Välkommen!
Jag vill ut och demonstrera i morgon. Många av mina vänner skall demonstrera i morgon. Jag vet bara inte riktigt vilket tåg jag skall ta.
Det finns några som jag skulle kunna tänka mig och några jag inte kan tänka mig. Men egentligen är det just själva demonstrerandet som sådant jag vill manifestera. Kan man ordna ett eget demonstrationståg kanske?
Kanske jag skulle gå med dem som på sin affisch har citat från Dr Cosmos "kapitalist nu skall du dö"... Jag gillar ju Dr Cosmos, men jag gillar inte att ta just ett sånt citat ur sin helhet. Jag är ju fan (i stort sätt) pacifist och då kan jag inte gå bakom folk som snackar om att döda, oavsätt om det är metaforer och inga uttalanden man skall ta på bokstavligt allvar.
Dessutom hade de med en massa vegansnack om kött är mord typ, (ja, paradoxerna är fint uppradade) så det verkar som att de är lite för kategoriska för mig.
Hade jag vetat mer om Syndikalisterna, så hade jag nog gått med dem kanske. Röd Front kan jag gå med, åtminstone brukade jag kunna det utan att skämmas.
När jag var liten gick jag och min kompis med och skrek "Röd piggelin, glass mot glass!", i stället för "Röd front, klass mot klass" DÅ var det kul, sedan kom ett tag när jag inte tyckte att det var kul och då slapp jag.
När jag blev äldre igen demonstrerade jag flera år med Röd Front. Även om jag aldrig varit medlem i något politiskt parti så har jag tyckt att det varit viktigt att demonstrera. Det är arbetarnas internationella dag!
Firad pgra en händelse i USA för typ hundra år sedan där flera demonstranter blev dödade av polisen (ungefär som i Ådalen har jag för mig, men skall inte svära på't).
Jag bestämmer i morgon vilka eller om jag går med något tåg. Kanske jag faktiskt gör mitt eget tåg meden liten banderoll där det står, lagom mesigt, floskligt:
Bekämpa Fattigdomen, Stoppa kapitalismens krig mot mänskligheten, Leve Den Sanna Demokratin!
Framför allt måste jag isf ha en banderoll på vilken det skall stå:
Älska mer!
sålångkalsång!
torsdag, april 30
fredag, april 24
Somliga lär sig
Somliga inte...
Jag har nu lugnat ner mig och inser att detta är en strid jag varken kan eller skall ge mig in i. Det skulle vara som att stånga huvudet i en vägg. Och den enda som får ont är jag, inte väggen.
Jag kan förvånas över vissa människors oförställda råelaka dumhet och andras flathet. Det är en sak jag kommer att ta med mig ut ur detta och lära något av faktiskt.
Lära mig att folk reagerar med reptilhjärnan i vissa lägen och då är det ingen idé att försöka gjuta olja, för de bara tänder på den, istället för att låta den lugna vattnet som stormar.
Släppa och gå vidare, hålla huvudet högt, och faktiskt inte ta åt mig!
Såklart jag kommer att sörja, men jag kan faktiskt inget ångra! Framför allt så måste jag påpeka att det finns inget att ångra. Jag har fanimej ett rent samvete och vägrar att bära hundhuvd.
Kram och hej!!!
Jag har nu lugnat ner mig och inser att detta är en strid jag varken kan eller skall ge mig in i. Det skulle vara som att stånga huvudet i en vägg. Och den enda som får ont är jag, inte väggen.
Jag kan förvånas över vissa människors oförställda råelaka dumhet och andras flathet. Det är en sak jag kommer att ta med mig ut ur detta och lära något av faktiskt.
Lära mig att folk reagerar med reptilhjärnan i vissa lägen och då är det ingen idé att försöka gjuta olja, för de bara tänder på den, istället för att låta den lugna vattnet som stormar.
Släppa och gå vidare, hålla huvudet högt, och faktiskt inte ta åt mig!
Såklart jag kommer att sörja, men jag kan faktiskt inget ångra! Framför allt så måste jag påpeka att det finns inget att ångra. Jag har fanimej ett rent samvete och vägrar att bära hundhuvd.
Kram och hej!!!
onsdag, april 22
Förlora en vän!
När konventionerna styr!
