I alla fall idag också.
Det känns lite som att den där bilden av november som låååång och grå har fått sig en törn.
Jag kan inte säga att jag har äns märkt att det är november. Jag har knappt varit inne i stan och därför inte sett julskylltningen, eller alla de där lamporna som det pratas så mycket om.
Jag har bara varit på IKEA, på bottenvåningen. Klart är ju att allt pynt låg vid kassorna men det känns inte som riktigt "julpynt".
Inte har det varit någon skillnad på vädret heller, eller? Samma smörja som i oktober. Kanske jag är lite glömsk, men det har liksom flutit på.
Jag är inte direkt lessen för att ha "missat" november, men det infinner sig, som alltid när tiden har försvunnit, en gnagande känsla av att något viktigt har passerat utan att jag uppmärksammat det. Något som jag borde ha hållt fast vid och gjort något av.
Förmodligen är det bara imbillning, det brukar det vara. Även om man skall lyssna på sina känslor har jag nästan lärt mig att vissa känslor bara medför noja och onödig stress.
Nu är det om ett par timmar december och helt plötsligt börjar något närma sig någon slags "Deadline". Faktum är att jag har slutat bli stressad över allt jag skall göra på jul. Annars kan jag få elak stress vid andra tillfällen och andra deadlines, men just vid jul har jag faktiskt lyckats att sänka min nivå.
November är annars den stora start sträckan innan "nästa år". För i december hinner man inte tänka så långt. Kanske det är därför det känns som jag missat något. Jag kanske skulle laggt upp planen för mitt nya liv i november...
Jaja nu e de försent, och jag skall nog sova lite så jag orkar jobba ikväll... De sista timmarna innan slutspurten.
fredag, november 30
onsdag, november 28
Julpynt och högtid
För vem?
Jag brukar inte börja pynta före 1a advent. Då tröttnar man för fort på't. Men om jag orkar och hinner får jag upp allt utom granen den söndagen.
Jag är ju ateist och borde ju sålunda inte fira någon jul alls. Men det blir för tråkigt. Man firar det man tycker är mysigt och bra. Jag menar, även om jag inte tror på Jesus Gudsson, så kanske han fanns som Person. Och då kan man ju lika gärna fira det trevliga i hans budskap.
Kanske jag firar Ramadan nästa år. För att tänka på dem som inte har allt jag har. En mycket trevlig och tänkvärd sed. Skall kolla om jag hittar lite andra justa högtider.
Man är ju liksom skadad av det samhälle man lever i. Min kontext är ju kristen, det finns en massa ateistiska muslimer och judar också. Antar att de mer eller mindre firar alla sina högtider ändå.
Sekulärisering, kallas det med ett fiiinare ord tror jag.
Så, julpynt igen. Det är ju så fiiint! I vår gran hänger mycket saker. Mycket glitter och plock. Jag blir lite lessen när jag ser designade granar med minimalistiskt pynt i. Visst det kan ju vara snyggt, men på jul skall det vara mycket. En en dignande offergran tilltalar mig som hedning hehe. Gränsen går vi blinkande lampor, någon måtta får det vara.
Men, i mina släktingar från Italiens granar, finns det garanterat blinkande lampor.
De är förövrigt Katoliker. Förr fick de presenter den 6e januari, 13edagen efter Jul när de vise männen kom, istället för på Juldagen. Då kom "Befana", en häxa som ger barnen godis och presenter om de varit snälla eller kol om de varit stygga. Undrar vad hon kom i från...
"Vår" rödvita tomte kommer från cocacolacompani. Jo, det är sant ingen myt!
St Nikolaus är en helt annan filur som den kristna världen hittade på eftersom de hedniska tomtarna i norr och alla andra väsen (Befana kanske?) skulle gömmas och helst glömmas. Helt plötsligt blev StNicolaus "Santa" i röttochvitt i comersialismens fotspår.
Innan det blev Lusse (Lucifer månhända?) till Lucia här i norr. Lussenatten den längsta (eller hur det nu blir) firades med fylla av de flesta drängar som gick runt och skränade på gårdarna runt i byn.
I alla fall är jul egentligen en hednarit som i princip alla länder har firat för att ljuset skall komma åter, här på norra halvklotet vill säga.
