta betalt för det jag gör!
Jag jobbar till och med på lunchen. Äter med pennan i hand.
Jag är inte bitter, det är jag inte. Jag bara har så svårt att få någon att förstå att jobbet inte bara gör sig själv, inte för att de är korkade, nej för att jag inte kan förklara hur det måste vara för att bära sig...
Ja ja, nu har jag ialla fall betalt ut lön för tisdagsspelningen.
trevlig helg.
fredag, november 16
Lite snurr
och mycket surr.
Jag lyckas inte få ordning på mitt liv. Alla mina papper är bortsorterade och skräpigt är det också. Det är lite jobbigt att börja om igen varje morgon och oftas fixar inte mitt huvve det. Dumt.
Är väl ändå lite uppåt, har ju haft två betalda spelningar på en vecka och en teaterspelning på lördag. Vilket ju ändå läggs i plusenergiskålen. Ja du jävelberg...
Och så är huset fullt av döende getingar. Vart de kommer ifrån har jag inte en aning om. De har la haft ett bo någonstans under någon panna på taket och förirrat sig innåt mot värmen nu så här i kalltider. De ligger i drivor i våra lampor. Läskigt.
Jag gillar inte getingar alls. Men lite tragiskt e det ändå. Jobba och slita en hel sommar för hondjävulen (drottningaset) så e det godnatt till hösten.
Sic transit gloria mundi. Så förgås världens flärd.
Kanske inte helt adekvat citat just för getingjobbaren utan mer för den stora vespan jag klådde ihjäl härrom dagen, gllar inte att döda något kryp, men annars hade hon påbörjat ytterligare ett fett bo på vårt tak nästa år för de där stoora drottningarna övervintrar, och jag gillar inte getingar som sagt.
Bin e söta därremot (trots att de faktiskt kan vara mer aggressiva än getingar). För är det något jag gillar så är det honing.
I alla fall, nu går man här och ser ner i golvet när man går för de stackars utshasade arbetsgetingarna sticks ju fastän de håller på att dö. Läskigt, igen.
Men det är ju fredag ju. Och i morgon är det lördag.
som sagt...
Jag lyckas inte få ordning på mitt liv. Alla mina papper är bortsorterade och skräpigt är det också. Det är lite jobbigt att börja om igen varje morgon och oftas fixar inte mitt huvve det. Dumt.
Är väl ändå lite uppåt, har ju haft två betalda spelningar på en vecka och en teaterspelning på lördag. Vilket ju ändå läggs i plusenergiskålen. Ja du jävelberg...
Och så är huset fullt av döende getingar. Vart de kommer ifrån har jag inte en aning om. De har la haft ett bo någonstans under någon panna på taket och förirrat sig innåt mot värmen nu så här i kalltider. De ligger i drivor i våra lampor. Läskigt.
Jag gillar inte getingar alls. Men lite tragiskt e det ändå. Jobba och slita en hel sommar för hondjävulen (drottningaset) så e det godnatt till hösten.
Sic transit gloria mundi. Så förgås världens flärd.
Kanske inte helt adekvat citat just för getingjobbaren utan mer för den stora vespan jag klådde ihjäl härrom dagen, gllar inte att döda något kryp, men annars hade hon påbörjat ytterligare ett fett bo på vårt tak nästa år för de där stoora drottningarna övervintrar, och jag gillar inte getingar som sagt.
Bin e söta därremot (trots att de faktiskt kan vara mer aggressiva än getingar). För är det något jag gillar så är det honing.
I alla fall, nu går man här och ser ner i golvet när man går för de stackars utshasade arbetsgetingarna sticks ju fastän de håller på att dö. Läskigt, igen.
Men det är ju fredag ju. Och i morgon är det lördag.
som sagt...
torsdag, november 15
Det gnager...
I magen alltså...
Tänk vad fjantiga saker man kan vara rädd för. Igår var jag rädd för att min dator skulle krascha. Fick liksom ångest över att alla mina mail skulle vara borta för alltid.
Varför skriver man inte ut de mailen man vill spara egentligen. Men jag upptäckte igår att det var så många så allt papper skulle ta slut om jag skrev ut dem. Men jag blir så lessen av bara tanken. Det är ju egentligen löjligt. Eller?
Alla andra texter dikter etc, har jag liksom säkerhetskopierade på typ tysen cdsar. Men hur fan sparar man mail så det går att läsa dem efteråt? Utan outlook.
Min rädsla för att bli utplånad i cyberrymden finns oxå. Just nu känns det lite som att jag faktiskt finns mer här på nätet än i verkligheten. Det låter värre än det är, men det är ändå en gnagande känsla som jag inte riktigt kan släppa.
Det är ju så att jag är mest produktiv på nätet. Jag har hållt på att skriva en monologföreställning i hur många år som helst. Tills jag började blogga och tänkte att "såklart skall jag använda mina bloggideér i monologen". Haha, jag har slutat att skriva. Faktum är att de sidor jag åstadkommit har förkommit, utan att jag saknar dem. Dvs jag har ändrat och inte dubbelsparat så det blivit en tummetott istället för en kostym. Så texterna var nog inte så bra i alla fall.
Rädslan för försvinnande, hör i hop med begäret att bli bekräftad. Antar jag just nu i alla fall. Att inte vara behövd, är nog det jag e mest rädd för.
Just nu i livet behöver jag inte vara rädd för det, men rädslan finns där ändå. Ologiskt, -ja, rationellt, -nej. Vad är det som styr såna (fåfänga?) känslor.
Jag vet att det finns en uppsjö böcker som skall hjälpa till att skingra detta tänkande. Och en del av dem finns av olika anledningar hemma hos oss. Jag måste bara ta mig lite tid att läsa dem. För att förklara varför det inte är så lätt, behöver vi ett annat inlägg som jag inte orkar skriva idag...
Så, kramen till alla behövande rädda!
Tänk vad fjantiga saker man kan vara rädd för. Igår var jag rädd för att min dator skulle krascha. Fick liksom ångest över att alla mina mail skulle vara borta för alltid.
Varför skriver man inte ut de mailen man vill spara egentligen. Men jag upptäckte igår att det var så många så allt papper skulle ta slut om jag skrev ut dem. Men jag blir så lessen av bara tanken. Det är ju egentligen löjligt. Eller?
Alla andra texter dikter etc, har jag liksom säkerhetskopierade på typ tysen cdsar. Men hur fan sparar man mail så det går att läsa dem efteråt? Utan outlook.
Min rädsla för att bli utplånad i cyberrymden finns oxå. Just nu känns det lite som att jag faktiskt finns mer här på nätet än i verkligheten. Det låter värre än det är, men det är ändå en gnagande känsla som jag inte riktigt kan släppa.
Det är ju så att jag är mest produktiv på nätet. Jag har hållt på att skriva en monologföreställning i hur många år som helst. Tills jag började blogga och tänkte att "såklart skall jag använda mina bloggideér i monologen". Haha, jag har slutat att skriva. Faktum är att de sidor jag åstadkommit har förkommit, utan att jag saknar dem. Dvs jag har ändrat och inte dubbelsparat så det blivit en tummetott istället för en kostym. Så texterna var nog inte så bra i alla fall.
Rädslan för försvinnande, hör i hop med begäret att bli bekräftad. Antar jag just nu i alla fall. Att inte vara behövd, är nog det jag e mest rädd för.
Just nu i livet behöver jag inte vara rädd för det, men rädslan finns där ändå. Ologiskt, -ja, rationellt, -nej. Vad är det som styr såna (fåfänga?) känslor.
Jag vet att det finns en uppsjö böcker som skall hjälpa till att skingra detta tänkande. Och en del av dem finns av olika anledningar hemma hos oss. Jag måste bara ta mig lite tid att läsa dem. För att förklara varför det inte är så lätt, behöver vi ett annat inlägg som jag inte orkar skriva idag...
Så, kramen till alla behövande rädda!
tisdag, november 13
Nu e den här?
Vintern eller...
Jag blev förvånad. Vinterdäcken kom på innan snön kom. Men det var i grevens tid som man kan säga (varför man nu säger det?). För det var igår de kom på.
Bor man på laant så behövs det bil. På vintern e det dessutom glesare mellan bussarna. Dumt för det är ju då man inte vill cykla eller gå.
Jag vill inte cykla eller gå ändå för vägen vi bor vid är, trots att det ligger på laant, otrevligt traffikerad. Speciellt på sommrarna, när alla vill ut till havet snabbt som fan. Det finns ingen cykelväg heller. Irriterande, för jag har en jättefin vinröd cykel. Men är man traffikrädd så e man *surar*.
Fast det var ju vintern som var huvudnummret i detta inlägg.
Det är kallt. Och så är det mörkt. Och så är det nästan "färglöst".
Samtidigt är det så fint när det är rimfrostmorgnar. När det nyper i näsan när man andas kan man inte vara trött. När solen skiner är det så vackert ibland så det gör ont i ögonen.
vintern är bättre än hösten. Eller. Det blir så kategoriskt. I vilket fall som helst tillhör jag dem som gillar Julen. Jomän. Trots eller tackvare familjeumgänge kan man ju fundera på. Och Jul e det ju på vintern. Jag hade haft väldigt svår att tro på julen i Australien. Å andra sidan är det ju sällan vinter där i vår mening, men ändå.
Dessutom är vintern ett steg närmare sommaren nästa år. Peppa på, så kommer våren snart hehe.
Fast;
Riktig snövinter med pulkaåkning. Det är så himla kul när man väl drar på sig varma överdragsbyxor och går ut i trädgården och åker snowracer. Om det blir någon snö i år (ja förra året var det snålt tilltaget), lovar jag mig härmed att åka mycket snowracer. Skidor kanske. Så otroligt roligt.
Nå nu gäller det, vinter är här, nyp i armen och dra på det goda humöret för det behövs i mörker och kyla.
Skall bara sova en timme först... *ler snett*
Jag blev förvånad. Vinterdäcken kom på innan snön kom. Men det var i grevens tid som man kan säga (varför man nu säger det?). För det var igår de kom på.
Bor man på laant så behövs det bil. På vintern e det dessutom glesare mellan bussarna. Dumt för det är ju då man inte vill cykla eller gå.
Jag vill inte cykla eller gå ändå för vägen vi bor vid är, trots att det ligger på laant, otrevligt traffikerad. Speciellt på sommrarna, när alla vill ut till havet snabbt som fan. Det finns ingen cykelväg heller. Irriterande, för jag har en jättefin vinröd cykel. Men är man traffikrädd så e man *surar*.
Fast det var ju vintern som var huvudnummret i detta inlägg.
Det är kallt. Och så är det mörkt. Och så är det nästan "färglöst".
Samtidigt är det så fint när det är rimfrostmorgnar. När det nyper i näsan när man andas kan man inte vara trött. När solen skiner är det så vackert ibland så det gör ont i ögonen.
vintern är bättre än hösten. Eller. Det blir så kategoriskt. I vilket fall som helst tillhör jag dem som gillar Julen. Jomän. Trots eller tackvare familjeumgänge kan man ju fundera på. Och Jul e det ju på vintern. Jag hade haft väldigt svår att tro på julen i Australien. Å andra sidan är det ju sällan vinter där i vår mening, men ändå.
Dessutom är vintern ett steg närmare sommaren nästa år. Peppa på, så kommer våren snart hehe.
Fast;
Riktig snövinter med pulkaåkning. Det är så himla kul när man väl drar på sig varma överdragsbyxor och går ut i trädgården och åker snowracer. Om det blir någon snö i år (ja förra året var det snålt tilltaget), lovar jag mig härmed att åka mycket snowracer. Skidor kanske. Så otroligt roligt.
Nå nu gäller det, vinter är här, nyp i armen och dra på det goda humöret för det behövs i mörker och kyla.
Skall bara sova en timme först... *ler snett*
fredag, november 9
Så...
Wassapp?
Undrar vad som händer egentligen.
Det blir liksom lite blurrigt ibland.
Och, så går allt så fort så jag hinner inte se.
Sitter och klipper med ögonen för att hålla mig vaken.
Tar mig i kragen och kliver ut.
Blir överkörd.
Hoppsan sa.
Kanske skall skaffa mig någon form av glasögon.
Eller kanske jag skall gå i ide?
Ja nu e de helg å då ska vi ha det mysigt å roligt.
Göra sånt man inte annars hinner med.
Vara snäll och omtänksam mot varandra.
Ta itu med andra saker, än de vanliga.
...Det är gött att sova oxå...
Så e det!
Undrar vad som händer egentligen.
Det blir liksom lite blurrigt ibland.
Och, så går allt så fort så jag hinner inte se.
Sitter och klipper med ögonen för att hålla mig vaken.
Tar mig i kragen och kliver ut.
Blir överkörd.
Hoppsan sa.
Kanske skall skaffa mig någon form av glasögon.
Eller kanske jag skall gå i ide?
Ja nu e de helg å då ska vi ha det mysigt å roligt.
Göra sånt man inte annars hinner med.
Vara snäll och omtänksam mot varandra.
Ta itu med andra saker, än de vanliga.
...Det är gött att sova oxå...
Så e det!
onsdag, november 7
Har man koll?
Ibland, ibland inte!
Det känns ibland som att jag inte vet hur jag beter mig. Det är som att jag inte har någon uppfattning om vad folk runt om mig tycker om det jag gör.
Kanske inte just nu, men jag kom på mig att tänka på det i går innan jag gick och la mig.
Vissa saker vet jag med säkerhet att jag gör. Andra saker har jag kanske bara för mig att jag gör.
Som tex; jag vet att jag pratar mycket. Jag kan, om jag är på det humöret, hålla en hyfsat meningslös konversation uppe bara för att jag tycker att det är enkel underhållning. Jag vet att jag kan ha lite svårt att se på folk hur de egentligen mår.
Men det är oxå där som min uppfattning om mig själv liksom glappar ibland.
Jag tycker själv att jag lämnar över och faktiskt inte tar över all uppmärksamhet. Jag försöker faktiskt att luska och försöker att anstränga mig för att se hur folk runt om mig mår och beter sig. Och anpassa mig efter det. Jag vill inte vara en okänslig klant som stövlar på. Man kan inte se allt på en gång heller och ibland klampar man givetvis i klaveret, men jag tycker inte jag har svårt att be om ursäkt.
Jag gillar att lägga ut en historia och även att lyssna på en god historia (skröna, anekdot eller vad man egentligen väljer att kalla det). Men idag verkar man vara tvungen att skära ned på orden för att folk skall fatta vad man vill eller för att de skall orka lyssna på vad man säger (har en del med det där med "en för snabb tid" att göra skulle jag tro), och det känns så trist.
Jag känner mig gammalmodig och tråkig och lite sådär "jaja men du pratar ju ganska mycket skit också eller hur..." om jag nu får någon att fatta vad jag menar när jag skrivit så många rader hehe...
sålångkalsongrandig
Det känns ibland som att jag inte vet hur jag beter mig. Det är som att jag inte har någon uppfattning om vad folk runt om mig tycker om det jag gör.
Kanske inte just nu, men jag kom på mig att tänka på det i går innan jag gick och la mig.
Vissa saker vet jag med säkerhet att jag gör. Andra saker har jag kanske bara för mig att jag gör.
Som tex; jag vet att jag pratar mycket. Jag kan, om jag är på det humöret, hålla en hyfsat meningslös konversation uppe bara för att jag tycker att det är enkel underhållning. Jag vet att jag kan ha lite svårt att se på folk hur de egentligen mår.
Men det är oxå där som min uppfattning om mig själv liksom glappar ibland.
Jag tycker själv att jag lämnar över och faktiskt inte tar över all uppmärksamhet. Jag försöker faktiskt att luska och försöker att anstränga mig för att se hur folk runt om mig mår och beter sig. Och anpassa mig efter det. Jag vill inte vara en okänslig klant som stövlar på. Man kan inte se allt på en gång heller och ibland klampar man givetvis i klaveret, men jag tycker inte jag har svårt att be om ursäkt.
Jag gillar att lägga ut en historia och även att lyssna på en god historia (skröna, anekdot eller vad man egentligen väljer att kalla det). Men idag verkar man vara tvungen att skära ned på orden för att folk skall fatta vad man vill eller för att de skall orka lyssna på vad man säger (har en del med det där med "en för snabb tid" att göra skulle jag tro), och det känns så trist.
Jag känner mig gammalmodig och tråkig och lite sådär "jaja men du pratar ju ganska mycket skit också eller hur..." om jag nu får någon att fatta vad jag menar när jag skrivit så många rader hehe...
sålångkalsongrandig
fredag, november 2
Det måste krångla?
Eller?
