desto mindre vet man att man vet!
Det är ju ett väl känt faktum, det som står ovan.
Just nu är det bokföring och ekonomi som får mig att vilja dra ett tungt och varmt täcke över mig.
Jag har lärt mig vanlig bokföring, manuell i bok, enkelt upplagd, dubbel bokföring som jag tror det kallas, med debet och kredit. In på ett konto ut på ett annat och tvärt om. Hur lätt som helst faktiskt. Att sammanställa och dona krånglar endast lite och är lätt övergripbart då jag har alla siffror framför mig i en bok där jag ser vad som är debet och kredit och plus och minus. Alla kolumner för sig och bara konton som jag själv lagt upp i den ordning och omfattning jag tyckt vara adekvat för vår förening.
Jag investerade i ett ekonomiprogram. Ett jättebra ekonomiprogram. Och de säger till mig att det är lika lätt som att bokföra för hand. Till och med lättare för du slipper ju räkna allt själv. Jovisst! Det är jätteenkelt att föra in, man kan få en hel hoper rapporter och sammanställningar som är grymt bra att ha och det är precis vad jag vill ha för att förenkla och göra ekonomin mer proffsig.
Problemet är att jag har insett att jag inte vet exakt vad jag sysslar med längre. Jag har ingen aning om vad för slags konto jag skall använda, för nu heter alla konton något speciellt och lägger sig på ens speciell plats beroende på vad för resultat du vill ha på rapporterna.
Det finns olika sorters resultatkonto, skuldkonto, intäktskonto, utgiftskonto, skattekonto, balanskonto, -- kontokonto bla bla.
Det är inte bara plus och minus längre. Lägger jag en grej i ett felaktigt konto blir hela balansräkningen galen.
För att föra in de pengar föreningen har i systemet, måste jag till att börja med, hitta på (eftersom jag inte har koll på alla våra skulder och utgifter från början) ett motkonto, som jag nu i efterhand måste reglera utifrån alla våra inkomster och utgifter.
Vad fan är ett motkonto? Jo det är ett konto som gör att balansen går ihop, debet och kredit blir 0 typ. Och om du inte har motkonto ser det ut som att vi får för mycket inkomster och då räknas det som att föreningen går med onödigt mycket vinst för vi inte har tillräckligt med utgifter... Förklara det för mig om ni kan!
Hittills har jag tydligen blandat ihop balans och resultat dessutom och jag har faktiskt inte riktigt fattat vad som är viktigast i det hela balansen eller resultatet. Jag har visserligen fattat att o m det inte finns balans, blir resultatet missvisande, av någon anledning.
Men vad skall jag använda för konto typer då? "Ja men du tar baskontoplanen och gör dina egna konton det är ju jätteenkelt". Men vad fan, om man inte vet vad grejerna skall ligga i för kontotyp så spelar det ju ingen roll. Jag hade ju tex lagt arbetsgivaravgifter i fel konto. Skatten i fel konto och räntor i fel konto. Ingen kan förklara heller så jag begriper vad som är skillnad på de olika kontona när jag frågar.
Alltså jag satt en hel eftermiddag hos de som sålde mig systemet och jag lärde mig mycket, men fan inte allt jag behöver och det kostar skjortan. Känner mig lite blåst, för hade jag köpt ett annat system hade jag kunnat få en hel kurs via vuxenskolan för bara lite mer pengar och då hade jag fått en grundkurs i bokföring inklusive liksom...
Så det känns således en aning hopplöst att, helt plötsligt vet jag inte hur mycket pengar vi, faktiskt, har fastän jag vet hur mycket pengar vi har på banken.