Undrar vad vi skulle firat om vi inte haft "Kyrkans makt" på denna sidan.
Vi hade kanske haft blommor i håret och frukter som representerade skörd och fruktbarhet i stället. Men det är inte lika fint som mina vackra julstjärnor som glimrar i mörkret hemma. Inte alls...
Jag brukar inte börja pynta före 1a advent. Då tröttnar man för fort på't. Men om jag orkar och hinner får jag upp allt utom granen den söndagen.
Jag är ju ateist och borde ju sålunda inte fira någon jul alls. Men det blir för tråkigt. Man firar det man tycker är mysigt och bra. Jag menar, även om jag inte tror på Jesus Gudsson, så kanske han fanns som Person. Och då kan man ju lika gärna fira det trevliga i hans budskap.
Kanske jag firar Ramadan nästa år. För att tänka på dem som inte har allt jag har. En mycket trevlig och tänkvärd sed. Skall kolla om jag hittar lite andra justa högtider.
Man är ju liksom skadad av det samhälle man lever i. Min kontext är ju kristen, det finns en massa ateistiska muslimer och judar också. Antar att de mer eller mindre firar alla sina högtider ändå.
Sekulärisering, kallas det med ett fiiinare ord tror jag.
Så, julpynt igen. Det är ju så fiiint! I vår gran hänger mycket saker. Mycket glitter och plock. Jag blir lite lessen när jag ser designade granar med minimalistiskt pynt i. Visst det kan ju vara snyggt, men på jul skall det vara mycket. En en dignande offergran tilltalar mig som hedning hehe. Gränsen går vi blinkande lampor, någon måtta får det vara.
Men, i mina släktingar från Italiens granar, finns det garanterat blinkande lampor.
De är förövrigt Katoliker. Förr fick de presenter den 6e januari, 13edagen efter Jul när de vise männen kom, istället för på Juldagen. Då kom "Befana", en häxa som ger barnen godis och presenter om de varit snälla eller kol om de varit stygga. Undrar vad hon kom i från...
"Vår" rödvita tomte kommer från cocacolacompani. Jo, det är sant ingen myt!
St Nikolaus är en helt annan filur som den kristna världen hittade på eftersom de hedniska tomtarna i norr och alla andra väsen (Befana kanske?) skulle gömmas och helst glömmas. Helt plötsligt blev StNicolaus "Santa" i röttochvitt i comersialismens fotspår.
Innan det blev Lusse (Lucifer månhända?) till Lucia här i norr. Lussenatten den längsta (eller hur det nu blir) firades med fylla av de flesta drängar som gick runt och skränade på gårdarna runt i byn.
I alla fall är jul egentligen en hednarit som i princip alla länder har firat för att ljuset skall komma åter, här på norra halvklotet vill säga.
Undrar vad vi skulle firat om vi inte haft "Kyrkans makt" på denna sidan.
Vi hade kanske haft blommor i håret och frukter som representerade skörd och fruktbarhet i stället. Men det är inte lika fint som mina vackra julstjärnor som glimrar i mörkret hemma. Inte alls...
tisdag, november 27
Städkul
Beroende på vart...
Att städa är nästan alltid roligare någon annanstans än hemma. Jag säger bara nästan, för jag tycker inte att, skura toaletter, golv, eller för den delen damsugning, är kul, någonstans.
Men själva plocket, sorterandet, lösandet av utrymmesfunktioner. Det är roligare borta än hemma.
Eller när jag tänker på det, det är nog så att om städet hemma bara bestod i just sorterande, lösande av utrymmesfunktioner etc. så skulle det nog vara kul hemma oxå.
Ialla fall är det så gött när man ser resultat och kan slå sig för bröstet och säga att:
- Nu funkar detta jättebra!
Och man menar att det för alltid kommer att funka, men man förstår att det håller bara ett par veckor, men det spelar ingen roll för man är så himla bra som fått det att funka precis nu....
I alla fall städade jag ett skåp och lite till igår och hade precis den känslan.
Gött, som sagt och idag har jag nästa sytt färdig en klänning.
