Jag trodde att jag hade alla svaren, hela bilden klar för mig, att jag var färdig i tanken, att jag visste vad jag ville, att jag hade koll på vad jag orkade göra. Ha ha ha ha!
Tröttsamma vardagsskitbesvär sätter käppar i hjulet igen. Trötthet blablabla.
Nej, nu måste det hända något!
Jag skall gå in och kolla det där med : konflikthantering och så skall jag börja med min lilla grej och så skall jag bestämma mig för att gå en kurs i bokföring och så skall jag uppdatera mitt cv och fixa någon som tar kort och så skall jag lägga in bilder i datorn och så skall jag tömma min jättegamla dator för där ligger dokument som jag behöver jag måste börja göra maskerna och sy kläder och så skall jag bara lägga mig ner och sova en stund.
Ha ha ha!
Ja, det är ett år sedan snart, som min "lilla vändpunkt" infann sig. Jag ligger fortfarande på plus yippie!
Jag har, inte jätte nyss, insett dock, att jag är så in i helvete svårstartad om jag måste starta något själv. I egen regi så att säga. Energisk som fan om jag har mål och deadline för andra/ av andra satta /tillsammans med andra.
Men för mig själv e jag en sopa. Ha ha. Enfaldiga tanke! Att tro att man kan ändra sig så mycket på ett år bara för att man mår bra hahaha!
Det är bara att bryta ihop och komma igen som jag sagt förut och garva sig ur detta.
hejhej o hej!!!
måndag, januari 18
onsdag, januari 13
Allt man ville göra
som inget blev av...
Det är ganska mycket som inte blev som man ville. Av en djävla massa anledningar. En del av anledningarna är att mitt eget driv inte varit tillräckligt. En del av anledningarna är att jag drivit för mycket och bränt ut mig innan eller precis när saker börjar hända. När sånt händer blir man lätt bitter kan jag säga.
Jag brukar inte hänge mig åt bitterhet. Jag brukar bli arg istället. Inte fan hjälper det men det är bättre än att bli bitter. Jag blir uppriktigt förbannad när folk lägger av och inte ger lika mycket för saken som jag gjort. Jag har alltid krävt mycket av mig själv och gör således det av andra oxå.
Det är först på senare tid (läs det senaste året) som jag på riktigt börjat att fatta att man inte kan jämföra sig med vad andra gör om man man inte brinner lika mycket. Och, att det är viktigt att innan man börjar, gör klart för varandra hur mycket man är beredd att ge för saken.
Samtidigt kan jag inte släppa tanken att; skall man starta något måste man göra det ordentligt från början, annars kan det fan vara.
Min gulliga psykolog sa att jag skulle pröva att hitta projekt som jag inte skall vara med och styra, utan bara hänga med. Problemet då blir att man blir hängande i en lina utan styrning. Jag försöker att hålla på med commedian, jag har sagt att jag inte kan dra i det så mycket, men att jag gärna är med, och de andra säger samma sak. Vem skall då göra så att det händer något. Inget går utav sig själv!
När vi inte hade jobb efter Wendelsberg, startade vi Teater Extrem. Det funkade jättebra ett tag, sedan jobbade vi slut på oss och orkade inte, alternativt, kunde inte rent ekonomiskt fortsätta längre. Sedan startade jag en annan teater och vi höll på länge, men sedan funkade inte det heller längre, ekonomiskt och tidsmässigt.
Teater Extrem som blev Teaterhjulet som blev gbgimpro, finns kvar, men jag vågar inte och får inte (för mig själv) engagera mig för mycket för jag blir bara arg när vi inte är tillräckligt många som gör det. Nu börjar saker hända dock. Kan väll hoppas att jag för en gång skull har valt att satsa på något som ger långvarig avkastning. Men det kan ju oxå bli så att det inte funkar alls tillslut.
Nej jag är inte bitter, hehe! Nu har jag bestämt att jag skall ha något helt för mig själv, som bara jag är med i, som ingen kan stoppa mer än jag själv och det kanske ger lite självförtroende om jag får det färdigt, om, när, det blir färdigt. Något i reserv. Så kan jag svälja min klump i halsen som kommer när jag tänker på alla grejer jag ville göra som inte blev något av och fortsätta vara arg istället för bitter.
Ciao!
Det är ganska mycket som inte blev som man ville. Av en djävla massa anledningar. En del av anledningarna är att mitt eget driv inte varit tillräckligt. En del av anledningarna är att jag drivit för mycket och bränt ut mig innan eller precis när saker börjar hända. När sånt händer blir man lätt bitter kan jag säga.
Jag brukar inte hänge mig åt bitterhet. Jag brukar bli arg istället. Inte fan hjälper det men det är bättre än att bli bitter. Jag blir uppriktigt förbannad när folk lägger av och inte ger lika mycket för saken som jag gjort. Jag har alltid krävt mycket av mig själv och gör således det av andra oxå.
Det är först på senare tid (läs det senaste året) som jag på riktigt börjat att fatta att man inte kan jämföra sig med vad andra gör om man man inte brinner lika mycket. Och, att det är viktigt att innan man börjar, gör klart för varandra hur mycket man är beredd att ge för saken.
Samtidigt kan jag inte släppa tanken att; skall man starta något måste man göra det ordentligt från början, annars kan det fan vara.
Min gulliga psykolog sa att jag skulle pröva att hitta projekt som jag inte skall vara med och styra, utan bara hänga med. Problemet då blir att man blir hängande i en lina utan styrning. Jag försöker att hålla på med commedian, jag har sagt att jag inte kan dra i det så mycket, men att jag gärna är med, och de andra säger samma sak. Vem skall då göra så att det händer något. Inget går utav sig själv!
När vi inte hade jobb efter Wendelsberg, startade vi Teater Extrem. Det funkade jättebra ett tag, sedan jobbade vi slut på oss och orkade inte, alternativt, kunde inte rent ekonomiskt fortsätta längre. Sedan startade jag en annan teater och vi höll på länge, men sedan funkade inte det heller längre, ekonomiskt och tidsmässigt.
Teater Extrem som blev Teaterhjulet som blev gbgimpro, finns kvar, men jag vågar inte och får inte (för mig själv) engagera mig för mycket för jag blir bara arg när vi inte är tillräckligt många som gör det. Nu börjar saker hända dock. Kan väll hoppas att jag för en gång skull har valt att satsa på något som ger långvarig avkastning. Men det kan ju oxå bli så att det inte funkar alls tillslut.
Nej jag är inte bitter, hehe! Nu har jag bestämt att jag skall ha något helt för mig själv, som bara jag är med i, som ingen kan stoppa mer än jag själv och det kanske ger lite självförtroende om jag får det färdigt, om, när, det blir färdigt. Något i reserv. Så kan jag svälja min klump i halsen som kommer när jag tänker på alla grejer jag ville göra som inte blev något av och fortsätta vara arg istället för bitter.
Ciao!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)