Köpt en ny dator och givetvis skall den krångla. Ett virusprogram som får spuck! Kan inte koppla upp mig för den hittar inget nätverk... jag blir galun, här...
När jag ringde support vill de ha ett serienummer som inte finns att få tag på annat än på nätet.
Det finns saker man kan bli argare på jag vet. Men just nu är jag så djävla trött på Fujitsu Siemens så jag kan spy...
Det kommer säker att ordna sig och när jag fått skrivit av mig lite blir det nog lite bättre. Tur att min gamla inte brakat ihop helt än. Åh, jag har sån lust att slänga något i golvet.
Ringer inte butiken tillbaka snart, åker jag tillbaka med skiten och tar pengarna tillbaka.
Köpt en ny dator och givetvis skall den krångla. Ett virusprogram som får spuck! Kan inte koppla upp mig för den hittar inget nätverk... jag blir galun, här...
När jag ringde support vill de ha ett serienummer som inte finns att få tag på annat än på nätet.
Det finns saker man kan bli argare på jag vet. Men just nu är jag så djävla trött på Fujitsu Siemens så jag kan spy...
Det kommer säker att ordna sig och när jag fått skrivit av mig lite blir det nog lite bättre. Tur att min gamla inte brakat ihop helt än. Åh, jag har sån lust att slänga något i golvet.
Ringer inte butiken tillbaka snart, åker jag tillbaka med skiten och tar pengarna tillbaka.
måndag, oktober 29
Lång helg.
Inte långhelg!
Det känns lite konstigt att sitta här som om det var söndagkväll.
Tog tåget hem från Strömstad idag för det är ju novemberlov och ingen skola så vi kan vara lite längre borta. Gött.
Det känns lite knepigt bara, att det är måndag och inte söndag. skummmmmt liksom.
Jag skall repa gärnet i morgon och resten av veckan så det är fullt upp, och jag kommer att känna det som att jag blivit blåst på en dag på fredag. Knepigt, jag fick en timme på dygnet men blev av med en hel dag i veckan.
Bägge sakerna är i längden positiva skulle jag ju vilja säga ändå. Jag fick sova en timme längre och vila en dag längre. Resten av jobb dagarna räcker till, om jag bara lär mig disponera dem riktigt.
Nå nu har jag betalt räkningarna oxå... så kan veckan börja...
Om det inte var så himla mörkt, vore det lite bättre, såklart...
Det känns lite konstigt att sitta här som om det var söndagkväll.
Tog tåget hem från Strömstad idag för det är ju novemberlov och ingen skola så vi kan vara lite längre borta. Gött.
Det känns lite knepigt bara, att det är måndag och inte söndag. skummmmmt liksom.
Jag skall repa gärnet i morgon och resten av veckan så det är fullt upp, och jag kommer att känna det som att jag blivit blåst på en dag på fredag. Knepigt, jag fick en timme på dygnet men blev av med en hel dag i veckan.
Bägge sakerna är i längden positiva skulle jag ju vilja säga ändå. Jag fick sova en timme längre och vila en dag längre. Resten av jobb dagarna räcker till, om jag bara lär mig disponera dem riktigt.
Nå nu har jag betalt räkningarna oxå... så kan veckan börja...
Om det inte var så himla mörkt, vore det lite bättre, såklart...
fredag, oktober 26
Ketchup effekten
Står detta uttryck med i någon ordbok tro?
Alla vet vad den är. Och det faktum att den håller på så mycket olika håll är ju egentligen så osanolikt intressant (om man är lagd åt det hållet) att man borde införa den som en fysisk lag.
Jag tänker på hur den funkar tex för mig i frilanssammanhang (och jag är inte ensam tro mig) Det kan gå månader så får man inte ett enda jobb, så ringer en och så helt plötsligt står man där med tre eller fyra jobb och helt plötsligt måste man tacka nej till ett.
Nu väntar jag på att effekten skall komma till sin peak snart för det har varit tunnsått med jobb det sista. Fast iofs, tre på två månader är mycket om man inte haft något på fem månader...Tja, allt är ju som sagt relativt.
Eller ta mina två telefoner, ringer nästan aldrig, men ringer en så kan du ge dig på att det ringer i den andra samtidigt.
Nu har jag lagt till undantag gällande att det bara ringer när de är avstängda och skulle väl till nöds kunna säga att det är lite långsökt att tillämpa effekten på mina telefonsamtal i stort, men, får vi en förfrågning på jobb brukar det innom några dagar droppa in ett gäng förfrågningar... Jag väntar förväntansfullt.
Undrar om "fysikerna" räknat på sånt här? Sannolikhetskalkyler kan man ju få gjorda någon stans, kommer inte ihåg vart. Undrar vilken formel man använder för att räkna ut ketchupeffekten?
Småttförvirradotrött dagen!
Alla vet vad den är. Och det faktum att den håller på så mycket olika håll är ju egentligen så osanolikt intressant (om man är lagd åt det hållet) att man borde införa den som en fysisk lag.
Jag tänker på hur den funkar tex för mig i frilanssammanhang (och jag är inte ensam tro mig) Det kan gå månader så får man inte ett enda jobb, så ringer en och så helt plötsligt står man där med tre eller fyra jobb och helt plötsligt måste man tacka nej till ett.
Nu väntar jag på att effekten skall komma till sin peak snart för det har varit tunnsått med jobb det sista. Fast iofs, tre på två månader är mycket om man inte haft något på fem månader...Tja, allt är ju som sagt relativt.
Eller ta mina två telefoner, ringer nästan aldrig, men ringer en så kan du ge dig på att det ringer i den andra samtidigt.
Nu har jag lagt till undantag gällande att det bara ringer när de är avstängda och skulle väl till nöds kunna säga att det är lite långsökt att tillämpa effekten på mina telefonsamtal i stort, men, får vi en förfrågning på jobb brukar det innom några dagar droppa in ett gäng förfrågningar... Jag väntar förväntansfullt.
Undrar om "fysikerna" räknat på sånt här? Sannolikhetskalkyler kan man ju få gjorda någon stans, kommer inte ihåg vart. Undrar vilken formel man använder för att räkna ut ketchupeffekten?
Småttförvirradotrött dagen!
torsdag, oktober 25
Lycka?
Ett evigt ämne.
Miljöpartisten Max Andersson, (från Göteborg för övrigt, så fick jag med det oxå) som sitter i Riksdagen har lagt fram en motion.
En lite udda motion, en motion som i stort går ut på att lägga mer forskningspengar på forskning om lycka för att politikerna skall kunna ta lite mer hänsyn till folks lycka, när de tar beslut. Det kan låta flummig, som så påpassligt några av rikstadsledamöterna påpekat.
Men om man ser på vad han menar, måste jag bara säga - Grattis Sverige. Vi har åtminstonde en politiker som tycker att det är viktigt att bry sig om konsekvenserna av de förslag som läggs och beslut som tas i riksdag och regering.
Jag skall förklara, han var på en liten intervju i gbglokalradion i morse så jag tror jag har fattat vad han menar;
Till exempel tog han beslutet av sänkningen av akassan, som visst kanske bidrar till att höja BNP en aning vilket innebär "god ekonomi" (min ironiska citering). Men sänkningen innebär också att människor känner sig otrygga, det är en oro för att förlora jobbet, för att vara tvungen att flytta etc. En oro som gör att människor känner sig mer pressade, som leder till ohälsa av olika slag och i slutänden gör folk mindre lyckliga. Ohälsa vet vi ju är samhälsekonomiskt en dålig affär...
Han sa ungefär; att även om han ser lycka som mer än ändamålet i sig, så är det viktigt att tänka på människors lycka rent samhällsekonomiskt och därför satsa på mer forskning i detta ämne (som motionen handlar om).
Killen har fattat och jag är så himla glad att jag nästan skulle kunna rösta på miljöpartiet nästa gång bara därför.
Hoppas att Max kan få igenom sin motion. Jag menar, tydligen finns det ett påbörjat projekt i Storbrittanien, där politiker får arbeta på att ta in lyckoaspekten i sina beslut, så varför skulle inte vi här i fiiina Sverige kunna vara, om inte bättre, så minst lika bra?
Hm, det märks kanske inte där än, men som jag sagt förr; det tar tid att holka ur en sten hehe.
Jag fick helt plötsligt tillbaka liiiiiiiite av politikerförtroendet tack Max.
Glad dag!
Miljöpartisten Max Andersson, (från Göteborg för övrigt, så fick jag med det oxå) som sitter i Riksdagen har lagt fram en motion.
En lite udda motion, en motion som i stort går ut på att lägga mer forskningspengar på forskning om lycka för att politikerna skall kunna ta lite mer hänsyn till folks lycka, när de tar beslut. Det kan låta flummig, som så påpassligt några av rikstadsledamöterna påpekat.
Men om man ser på vad han menar, måste jag bara säga - Grattis Sverige. Vi har åtminstonde en politiker som tycker att det är viktigt att bry sig om konsekvenserna av de förslag som läggs och beslut som tas i riksdag och regering.
Jag skall förklara, han var på en liten intervju i gbglokalradion i morse så jag tror jag har fattat vad han menar;
Till exempel tog han beslutet av sänkningen av akassan, som visst kanske bidrar till att höja BNP en aning vilket innebär "god ekonomi" (min ironiska citering). Men sänkningen innebär också att människor känner sig otrygga, det är en oro för att förlora jobbet, för att vara tvungen att flytta etc. En oro som gör att människor känner sig mer pressade, som leder till ohälsa av olika slag och i slutänden gör folk mindre lyckliga. Ohälsa vet vi ju är samhälsekonomiskt en dålig affär...
Han sa ungefär; att även om han ser lycka som mer än ändamålet i sig, så är det viktigt att tänka på människors lycka rent samhällsekonomiskt och därför satsa på mer forskning i detta ämne (som motionen handlar om).
Killen har fattat och jag är så himla glad att jag nästan skulle kunna rösta på miljöpartiet nästa gång bara därför.
Hoppas att Max kan få igenom sin motion. Jag menar, tydligen finns det ett påbörjat projekt i Storbrittanien, där politiker får arbeta på att ta in lyckoaspekten i sina beslut, så varför skulle inte vi här i fiiina Sverige kunna vara, om inte bättre, så minst lika bra?
Hm, det märks kanske inte där än, men som jag sagt förr; det tar tid att holka ur en sten hehe.
Jag fick helt plötsligt tillbaka liiiiiiiite av politikerförtroendet tack Max.
Glad dag!
tisdag, oktober 23
Jösses!
Att holka ur en sten går inte fort.
Det sägs att bäst är den förändring som sker långsamt. Fast det vetefan.
Jag vill att allt skall bli bättre nu!
Jag vill vara piggare idag. Jag vill att mitt tålamod skall finnas här nu! Jag måste varva ner nu, annars spricker jag.
Det känns som att jag inte har tid att vänta. Allt måste gå snabbt för att jag inte skall ge upp. Jag har vänner som jag ibland bli stressad av att umgås med, för de tar sån tid på sig. Sjukt! Jag borde umgås mer med dem för jag gillar dem skarpt och har en hel del att lära av dem.
Förrästen är det en väldigt inressant känsla att vara trött och stressad på samma gång. Det är liksom som att kroppen inte vill vara med huvudet och tvärt om.
Jag skall träna idag, så jag jobbar hela tiden på det, på att bli bättre på allt. Framför allt på att bli bättre på att vara jag. För jag är inte riktigt, mig själv just nu. Är inte riktigt, den jag varit och inte riktigt, den jag vill vara. Det är återigen, småsaker som behövs förändras på. Det kan vara så att jag inte riktigt har koll på mig själv men en jag känner, väldigt väl, som känner mig, väldigt väl, säger att jag inte är riktigt som jag är egentligen... Hehe... Så e de!
Jaja det får la ta tiiid då. Fast jag vill ha revolution! NU!
Det sägs att bäst är den förändring som sker långsamt. Fast det vetefan.
Jag vill att allt skall bli bättre nu!
Jag vill vara piggare idag. Jag vill att mitt tålamod skall finnas här nu! Jag måste varva ner nu, annars spricker jag.
Det känns som att jag inte har tid att vänta. Allt måste gå snabbt för att jag inte skall ge upp. Jag har vänner som jag ibland bli stressad av att umgås med, för de tar sån tid på sig. Sjukt! Jag borde umgås mer med dem för jag gillar dem skarpt och har en hel del att lära av dem.
Förrästen är det en väldigt inressant känsla att vara trött och stressad på samma gång. Det är liksom som att kroppen inte vill vara med huvudet och tvärt om.
Jag skall träna idag, så jag jobbar hela tiden på det, på att bli bättre på allt. Framför allt på att bli bättre på att vara jag. För jag är inte riktigt, mig själv just nu. Är inte riktigt, den jag varit och inte riktigt, den jag vill vara. Det är återigen, småsaker som behövs förändras på. Det kan vara så att jag inte riktigt har koll på mig själv men en jag känner, väldigt väl, som känner mig, väldigt väl, säger att jag inte är riktigt som jag är egentligen... Hehe... Så e de!
Jaja det får la ta tiiid då. Fast jag vill ha revolution! NU!
måndag, oktober 22
Helgledigt
Två dagar utan dator försmäktar jag i detta hus...
Nej så alvarligt är det absolut inte. Jag gjorde det beslutet för länge sedan, att jag skulle ha helgerna datorfria. Det var ett otroligt bra beslut för att vara mig.
Jag vet hur lätt jag skulle kunna bli sittande med en massa "viktiga grejer" och mail och skit. Det skulle bli rätt trist för resten av familjen. Det händer att datorn är på och jag "bara skall kolla en grej". Så dumt så.
Det som är irriterande sedan på måndag är när jag skall kolla min mail. En av adresserna jag kopplat till min outlook har visst inte något spamfilter alls. Fan jag blir knas på alla djävla viagra och spelkasinoskit mail. De som sänder spam är ohyra och borde utrotas... Veeeeckans iiiilandsprooobleeem...
Skulle behöva ett par timmars extra sömn under helgen oxå. Fast det kanske inte hjälper att sova mot den sortens trötthet. Nej, jag vet att det gör inte det.
Det är gott att helgerna finns iaf. En liten oas i veckoöknen liksom. Så, nu tar jag en kopp kaffe till...
Nej så alvarligt är det absolut inte. Jag gjorde det beslutet för länge sedan, att jag skulle ha helgerna datorfria. Det var ett otroligt bra beslut för att vara mig.
Jag vet hur lätt jag skulle kunna bli sittande med en massa "viktiga grejer" och mail och skit. Det skulle bli rätt trist för resten av familjen. Det händer att datorn är på och jag "bara skall kolla en grej". Så dumt så.
Det som är irriterande sedan på måndag är när jag skall kolla min mail. En av adresserna jag kopplat till min outlook har visst inte något spamfilter alls. Fan jag blir knas på alla djävla viagra och spelkasinoskit mail. De som sänder spam är ohyra och borde utrotas... Veeeeckans iiiilandsprooobleeem...
Skulle behöva ett par timmars extra sömn under helgen oxå. Fast det kanske inte hjälper att sova mot den sortens trötthet. Nej, jag vet att det gör inte det.
Det är gott att helgerna finns iaf. En liten oas i veckoöknen liksom. Så, nu tar jag en kopp kaffe till...
fredag, oktober 19
Lite varje dag?
Egentligen är det bäst...
Men det är så svårt att inte få värsta prestationsågrenen över att man vill ha något att säga...typ.
Det är liksom bara intressanta saker som får bloggas om, tänker jag. Och inser att jag har läst och läser bloggar som inte har något av intresse alls, i sig... för mig alltså. Uppenbarligen läser folk dem ialla fall.
Fast de flesta jag läser frekvent har iaf en känsla eller liknande som de förmedlar.
Jag måste nog bara inse att jag inte måste ha värsta ämnet för att skriva utan bara skriva för att skriva. Som jag menade från början. Fan ta prestationsångsten! Och känner jag för blaj får det bli blaj. Jag får ialla fall ur mig en massa som äter mig annars.
Känner mig lite som en soptunna ibland faktiskt. Hela dagen kommer skräpinfo och fyller på. Just nu är jag ganska tom men det fylls på till det rinner över.
Hm, jag måste skapa en liten tunna brevid för nyttig skit, sopsortering liksom. Det underlättar kanske lite.
Definitivt flytta soporna långt från allt det viktiga som kommer in oxå. Det är så lätt att hysta ut "Det braiga" för "Det dåliga" ligger ivägen.
Jo, det är nog bäst att tömma varje dag, lite i alla fall...
Men det är så svårt att inte få värsta prestationsågrenen över att man vill ha något att säga...typ.