Jag tror att jag ännu en gång är inne i ett "flow". Föreställnigen i lördags som gick jättebra gav kraft så det förslår.
Jag hoppar bort från datorn innan den tar min energi...
byebye!
Att städa är nästan alltid roligare någon annanstans än hemma. Jag säger bara nästan, för jag tycker inte att, skura toaletter, golv, eller för den delen damsugning, är kul, någonstans.
Men själva plocket, sorterandet, lösandet av utrymmesfunktioner. Det är roligare borta än hemma.
Eller när jag tänker på det, det är nog så att om städet hemma bara bestod i just sorterande, lösande av utrymmesfunktioner etc. så skulle det nog vara kul hemma oxå.
Ialla fall är det så gött när man ser resultat och kan slå sig för bröstet och säga att:
- Nu funkar detta jättebra!
Och man menar att det för alltid kommer att funka, men man förstår att det håller bara ett par veckor, men det spelar ingen roll för man är så himla bra som fått det att funka precis nu....
I alla fall städade jag ett skåp och lite till igår och hade precis den känslan.
Gött, som sagt och idag har jag nästa sytt färdig en klänning.
Jag tror att jag ännu en gång är inne i ett "flow". Föreställnigen i lördags som gick jättebra gav kraft så det förslår.
Jag hoppar bort från datorn innan den tar min energi...
byebye!
fredag, november 23
En vecka senare...
har jag inte riktigt lika mycket energi kvar som förra fredagen...
Men jag sitter än, och jag jobbar. Räknar och räknar och får till sist ihop det.
Saker som måste göras men som inte betalar sig : Bokföring och annat administrativt arbete...
Jag måste sluta vara feg, och börja ta betalt för det jag gör!
Jag jobbar till och med på lunchen. Äter med pennan i hand.
Jag är inte bitter, det är jag inte. Jag bara har så svårt att få någon att förstå att jobbet inte bara gör sig själv, inte för att de är korkade, nej för att jag inte kan förklara hur det måste vara för att bära sig...
Ja ja, nu har jag ialla fall betalt ut lön för tisdagsspelningen.
trevlig helg.
Men jag sitter än, och jag jobbar. Räknar och räknar och får till sist ihop det.
Saker som måste göras men som inte betalar sig : Bokföring och annat administrativt arbete...
Jag måste sluta vara feg, och börja ta betalt för det jag gör!
Jag jobbar till och med på lunchen. Äter med pennan i hand.
Jag är inte bitter, det är jag inte. Jag bara har så svårt att få någon att förstå att jobbet inte bara gör sig själv, inte för att de är korkade, nej för att jag inte kan förklara hur det måste vara för att bära sig...
Ja ja, nu har jag ialla fall betalt ut lön för tisdagsspelningen.
trevlig helg.
fredag, november 16
Lite snurr
och mycket surr.
Jag lyckas inte få ordning på mitt liv. Alla mina papper är bortsorterade och skräpigt är det också. Det är lite jobbigt att börja om igen varje morgon och oftas fixar inte mitt huvve det. Dumt.
Är väl ändå lite uppåt, har ju haft två betalda spelningar på en vecka och en teaterspelning på lördag. Vilket ju ändå läggs i plusenergiskålen. Ja du jävelberg...
Och så är huset fullt av döende getingar. Vart de kommer ifrån har jag inte en aning om. De har la haft ett bo någonstans under någon panna på taket och förirrat sig innåt mot värmen nu så här i kalltider. De ligger i drivor i våra lampor. Läskigt.
Jag gillar inte getingar alls. Men lite tragiskt e det ändå. Jobba och slita en hel sommar för hondjävulen (drottningaset) så e det godnatt till hösten.
Sic transit gloria mundi. Så förgås världens flärd.
Kanske inte helt adekvat citat just för getingjobbaren utan mer för den stora vespan jag klådde ihjäl härrom dagen, gllar inte att döda något kryp, men annars hade hon påbörjat ytterligare ett fett bo på vårt tak nästa år för de där stoora drottningarna övervintrar, och jag gillar inte getingar som sagt.
Bin e söta därremot (trots att de faktiskt kan vara mer aggressiva än getingar). För är det något jag gillar så är det honing.