Jag är skitledsen! Men oxå, ju mer jag tänker på det, arg!
Får man läsa andras mail? Nej!
Får man läsa andras Chattar? Nej!
Blir det någonsin något vettigt sagt på en Chatt? ... Nej!... Åtminstone blir det lätt flamsigt.
Är det lätt att missförstå saker på chatten? Ja! Det är ännu lättare att missförstå om man läser en chatt efteråt utan att ha varit med och "pratat".
Jargong, är det vanligt bland vänner? Ja!
Märker man av jargong i en chatt om man aldrig hört personerna som chattar med varandra i ett "vanligt" samtal med varandra? Nej!
Om man läser i ett upprört tillstånd, tenderar man att bara fokusera på "bekräftande meningar" i stället för att se helheten? JA, JA!!!
Drar man förhastade och felaktiga slutsatser om man är i affekt?... Ja, oftast!!!
Skall vänskap behöva ta slut pgr av sådana här missförstånd? Nej!
Straffet för att man varit tramsig och omogen, förlora en vän! Konventionellt skittänk!!! Fy fan!
Får inte ens göra ett ordentligt avslut! Allt blir hängade i luften! Som ett stort utropstecken. FAAAAAN!
Fan en sån tur att jag mår bra (!) så jag kan ta mig ur detta genom en "normal sorgeperiod" och inte genom grottande och bekräftande av min egen ofullständighet och värdelöshet i vänskapsförhållande.
Jag har andra vänner och jag älskar dem, liksom jag kommer att älska den vän jag mist, och den kärleken är att jämföra med, men inte densamma som, den till min älskade sambo (oj jag blev helt plötsligt privat)!
Så jag är i sorg, men jag kommer tillbaka, för jag är fan arg oxå!!!
kramen!
Jag är skitledsen! Men oxå, ju mer jag tänker på det, arg!
Får man läsa andras mail? Nej!
Får man läsa andras Chattar? Nej!
Blir det någonsin något vettigt sagt på en Chatt? ... Nej!... Åtminstone blir det lätt flamsigt.
Är det lätt att missförstå saker på chatten? Ja! Det är ännu lättare att missförstå om man läser en chatt efteråt utan att ha varit med och "pratat".
Jargong, är det vanligt bland vänner? Ja!
Märker man av jargong i en chatt om man aldrig hört personerna som chattar med varandra i ett "vanligt" samtal med varandra? Nej!
Om man läser i ett upprört tillstånd, tenderar man att bara fokusera på "bekräftande meningar" i stället för att se helheten? JA, JA!!!
Drar man förhastade och felaktiga slutsatser om man är i affekt?... Ja, oftast!!!
Skall vänskap behöva ta slut pgr av sådana här missförstånd? Nej!
Straffet för att man varit tramsig och omogen, förlora en vän! Konventionellt skittänk!!! Fy fan!
Får inte ens göra ett ordentligt avslut! Allt blir hängade i luften! Som ett stort utropstecken. FAAAAAN!
Fan en sån tur att jag mår bra (!) så jag kan ta mig ur detta genom en "normal sorgeperiod" och inte genom grottande och bekräftande av min egen ofullständighet och värdelöshet i vänskapsförhållande.
Jag har andra vänner och jag älskar dem, liksom jag kommer att älska den vän jag mist, och den kärleken är att jämföra med, men inte densamma som, den till min älskade sambo (oj jag blev helt plötsligt privat)!
Så jag är i sorg, men jag kommer tillbaka, för jag är fan arg oxå!!!
kramen!
tisdag, april 14
Vad myror vill ha?
Eller, den enkla vägen till energi...
I helgen var jag bl.a. med familj i Vitlycke (Tanums kommun) för att kolla på hällristningarna. Jag har, trots 24 års åkande fram och tillbaks på vägen från Gbg till Strömstad, aldrig lyckats att stanna till vid denna sevärdhet förut. Lathet månhända?
På själva området finns (minst) en myrstack. Den lyckade vi givetvis placera oss bredvid när vi satte oss för att fika och det gillade myrorna. Barnen ville vara justa mot myrorna och matade dem friskt med brödbitar och diverse pålägg från sina mackor. Snällt och uppskattat förmodligen.