Det är liksom bara intressanta saker som får bloggas om, tänker jag. Och inser att jag har läst och läser bloggar som inte har något av intresse alls, i sig... för mig alltså. Uppenbarligen läser folk dem ialla fall.
Fast de flesta jag läser frekvent har iaf en känsla eller liknande som de förmedlar.
Jag måste nog bara inse att jag inte måste ha värsta ämnet för att skriva utan bara skriva för att skriva. Som jag menade från början. Fan ta prestationsångsten! Och känner jag för blaj får det bli blaj. Jag får ialla fall ur mig en massa som äter mig annars.
Känner mig lite som en soptunna ibland faktiskt. Hela dagen kommer skräpinfo och fyller på. Just nu är jag ganska tom men det fylls på till det rinner över.
Hm, jag måste skapa en liten tunna brevid för nyttig skit, sopsortering liksom. Det underlättar kanske lite.
Definitivt flytta soporna långt från allt det viktiga som kommer in oxå. Det är så lätt att hysta ut "Det braiga" för "Det dåliga" ligger ivägen.
Jo, det är nog bäst att tömma varje dag, lite i alla fall...
måndag, oktober 15
Arrgh arrgh...
Ahoy there ye brethren of the coast!
Jag gillar inte filmer med maffia i oftast. Jag kan tycka att de glorifierar maffian och att de liksom verkar kontraproduktivt i vissa fall. Ta ex Scarface som många ungdomar som verkar i gäng tycker är det häftigaste i filmväg. Det blir liksom fel att förhärliga brottslingar på något sätt.
Sedan finns det filmer jag gillar ändå. Som Trainspotting, ett gäng Tarantino (inte alla) Snatchers (? med Brad Pitt som "resande") Fight Club, mfl. Vet inte varför jag tycker att jag kan göra sådan skillnad egentligen.
Dessutom gillar jag Piratfilmer... (har sett långt ifrån alla måste jag tillägga)
Är och var det några brottslingar förutom maffian (den organiserade brottsligheten) som var/är vedervärdiga egentligen så är det ju Pirater.
Det finns ett romantiskt skimmer över dem. Johnny Depp är ju så förbannat snygg och sexig, trots sina läskiga tänder och sin lortighet som piratkapten.
Varför är det så då?
Jag gillar inte filmer med maffia i oftast. Jag kan tycka att de glorifierar maffian och att de liksom verkar kontraproduktivt i vissa fall. Ta ex Scarface som många ungdomar som verkar i gäng tycker är det häftigaste i filmväg. Det blir liksom fel att förhärliga brottslingar på något sätt.
Sedan finns det filmer jag gillar ändå. Som Trainspotting, ett gäng Tarantino (inte alla) Snatchers (? med Brad Pitt som "resande") Fight Club, mfl. Vet inte varför jag tycker att jag kan göra sådan skillnad egentligen.
Dessutom gillar jag Piratfilmer... (har sett långt ifrån alla måste jag tillägga)
Är och var det några brottslingar förutom maffian (den organiserade brottsligheten) som var/är vedervärdiga egentligen så är det ju Pirater.
Det finns ett romantiskt skimmer över dem. Johnny Depp är ju så förbannat snygg och sexig, trots sina läskiga tänder och sin lortighet som piratkapten.
Varför är det så då?
fredag, oktober 5
Jag gjorde det!
Jag lämnade in min målinriktade arbetsstipendie ansökan.
Det känns så gott! Nu kan jag inte skylla på att jag inte "hann" får in den i tid, och få ågren för det. För den ligger nu i en lastbil på väg till Stockholm och kommer att anlända Konstnärsnämnden på måndag vilket är två dagar före utsatt tid. Jag är nöjd, jag är nöjd med min insats.
Sedan får jag vänta till i mars på att få ett svar om de tycker att jag skall få pengar. Få ett svar på om jag är värd att satsa lite flis på för att, just jag, skall få det lite bättre förspännt på den förtvivlat kassa arbetsmarknaden för skådepelare.
Sannolikheten för att just jag skall få ett sånt stipendie är inte jättestor, men nu finns det ändå en möjlighet. För ansökan är inne...
Om jag får pengar, skall jag lära mig mer om Commedia dell´arte. Den ultimata utav alla teaterformer. Nästan i alla fall. Mask teater är underbart. Improvisation är grymmt. Commedia = en blandning...
Givetvis är det mycket mer än så med Commedia. Vad jag framför allt är nyfiken på, är hur modern Commedia kan bli. Hur kan jag använda Commedian för att kanalisera mitt engagemang för samhället i förlängningen. Jag vill göra masker sy kläder, vara akrobat, allt. Det känns nu som att jag kommer att göra mycket även om jag inte får några pengar. Även om det skulle begränsa mina personliga möjligheter att gå kurser etc. Jag får isf köra mitt eget race. Jag vet att det finns några som säkert vill hänga på.
Dessutom hade det varit lite kooolt att vara med på ett lajv som teatersälskap med maskteater. Spela på riktigt liksom.
Det känns så gott! Nu kan jag inte skylla på att jag inte "hann" får in den i tid, och få ågren för det. För den ligger nu i en lastbil på väg till Stockholm och kommer att anlända Konstnärsnämnden på måndag vilket är två dagar före utsatt tid. Jag är nöjd, jag är nöjd med min insats.
Sedan får jag vänta till i mars på att få ett svar om de tycker att jag skall få pengar. Få ett svar på om jag är värd att satsa lite flis på för att, just jag, skall få det lite bättre förspännt på den förtvivlat kassa arbetsmarknaden för skådepelare.
Sannolikheten för att just jag skall få ett sånt stipendie är inte jättestor, men nu finns det ändå en möjlighet. För ansökan är inne...
Om jag får pengar, skall jag lära mig mer om Commedia dell´arte. Den ultimata utav alla teaterformer. Nästan i alla fall. Mask teater är underbart. Improvisation är grymmt. Commedia = en blandning...
Givetvis är det mycket mer än så med Commedia. Vad jag framför allt är nyfiken på, är hur modern Commedia kan bli. Hur kan jag använda Commedian för att kanalisera mitt engagemang för samhället i förlängningen. Jag vill göra masker sy kläder, vara akrobat, allt. Det känns nu som att jag kommer att göra mycket även om jag inte får några pengar. Även om det skulle begränsa mina personliga möjligheter att gå kurser etc. Jag får isf köra mitt eget race. Jag vet att det finns några som säkert vill hänga på.
Dessutom hade det varit lite kooolt att vara med på ett lajv som teatersälskap med maskteater. Spela på riktigt liksom.
onsdag, oktober 3
Som vanligt efter...
Hänger inte med alls.
Som vanligt släpar jag efter hela tiden. Läser andras bloggar men kan inte reagera förrän det är försent att lämna kommentarer, skriver om saker som hände för fem dagar sedan... Jag skulle blivit född 14 januari men kom 1 februari i stället. Är det det som ställer till det?
Nej tror inte det förrästen. Jag kommer alltid i tid till möten och sånt. Och gör jag inte det så är det i princip alltid något som jag inte kan styra över som gått åt helvete. Men likförbannat får jag spuck och lägger till ytterligare en halvtimmes resväg nästa gång vilket leder till att jag är jäääätte tidig istället. Inte kul heller. Tidspessimist kallar jag det.
I alla fall är det en sak som jag vill säga. Och det är att Torsson är så himla bra. Det är som naivistisk konst. Ser enkel ut att måla, men försök göra det bra...
De spelade på Sticky fingers i Gbg i fredags och lördags. Vi var där i fredags. Sån härlig stämning i publiken har jag inte kännt på en konsert sedan jag var på DiLeva i Strömstad för tusen år sedan. Myyyys... Och dansade gjorde jag, med en som verkligen (!) kunde dansa. Kul oxå att medelåldern på publiken var ungefär tjugo år över medelåldern på dem som jobbade på stället haha.
Ett minus måste jag säga och det var en vakt som helt klart överskred gränsen för juste beteende. Han var för maktfullkomlig. En detalj som kunde sabbat allt för ett år sedan, men som rann av, och efter kvällen var jag bara nöjd...
GoddaytoYaall
Som vanligt släpar jag efter hela tiden. Läser andras bloggar men kan inte reagera förrän det är försent att lämna kommentarer, skriver om saker som hände för fem dagar sedan... Jag skulle blivit född 14 januari men kom 1 februari i stället. Är det det som ställer till det?
Nej tror inte det förrästen. Jag kommer alltid i tid till möten och sånt. Och gör jag inte det så är det i princip alltid något som jag inte kan styra över som gått åt helvete. Men likförbannat får jag spuck och lägger till ytterligare en halvtimmes resväg nästa gång vilket leder till att jag är jäääätte tidig istället. Inte kul heller. Tidspessimist kallar jag det.
I alla fall är det en sak som jag vill säga. Och det är att Torsson är så himla bra. Det är som naivistisk konst. Ser enkel ut att måla, men försök göra det bra...
De spelade på Sticky fingers i Gbg i fredags och lördags. Vi var där i fredags. Sån härlig stämning i publiken har jag inte kännt på en konsert sedan jag var på DiLeva i Strömstad för tusen år sedan. Myyyys... Och dansade gjorde jag, med en som verkligen (!) kunde dansa. Kul oxå att medelåldern på publiken var ungefär tjugo år över medelåldern på dem som jobbade på stället haha.
Ett minus måste jag säga och det var en vakt som helt klart överskred gränsen för juste beteende. Han var för maktfullkomlig. En detalj som kunde sabbat allt för ett år sedan, men som rann av, och efter kvällen var jag bara nöjd...
GoddaytoYaall
torsdag, september 27
Exklusivitet?
När är det bra att bara vara ens...
Det känns som det var länge sedan jag var mig själv. Det känns som om det var länge sedan jag var den glada positiva och öppna människa jag vill vara.
Jag vet att jag lätt blir arg osv. Men det var aldrig ett problem förr, för jag kanaliserade det på ett konstruktivt sätt (som jag skrivit om förut).
Problemet är att mitt grundhumör är ruttet nuförtiden och har varit det ett bra tag.
Eftersom jag är den självanalyserande person jag är, har jag givetvis hur många analyser och teorier om varför mitt tillstånd är som det är, som helst. De flesta är helt och hållet trovärdiga och alla har säkert en finger med i slutresultatet (dvs mitt humör).
En sak som definitivt bryter ner mig är den här förbannade exklusiviteten. Du är bara en människas.
Varför i helvete får man inte flörta om man har en partner?
Varför skall jag skämmas om jag vill ha uppskattning från andra män än min sambo?
Varför måste jag ta ansvar för alla singlar som inte kan se skillnad på att vara, socialt vänlig och flörtig för sällskaps skull och att vara trånande efter ett förhållande!
Det är inte för att jag är olycklig i mitt eventuella förhållande som jag vill flörta. Utan det är för att få bekräftelse såklart. Alla människor vill ha och bör få bekräftelse.
Alla inser (nåja) någon gång att; alla i hela världen kan inte älska mig, och jag kan inte älska alla i hela världen. Men man måste oxå förstå att drivkraften i det sociala livet människor emellan, ännå alltid kommer att vara; att söka bekräftelse hos så många som möjligt. Man vill ju för sjutton passa in, eller hur!?
Fan det vill ju alla. På jobbet vill man ha cred, man köper kläder, stylar sig, fixar hemmet, piffar upp morsan You name it... Allt för att få någon form av bekräftelse av så många som möjligt.
Varför skall man då helt plötsligt bara söka bekräftelse, vad gäller attraktionkraften inför det motsatta könet, hos en enda person, bara för att man råkar bli i hop med någon.
Nu menar jag inte, märk väl, jag menar inte, att man får bete sig som ett svin, dvs; snacka skit om sin partner för att få ett ligg. Eller låtsas som att man är singel fast man inte är det. Men sånt beteende har mer med destruktivitet och manipulation att göra, än med bekräftelsesökning enligt mig...
Jag tycker det är sexigt när min partner kan flirta med andra kvinnor, jag tycker om att se att han har en attraktionskraft hos fler än mig. Gör det honom glad gör det mig glad.
Nu har jag så himla länge gått och undertryckt mina flörttenddenser pgrav kommentarer (inte bara till mig utan oxå till och mellan andra) som
"Hur kan du säga så, du har ju pojkvän?" och
"fy fan vad han/hon flörtade med henne/mig och han/hon som har sambo och baaaarn, fy faaan..."
Fan om folk vande sig vid att vara justa och snälla, och framför allt, vågade ta emot och ge smicker, komplimanger och vara allmänt öppna mot varandra, skulle det fan inte se ut som det gjorde i världen... Framför allt inte vara så moraliserande och äckligt hycklande...
Från en som faktiskt inte på länge, vågat se män och killar i ögonen, men jobbar på att våga igen...
Det känns som det var länge sedan jag var mig själv. Det känns som om det var länge sedan jag var den glada positiva och öppna människa jag vill vara.
Jag vet att jag lätt blir arg osv. Men det var aldrig ett problem förr, för jag kanaliserade det på ett konstruktivt sätt (som jag skrivit om förut).
Problemet är att mitt grundhumör är ruttet nuförtiden och har varit det ett bra tag.
Eftersom jag är den självanalyserande person jag är, har jag givetvis hur många analyser och teorier om varför mitt tillstånd är som det är, som helst. De flesta är helt och hållet trovärdiga och alla har säkert en finger med i slutresultatet (dvs mitt humör).
En sak som definitivt bryter ner mig är den här förbannade exklusiviteten. Du är bara en människas.
Varför i helvete får man inte flörta om man har en partner?
Varför skall jag skämmas om jag vill ha uppskattning från andra män än min sambo?
Varför måste jag ta ansvar för alla singlar som inte kan se skillnad på att vara, socialt vänlig och flörtig för sällskaps skull och att vara trånande efter ett förhållande!
Det är inte för att jag är olycklig i mitt eventuella förhållande som jag vill flörta. Utan det är för att få bekräftelse såklart. Alla människor vill ha och bör få bekräftelse.
Alla inser (nåja) någon gång att; alla i hela världen kan inte älska mig, och jag kan inte älska alla i hela världen. Men man måste oxå förstå att drivkraften i det sociala livet människor emellan, ännå alltid kommer att vara; att söka bekräftelse hos så många som möjligt. Man vill ju för sjutton passa in, eller hur!?
Fan det vill ju alla. På jobbet vill man ha cred, man köper kläder, stylar sig, fixar hemmet, piffar upp morsan You name it... Allt för att få någon form av bekräftelse av så många som möjligt.
Varför skall man då helt plötsligt bara söka bekräftelse, vad gäller attraktionkraften inför det motsatta könet, hos en enda person, bara för att man råkar bli i hop med någon.
Nu menar jag inte, märk väl, jag menar inte, att man får bete sig som ett svin, dvs; snacka skit om sin partner för att få ett ligg. Eller låtsas som att man är singel fast man inte är det. Men sånt beteende har mer med destruktivitet och manipulation att göra, än med bekräftelsesökning enligt mig...
Jag tycker det är sexigt när min partner kan flirta med andra kvinnor, jag tycker om att se att han har en attraktionskraft hos fler än mig. Gör det honom glad gör det mig glad.
Nu har jag så himla länge gått och undertryckt mina flörttenddenser pgrav kommentarer (inte bara till mig utan oxå till och mellan andra) som
"Hur kan du säga så, du har ju pojkvän?" och
"fy fan vad han/hon flörtade med henne/mig och han/hon som har sambo och baaaarn, fy faaan..."
Fan om folk vande sig vid att vara justa och snälla, och framför allt, vågade ta emot och ge smicker, komplimanger och vara allmänt öppna mot varandra, skulle det fan inte se ut som det gjorde i världen... Framför allt inte vara så moraliserande och äckligt hycklande...
Från en som faktiskt inte på länge, vågat se män och killar i ögonen, men jobbar på att våga igen...
onsdag, september 26
Smådetaljerna
Det är dom som gör det.
Men jag orkar inte med dem nu, knappt att jag orkar vara spontan. Det är den där tröttheten som infinner sig.
Nu kanske det går lite över, jag orkar skriva lite i alla fall. Jag är liksom osocial och orkar inte synas. Smådetaljer gör mig bara irriterad. Om jag kunde skulle jag sova dygnet om, när jag tröttnar så här.
Enda trösten är att det går över.
Men jag orkar inte med dem nu, knappt att jag orkar vara spontan. Det är den där tröttheten som infinner sig.
Nu kanske det går lite över, jag orkar skriva lite i alla fall. Jag är liksom osocial och orkar inte synas. Smådetaljer gör mig bara irriterad. Om jag kunde skulle jag sova dygnet om, när jag tröttnar så här.