I alla fall, nu går man här och ser ner i golvet när man går för de stackars utshasade arbetsgetingarna sticks ju fastän de håller på att dö. Läskigt, igen.
Men det är ju fredag ju. Och i morgon är det lördag.
som sagt...
Jag lyckas inte få ordning på mitt liv. Alla mina papper är bortsorterade och skräpigt är det också. Det är lite jobbigt att börja om igen varje morgon och oftas fixar inte mitt huvve det. Dumt.
Är väl ändå lite uppåt, har ju haft två betalda spelningar på en vecka och en teaterspelning på lördag. Vilket ju ändå läggs i plusenergiskålen. Ja du jävelberg...
Och så är huset fullt av döende getingar. Vart de kommer ifrån har jag inte en aning om. De har la haft ett bo någonstans under någon panna på taket och förirrat sig innåt mot värmen nu så här i kalltider. De ligger i drivor i våra lampor. Läskigt.
Jag gillar inte getingar alls. Men lite tragiskt e det ändå. Jobba och slita en hel sommar för hondjävulen (drottningaset) så e det godnatt till hösten.
Sic transit gloria mundi. Så förgås världens flärd.
Kanske inte helt adekvat citat just för getingjobbaren utan mer för den stora vespan jag klådde ihjäl härrom dagen, gllar inte att döda något kryp, men annars hade hon påbörjat ytterligare ett fett bo på vårt tak nästa år för de där stoora drottningarna övervintrar, och jag gillar inte getingar som sagt.
Bin e söta därremot (trots att de faktiskt kan vara mer aggressiva än getingar). För är det något jag gillar så är det honing.
I alla fall, nu går man här och ser ner i golvet när man går för de stackars utshasade arbetsgetingarna sticks ju fastän de håller på att dö. Läskigt, igen.
Men det är ju fredag ju. Och i morgon är det lördag.
som sagt...
torsdag, november 15
Det gnager...
I magen alltså...
Tänk vad fjantiga saker man kan vara rädd för. Igår var jag rädd för att min dator skulle krascha. Fick liksom ångest över att alla mina mail skulle vara borta för alltid.
Varför skriver man inte ut de mailen man vill spara egentligen. Men jag upptäckte igår att det var så många så allt papper skulle ta slut om jag skrev ut dem. Men jag blir så lessen av bara tanken. Det är ju egentligen löjligt. Eller?
Alla andra texter dikter etc, har jag liksom säkerhetskopierade på typ tysen cdsar. Men hur fan sparar man mail så det går att läsa dem efteråt? Utan outlook.
Min rädsla för att bli utplånad i cyberrymden finns oxå. Just nu känns det lite som att jag faktiskt finns mer här på nätet än i verkligheten. Det låter värre än det är, men det är ändå en gnagande känsla som jag inte riktigt kan släppa.
Det är ju så att jag är mest produktiv på nätet. Jag har hållt på att skriva en monologföreställning i hur många år som helst. Tills jag började blogga och tänkte att "såklart skall jag använda mina bloggideér i monologen". Haha, jag har slutat att skriva. Faktum är att de sidor jag åstadkommit har förkommit, utan att jag saknar dem. Dvs jag har ändrat och inte dubbelsparat så det blivit en tummetott istället för en kostym. Så texterna var nog inte så bra i alla fall.
Rädslan för försvinnande, hör i hop med begäret att bli bekräftad. Antar jag just nu i alla fall. Att inte vara behövd, är nog det jag e mest rädd för.
Just nu i livet behöver jag inte vara rädd för det, men rädslan finns där ändå. Ologiskt, -ja, rationellt, -nej. Vad är det som styr såna (fåfänga?) känslor.
Jag vet att det finns en uppsjö böcker som skall hjälpa till att skingra detta tänkande. Och en del av dem finns av olika anledningar hemma hos oss. Jag måste bara ta mig lite tid att läsa dem. För att förklara varför det inte är så lätt, behöver vi ett annat inlägg som jag inte orkar skriva idag...
Så, kramen till alla behövande rädda!
Tänk vad fjantiga saker man kan vara rädd för. Igår var jag rädd för att min dator skulle krascha. Fick liksom ångest över att alla mina mail skulle vara borta för alltid.