Det höll de små liven(stack-myror e inte små förresten)sysselsatta ett tag, bortifrån vår matsäck faktiskt. De liksom plockade bitar av sina gåvor och bar tålmodigt in dem i stacken utan att verka stressade. Snabbt men ändå i ett lugnt tempo skulle man kunna säga. Inga anhopningar runt bytena utan var och en hade sin plats liksom.
Precis innan vi skulle vidare, kom morbrodern på att hälla en liten, liten hög med socker i utkanten av stacken. Från början såg vi hur några få myror kollade in den vita högen skeptiskt och till synes med samma inställning som till de andra godbitarna de blivit erbjudna. Något förundrade över detta loja mottagande av livets goda i form av ren energi, gick hela sällskapet vidare för att kolla in alla fina ristningarna i de Bohuslänska klipporna.
När vi sedan kom tillbaka till nämnda myrstack en dryg halvtimme senare, var det en helt annan aktivitet som syntes runt den lilla vita hög med socker som vi så obetänksamt lämnat efter oss. Myrorna fullständigt stod på varandra med huvudena girigt nedkörda mellan sina släktingars (systrars!!!) ben. Sockret syntes inte. Det som varit en vit fläck var en svart fläck och en strid ström av myror kom strömmande ner till högen. Ingen var, vad vi såg i alla fall, på väg därifrån...
Vad kan man då lära av detta?
Utan att dra för stora växlar på människans likhet med djuren (!) känns det ändå som att genvägar alltid är välkomna på något sätt.
Varför käka saker som tar tid att äta och som kräver enorma (ja om man jämför) mängder, för att få i sig energi, när man kan svulla i sig ren energi i form av godis och annat gott? Vid Påsk och Jul- tider är detta en ren självklarhet liksom.
Det finns ställen i världen där männen som får sin lön, inte går och köper sprit, utan går till affären och köper socker och smör som de drar i sig istället för att gå hem med pengarna till familjen (jo det är sant kommer bara inte ihåg vart jag läst det, skit!)
Är det då dags att omvärdera socker som en smakförstärkare och konservator till att klassa som drog?
Med tanke på I-världens problem med människors hälsa etc, kanske det kan vara dags...
Nu hoppas jag att majoriteten av stackens myror, de som inte fick i sig något socker, lyckas få de stackars socker-torskarna in på rätt bana igen så att de får tillbaka sin aptit på vanligt skogskäk och inte dör av abstinensen orsakad av den obetänksamma morbrodern.
Och jag hoppas att jag själv aldrig blir sockerberoende för det måste ju vara ett av de jobbigaste beroendena, utan att förta heroin, canabis, mediciner, och alkohol beroendes pina, just för att det ju nästan inte ens är att betrakta som ett beroende av vissa. Man är helt enkelt bara lat och dum om man äter för mycket enligt många...
Nästa gång jag kommer till Vitlycke, skall jag inte mata myror utan jag skall koncentrera mig på att lyssna till historiens vingslag och knata minst två varv runt området, upp på berget och ner igen, för att förstå hur mycket energi det behövs för att släpa upp x -ton sten till gravhögarna på toppen, på bronsåldern, då energin man fick i sig bestod av fet fisk, annat fett kött, diverse nötter och liite honung samt frukt om det var säsong!
Soligt som fan och najs!
Sarisen
I helgen var jag bl.a. med familj i Vitlycke (Tanums kommun) för att kolla på hällristningarna. Jag har, trots 24 års åkande fram och tillbaks på vägen från Gbg till Strömstad, aldrig lyckats att stanna till vid denna sevärdhet förut. Lathet månhända?
På själva området finns (minst) en myrstack. Den lyckade vi givetvis placera oss bredvid när vi satte oss för att fika och det gillade myrorna. Barnen ville vara justa mot myrorna och matade dem friskt med brödbitar och diverse pålägg från sina mackor. Snällt och uppskattat förmodligen.
Det höll de små liven(stack-myror e inte små förresten)sysselsatta ett tag, bortifrån vår matsäck faktiskt. De liksom plockade bitar av sina gåvor och bar tålmodigt in dem i stacken utan att verka stressade. Snabbt men ändå i ett lugnt tempo skulle man kunna säga. Inga anhopningar runt bytena utan var och en hade sin plats liksom.