Enda trösten är att det går över.
torsdag, september 20
En raketspya!
Rätt in i en icke händelselös vecka!
Nu är det budget tider och jag spyr! Jag mår så illa, på riktigt. Det känns himla skönt att kunna ösa ur sig allt mitt äckel över denna negoistiska (ja, negativa egoister) djävla regeringen, så jag kan släppa det när jag är med mina vänner. Jag säger ofta att jag är snäll. I detta fall är jag inte snäll alls. Nej för fan jag är hämdlysten!
Jag önskar ingen av dem något gott! Jag önskar att de fick smaka på de åtgärder förslag och idiotier de inför.
Om de sedan väljer att tycka att det är att önska dem något ont, så får det stå för dem. Det är inte mina åtgärder etc, det är deras egna djävla skitidéer som de förhoppningsvis får uppkörda i sina egna djävla liv.
Och nej det går inte att diskutera sån politik med mig och tro att jag skall ändra mig eller bli tillplattad för icke hållbara argument. För jag har inga argument jag hatar dem bara. För att de gör mina sjukskrivna vänner ännu sjukare. För att de rycker undan fötterna på halvtidsanställda i vården som inget annat vill än att få ett heltidsjobb. För att de gör mina arbetslösa vänner ännu mer ångestfyllda. För att de säger sig representera ett bättre samhälle när de vet precis vad de åstadkommer. Cyniska elaka djävlar är de!
Jag är inte sjukskriven! Jag har rätt till Akassa men väljer att inte ta ut någon, för jag vill inte vara tvungen att söka städjobb i Trollhättan, som skulle innebära att jag gick minus varje dag i resekostnader för det är sån dålig lön. Summan jag skulle få är ändå så förbannat liten. Jag valde nämnligen ett halvtidsjobb ett år och fick den lilla summan jag hade innan, halverad tack! Vem har sagt att det var lätt förut, det har aldrig varit lätt, men nu...
Jag har tur ändå! Jag är frilans skådis och jag har jobb ibland ibland inte. Förr klarade jag det bra, nu gör jag inte det, mest för att den djävla aliansen höjt akassorna. Ja, jag betalar min avgift till facket och till akassan. Jag anser det vara en djävligt viktig grej. Solidaritet.
Nej fy fan vad jag hatar regeringen.
Hade jag ansett det vara kreativt hade jag skickat skit till er personligen i regeringshuset, men jag anser inte att demokratin skall dras i smutsen bara för att ni är ashögar, ja, ni hade ju blivit tvugna att arkivera inkommnde post eller hur och det blir ju de stackars (?) anställda som får ta had om det i demokratins namn...
Nej fy fan, hatar regeringen hett och innerligt varje dag. Jag är definitivt antiliberal!
Upp till kamp!
Nu är det budget tider och jag spyr! Jag mår så illa, på riktigt. Det känns himla skönt att kunna ösa ur sig allt mitt äckel över denna negoistiska (ja, negativa egoister) djävla regeringen, så jag kan släppa det när jag är med mina vänner. Jag säger ofta att jag är snäll. I detta fall är jag inte snäll alls. Nej för fan jag är hämdlysten!
Jag önskar ingen av dem något gott! Jag önskar att de fick smaka på de åtgärder förslag och idiotier de inför.
Om de sedan väljer att tycka att det är att önska dem något ont, så får det stå för dem. Det är inte mina åtgärder etc, det är deras egna djävla skitidéer som de förhoppningsvis får uppkörda i sina egna djävla liv.
Och nej det går inte att diskutera sån politik med mig och tro att jag skall ändra mig eller bli tillplattad för icke hållbara argument. För jag har inga argument jag hatar dem bara. För att de gör mina sjukskrivna vänner ännu sjukare. För att de rycker undan fötterna på halvtidsanställda i vården som inget annat vill än att få ett heltidsjobb. För att de gör mina arbetslösa vänner ännu mer ångestfyllda. För att de säger sig representera ett bättre samhälle när de vet precis vad de åstadkommer. Cyniska elaka djävlar är de!
Jag är inte sjukskriven! Jag har rätt till Akassa men väljer att inte ta ut någon, för jag vill inte vara tvungen att söka städjobb i Trollhättan, som skulle innebära att jag gick minus varje dag i resekostnader för det är sån dålig lön. Summan jag skulle få är ändå så förbannat liten. Jag valde nämnligen ett halvtidsjobb ett år och fick den lilla summan jag hade innan, halverad tack! Vem har sagt att det var lätt förut, det har aldrig varit lätt, men nu...
Jag har tur ändå! Jag är frilans skådis och jag har jobb ibland ibland inte. Förr klarade jag det bra, nu gör jag inte det, mest för att den djävla aliansen höjt akassorna. Ja, jag betalar min avgift till facket och till akassan. Jag anser det vara en djävligt viktig grej. Solidaritet.
Nej fy fan vad jag hatar regeringen.
Hade jag ansett det vara kreativt hade jag skickat skit till er personligen i regeringshuset, men jag anser inte att demokratin skall dras i smutsen bara för att ni är ashögar, ja, ni hade ju blivit tvugna att arkivera inkommnde post eller hur och det blir ju de stackars (?) anställda som får ta had om det i demokratins namn...
Nej fy fan, hatar regeringen hett och innerligt varje dag. Jag är definitivt antiliberal!
Upp till kamp!
fredag, september 14
Engagemang finemang!
Till varje pris!
Jag tycker det är lite lustigt när man e på möten där folk diskuterar engagemang etc. Alla är lika införstådda i att för att något skall hända, måste någon engagera sig.
Hm, på vissa av alla möten är det jag som sitter och undrar varför i helvete ingen annan djävel mer än jag och några till vill ta lite ansvar, medans i andra sammanhang sitter jag som ett ufo och vill inte göra något mer än glida med. Hm...
Vad skall man kalla såna problem?
givetvis går de en del in i kategorin (tack hipp hipp!) "veckans I-landsproblem", men ibland ingår ju engagemang i sån viktigt oxå liksom...
Jag får lov att tänka på detta under helgen.
Klart slut!
Jag tycker det är lite lustigt när man e på möten där folk diskuterar engagemang etc. Alla är lika införstådda i att för att något skall hända, måste någon engagera sig.
Hm, på vissa av alla möten är det jag som sitter och undrar varför i helvete ingen annan djävel mer än jag och några till vill ta lite ansvar, medans i andra sammanhang sitter jag som ett ufo och vill inte göra något mer än glida med. Hm...
Vad skall man kalla såna problem?
givetvis går de en del in i kategorin (tack hipp hipp!) "veckans I-landsproblem", men ibland ingår ju engagemang i sån viktigt oxå liksom...
Jag får lov att tänka på detta under helgen.
Klart slut!
onsdag, september 12
En bra rubrik!
Är inte alltid tecken på en bra text.
Det är ett faktum som jag inte ens orkar kommentera med exempel. Ni kommer inte att se ett exempel på det i detta lilla inlägg heller för min rubrik är inte direkt jättebra. Jag vill bara skriva lite och har bestämt mig för att bara se vart det leder.
Egentligen har jag inte tid med det här (fast vad då inte tid? skit vad allt hela tiden hakar sig) för jag skall iväg på ett jobb. Ja ett skådis jobb. Skall bli kul. Dock känns det lite som att det kanske är lite för lite betalt för ansvaret vi helt plötsligt blev ålagda, men ja ja, jag får helt enkelt ha det i åtanke nästa gång jag säger ja till ett liknande jobb, så man inte blir dragen vid näsan helt...
Somliga säger att jag är för snäll. Jag säger att det är inte mig det är fel på det är de som utnyttjar det som skall klandras.
Jag vet, att bli blåst gång på gång är inte kul. Numera har jag ögonen öppna och försöker att inte vara naiv (som sagt jag gillar inte att "foga mig", vilket underlättar). Samtidigt vill jag kunna lita på folk. Jag kommer att fortsätta att lita på att de jag jobbar för inte vill blåsa mig.
Återigen har jag bara låtit fingrarna dansa och skriva en massa som jag inte tänkt skriva. Men det blev skrivet i alla fall. Man måste kanske inte alltid planera allt. Det bästa vore om jag kunde skriva precis innan jag somnade, har jag skrivit förut, och det är givetvis sant.
När man bara sätter sig ner så här och lajar blir det oftast inte så himla bra. Spontant, ja, genomtänkt nej!
Måste allt vara genomtänkt. Om mina åsikter har jag skrivit och jag kommer fortsätta med det. Ibland blir det genomtänkt innan men oftast är det från början bara en tanke som glider iväg och formuleras under mina fingrar. Ibland blir det bra ibland inte (mina helt subjektiva åsikter givetvis).
En dum sak är att jag gärna vill stava rätt men ofta snubblar på tangenterna. Hö hö, hoppar över lite bokstäver för att jag inte hinner med i tankens takt liksom. Men det har jag skrivit förr oxå, hellre stava fel än inte skriva alls. Jag korrläser alltid annars hade det kanske varit oläsligt, eller?
Det sista skall jag inte korra jag lova för att visa huer det blir om jag bara leker me dórden. Ja ni kanske undrar hur det står till men mina svenska kundka per men ja glovar att jag har en svenska lärare till morsa så jag har refan som baran blivit drillad i stavningen s underbara viktighet. Morsan var lite oriolig för att jag skulle vara dslektisk ett tag, men jag var bara för sanbb kom ho på. Ja glsäer väldigt snabbt oxå så det så!
ciao tutti belli!
Det är ett faktum som jag inte ens orkar kommentera med exempel. Ni kommer inte att se ett exempel på det i detta lilla inlägg heller för min rubrik är inte direkt jättebra. Jag vill bara skriva lite och har bestämt mig för att bara se vart det leder.
Egentligen har jag inte tid med det här (fast vad då inte tid? skit vad allt hela tiden hakar sig) för jag skall iväg på ett jobb. Ja ett skådis jobb. Skall bli kul. Dock känns det lite som att det kanske är lite för lite betalt för ansvaret vi helt plötsligt blev ålagda, men ja ja, jag får helt enkelt ha det i åtanke nästa gång jag säger ja till ett liknande jobb, så man inte blir dragen vid näsan helt...
Somliga säger att jag är för snäll. Jag säger att det är inte mig det är fel på det är de som utnyttjar det som skall klandras.
Jag vet, att bli blåst gång på gång är inte kul. Numera har jag ögonen öppna och försöker att inte vara naiv (som sagt jag gillar inte att "foga mig", vilket underlättar). Samtidigt vill jag kunna lita på folk. Jag kommer att fortsätta att lita på att de jag jobbar för inte vill blåsa mig.
Återigen har jag bara låtit fingrarna dansa och skriva en massa som jag inte tänkt skriva. Men det blev skrivet i alla fall. Man måste kanske inte alltid planera allt. Det bästa vore om jag kunde skriva precis innan jag somnade, har jag skrivit förut, och det är givetvis sant.
När man bara sätter sig ner så här och lajar blir det oftast inte så himla bra. Spontant, ja, genomtänkt nej!
Måste allt vara genomtänkt. Om mina åsikter har jag skrivit och jag kommer fortsätta med det. Ibland blir det genomtänkt innan men oftast är det från början bara en tanke som glider iväg och formuleras under mina fingrar. Ibland blir det bra ibland inte (mina helt subjektiva åsikter givetvis).
En dum sak är att jag gärna vill stava rätt men ofta snubblar på tangenterna. Hö hö, hoppar över lite bokstäver för att jag inte hinner med i tankens takt liksom. Men det har jag skrivit förr oxå, hellre stava fel än inte skriva alls. Jag korrläser alltid annars hade det kanske varit oläsligt, eller?
Det sista skall jag inte korra jag lova för att visa huer det blir om jag bara leker me dórden. Ja ni kanske undrar hur det står till men mina svenska kundka per men ja glovar att jag har en svenska lärare till morsa så jag har refan som baran blivit drillad i stavningen s underbara viktighet. Morsan var lite oriolig för att jag skulle vara dslektisk ett tag, men jag var bara för sanbb kom ho på. Ja glsäer väldigt snabbt oxå så det så!
ciao tutti belli!
tisdag, september 11
Upp till kamp!
Det handlar ju om mina föräldrar.
Facinerande! Det är ju precis mina föräldrar det handlar om. Alltså inte personligen men visst är det likt!
Farsan bodde i ett konstnärskollektiv där "femman" ligger nu och jobbade på Sahlgrenskas tvätt när han och morsan, en av dessa "icke arbetarklass" vänster människor (förvisso sossejournalistdotter, men änndå), träffades. Hon studerande såklart.
De var bägge med i "r´arna" för det var de enda som veerkligen ville något (hm, eller hur!).
Sedan lyckades de få mig mitt i det hela, så, så mycket spring på cue club var det nog inte, men änndå.
Det var inte heller de som knarkade, men jag har under min uppväxt träffat en del av deras vänner som gjorde det. En av dem finns inte längre...
Det känns lite korny att se den här serien måste jag säga. Men jag gillar den och tycker verkligen att Peter Birro lyckats denna gången oxå. Han har en skön ton. En ickenostalgisk iaktagelse utan att den för den delen blir fördömande som det ju så lätt kan bli, när man vet vad som hände sedan liksom.
Allt har sin plats i sin tid och vare sig man gillar det eller inte så kunde man förmodligen inte göra något annat just då.
Dessutom känns det lite som att jag som är ett barn av den tiden (dvs made in that spirit) behöver uprättelse å mina föräldrars vägnar. För fan vad de har fått skit för vår uppfostran.
Jag kan stolt säga att jag älskade Vilse i pannkakan. Jag tyckte det var kul med tjeckiska dockfilmer. Jag tycker fortfarande att Lördagsgodis är riktigt. Jag Tycker att Solidaritet är något djävligt fint. Jag strävar efter Jämnlikhet inte Likformighet.
Jag har alltid fått lära mig att se kritiskt på saker och ting, inte ens allt morsan och farsan säger är alltid rätt... Inte ta för givet att det är sant, det som står i tidningarna eller det som sägs i TV.
Även om det var svårt att som tonåring hävda sin rätt att ifrågasätta utan att (Ibland) gå över gränsen och bli obstinat, så har det gjort mig till någon som tillslut vågar tycka och reagera, att inte foga mig.
Fan, vi som är barn av dessa "hippieföräldrar" nu, skall inte skämmas och göra tvärt om , vi skall finputsa (givetvis ansa) och fortsätta våra föräldrar jobb annars blir vi ju en tillbaka gång i evolutionen.
Om vi inte passar oss, konserverar vi reaktionära ideal och blir superindivid liberaltilldöden uppfostrande idioter som skapar "ensam e stark ungar" i ett kallt "tänk på dig själv samhälle" i stället för fria individer i ett fungerande kollektiv, där man bryr sig om varandra.
Upp till kamp! Våga vara antiliberal hehe! Leve solidariteten!
Facinerande! Det är ju precis mina föräldrar det handlar om. Alltså inte personligen men visst är det likt!
Farsan bodde i ett konstnärskollektiv där "femman" ligger nu och jobbade på Sahlgrenskas tvätt när han och morsan, en av dessa "icke arbetarklass" vänster människor (förvisso sossejournalistdotter, men änndå), träffades. Hon studerande såklart.
De var bägge med i "r´arna" för det var de enda som veerkligen ville något (hm, eller hur!).
Sedan lyckades de få mig mitt i det hela, så, så mycket spring på cue club var det nog inte, men änndå.
Det var inte heller de som knarkade, men jag har under min uppväxt träffat en del av deras vänner som gjorde det. En av dem finns inte längre...
Det känns lite korny att se den här serien måste jag säga. Men jag gillar den och tycker verkligen att Peter Birro lyckats denna gången oxå. Han har en skön ton. En ickenostalgisk iaktagelse utan att den för den delen blir fördömande som det ju så lätt kan bli, när man vet vad som hände sedan liksom.
Allt har sin plats i sin tid och vare sig man gillar det eller inte så kunde man förmodligen inte göra något annat just då.
Dessutom känns det lite som att jag som är ett barn av den tiden (dvs made in that spirit) behöver uprättelse å mina föräldrars vägnar. För fan vad de har fått skit för vår uppfostran.
Jag kan stolt säga att jag älskade Vilse i pannkakan. Jag tyckte det var kul med tjeckiska dockfilmer. Jag tycker fortfarande att Lördagsgodis är riktigt. Jag Tycker att Solidaritet är något djävligt fint. Jag strävar efter Jämnlikhet inte Likformighet.
Jag har alltid fått lära mig att se kritiskt på saker och ting, inte ens allt morsan och farsan säger är alltid rätt... Inte ta för givet att det är sant, det som står i tidningarna eller det som sägs i TV.