Varför skriver man inte ut de mailen man vill spara egentligen. Men jag upptäckte igår att det var så många så allt papper skulle ta slut om jag skrev ut dem. Men jag blir så lessen av bara tanken. Det är ju egentligen löjligt. Eller?
Alla andra texter dikter etc, har jag liksom säkerhetskopierade på typ tysen cdsar. Men hur fan sparar man mail så det går att läsa dem efteråt? Utan outlook.
Min rädsla för att bli utplånad i cyberrymden finns oxå. Just nu känns det lite som att jag faktiskt finns mer här på nätet än i verkligheten. Det låter värre än det är, men det är ändå en gnagande känsla som jag inte riktigt kan släppa.
Det är ju så att jag är mest produktiv på nätet. Jag har hållt på att skriva en monologföreställning i hur många år som helst. Tills jag började blogga och tänkte att "såklart skall jag använda mina bloggideér i monologen". Haha, jag har slutat att skriva. Faktum är att de sidor jag åstadkommit har förkommit, utan att jag saknar dem. Dvs jag har ändrat och inte dubbelsparat så det blivit en tummetott istället för en kostym. Så texterna var nog inte så bra i alla fall.
Rädslan för försvinnande, hör i hop med begäret att bli bekräftad. Antar jag just nu i alla fall. Att inte vara behövd, är nog det jag e mest rädd för.
Just nu i livet behöver jag inte vara rädd för det, men rädslan finns där ändå. Ologiskt, -ja, rationellt, -nej. Vad är det som styr såna (fåfänga?) känslor.
Jag vet att det finns en uppsjö böcker som skall hjälpa till att skingra detta tänkande. Och en del av dem finns av olika anledningar hemma hos oss. Jag måste bara ta mig lite tid att läsa dem. För att förklara varför det inte är så lätt, behöver vi ett annat inlägg som jag inte orkar skriva idag...
Så, kramen till alla behövande rädda!
tisdag, november 13
Nu e den här?
Vintern eller...
Jag blev förvånad. Vinterdäcken kom på innan snön kom. Men det var i grevens tid som man kan säga (varför man nu säger det?). För det var igår de kom på.
Bor man på laant så behövs det bil. På vintern e det dessutom glesare mellan bussarna. Dumt för det är ju då man inte vill cykla eller gå.
Jag vill inte cykla eller gå ändå för vägen vi bor vid är, trots att det ligger på laant, otrevligt traffikerad. Speciellt på sommrarna, när alla vill ut till havet snabbt som fan. Det finns ingen cykelväg heller. Irriterande, för jag har en jättefin vinröd cykel. Men är man traffikrädd så e man *surar*.
Fast det var ju vintern som var huvudnummret i detta inlägg.
Det är kallt. Och så är det mörkt. Och så är det nästan "färglöst".
Samtidigt är det så fint när det är rimfrostmorgnar. När det nyper i näsan när man andas kan man inte vara trött. När solen skiner är det så vackert ibland så det gör ont i ögonen.
vintern är bättre än hösten. Eller. Det blir så kategoriskt. I vilket fall som helst tillhör jag dem som gillar Julen. Jomän. Trots eller tackvare familjeumgänge kan man ju fundera på. Och Jul e det ju på vintern. Jag hade haft väldigt svår att tro på julen i Australien. Å andra sidan är det ju sällan vinter där i vår mening, men ändå.
Dessutom är vintern ett steg närmare sommaren nästa år. Peppa på, så kommer våren snart hehe.
Fast;
Riktig snövinter med pulkaåkning. Det är så himla kul när man väl drar på sig varma överdragsbyxor och går ut i trädgården och åker snowracer. Om det blir någon snö i år (ja förra året var det snålt tilltaget), lovar jag mig härmed att åka mycket snowracer. Skidor kanske. Så otroligt roligt.
Nå nu gäller det, vinter är här, nyp i armen och dra på det goda humöret för det behövs i mörker och kyla.
Skall bara sova en timme först... *ler snett*
Jag blev förvånad. Vinterdäcken kom på innan snön kom. Men det var i grevens tid som man kan säga (varför man nu säger det?). För det var igår de kom på.