Precis innan vi skulle vidare, kom morbrodern på att hälla en liten, liten hög med socker i utkanten av stacken. Från början såg vi hur några få myror kollade in den vita högen skeptiskt och till synes med samma inställning som till de andra godbitarna de blivit erbjudna. Något förundrade över detta loja mottagande av livets goda i form av ren energi, gick hela sällskapet vidare för att kolla in alla fina ristningarna i de Bohuslänska klipporna.
När vi sedan kom tillbaka till nämnda myrstack en dryg halvtimme senare, var det en helt annan aktivitet som syntes runt den lilla vita hög med socker som vi så obetänksamt lämnat efter oss. Myrorna fullständigt stod på varandra med huvudena girigt nedkörda mellan sina släktingars (systrars!!!) ben. Sockret syntes inte. Det som varit en vit fläck var en svart fläck och en strid ström av myror kom strömmande ner till högen. Ingen var, vad vi såg i alla fall, på väg därifrån...
Vad kan man då lära av detta?
Utan att dra för stora växlar på människans likhet med djuren (!) känns det ändå som att genvägar alltid är välkomna på något sätt.
Varför käka saker som tar tid att äta och som kräver enorma (ja om man jämför) mängder, för att få i sig energi, när man kan svulla i sig ren energi i form av godis och annat gott? Vid Påsk och Jul- tider är detta en ren självklarhet liksom.
Det finns ställen i världen där männen som får sin lön, inte går och köper sprit, utan går till affären och köper socker och smör som de drar i sig istället för att gå hem med pengarna till familjen (jo det är sant kommer bara inte ihåg vart jag läst det, skit!)
Är det då dags att omvärdera socker som en smakförstärkare och konservator till att klassa som drog?
Med tanke på I-världens problem med människors hälsa etc, kanske det kan vara dags...
Nu hoppas jag att majoriteten av stackens myror, de som inte fick i sig något socker, lyckas få de stackars socker-torskarna in på rätt bana igen så att de får tillbaka sin aptit på vanligt skogskäk och inte dör av abstinensen orsakad av den obetänksamma morbrodern.
Och jag hoppas att jag själv aldrig blir sockerberoende för det måste ju vara ett av de jobbigaste beroendena, utan att förta heroin, canabis, mediciner, och alkohol beroendes pina, just för att det ju nästan inte ens är att betrakta som ett beroende av vissa. Man är helt enkelt bara lat och dum om man äter för mycket enligt många...
Nästa gång jag kommer till Vitlycke, skall jag inte mata myror utan jag skall koncentrera mig på att lyssna till historiens vingslag och knata minst två varv runt området, upp på berget och ner igen, för att förstå hur mycket energi det behövs för att släpa upp x -ton sten till gravhögarna på toppen, på bronsåldern, då energin man fick i sig bestod av fet fisk, annat fett kött, diverse nötter och liite honung samt frukt om det var säsong!
Soligt som fan och najs!
Sarisen
onsdag, april 8
Rastlöshet i regn
inte konstigt egentligen, men...
Den som känner mig, på riktigt, vet att jag älskar att vara ute i naturen och att gå i skogen och plocka svamp och att jag älskar att gå vid havet och lyssna på vågorna och att jag tycker det är underbart med naturlig tystnad och naturligt mörker osv osv.
De som inte riktigt kan få ihop den biten med mig, har oxå rätt. Jag är lite svår att få ut. Skummt. När jag väl sitter inne är det oxå så najs så jag glömmer liksom av att gå ut...
Nu, till exempel, när det regnar kan jag sitta och önska att jag var ute i skogen och promenerade och att det skulle vara fiint vääder, men i helgen, sysselsatte jag mig inne, nästan hela dagen, fastän det var varmt och härligt ute.
Knepigt det där... I alla fall, när det slutar regna går jag nog ut i alla fall. För att jag kan och har lust och för att det är nyttigt...
hejhopp!!!
Den som känner mig, på riktigt, vet att jag älskar att vara ute i naturen och att gå i skogen och plocka svamp och att jag älskar att gå vid havet och lyssna på vågorna och att jag tycker det är underbart med naturlig tystnad och naturligt mörker osv osv.