Även om det var svårt att som tonåring hävda sin rätt att ifrågasätta utan att (Ibland) gå över gränsen och bli obstinat, så har det gjort mig till någon som tillslut vågar tycka och reagera, att inte foga mig.
Fan, vi som är barn av dessa "hippieföräldrar" nu, skall inte skämmas och göra tvärt om , vi skall finputsa (givetvis ansa) och fortsätta våra föräldrar jobb annars blir vi ju en tillbaka gång i evolutionen.
Om vi inte passar oss, konserverar vi reaktionära ideal och blir superindivid liberaltilldöden uppfostrande idioter som skapar "ensam e stark ungar" i ett kallt "tänk på dig själv samhälle" i stället för fria individer i ett fungerande kollektiv, där man bryr sig om varandra.
Upp till kamp! Våga vara antiliberal hehe! Leve solidariteten!
fredag, september 7
Något kan vara bättre än inget!
Hur skall jag formulera mig nu då? Jo:
Jag menar att; ett litet cyniskt garv är bättre än inget alls. Jag menar att; hällre reagera lite på världens all skit än inte alls. Jag menar att; hällre stava illa än att inte skriva alls. Jag menar att; hällre må dåligt än inte alls.
Det är lite Life on Mars liksom, det är när man inte känner som man inte finns.
Jag vet det börjar bli ett något patetiskt lite inlägg här. Men jag kan inte låta bli, för just nu är jag så in i helvete trött och skitless, men jag blev så himla glad för en kompis kollega vän etc fick en lyckokick, ja *du vet vem du e*, och jag var tvungen att grabba tag i den känslan Yeeha!
Vad jag vill säga att jag känner altså är jag, och just nu är jag på gott humör. Häpp!
Så det så.
Jag menar att; ett litet cyniskt garv är bättre än inget alls. Jag menar att; hällre reagera lite på världens all skit än inte alls. Jag menar att; hällre stava illa än att inte skriva alls. Jag menar att; hällre må dåligt än inte alls.
Det är lite Life on Mars liksom, det är när man inte känner som man inte finns.
Jag vet det börjar bli ett något patetiskt lite inlägg här. Men jag kan inte låta bli, för just nu är jag så in i helvete trött och skitless, men jag blev så himla glad för en kompis kollega vän etc fick en lyckokick, ja *du vet vem du e*, och jag var tvungen att grabba tag i den känslan Yeeha!
Vad jag vill säga att jag känner altså är jag, och just nu är jag på gott humör. Häpp!
Så det så.
torsdag, september 6
Morgon eller kväll?
Det är nog så att jag egentligen är en kvällsmänniska som kommit ur fas.
Allt skall hända på förmiddagen helst. Det skall jobbas effektivast, ätas mest, motioneras etc...
Jag är så förbannat trött då! Jag har alltid varit trött på morgonen.
För att inte tala om, varit sur. Nu är det ju så att jag har fått ett bättre morgonhumör för jag har lärt mig att kontrollera det hela väldigt mycket. Men jag känner morgondjävulen sitter på min axel och dinglar med benen. Då och då får han in en ordentlig kick och jag är igång. Det är ju inte det bästa att börja dagen med.
Jag vet att det är ärftligt, min farsa kan vara ett monster på morgonen och under hela uppväxten var vi alla väldigt glada för att han antingen jobbade skift så han hade gått innan vi vaknade eller så veckopendlade han från Norge och var såleds inte hemma alls förutom på helgerna. Visst saknade vi pappa men inte morgondjävulen.
Mina barn ärver mig, jag vet... (då är det iofs bra att veta att det går att jobba med det så det kan bli bättre).
Nu önskar jag att jag kunde piggna till och bli människa så jag får lite gjort av det som skall göras idag. Kaffe hjälper icke! Och just nu är hela systemet ur fas sedan så många år, så innan mina barn e vuxna kommer jag inte att hitta min rytm igen.
Jag vet oxå att min trötthet beror på mycket andra saker (leda, existensiell och allmän stress hahaha, åååångest, ja det e sant!). Ja den beror inte på att jag inte äter Rosenrot i alla fall för det provade jag i ett par månader och det hjälpte i början men sedan kom det tillbaka igen. Såklart det går ju i skov det där med tröttheten och med humöret för den delen! Nej jag har inte PMS. Tyvärr eller tur, jag vet inte. Allt jag inte kan diagnostisera gör mig nervös. Därför är det nog den enklaste av lösningar jag får ta till, jag är en kvällsmänniska som kommit ur fas helt enketlt.
Åh, vad jag önska att jag kunde säga att jag blev piggare på kvällen. Vid pass tio på kvällen får jag något blankt i ögonen och kan oftast inte sluta gäspa. Så då går jag och lägger mig. Fiiint sörru! tur jag inte testat amfetamiiiin eller något annat uppåttjack. Jag hade blivit torsk direkt antagligen.
Det närmaste beroende av uppåttjack jag varit är magnecyl koffein varje morgon i närmare ett år. Men såklart börjar man jobbet klockan 0700 och äter fukost på arbetsplatsen klockan 06.30 och vaknar med huvudvärk varje morgon, vad gör man? koffieintabletterna på gymnasiet, räknas de förrästen? De gav mig skakningar och panikattacker så jag la av... Kontentan av detta? Tja, koffein ger mig spatt i för stora mängder och magnecylen gav mig förmodligen lättare leverskador som kommer att visa sig när jag är över åttio.
I alla fall är det djävligt tröttsamt att vara trött som jag redan förut skrivit. Jag kommer säker att upprepa mig fler gånger men skall sluta nu och se om jag kan få upp mina ögonlock tillräckligt för att läsa ett manus jag skall lära in till tisdag.
Ciao alla 13 som läser detta idag!
Allt skall hända på förmiddagen helst. Det skall jobbas effektivast, ätas mest, motioneras etc...
Jag är så förbannat trött då! Jag har alltid varit trött på morgonen.
För att inte tala om, varit sur. Nu är det ju så att jag har fått ett bättre morgonhumör för jag har lärt mig att kontrollera det hela väldigt mycket. Men jag känner morgondjävulen sitter på min axel och dinglar med benen. Då och då får han in en ordentlig kick och jag är igång. Det är ju inte det bästa att börja dagen med.
Jag vet att det är ärftligt, min farsa kan vara ett monster på morgonen och under hela uppväxten var vi alla väldigt glada för att han antingen jobbade skift så han hade gått innan vi vaknade eller så veckopendlade han från Norge och var såleds inte hemma alls förutom på helgerna. Visst saknade vi pappa men inte morgondjävulen.
Mina barn ärver mig, jag vet... (då är det iofs bra att veta att det går att jobba med det så det kan bli bättre).
Nu önskar jag att jag kunde piggna till och bli människa så jag får lite gjort av det som skall göras idag. Kaffe hjälper icke! Och just nu är hela systemet ur fas sedan så många år, så innan mina barn e vuxna kommer jag inte att hitta min rytm igen.
Jag vet oxå att min trötthet beror på mycket andra saker (leda, existensiell och allmän stress hahaha, åååångest, ja det e sant!). Ja den beror inte på att jag inte äter Rosenrot i alla fall för det provade jag i ett par månader och det hjälpte i början men sedan kom det tillbaka igen. Såklart det går ju i skov det där med tröttheten och med humöret för den delen! Nej jag har inte PMS. Tyvärr eller tur, jag vet inte. Allt jag inte kan diagnostisera gör mig nervös. Därför är det nog den enklaste av lösningar jag får ta till, jag är en kvällsmänniska som kommit ur fas helt enketlt.
Åh, vad jag önska att jag kunde säga att jag blev piggare på kvällen. Vid pass tio på kvällen får jag något blankt i ögonen och kan oftast inte sluta gäspa. Så då går jag och lägger mig. Fiiint sörru! tur jag inte testat amfetamiiiin eller något annat uppåttjack. Jag hade blivit torsk direkt antagligen.
Det närmaste beroende av uppåttjack jag varit är magnecyl koffein varje morgon i närmare ett år. Men såklart börjar man jobbet klockan 0700 och äter fukost på arbetsplatsen klockan 06.30 och vaknar med huvudvärk varje morgon, vad gör man? koffieintabletterna på gymnasiet, räknas de förrästen? De gav mig skakningar och panikattacker så jag la av... Kontentan av detta? Tja, koffein ger mig spatt i för stora mängder och magnecylen gav mig förmodligen lättare leverskador som kommer att visa sig när jag är över åttio.
I alla fall är det djävligt tröttsamt att vara trött som jag redan förut skrivit. Jag kommer säker att upprepa mig fler gånger men skall sluta nu och se om jag kan få upp mina ögonlock tillräckligt för att läsa ett manus jag skall lära in till tisdag.
Ciao alla 13 som läser detta idag!
onsdag, september 5
Titta vad jag hitta!
Apropå det jag skrev om lajv och escapism etc...
Psykologuppsatts om lajv
För övrigt var jag med i det lajvet som hon studerade..monster. Ett riktigt läskigt lajv med mycket märkliga upplevelser. Jag var med som en skugga "sorg" jag och min bror "Saknad" hade lite samtal med några av de medverkande i "friform" (ungefär som Blackboxen i En stilla middag). Många sällsamma möten måste jag säga.
Dessutom kommer ytterligare en av mina lajvande vänner att bli psykolog. Kanske jag skall fundera på möjligheten. Undrar om CSN går med på att ge mig mer lån?
Nej jag tror inte det! Hade jag haft pengar på banken hade jag nog inte tvekat så mycket. Sen är det ju 6 års studier fr.o.m nu. Vet inte om det skulle bli en hit! Hehe jag hade nog behövt terapiiiin förstås... Den kanske jag kan fixa på annat håll iofs. Det är ju lite en kostnadsfråga det oxå förstås.
Jag har inte pluggat sedan (oj när var det?) och då var det för att komplettera mitt gymnasiebetyg. Lyckades få riktigt bra betyg men inget riktigt slutbetyg som jag var ute efter, för jag lyssnade på fel person (en lärare utan vetskap om hur det funkade)så jag kom inte in på lärar högskolan. Det är jag faktiskt glad för nu änndå. Konstigt nog. Även om det betyder att jag inte "är något" mer än det jag är. Vilket är en skådespelerska med massor av producentjobb utan betalt och några få skådespelargig med betalt vilket gör det hela till en olönsam historia rent ekonomiskt (och ibland personligt).
Snälla kom inte med kommentarer som "du får ju göra det du vill" etc... Viiiissst får jag göra det... Så!
Men att plugga, hm, lockar inte direkt just nu alls...
Bye!
Psykologuppsatts om lajv
För övrigt var jag med i det lajvet som hon studerade..monster. Ett riktigt läskigt lajv med mycket märkliga upplevelser. Jag var med som en skugga "sorg" jag och min bror "Saknad" hade lite samtal med några av de medverkande i "friform" (ungefär som Blackboxen i En stilla middag). Många sällsamma möten måste jag säga.
Dessutom kommer ytterligare en av mina lajvande vänner att bli psykolog. Kanske jag skall fundera på möjligheten. Undrar om CSN går med på att ge mig mer lån?
Nej jag tror inte det! Hade jag haft pengar på banken hade jag nog inte tvekat så mycket. Sen är det ju 6 års studier fr.o.m nu. Vet inte om det skulle bli en hit! Hehe jag hade nog behövt terapiiiin förstås... Den kanske jag kan fixa på annat håll iofs. Det är ju lite en kostnadsfråga det oxå förstås.
Jag har inte pluggat sedan (oj när var det?) och då var det för att komplettera mitt gymnasiebetyg. Lyckades få riktigt bra betyg men inget riktigt slutbetyg som jag var ute efter, för jag lyssnade på fel person (en lärare utan vetskap om hur det funkade)så jag kom inte in på lärar högskolan. Det är jag faktiskt glad för nu änndå. Konstigt nog. Även om det betyder att jag inte "är något" mer än det jag är. Vilket är en skådespelerska med massor av producentjobb utan betalt och några få skådespelargig med betalt vilket gör det hela till en olönsam historia rent ekonomiskt (och ibland personligt).
Snälla kom inte med kommentarer som "du får ju göra det du vill" etc... Viiiissst får jag göra det... Så!
Men att plugga, hm, lockar inte direkt just nu alls...
Bye!
tisdag, augusti 28
I Strömstad
Var i strömstad i helgen ju!
Gick ett varv helt ensam för en gång skull. Tänkte lite på allt som den staden står för hos mig. Det är inte lite. Man kan säga att, utan Strömstad, så hade jag inte varit den jag är. För det är ju mellan femton och tjugofem som ens liv formas eller?
Jomen visst formar den första arbetsplatsen ens liv. Nu råkar jag ha jobbat i korvkiosk i tio sommrar mellan 85 och 96 i Strömstad, så då fattar ni vad jag menar. Det var inte bara stans bästa korvkiosk, det var stans bästa arbetskamrater, stans bästa chefer, stans bästa läge att vara om man nu var tvungen att jobba (vilket man ju är/var). Undrar om det inte alltid var sol oxå. Så brukar det ju vara i de gamla minnena.
Första gången jag var på bio ensam. Amadeus... i högstadieskolans aula på hemska hårda säten. Satt bakom killen som körde ut glass för gb det året (och några år efter det) Å han va snygg... Även bakifrån.
Första gången M kom på besök...
Alla möten med mer eller mindre osanolika människor, med alla mer eller mindre kända människor... Jag började att jobba i kioskluckan 85. Totta Näslunds pappa kom varje dag och handlade ett litet paket prince och så viskade han, -Säg inget till Torsten, han vill inte att jag röker... Totta själv som väl säkert fattade vad pappa höll på med handlade om jag inte minns fel john silver. Kan ha helt fel, hm var det Py Bäckman eller Dan Hylander som alltid köpte Comerse utan filter? Sommaren efter fixade jag falskleg och kom in som 20 åring överallt hehe, bara vända på 6an i personnumret och saken var klar. Hur vågade man egentligen? Sedan, när jag fyllt 18 fick jag börja i korvluckan. Åh! Vilket uppsving! Hur kul som helst.
Det är något med nostalgi. Något bittersött. Vissa val jag gjort, vissa jag undvek att göra. Vissa människor som betytt mer än man räknat med, andra som glömts direkt. Det är oftast det man inte gjort som man ångrar som det ju så fiiit heter.
Strömstad är mycket nostalgi men även så mycket framtid för mig. Det har blivit så, så har det blivit. Och det är jag icke ledsen för... Åk till Strömstad käka på Torskholmens kiosk (det är fortfarande den bästa i stan!) älska, hata, segla, snesegla, tag det lugnt och dra in den friska havsbrisen.
På en perrong
vinden leker med
solens strålar
liksom den spelar
tar tag förför
seglen, de solvarma röda seglen
På en perrong
är det lätt att minnas
att glömma
att vinden som leker
med solens strålar
också narras sliter och förgör
Solens strålar som värmer
blir ofta kalla
på en perrong
i en stad med vind.
Gick ett varv helt ensam för en gång skull. Tänkte lite på allt som den staden står för hos mig. Det är inte lite. Man kan säga att, utan Strömstad, så hade jag inte varit den jag är. För det är ju mellan femton och tjugofem som ens liv formas eller?
Jomen visst formar den första arbetsplatsen ens liv. Nu råkar jag ha jobbat i korvkiosk i tio sommrar mellan 85 och 96 i Strömstad, så då fattar ni vad jag menar. Det var inte bara stans bästa korvkiosk, det var stans bästa arbetskamrater, stans bästa chefer, stans bästa läge att vara om man nu var tvungen att jobba (vilket man ju är/var). Undrar om det inte alltid var sol oxå. Så brukar det ju vara i de gamla minnena.
Första gången jag var på bio ensam. Amadeus... i högstadieskolans aula på hemska hårda säten. Satt bakom killen som körde ut glass för gb det året (och några år efter det) Å han va snygg... Även bakifrån.
Första gången M kom på besök...
Alla möten med mer eller mindre osanolika människor, med alla mer eller mindre kända människor... Jag började att jobba i kioskluckan 85. Totta Näslunds pappa kom varje dag och handlade ett litet paket prince och så viskade han, -Säg inget till Torsten, han vill inte att jag röker... Totta själv som väl säkert fattade vad pappa höll på med handlade om jag inte minns fel john silver. Kan ha helt fel, hm var det Py Bäckman eller Dan Hylander som alltid köpte Comerse utan filter? Sommaren efter fixade jag falskleg och kom in som 20 åring överallt hehe, bara vända på 6an i personnumret och saken var klar. Hur vågade man egentligen? Sedan, när jag fyllt 18 fick jag börja i korvluckan. Åh! Vilket uppsving! Hur kul som helst.