Bor man på laant så behövs det bil. På vintern e det dessutom glesare mellan bussarna. Dumt för det är ju då man inte vill cykla eller gå.
Jag vill inte cykla eller gå ändå för vägen vi bor vid är, trots att det ligger på laant, otrevligt traffikerad. Speciellt på sommrarna, när alla vill ut till havet snabbt som fan. Det finns ingen cykelväg heller. Irriterande, för jag har en jättefin vinröd cykel. Men är man traffikrädd så e man *surar*.
Fast det var ju vintern som var huvudnummret i detta inlägg.
Det är kallt. Och så är det mörkt. Och så är det nästan "färglöst".
Samtidigt är det så fint när det är rimfrostmorgnar. När det nyper i näsan när man andas kan man inte vara trött. När solen skiner är det så vackert ibland så det gör ont i ögonen.
vintern är bättre än hösten. Eller. Det blir så kategoriskt. I vilket fall som helst tillhör jag dem som gillar Julen. Jomän. Trots eller tackvare familjeumgänge kan man ju fundera på. Och Jul e det ju på vintern. Jag hade haft väldigt svår att tro på julen i Australien. Å andra sidan är det ju sällan vinter där i vår mening, men ändå.
Dessutom är vintern ett steg närmare sommaren nästa år. Peppa på, så kommer våren snart hehe.
Fast;
Riktig snövinter med pulkaåkning. Det är så himla kul när man väl drar på sig varma överdragsbyxor och går ut i trädgården och åker snowracer. Om det blir någon snö i år (ja förra året var det snålt tilltaget), lovar jag mig härmed att åka mycket snowracer. Skidor kanske. Så otroligt roligt.
Nå nu gäller det, vinter är här, nyp i armen och dra på det goda humöret för det behövs i mörker och kyla.
Skall bara sova en timme först... *ler snett*
fredag, november 9
Så...
Wassapp?
Undrar vad som händer egentligen.
Det blir liksom lite blurrigt ibland.
Och, så går allt så fort så jag hinner inte se.
Sitter och klipper med ögonen för att hålla mig vaken.
Tar mig i kragen och kliver ut.
Blir överkörd.
Hoppsan sa.
Kanske skall skaffa mig någon form av glasögon.
Eller kanske jag skall gå i ide?
Ja nu e de helg å då ska vi ha det mysigt å roligt.
Göra sånt man inte annars hinner med.
Vara snäll och omtänksam mot varandra.
Ta itu med andra saker, än de vanliga.
...Det är gött att sova oxå...
Så e det!
Undrar vad som händer egentligen.
Det blir liksom lite blurrigt ibland.
Och, så går allt så fort så jag hinner inte se.
Sitter och klipper med ögonen för att hålla mig vaken.
Tar mig i kragen och kliver ut.
Blir överkörd.
Hoppsan sa.
Kanske skall skaffa mig någon form av glasögon.
Eller kanske jag skall gå i ide?
Ja nu e de helg å då ska vi ha det mysigt å roligt.
Göra sånt man inte annars hinner med.
Vara snäll och omtänksam mot varandra.
Ta itu med andra saker, än de vanliga.
...Det är gött att sova oxå...
Så e det!
onsdag, november 7
Har man koll?
Ibland, ibland inte!
Det känns ibland som att jag inte vet hur jag beter mig. Det är som att jag inte har någon uppfattning om vad folk runt om mig tycker om det jag gör.
Kanske inte just nu, men jag kom på mig att tänka på det i går innan jag gick och la mig.
Vissa saker vet jag med säkerhet att jag gör. Andra saker har jag kanske bara för mig att jag gör.
Som tex; jag vet att jag pratar mycket. Jag kan, om jag är på det humöret, hålla en hyfsat meningslös konversation uppe bara för att jag tycker att det är enkel underhållning. Jag vet att jag kan ha lite svårt att se på folk hur de egentligen mår.
Men det är oxå där som min uppfattning om mig själv liksom glappar ibland.