De som inte riktigt kan få ihop den biten med mig, har oxå rätt. Jag är lite svår att få ut. Skummt. När jag väl sitter inne är det oxå så najs så jag glömmer liksom av att gå ut...
Nu, till exempel, när det regnar kan jag sitta och önska att jag var ute i skogen och promenerade och att det skulle vara fiint vääder, men i helgen, sysselsatte jag mig inne, nästan hela dagen, fastän det var varmt och härligt ute.
Knepigt det där... I alla fall, när det slutar regna går jag nog ut i alla fall. För att jag kan och har lust och för att det är nyttigt...
hejhopp!!!
fredag, april 3
Bara några korta rader
för att jag orkar och e glad!
Det är märkligt att inse att vissa saker gör att man mår så förbannat mycket bättre! Och att en av anledningarna till att man inte tillåtit sig (ja för det är precis vad det är frågan om) att känna sig glad och upprymd och uppskattad, faktiskt är en fråga om konventioner.
Jag har helt plötsligt börjat vara sån jag egentligen är igen. Och jag får så mycket av det så det är helt sjukt. Och jag fattar inte att jag låtit folks kommentarer (inte bara om mig utan framför allt om hur saker "är" och "skall vara" i vissa lägen) få trycka mig tillbaka som jag gjort.
Jag är glad och jag kan älska dem jag vill älska på mitt sätt och det kan fan ingen lägga sig i.
Yeha!
Det är märkligt att inse att vissa saker gör att man mår så förbannat mycket bättre! Och att en av anledningarna till att man inte tillåtit sig (ja för det är precis vad det är frågan om) att känna sig glad och upprymd och uppskattad, faktiskt är en fråga om konventioner.
Jag har helt plötsligt börjat vara sån jag egentligen är igen. Och jag får så mycket av det så det är helt sjukt. Och jag fattar inte att jag låtit folks kommentarer (inte bara om mig utan framför allt om hur saker "är" och "skall vara" i vissa lägen) få trycka mig tillbaka som jag gjort.
Jag är glad och jag kan älska dem jag vill älska på mitt sätt och det kan fan ingen lägga sig i.
Yeha!
torsdag, april 2
Så där ja...
Då var jag hemma igen i huvudet. Tjena!
Det tar ett tag att landa efter ett lajv. Detta var ett av de lajven som krävde mycket energi men jag fick faktiskt ett helt gäng tillbaka oxå. Som ni kanske förstod av de "hoppfulla slutraderna"
Nu har jag nästan lyckats att påbörja fortsättandet med det jag skulle gjort för länge sedan... Det kommer att ta ett tag till innan jag är ikapp, men jag tror att jag kan kontrollera mig lite och faktiskt släppa värdelöshetskänslorna såpass att det inte skall vara några problem att få in flytet igen. Eller ja, igen, är väl synd att säga kanske hehe...
I vilket fall kommer jag fortfarande ha som mål att skriva ofta och mycket och förmodligen fortfarande vara "ursel" på't. Men tuff skit, det får jag ta.
Kanske kommer jag att skriva mer om Klara någon annan gång, för hon har lite saker hon behöver ventilera tror jag. Men det får bli sen nu är hon vilande ett bra tag framöver.
sålångkalson i det sköna aprilvädret!
Det tar ett tag att landa efter ett lajv. Detta var ett av de lajven som krävde mycket energi men jag fick faktiskt ett helt gäng tillbaka oxå. Som ni kanske förstod av de "hoppfulla slutraderna"
Nu har jag nästan lyckats att påbörja fortsättandet med det jag skulle gjort för länge sedan... Det kommer att ta ett tag till innan jag är ikapp, men jag tror att jag kan kontrollera mig lite och faktiskt släppa värdelöshetskänslorna såpass att det inte skall vara några problem att få in flytet igen. Eller ja, igen, är väl synd att säga kanske hehe...
I vilket fall kommer jag fortfarande ha som mål att skriva ofta och mycket och förmodligen fortfarande vara "ursel" på't. Men tuff skit, det får jag ta.
Kanske kommer jag att skriva mer om Klara någon annan gång, för hon har lite saker hon behöver ventilera tror jag. Men det får bli sen nu är hon vilande ett bra tag framöver.
sålångkalson i det sköna aprilvädret!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)