Det är något med nostalgi. Något bittersött. Vissa val jag gjort, vissa jag undvek att göra. Vissa människor som betytt mer än man räknat med, andra som glömts direkt. Det är oftast det man inte gjort som man ångrar som det ju så fiiit heter.
Strömstad är mycket nostalgi men även så mycket framtid för mig. Det har blivit så, så har det blivit. Och det är jag icke ledsen för... Åk till Strömstad käka på Torskholmens kiosk (det är fortfarande den bästa i stan!) älska, hata, segla, snesegla, tag det lugnt och dra in den friska havsbrisen.
På en perrong
vinden leker med
solens strålar
liksom den spelar
tar tag förför
seglen, de solvarma röda seglen
På en perrong
är det lätt att minnas
att glömma
att vinden som leker
med solens strålar
också narras sliter och förgör
Solens strålar som värmer
blir ofta kalla
på en perrong
i en stad med vind.
söndag, augusti 26
Apropå det där med jobb!
Fy fan jag blir så djävla arg!
artikel,
De kan hur lätt som hälst säga till henne att hon skall veckopendla för att få i hop det, men jag undrar vad för jobb som kan ge henne pengar att veckopendla för.
Nej fy fan vad jag hatar regeringen. Hett och innerligt varje djävla dag.
så är det och just nu har jag inget konstruktivt att säga alls...
artikel,
De kan hur lätt som hälst säga till henne att hon skall veckopendla för att få i hop det, men jag undrar vad för jobb som kan ge henne pengar att veckopendla för.
Nej fy fan vad jag hatar regeringen. Hett och innerligt varje djävla dag.
så är det och just nu har jag inget konstruktivt att säga alls...
fredag, augusti 24
Verkligehtsflykt?
"om det är någonting som inte stämmer, så är det verkligen något som inte stämmer. Och om det verkligen inte stämmer, så är det alltid verkligheten som inte stämmer."
Att försöka leva i verkligheten är så otroligt jobbigt att man, som jag nämnt förut måste ha ett litet mått av strutsbeteende. Man kan oxå låtsas att man lever någon annan stans. Escapism kallas det väl?
Egentligen vet jag inte när det övergår till att bli ett osunt beteende. Men jag kan ju säga att en hel del av alla lajvare, i Sverige i alla fall, är psykologer. Jag vet för ungefär en tredjedel av dem jag känner som lajvar är psykologer eller studerar liknande ämne.
Jag är ju en vän av att hålla sig "i verkligheten" och reagera på den. Jag tycker, också, att man kan blanda verklighetsflykt med verklighetsförankring.
I rollspel och lajv kan man pröva sina idéer om hur man skall vara. Man kan se hur folk reagerar i vissa situationer och faktiskt lära något av det hela. Allt är givtvis beroende hur lajvet är arrat och själva grundhistorien, men mycket kan man ändå dra paralellt med verkligheten. För vi är inte mer än människor och vi har regler och mallar för hur vi gör och beter oss (vilka i sig är värda att undersöka, ang. konventioner etc.).
Det är i lajv eller rollspel som man kan ställa sig en bit ifrån sig själv och se; Vad fan håller jag på med och hur fan kom jag hit, och hur i helvete tar jag mig härifrån. Framför allt kan man ställa sig frågan - Varför gör jag som jag gör i denna situationen. Vem skulle göra annorlunda och, återigen, varför.
Att leva är att lajva. Hur många klyschor finns det inte om alla våra masker vi lever med egentligen. Skall inte formulera en till för det är helt onödigt.
Jag undrar hur jag gör för att hitta en verklighet som jag kan göra till min egen.
Jag undrar när jag skall sluta analysera mig själv och bara vara.
När skall jag klippa mig och skaffa jobb?
I bland undrar jag vems verklighet jag är rädd för och vilken av dem jag vill fly. Egentligen.
Att försöka leva i verkligheten är så otroligt jobbigt att man, som jag nämnt förut måste ha ett litet mått av strutsbeteende. Man kan oxå låtsas att man lever någon annan stans. Escapism kallas det väl?
Egentligen vet jag inte när det övergår till att bli ett osunt beteende. Men jag kan ju säga att en hel del av alla lajvare, i Sverige i alla fall, är psykologer. Jag vet för ungefär en tredjedel av dem jag känner som lajvar är psykologer eller studerar liknande ämne.
Jag är ju en vän av att hålla sig "i verkligheten" och reagera på den. Jag tycker, också, att man kan blanda verklighetsflykt med verklighetsförankring.
I rollspel och lajv kan man pröva sina idéer om hur man skall vara. Man kan se hur folk reagerar i vissa situationer och faktiskt lära något av det hela. Allt är givtvis beroende hur lajvet är arrat och själva grundhistorien, men mycket kan man ändå dra paralellt med verkligheten. För vi är inte mer än människor och vi har regler och mallar för hur vi gör och beter oss (vilka i sig är värda att undersöka, ang. konventioner etc.).
Det är i lajv eller rollspel som man kan ställa sig en bit ifrån sig själv och se; Vad fan håller jag på med och hur fan kom jag hit, och hur i helvete tar jag mig härifrån. Framför allt kan man ställa sig frågan - Varför gör jag som jag gör i denna situationen. Vem skulle göra annorlunda och, återigen, varför.
Att leva är att lajva. Hur många klyschor finns det inte om alla våra masker vi lever med egentligen. Skall inte formulera en till för det är helt onödigt.
Jag undrar hur jag gör för att hitta en verklighet som jag kan göra till min egen.
Jag undrar när jag skall sluta analysera mig själv och bara vara.
När skall jag klippa mig och skaffa jobb?
I bland undrar jag vems verklighet jag är rädd för och vilken av dem jag vill fly. Egentligen.
tisdag, augusti 21
Ett livslevande rollspel
Att vara med på lajv är alltid speciellt. Jag har både arrat lajv och varit med som deltagare, och även om jag inte är frekvent deltagare (jag har mycket annat att göra) har det nu blivit ett gäng upplevelser!
Detta var (är oxå nästa helg) ett speciellt sorts lajv, för vi skulle lajva ett gäng olika pjäser, vilket betyder en helt annan styrning av lajvet än vad man är van vid. Jag menar vad vore pjäsen Ett dockhem om inte Nora gav sig iväg i slutet, eller fröken Julie utan sex mellan Julie och Jean? Man kan ju säga att det vore intressant men det var inte det som var meningen i detta lajvet liksom, utan vi skulle så gott vi kunde försöka hålla oss till pjäsernas rytm o handling (dramaturgin altså)!
Så, ankom en underbar plats på fredag förkväll, Follökna, som ligger nära Malmköping(mellan Eskilstuna och Stockholm fast söderut liksom). Fick god mat och var snabbt igång med vårt arbete...
Varje pjäs hade en regissör som hade hand om förberedelserna och genomgång av manus och dramaturgin, hur vi skulle få saker att hända vid rätt tillfälle på kvällen etc. samt en genomgång av våra rollers vilja och karaktär. Som jag tror jag nämnt spelade jag Kristin i Fröken Julie.
Var rädd i början att hon skulle vara för lätt att göra präktig iom att hon skulle vara kyrkvärd (ja, jag har några fördomar kvar om "svårt" kristna människor, även om jag känner "svårt" kristna människor som är väldigt ärliga och precis så goda som dom skall vara, puss på er, ni är underbara).
Jag bestämde mig för att hon är inte så komplicerad utan mer naiv och öppenhjärtig om saker. Inte så mycket fasad utan hon bara är som hon är, framförallt väldigt känslig för oärlighet. Litar och tror gott om de flesta men ser två sorters människor, de som försöker göra rätt, och de som låtsas göra rätt men skiter i om det blir rätt. Ingen är ofelbar, men om man inte försöker så är man inte en bra människa. Kristin blev en bra kvinna/tjej.
Det klickade mellan Jean (goe Patrik!) och Kristin, och han blev, något flamsig, men ändock, en skitstövel. En kille som Kristin älskade att garva med men som aldrig gav henne nåogot egentligt erkännande. Detta var en grej jag spelade mycket på, att jag ville pressa Jean på vad han egentligen ville med vårt förhållande, och det funkade jättebra.
Eftersom Kristin egentligen ju inte är med i pjäsen mer än vid några få tillfällen fick jag speltilfälle med de andra i köket också. Det var jättekul. Att bolla om det var fel på mig eller Jean för att han inte kunde bestämma sig eller inte, att förmå Christian i Festen att ta emot Pias hjälp, att peppa Regina i Gengångare att se att man nog kan ta emot hjälp av pastor Manders utan att förlora sin egen identitet. Att bevittna överlåtelsen av Julie Barks arv till Bertha (Sanna Kvinnor), ordnade picknickkorg till muminfamiljen mm. Framför allt var Kristin en bra servitris, som flängde runt och tog ansvar (utan att känna att jag på riktigt-personligen behövde det, underbart)!
Dessutom var jag med när Jean och Julie hade sex. Ha ha det låter bra va! Helt ärligt var det en av de häftigaste lajvarögonblick jag varit med om. Går inte i detalj in på hur det gick till men, jag lovar, det var ruggit bra. Tango är sexigt kan jag lägga till för att hinta lite.
Vi hade något som regissörerna (Daniel, underbara du) kallade för metatimmen oxå. Då fick vi i vår grupp möjlighet att uppleva lite olika sker i drömtillstånd, möjliga eller omöjliga. Svårt att förklara men väldigt känslomässigt uttömmande/påfyllande för rollen. Det fanns mycket man kunde plocka av efteråt i sitt spel.
Det mesta jag har om detta lajvet är positiva saker. Nu var det nyss jag var med om det hela och då har man inte ett utanförseende så man är kanske lite överpositiv iland.
Just nu kan jag inte komma på något kasst. Smådetaljer som arrangörerna tänker på till spel 2 är ju inget som stört mig, i det hela liksom.
Självklart kan jag tänka mig att det kan ha varit svårare för de som var med i pjäser med mer viktiga steg och händelser. Timingen var ju viktig för hela lajvet, men jag tror att de flesta såg det som en utmaning att faktiskt bli styrda som vi blev.
Det var så många bra lajvare där, en hel del jag lajvat mot förut och riktigt njuter av att vara med och lajva med igen. Några nya som jag aldrig lajvat med förut som nu är en del av dem jag anser vara bra och gärna lajvar med igen. Egentligen ingen nämnd ingen glömd.
Köket är värda en eloge för sin feelgood stämning som gjorde det lättare för oss lajvande servitriser att hålla roll och jobba på.
Grymt härlig helg! Intressant, känslomässig, uttröttande och uppiggande.
Från en lajvar nörd!
Detta var (är oxå nästa helg) ett speciellt sorts lajv, för vi skulle lajva ett gäng olika pjäser, vilket betyder en helt annan styrning av lajvet än vad man är van vid. Jag menar vad vore pjäsen Ett dockhem om inte Nora gav sig iväg i slutet, eller fröken Julie utan sex mellan Julie och Jean? Man kan ju säga att det vore intressant men det var inte det som var meningen i detta lajvet liksom, utan vi skulle så gott vi kunde försöka hålla oss till pjäsernas rytm o handling (dramaturgin altså)!
Så, ankom en underbar plats på fredag förkväll, Follökna, som ligger nära Malmköping(mellan Eskilstuna och Stockholm fast söderut liksom). Fick god mat och var snabbt igång med vårt arbete...
Varje pjäs hade en regissör som hade hand om förberedelserna och genomgång av manus och dramaturgin, hur vi skulle få saker att hända vid rätt tillfälle på kvällen etc. samt en genomgång av våra rollers vilja och karaktär. Som jag tror jag nämnt spelade jag Kristin i Fröken Julie.
Var rädd i början att hon skulle vara för lätt att göra präktig iom att hon skulle vara kyrkvärd (ja, jag har några fördomar kvar om "svårt" kristna människor, även om jag känner "svårt" kristna människor som är väldigt ärliga och precis så goda som dom skall vara, puss på er, ni är underbara).
Jag bestämde mig för att hon är inte så komplicerad utan mer naiv och öppenhjärtig om saker. Inte så mycket fasad utan hon bara är som hon är, framförallt väldigt känslig för oärlighet. Litar och tror gott om de flesta men ser två sorters människor, de som försöker göra rätt, och de som låtsas göra rätt men skiter i om det blir rätt. Ingen är ofelbar, men om man inte försöker så är man inte en bra människa. Kristin blev en bra kvinna/tjej.
Det klickade mellan Jean (goe Patrik!) och Kristin, och han blev, något flamsig, men ändock, en skitstövel. En kille som Kristin älskade att garva med men som aldrig gav henne nåogot egentligt erkännande. Detta var en grej jag spelade mycket på, att jag ville pressa Jean på vad han egentligen ville med vårt förhållande, och det funkade jättebra.
Eftersom Kristin egentligen ju inte är med i pjäsen mer än vid några få tillfällen fick jag speltilfälle med de andra i köket också. Det var jättekul. Att bolla om det var fel på mig eller Jean för att han inte kunde bestämma sig eller inte, att förmå Christian i Festen att ta emot Pias hjälp, att peppa Regina i Gengångare att se att man nog kan ta emot hjälp av pastor Manders utan att förlora sin egen identitet. Att bevittna överlåtelsen av Julie Barks arv till Bertha (Sanna Kvinnor), ordnade picknickkorg till muminfamiljen mm. Framför allt var Kristin en bra servitris, som flängde runt och tog ansvar (utan att känna att jag på riktigt-personligen behövde det, underbart)!
Dessutom var jag med när Jean och Julie hade sex. Ha ha det låter bra va! Helt ärligt var det en av de häftigaste lajvarögonblick jag varit med om. Går inte i detalj in på hur det gick till men, jag lovar, det var ruggit bra. Tango är sexigt kan jag lägga till för att hinta lite.
Vi hade något som regissörerna (Daniel, underbara du) kallade för metatimmen oxå. Då fick vi i vår grupp möjlighet att uppleva lite olika sker i drömtillstånd, möjliga eller omöjliga. Svårt att förklara men väldigt känslomässigt uttömmande/påfyllande för rollen. Det fanns mycket man kunde plocka av efteråt i sitt spel.
Det mesta jag har om detta lajvet är positiva saker. Nu var det nyss jag var med om det hela och då har man inte ett utanförseende så man är kanske lite överpositiv iland.
Just nu kan jag inte komma på något kasst. Smådetaljer som arrangörerna tänker på till spel 2 är ju inget som stört mig, i det hela liksom.
Självklart kan jag tänka mig att det kan ha varit svårare för de som var med i pjäser med mer viktiga steg och händelser. Timingen var ju viktig för hela lajvet, men jag tror att de flesta såg det som en utmaning att faktiskt bli styrda som vi blev.
Det var så många bra lajvare där, en hel del jag lajvat mot förut och riktigt njuter av att vara med och lajva med igen. Några nya som jag aldrig lajvat med förut som nu är en del av dem jag anser vara bra och gärna lajvar med igen. Egentligen ingen nämnd ingen glömd.
Köket är värda en eloge för sin feelgood stämning som gjorde det lättare för oss lajvande servitriser att hålla roll och jobba på.
Grymt härlig helg! Intressant, känslomässig, uttröttande och uppiggande.
Från en lajvar nörd!
tisdag, augusti 14
Filosofi?
Nu när jag kämpar med att återgå till vardagen måste jag bara ge ett lite citat:
"Vi har återtagit normalitet. ---- Allt ni hädanefter inte klarar av är era egna problem. Koppla bara av."
Boken som innehåller detta citat är en av de böcker jag gärna väljer att läsa igen och igen. Den lämpar sig definitivt som högläsningsbok. Vissa tycker den är råkass och jobbig, andra ser den som lite av en bibel.
Jag ser den som ett bevis för att jag inte är galen, eller, inte ensam i alla fall.
Om livet skall funka i ett universum av denna storleken är det en sak man inte kan kosta på sig, och det är sinne för proportioner, som Trin Tragula formulerat det.
Det är liksom ganska skönt ibland att veta att liv i universum finns i princip inte. Eftersom ytan är oändlig och även antalet existerande världar är oändligt så blir summan i en sådan uträkning oändligt liten, dvs försummbar, så allt liv man kan tänkas stöta på är helt enkelt imbillning.
Det är himla synd att Herr Douglas Adams för tidigt lämnade detta jordeliv.
Jag försöker att "ta det lugnt" i väntan på nästa petitess som drabbar mig...