Jag tycker själv att jag lämnar över och faktiskt inte tar över all uppmärksamhet. Jag försöker faktiskt att luska och försöker att anstränga mig för att se hur folk runt om mig mår och beter sig. Och anpassa mig efter det. Jag vill inte vara en okänslig klant som stövlar på. Man kan inte se allt på en gång heller och ibland klampar man givetvis i klaveret, men jag tycker inte jag har svårt att be om ursäkt.
Jag gillar att lägga ut en historia och även att lyssna på en god historia (skröna, anekdot eller vad man egentligen väljer att kalla det). Men idag verkar man vara tvungen att skära ned på orden för att folk skall fatta vad man vill eller för att de skall orka lyssna på vad man säger (har en del med det där med "en för snabb tid" att göra skulle jag tro), och det känns så trist.
Jag känner mig gammalmodig och tråkig och lite sådär "jaja men du pratar ju ganska mycket skit också eller hur..." om jag nu får någon att fatta vad jag menar när jag skrivit så många rader hehe...
sålångkalsongrandig
Det känns ibland som att jag inte vet hur jag beter mig. Det är som att jag inte har någon uppfattning om vad folk runt om mig tycker om det jag gör.
Kanske inte just nu, men jag kom på mig att tänka på det i går innan jag gick och la mig.
Vissa saker vet jag med säkerhet att jag gör. Andra saker har jag kanske bara för mig att jag gör.
Som tex; jag vet att jag pratar mycket. Jag kan, om jag är på det humöret, hålla en hyfsat meningslös konversation uppe bara för att jag tycker att det är enkel underhållning. Jag vet att jag kan ha lite svårt att se på folk hur de egentligen mår.
Men det är oxå där som min uppfattning om mig själv liksom glappar ibland.
Jag tycker själv att jag lämnar över och faktiskt inte tar över all uppmärksamhet. Jag försöker faktiskt att luska och försöker att anstränga mig för att se hur folk runt om mig mår och beter sig. Och anpassa mig efter det. Jag vill inte vara en okänslig klant som stövlar på. Man kan inte se allt på en gång heller och ibland klampar man givetvis i klaveret, men jag tycker inte jag har svårt att be om ursäkt.
Jag gillar att lägga ut en historia och även att lyssna på en god historia (skröna, anekdot eller vad man egentligen väljer att kalla det). Men idag verkar man vara tvungen att skära ned på orden för att folk skall fatta vad man vill eller för att de skall orka lyssna på vad man säger (har en del med det där med "en för snabb tid" att göra skulle jag tro), och det känns så trist.
Jag känner mig gammalmodig och tråkig och lite sådär "jaja men du pratar ju ganska mycket skit också eller hur..." om jag nu får någon att fatta vad jag menar när jag skrivit så många rader hehe...
sålångkalsongrandig
fredag, november 2
Det måste krångla?
Eller?
Köpt en ny dator och givetvis skall den krångla. Ett virusprogram som får spuck! Kan inte koppla upp mig för den hittar inget nätverk... jag blir galun, här...
När jag ringde support vill de ha ett serienummer som inte finns att få tag på annat än på nätet.
Det finns saker man kan bli argare på jag vet. Men just nu är jag så djävla trött på Fujitsu Siemens så jag kan spy...
Det kommer säker att ordna sig och när jag fått skrivit av mig lite blir det nog lite bättre. Tur att min gamla inte brakat ihop helt än. Åh, jag har sån lust att slänga något i golvet.
Ringer inte butiken tillbaka snart, åker jag tillbaka med skiten och tar pengarna tillbaka.
Köpt en ny dator och givetvis skall den krångla. Ett virusprogram som får spuck! Kan inte koppla upp mig för den hittar inget nätverk... jag blir galun, här...
När jag ringde support vill de ha ett serienummer som inte finns att få tag på annat än på nätet.
Det finns saker man kan bli argare på jag vet. Men just nu är jag så djävla trött på Fujitsu Siemens så jag kan spy...
Det kommer säker att ordna sig och när jag fått skrivit av mig lite blir det nog lite bättre. Tur att min gamla inte brakat ihop helt än. Åh, jag har sån lust att slänga något i golvet.
Ringer inte butiken tillbaka snart, åker jag tillbaka med skiten och tar pengarna tillbaka.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)