"Vi har återtagit normalitet. ---- Allt ni hädanefter inte klarar av är era egna problem. Koppla bara av."
Boken som innehåller detta citat är en av de böcker jag gärna väljer att läsa igen och igen. Den lämpar sig definitivt som högläsningsbok. Vissa tycker den är råkass och jobbig, andra ser den som lite av en bibel.
Jag ser den som ett bevis för att jag inte är galen, eller, inte ensam i alla fall.
Om livet skall funka i ett universum av denna storleken är det en sak man inte kan kosta på sig, och det är sinne för proportioner, som Trin Tragula formulerat det.
Det är liksom ganska skönt ibland att veta att liv i universum finns i princip inte. Eftersom ytan är oändlig och även antalet existerande världar är oändligt så blir summan i en sådan uträkning oändligt liten, dvs försummbar, så allt liv man kan tänkas stöta på är helt enkelt imbillning.
Det är himla synd att Herr Douglas Adams för tidigt lämnade detta jordeliv.
Jag försöker att "ta det lugnt" i väntan på nästa petitess som drabbar mig...
torsdag, augusti 9
Tack för hjälpen!
Om det nu funkar så är det ju gör bra, och det verkar som att det var det jag provade först men sedan vet jag inte vad som gick fel.
Tack för hjälpen!!!
Tack för hjälpen!!!
tisdag, augusti 7
Tröttsamt ...
Fortfarande irriterad men nu tror jag att jag vet vilken djävla grej jag klickade bort igår som jag skulle haft intryckt. Men vad fan är "ordverifikation"? och vart i helvete hittar jag det så jag kan ta bort det, för det var det jag trodde jag gjort? Aaargh!
Bah. Jag har annat att göra.
Bah. Jag har annat att göra.
Irritterad!
Vart fan tog den lilla indikatorn på kommentarer vägen nu då?
Jag blir uppriktigt förbannad på sånt djävla skit som jag inte fattar. Skit och helvetes djävla bajs!
Astrött! Sånt får mig att känna mig som en idiot och hur kul är det när man redan mår illa. Djävla asdjävla skitsystem!
Jag blir uppriktigt förbannad på sånt djävla skit som jag inte fattar. Skit och helvetes djävla bajs!
Astrött! Sånt får mig att känna mig som en idiot och hur kul är det när man redan mår illa. Djävla asdjävla skitsystem!
måndag, augusti 6
Återgång till det normala?
Hepp!
"Semester", kan man ha semester utan att man "jobbar? Om man som jag är frilans (jobbar som fan m dåligt betalt ) så blir det där med semester en trixig sak. Jag har som förut sagts upptäckt att ju mer tid jag har att göra saker på desto mindre blir det gjort. Fortfarande kan jag inte begripa vart tiden tar vägen.
Men det är inte det jag skall avhandla här, utan normalitet. För det är fan inte lätt att återgå till något normalt som man inte har.
Jag försökte att strukturera min vardag genom att skriva ett schema till mig själv. Det tyckte min kurator var en jätte bra idé när jag kläckte den.
Jag lyckades hålla mitt schema i två dagar. För något som jag var tvungen att göra gjorde det omöjligt att strukturera upp den veckan enligt schemat. Så för mig var det kört sedan. Det är något med rutiner som jag inte klarar. Jag liksom aktivt motarbetar dem. Så in i helvete (det är ett djupt psykologiskt fenomen som jag inte orkar avhandla här för det tar för lng tid, hehe!). Änndå är det just struktur och rutin som jag behöver. Jag blir tokig om det inte är ordning och reda på saker!
En del av mitt arbete kräver att jag skall improvisera. Det går, det går jättebra och, det är nyttigt och oerhört roligt. Det är den andra delen av jobbet, den där producerande biten, som inte får, eller skall vara improviserad, som bara skiter sig. För jag inte kan få struktur på den. Inte mitt hemma liv heller för den delen. Alltså, att umgås ha trevligt och leka funkar bra, men vad fan man måste ju för helvete äta varje dag, helst näringsrikt och inte samma skit vaje dag. Man måste städa man måste tvätta, både sig och kläderna, det är möten hit, akiviteter dit. Det kör ihop sig. Den ena biten kan inte leva utan den andra, men hur fan får man ihop det hela? Stress! Ångest!Kaos! AAARGHH!
Gläh!
AH!! Jag kom på det, det är det som är det normala för mig. Faan oxchå!
Jag måste nog sätta mig och analysera vad jag gjort i sommar som har tagit sån tid och varit så trevligt och så icke stressande (kanske inte allt varit det iofs men det mesta...) Oj jag måste korra inlägget och gå och lägga mig för imorgon börjar det som är normalt och då måste jag vara utvilad. UFFA Che barba! Dessutom måste jag komma igång med träningen igen. Det behöver jag och min kropp!
Gödnött!
"Semester", kan man ha semester utan att man "jobbar? Om man som jag är frilans (jobbar som fan m dåligt betalt ) så blir det där med semester en trixig sak. Jag har som förut sagts upptäckt att ju mer tid jag har att göra saker på desto mindre blir det gjort. Fortfarande kan jag inte begripa vart tiden tar vägen.
Men det är inte det jag skall avhandla här, utan normalitet. För det är fan inte lätt att återgå till något normalt som man inte har.
Jag försökte att strukturera min vardag genom att skriva ett schema till mig själv. Det tyckte min kurator var en jätte bra idé när jag kläckte den.
Jag lyckades hålla mitt schema i två dagar. För något som jag var tvungen att göra gjorde det omöjligt att strukturera upp den veckan enligt schemat. Så för mig var det kört sedan. Det är något med rutiner som jag inte klarar. Jag liksom aktivt motarbetar dem. Så in i helvete (det är ett djupt psykologiskt fenomen som jag inte orkar avhandla här för det tar för lng tid, hehe!). Änndå är det just struktur och rutin som jag behöver. Jag blir tokig om det inte är ordning och reda på saker!
En del av mitt arbete kräver att jag skall improvisera. Det går, det går jättebra och, det är nyttigt och oerhört roligt. Det är den andra delen av jobbet, den där producerande biten, som inte får, eller skall vara improviserad, som bara skiter sig. För jag inte kan få struktur på den. Inte mitt hemma liv heller för den delen. Alltså, att umgås ha trevligt och leka funkar bra, men vad fan man måste ju för helvete äta varje dag, helst näringsrikt och inte samma skit vaje dag. Man måste städa man måste tvätta, både sig och kläderna, det är möten hit, akiviteter dit. Det kör ihop sig. Den ena biten kan inte leva utan den andra, men hur fan får man ihop det hela? Stress! Ångest!Kaos! AAARGHH!
Gläh!
AH!! Jag kom på det, det är det som är det normala för mig. Faan oxchå!
Jag måste nog sätta mig och analysera vad jag gjort i sommar som har tagit sån tid och varit så trevligt och så icke stressande (kanske inte allt varit det iofs men det mesta...) Oj jag måste korra inlägget och gå och lägga mig för imorgon börjar det som är normalt och då måste jag vara utvilad. UFFA Che barba! Dessutom måste jag komma igång med träningen igen. Det behöver jag och min kropp!
Gödnött!
söndag, augusti 5
torsdag, augusti 2
Hopplöst inaktuell!
Jag vet inte hur det hela går till, men plötsligt har jag glömt vad jag skall skriva.
Någon av de bloggare jag läst uttryckte något om att man borde ha tillgång till datorn i duschen (tror jag det var)för det är där hon kommer på allt bra hon skall skriva. För mig förhåller det sig att jag skriver som fan innan jag skall lägga mig. I huvvet alltså, inte där det skall vara, i datorn. Det betyder att jag blir, oavsätt hur jag gör, på något sätt alltid hopplöst inaktuell, för mig själv främst.
Jag vet en sak jag skulle ha skrivit för två veckor sedan när jag precis varit på Kungäls medeltids marknad. Nämnligen att det är något visst med killar i medelstidskläder. De är oftast sexiga. Jag hade en bra förklaring i huvet ett tag men den kom bort så jag får försöka att hitta den igen eller komma på en annan käck anledning.
Eller skita i det och fortsätta tänka på detta som jag oxå undlät mig att skriva om när det fanns tid; att umgås med föräldrar i vuxen ålder är faktiskt nyttigt för man ser (hur djävla jobbigt det än må vara) sig själv från en annan sida.
Tiden finns det ingen aktualitets gräns för att skriva om men den är så djävla uppenbart undflyende så det finns inte en tanke om den som inte är tänkt av någon, om ni hajar vad jag menar. Intet är nytt under solen. Likväl när man kommer på sin tes och inte skriver den, tar den mer plats i huvvet än om man lämnar den för åskådan...
Något litet blev det nu, något litet och fortfarande inget viktigt. Alla de viktiga och arga tankarna som surrar runt i skallen på mig tar för lång tid att plita ner så de blir inaktuella så fort de kommer på pränt. Vad vet jag det kanske är så att alla tankar redan är hopplöst inaktuella.
Jag har i vilket fall som helst lite ledigt nu och min tid går åt att gör en massa saker. Mestadels trevliga saker. I morgon skall jag på Liseberg!!! Kanske jag skriver något om det om typ två veckor eller något, hehe.
Någon av de bloggare jag läst uttryckte något om att man borde ha tillgång till datorn i duschen (tror jag det var)för det är där hon kommer på allt bra hon skall skriva. För mig förhåller det sig att jag skriver som fan innan jag skall lägga mig. I huvvet alltså, inte där det skall vara, i datorn. Det betyder att jag blir, oavsätt hur jag gör, på något sätt alltid hopplöst inaktuell, för mig själv främst.
Jag vet en sak jag skulle ha skrivit för två veckor sedan när jag precis varit på Kungäls medeltids marknad. Nämnligen att det är något visst med killar i medelstidskläder. De är oftast sexiga. Jag hade en bra förklaring i huvet ett tag men den kom bort så jag får försöka att hitta den igen eller komma på en annan käck anledning.
Eller skita i det och fortsätta tänka på detta som jag oxå undlät mig att skriva om när det fanns tid; att umgås med föräldrar i vuxen ålder är faktiskt nyttigt för man ser (hur djävla jobbigt det än må vara) sig själv från en annan sida.
Tiden finns det ingen aktualitets gräns för att skriva om men den är så djävla uppenbart undflyende så det finns inte en tanke om den som inte är tänkt av någon, om ni hajar vad jag menar. Intet är nytt under solen. Likväl när man kommer på sin tes och inte skriver den, tar den mer plats i huvvet än om man lämnar den för åskådan...
Något litet blev det nu, något litet och fortfarande inget viktigt. Alla de viktiga och arga tankarna som surrar runt i skallen på mig tar för lång tid att plita ner så de blir inaktuella så fort de kommer på pränt. Vad vet jag det kanske är så att alla tankar redan är hopplöst inaktuella.
Jag har i vilket fall som helst lite ledigt nu och min tid går åt att gör en massa saker. Mestadels trevliga saker. I morgon skall jag på Liseberg!!! Kanske jag skriver något om det om typ två veckor eller något, hehe.
onsdag, juli 18
Vem vet vad som är vad?
Jag inser att jag inte mår så bra som jag tror. Jag märker det på att jag inte tar den tiden jag behöver för att skriva av mig som jag kommit överens om med mig själv att göra. Det är inte bara på grund av "semester" som tiden inte "räcker till". Fan det irriterar mig. Och tränat har jag inte gjort heller, grrr. Blä!
Men nu sitter jag här ju och det är ju bra.
Grejen är att det finns hur mycket som helst som skulle kunna avhandlas om jag bara fick tummen ur som man säger.
Om jag skulle ta och börja med Die hard 4.0. Underhållande dynga. Jag kan inte säga något annat. För jag satt faktiskt och fnissade hela filmen. Tragiskt nog. Jag inser att jag borde hata skiten. Ett budskap som är, förutom att vi är väldigt sårbara levandes i det it-baserade sammhälle som vi är (klart att vi måste ha en myndighet som kontrollerar oss... hrhrm) att man kan ha ihjäl hur mycket folk som helst bara man har en juste och lustig kommentar till det hela. Det funkade i första filmen, det funkar igen. Helt otroligt.
Undrar om det har att göra med samma avtrubbnings effekt som diverse kejsare i Rom fick sitt folk att hålla sig lugna med? Var det inte "bröd och skådespel åt folket" som Nero sa (Det kan vara någon helt annan, men Nero var en av de värre, sin kulturkärlek till trots hehe).
Anledningen till att jag kan säga att "den var la okej" och mena det, är att jag delar upp saker hela tiden i olika plan; Det medvetna (som i pålästa politiska) och det omedvetna (som i halvimbecilla) planet. Det är en skitfilm för dess amerikanska typiskhet det tycker jag faktiskt, och (!!!), den är underhållande om man stänger av och bara tittar. Ibland är det ack så skönt att vara imbecill, smiiiil (imbecill är ett roligt ord, kanske lite väl starkt i detta läge, men roligt).
För det mesta känner jag mig lurad av "systemet, samhället och allt", och det är nog det som gör mig mest förbannad. Att allt liksom händer över huvudet på en! Då är det tryggt att bara stoppa sitt lilla huvud i sanden och känna att man iaf har saker runt sig som man känner igen. Jag vet att det är fel att göra så. Fast jag tror det är mänskligt. Problemet är att, som jag sagt förut, det är så himla många som alltid har sitt lilla huvud i sanden och aldrig lyckas se vad som händer på riktigt.
Somliga skulle väl kalla det jag gör för hyckleri, jag vet inte. Kanske det är det. Fast hyckleri är väl när man smyger med den ena åsikten. Det gör ju faktiskt inte jag. Äsch! Det blir för någon annan att döma mig. Jag skiter i vilket och jag vet vad jag tycker just nu. Imorgon kan det vara helt fel. Jag känner mig så väl. Men jag står för vad jag tyckt oxå hahaha.
Haet bra!
Men nu sitter jag här ju och det är ju bra.
Grejen är att det finns hur mycket som helst som skulle kunna avhandlas om jag bara fick tummen ur som man säger.
Om jag skulle ta och börja med Die hard 4.0. Underhållande dynga. Jag kan inte säga något annat. För jag satt faktiskt och fnissade hela filmen. Tragiskt nog. Jag inser att jag borde hata skiten. Ett budskap som är, förutom att vi är väldigt sårbara levandes i det it-baserade sammhälle som vi är (klart att vi måste ha en myndighet som kontrollerar oss... hrhrm) att man kan ha ihjäl hur mycket folk som helst bara man har en juste och lustig kommentar till det hela. Det funkade i första filmen, det funkar igen. Helt otroligt.
Undrar om det har att göra med samma avtrubbnings effekt som diverse kejsare i Rom fick sitt folk att hålla sig lugna med? Var det inte "bröd och skådespel åt folket" som Nero sa (Det kan vara någon helt annan, men Nero var en av de värre, sin kulturkärlek till trots hehe).
Anledningen till att jag kan säga att "den var la okej" och mena det, är att jag delar upp saker hela tiden i olika plan; Det medvetna (som i pålästa politiska) och det omedvetna (som i halvimbecilla) planet. Det är en skitfilm för dess amerikanska typiskhet det tycker jag faktiskt, och (!!!), den är underhållande om man stänger av och bara tittar. Ibland är det ack så skönt att vara imbecill, smiiiil (imbecill är ett roligt ord, kanske lite väl starkt i detta läge, men roligt).
För det mesta känner jag mig lurad av "systemet, samhället och allt", och det är nog det som gör mig mest förbannad. Att allt liksom händer över huvudet på en! Då är det tryggt att bara stoppa sitt lilla huvud i sanden och känna att man iaf har saker runt sig som man känner igen. Jag vet att det är fel att göra så. Fast jag tror det är mänskligt. Problemet är att, som jag sagt förut, det är så himla många som alltid har sitt lilla huvud i sanden och aldrig lyckas se vad som händer på riktigt.
Somliga skulle väl kalla det jag gör för hyckleri, jag vet inte. Kanske det är det. Fast hyckleri är väl när man smyger med den ena åsikten. Det gör ju faktiskt inte jag. Äsch! Det blir för någon annan att döma mig. Jag skiter i vilket och jag vet vad jag tycker just nu. Imorgon kan det vara helt fel. Jag känner mig så väl. Men jag står för vad jag tyckt oxå hahaha.
Haet bra!
fredag, juli 13
Men det tog tid!
Jag inser hur mycket tid jag inte har när jag är ledig! Om möjligt mindre än när jag försöker att jobba. Jag begriper det inte.
Jag har gjort en massa saker, som har varit roliga att göra, måste jag säga.Det enda som inte har varit kul är ju vädret. Men det är ju inget att tjafsa om.
Nu är jag extra ledig och hinner sålunda ta en liten koll på mina mail och annat. Jag fått så mycket mail som inte är spam, vilket är nice. Allt var ganska viktigt också och trevlig läsning. Så nu har jag det på pränt att jag är ganska viktig hehe... Många vill ha tag i mig...
Iaf. Det som gladde mig mest, när jag hämtat posten hos grannen, är att jag fått min roll till lajvet. En stilla middag. Jag skall spela Kristin i fröken Julie. Givetvis hade jag helst spelat Fröken Julie själv, men jag måste säga att jag blir mer och mer nöjd med rollen ju mer jag läser. Hon Är En Bra Kvinna! Jag kommer nog kommentera det igen.
Jag njuter av att läsa denna pjäs och inser att det var alltför länge sedan...
Nu skall jag ta tillvara på tiden igen och se vad jag fylla den med tills nästa gång...
Jag har gjort en massa saker, som har varit roliga att göra, måste jag säga.Det enda som inte har varit kul är ju vädret. Men det är ju inget att tjafsa om.
Nu är jag extra ledig och hinner sålunda ta en liten koll på mina mail och annat. Jag fått så mycket mail som inte är spam, vilket är nice. Allt var ganska viktigt också och trevlig läsning. Så nu har jag det på pränt att jag är ganska viktig hehe... Många vill ha tag i mig...
Iaf. Det som gladde mig mest, när jag hämtat posten hos grannen, är att jag fått min roll till lajvet. En stilla middag. Jag skall spela Kristin i fröken Julie. Givetvis hade jag helst spelat Fröken Julie själv, men jag måste säga att jag blir mer och mer nöjd med rollen ju mer jag läser. Hon Är En Bra Kvinna! Jag kommer nog kommentera det igen.
Jag njuter av att läsa denna pjäs och inser att det var alltför länge sedan...
Nu skall jag ta tillvara på tiden igen och se vad jag fylla den med tills nästa gång...
tisdag, juni 19
Varför ta ledigt?
Jag tar nog inte ledigt utan, jag skriver nog när jag får tid. Det är ju inte så ofta änndå, så varför skära ner på en redan mager kost.
Det vore ungefär lika idiotiskt som att sänka skatten så länge det finns skolor att driva, sjukhus som har för få läkare, äldreboende där de gamla får ligga i sin egen skit hela dagen, kollektivtraffiken inte funkar, "handikappade" inte har samma rättigheter till ett funktionabelt liv som vi andra, folk inte kan ta ett jobb för förskolan inte har plats för deras barn, eller barngrupperna blir så stora så personalen gråter när de kommer hem för de glömde någon stackars unge ute på gården, socialtjänsten inte hinner kolla upp om det verkligen är så nyttigt för den ungen att bo hos sin mamma/pappa, polisen inte fixar att sätta dit pedofildjävlar för de är för få, arbetsförmedlingen inte kan ge den persisktalande läkaren en svenskakurs eller praktik för pengarna är slut eller, nej nu räcker det för fan...
Jag tar helt enkelt inte ledigt. Jag bara skär ner på mina aggressioner ett tag. Försöker njuta av skuggan när solen är uppe. Ge mig själv ett smil i spegeln för jag är så snygg i den färgen.
jag är alltid här!
Det vore ungefär lika idiotiskt som att sänka skatten så länge det finns skolor att driva, sjukhus som har för få läkare, äldreboende där de gamla får ligga i sin egen skit hela dagen, kollektivtraffiken inte funkar, "handikappade" inte har samma rättigheter till ett funktionabelt liv som vi andra, folk inte kan ta ett jobb för förskolan inte har plats för deras barn, eller barngrupperna blir så stora så personalen gråter när de kommer hem för de glömde någon stackars unge ute på gården, socialtjänsten inte hinner kolla upp om det verkligen är så nyttigt för den ungen att bo hos sin mamma/pappa, polisen inte fixar att sätta dit pedofildjävlar för de är för få, arbetsförmedlingen inte kan ge den persisktalande läkaren en svenskakurs eller praktik för pengarna är slut eller, nej nu räcker det för fan...
Jag tar helt enkelt inte ledigt. Jag bara skär ner på mina aggressioner ett tag. Försöker njuta av skuggan när solen är uppe. Ge mig själv ett smil i spegeln för jag är så snygg i den färgen.
jag är alltid här!
torsdag, juni 14
Vasshet!
Jag blir så glad när jag läser Magnus Betnérs dagbok. Han är en sorts idol måste jag säga. Ibland kan man bli sur men det är precis det som är det bästa. När man sedan tänker på det hela kan man se poängen, kanske inte hålla med, men ändå gå med på resonemanget.
Det är givetvis i de lägena man själv önskar man kunde vara lite mer precis i sina resonemang och att man vågade dra på lite i jämförelserna utan att fega ur om någon ställde en mot väggen.
Jösses, hemmavid var det inte bara politiska analyser av samhället som avhandlades utan en utvärdering av maktelitens personlighet fanns med som krydda till konversationerna. Det var i sanning skööna nidbilder av "kapitalismens lakejer" som målades framför våra ögon. Då tyckte jag det var jobbigt att allt verkade vara så svart och vitt, men jag fattade sedan att det faktiskt var den "sidan" som var mest nyanserad i sin ironiska framtoning. Mesar man med blir det ju fan ingen debatt alls, och är man för fördömande och kategorisk stannar det ju oxå vid sandlåde resonemangen "-du e dum. -du började du är dummast."
Problemet är att, nu när jag fattat poängen med att vara "raljerande" (som jag ofta anklagar mina föräldrar för att de är) vågar jag inte vara det. I alla fall när jag pratar med folk jag aldrig pratat med. Så, det är anledningen att jag gillar människor som Magnus Betnér, för han är "raljerande" på ett konstruktivt sätt. Huvet på spiken nästan jämnt. Förmodligen en av de bästa. Och han gör att jag ändå vågar lite mer när jag diskuterar, vågar utmana lite mer. En aning i alla fall, för jag vet att jag inte är ensam liksom att tycka så.
Jag gillar Henrik Dorsin och Shyffert oxå. Självklart en massa andra oxå, men är dålig på de roliga tjejernas namn (och det retar mig), det finns såklart ett gäng jag sett. Fast jag gillar när det betyder något, hettar till och när man egentligen inte vet om man skall skratta eller bli förbannad och jag har inte hört några kvinnliga politiska ståuppare. Synd.
Jag gillar Magnus Betnér, han är bra. Ja så e det!
Det är givetvis i de lägena man själv önskar man kunde vara lite mer precis i sina resonemang och att man vågade dra på lite i jämförelserna utan att fega ur om någon ställde en mot väggen.
Jösses, hemmavid var det inte bara politiska analyser av samhället som avhandlades utan en utvärdering av maktelitens personlighet fanns med som krydda till konversationerna. Det var i sanning skööna nidbilder av "kapitalismens lakejer" som målades framför våra ögon. Då tyckte jag det var jobbigt att allt verkade vara så svart och vitt, men jag fattade sedan att det faktiskt var den "sidan" som var mest nyanserad i sin ironiska framtoning. Mesar man med blir det ju fan ingen debatt alls, och är man för fördömande och kategorisk stannar det ju oxå vid sandlåde resonemangen "-du e dum. -du började du är dummast."
Problemet är att, nu när jag fattat poängen med att vara "raljerande" (som jag ofta anklagar mina föräldrar för att de är) vågar jag inte vara det. I alla fall när jag pratar med folk jag aldrig pratat med. Så, det är anledningen att jag gillar människor som Magnus Betnér, för han är "raljerande" på ett konstruktivt sätt. Huvet på spiken nästan jämnt. Förmodligen en av de bästa. Och han gör att jag ändå vågar lite mer när jag diskuterar, vågar utmana lite mer. En aning i alla fall, för jag vet att jag inte är ensam liksom att tycka så.
Jag gillar Henrik Dorsin och Shyffert oxå. Självklart en massa andra oxå, men är dålig på de roliga tjejernas namn (och det retar mig), det finns såklart ett gäng jag sett. Fast jag gillar när det betyder något, hettar till och när man egentligen inte vet om man skall skratta eller bli förbannad och jag har inte hört några kvinnliga politiska ståuppare. Synd.
Jag gillar Magnus Betnér, han är bra. Ja så e det!
måndag, juni 11
Peps är folklig! och bra!
Peps Persson. På "the cod" i Strömstad. Det var bra! så bra! Ljudet var så bra att jag inte behövde hålla för örona en enda gång på hela kvällen. Vilket jag alltid gör på konserter för jag glömmer öronproppar. Är man något ljudkänslig så är man!
Det spelades lite för lite blues är väl det enda jag kan inflika. Annars är ju hela "konceptet peps" helt grymt, reaggie och blues på skånska och den där så underbara blandningen av reaggie och blues i vissa låtar är helt sjukt gungig.
Jag var så glad så jag lyckades (yippie) att inte låta två helpuckon sabba min kväll (som de hade gjort för ett halvår sedan) genom sin otroliga okänsla för andra människors sfärer. De bara seglade på mig, där jag stod, 164 cm hög, utan att ens titta åt mitt håll och liksom puttade mig bort till en liten plats vid en vägg. Helt otroligt. Det tog ett tag innan jag bankade in i min hjärna att jag inte skulle låta det bli jobbigt. Och väl jag bestämde mig var det lätt. Jag var inte ensam om att få min sfär invaderad. En kvinna framför mig blev också utmanövrerad och vi bestämde oss för att *hata* tillsammans *fniss*, och det blev ett för mig underhållande sätt att hålla en positiv känsla i stället.
Sedan är det onekligen lite komiskt när man ser välskräddade "segelsnubbar" i fyrtiofem-femtioårsåldern sjunga med i "falsk mattematik" och andra väl så uppåtsparkande texter a la Peps. Det är lite som när samma folk går på Nationalteatern och sjunger med i "Bängen trålar" eller "kolla kolla" som ju börjar - om man e född bland proletärer och gör narkotika affärer, om man e redan en gång straffad så e det lätt att man blir haffad... Det ser knepigt ut. Eller, det blir lite "arbetarklass chick".
Men det e klart de kanske innerst inne e, om inte socialister, så kanske socialdemokrater gubevars! Eller så är de helt enkelt bara snofsiga av naturen, vilket man inte behöver lasta dem för stackarna.
Detta tar mig tillbaka till det där med Peps. För han har ju blivit folklig. Lite tack vare Robert Gustavsson skulle jag tro. Jag tycker absolut att mer Peps till folket. För han e bra! Dessutom kanske det gör att några av de yngre i publiken (de mellan 20 - 26) får upp örona lite. Vem vet. Nu var det ju en hel del Allsångs på Skansen yngre där (dom där med vita brallor/kjol, kort linne/tajt t-shirt och hjälmfrissa fast det inte behöver ha det, dvs, en väldigt platt fisyr) och de kanske tom har läst Peps texter för att kunna sjunga med i dem. Oboj vicket vackert väder, kan de säker iaf.
I vilket fall som helst var det gött att se Peps och hela bandet och det var skönt att gunga med och de där praktpuckona var säker bakis dagen efter men det var inte jag *haha*.
ha det gött!
Det spelades lite för lite blues är väl det enda jag kan inflika. Annars är ju hela "konceptet peps" helt grymt, reaggie och blues på skånska och den där så underbara blandningen av reaggie och blues i vissa låtar är helt sjukt gungig.
Jag var så glad så jag lyckades (yippie) att inte låta två helpuckon sabba min kväll (som de hade gjort för ett halvår sedan) genom sin otroliga okänsla för andra människors sfärer. De bara seglade på mig, där jag stod, 164 cm hög, utan att ens titta åt mitt håll och liksom puttade mig bort till en liten plats vid en vägg. Helt otroligt. Det tog ett tag innan jag bankade in i min hjärna att jag inte skulle låta det bli jobbigt. Och väl jag bestämde mig var det lätt. Jag var inte ensam om att få min sfär invaderad. En kvinna framför mig blev också utmanövrerad och vi bestämde oss för att *hata* tillsammans *fniss*, och det blev ett för mig underhållande sätt att hålla en positiv känsla i stället.
Sedan är det onekligen lite komiskt när man ser välskräddade "segelsnubbar" i fyrtiofem-femtioårsåldern sjunga med i "falsk mattematik" och andra väl så uppåtsparkande texter a la Peps. Det är lite som när samma folk går på Nationalteatern och sjunger med i "Bängen trålar" eller "kolla kolla" som ju börjar - om man e född bland proletärer och gör narkotika affärer, om man e redan en gång straffad så e det lätt att man blir haffad... Det ser knepigt ut. Eller, det blir lite "arbetarklass chick".
Men det e klart de kanske innerst inne e, om inte socialister, så kanske socialdemokrater gubevars! Eller så är de helt enkelt bara snofsiga av naturen, vilket man inte behöver lasta dem för stackarna.
Detta tar mig tillbaka till det där med Peps. För han har ju blivit folklig. Lite tack vare Robert Gustavsson skulle jag tro. Jag tycker absolut att mer Peps till folket. För han e bra! Dessutom kanske det gör att några av de yngre i publiken (de mellan 20 - 26) får upp örona lite. Vem vet. Nu var det ju en hel del Allsångs på Skansen yngre där (dom där med vita brallor/kjol, kort linne/tajt t-shirt och hjälmfrissa fast det inte behöver ha det, dvs, en väldigt platt fisyr) och de kanske tom har läst Peps texter för att kunna sjunga med i dem. Oboj vicket vackert väder, kan de säker iaf.
I vilket fall som helst var det gött att se Peps och hela bandet och det var skönt att gunga med och de där praktpuckona var säker bakis dagen efter men det var inte jag *haha*.
ha det gött!
torsdag, juni 7
Vad är iq?
Jag längtar efter lite stimulans av mina skrivar gener och gå in på en sida för att testa mitt iq så länge...
Men sidan verkade så fånig så jag orkade inte göra det idag för jag vill verkligen njuta av sånt här och det har jag inte tid med nu egentligen. Jag gör det en annan dag men början på testet är ju svin bra *host*:
Our Classic IQ Test is the most thorough and scientifically accurate IQ Test on the Web. Previously offered only to corporations, schools, and certified professionals — it's now available to you from Tickle. It's free, private and developed by PhDs.
Tickle
Det gäller att marknadsföra sig rätt!
Inte förneka sig!
Vi är bäst ingen protest!
Jag undrar vad jag får för iq på detta testet. Fick ganska högt på ett test en gång men det var nog mest slump att jag gjorde testet på en av mina goda dagar helt enkelt. Det finns dagar när min hjärna inte är med alls. Det är då man gör bort sig som mest med urkorkade kommentarer och illa genomtänkta teser. Kanske är det då man är sig själv som mest...
ännyoäj, gudäj änd gubaj!
Men sidan verkade så fånig så jag orkade inte göra det idag för jag vill verkligen njuta av sånt här och det har jag inte tid med nu egentligen. Jag gör det en annan dag men början på testet är ju svin bra *host*:
Our Classic IQ Test is the most thorough and scientifically accurate IQ Test on the Web. Previously offered only to corporations, schools, and certified professionals — it's now available to you from Tickle. It's free, private and developed by PhDs.
Tickle
Det gäller att marknadsföra sig rätt!
Inte förneka sig!
Vi är bäst ingen protest!
Jag undrar vad jag får för iq på detta testet. Fick ganska högt på ett test en gång men det var nog mest slump att jag gjorde testet på en av mina goda dagar helt enkelt. Det finns dagar när min hjärna inte är med alls. Det är då man gör bort sig som mest med urkorkade kommentarer och illa genomtänkta teser. Kanske är det då man är sig själv som mest...
ännyoäj, gudäj änd gubaj!
måndag, juni 4
Sova?
Bara säg god natt och sov gott.
Bara läsa lite till. Det finns så mycket kul att läsa om. Så många roliga funderingar. Och lite till...
Tillslut så sitter man invirad i en utläggning om något oviktigt som liksom bara ramlar in över en och så är man egentligen för trött för att kunna stå emot. Bara några rader till...
Nej nu skall jag ner och göra sconesdeg så vi har frukostgott imorgon. Det gäller att ligga i ha ha ha!
Bara läsa lite till. Det finns så mycket kul att läsa om. Så många roliga funderingar. Och lite till...
Tillslut så sitter man invirad i en utläggning om något oviktigt som liksom bara ramlar in över en och så är man egentligen för trött för att kunna stå emot. Bara några rader till...
Nej nu skall jag ner och göra sconesdeg så vi har frukostgott imorgon. Det gäller att ligga i ha ha ha!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)