Av jobbet jag hittills lagt nerpå bokföringen i år har det visat sig att; vissa saker har jag bokfört på fel sorts konto, och även om jag i de flesta av fallen vet hur jag korrigerar och byter konto, så är det vissa saker som jag inte riktigt greppar. När jag försökte att ändra en grej, så blev föreningen helt plötsligt väldigt mycket rikare för att jag glömde dra en summa på ett annat konto och då måste jag göra ännu en korrigering som blir lite svårare och så har vi ett härke av grejer som det känns som att de inte går att lösa. Det ser dessutom väldigt "kreativt" ut på pappren som kommer ut och som skall läsas av vår revisor och som skall användas till deklarationen(som ju skulle bli lättare oxå att göra med detta systemet)
Innan hade jag strukit ett streck och börjat från början skrivit en fotnot och bifogat ett papper eller bara skrivit vid sidan vad som blev fel. När saker går automatiskt har jag ingen koll längre, jag vet till slut inte vad som händer och allt blir svart... Hjälp!!!!
Just nu har jag faktiskt ingen lösning på hur jag skall lära mig "på riktig" utan att det skall kosta fantasisummor, och mår skit för detta.
En sån tur att jag mår bättre än förut så att jag... klarar detta... bläää!
bye!
tisdag, oktober 20
måndag, oktober 12
Jag hatar fortfarande regeringen!
fortfarande lika varmt och innerligt...
Jag kan inte säga något, bara visa. Läs och begrunda:
Debattartikel i Aftonbladet
Fy fan för den djävla regeringen och deras så kallade arbetarvänliga politik. Man skall inte vara elak, men jag önskar verkligen att de fick smaka sin egen medicin så in i helvete!
Inte för att de "därför skulle fatta vad de gör", för det gör de redan, var så säkra, utan b a r a för att de skulle få må d å l i g t ett tag, för det tycker jag faktiskt att de är värda.
För att ge dem en liten sporre att sluta vara sjuk (som ju är så viktigt i deras politik eller hur), så kan de ju få sluta må dåligt om/när de ändrar politik.
Elakt va? Inte särskilt inovativt, kreativt, eller politiskt korrekt heller. Men det skiter jag i.
/arga Sarisen!!!
Jag kan inte säga något, bara visa. Läs och begrunda:
Debattartikel i Aftonbladet
Fy fan för den djävla regeringen och deras så kallade arbetarvänliga politik. Man skall inte vara elak, men jag önskar verkligen att de fick smaka sin egen medicin så in i helvete!
Inte för att de "därför skulle fatta vad de gör", för det gör de redan, var så säkra, utan b a r a för att de skulle få må d å l i g t ett tag, för det tycker jag faktiskt att de är värda.
För att ge dem en liten sporre att sluta vara sjuk (som ju är så viktigt i deras politik eller hur), så kan de ju få sluta må dåligt om/när de ändrar politik.
Elakt va? Inte särskilt inovativt, kreativt, eller politiskt korrekt heller. Men det skiter jag i.
/arga Sarisen!!!
onsdag, oktober 7
En hyllning till klagandet
Kanske mår jag för bra? Ha ha!
Det finns alltid något att klaga på om man är lagd åt det hållet. Jag är det! Det är bara att erkänna.
Grejen med klag för mig är egentligen inte klaget i sig. För mig funkar klaget mer som en ventil som hindrar från total mental kollaps. Det känns jobbigt att hela tiden gå omkring och "Tänka positivt" att hela tiden tänka på att "jag skall inte klaga, för jag har det bra".
Nu för tiden när allt måste ses från den positiva sidan, glömmer/förtränger vi allt som är dåligt.
Vi är egotrippade i vår värld, och det måste vi få vara, men, det jag vill, och skulle vilja slå ett extra slag för, är att man inte bara jämför och tänker att - folk har det sämre än jag och där för slutar jag klaga, utan jag vill att folks skall se sig om och faktiskt börja klaga på riktigt på saker som betyder något för dem.
Tänk lite på detta; om alla som har det relativt bra lät bli att protestera mor diverse orättvisor, så skulle det inte bli några protester mot skevheter alls.
"Jamen jag klagar inte, jag har det ju bra! Jag är tacksam och nöjer mig för det känns trevligast, och jag tycker det är sååå jobbigt med folk som klagar hela tiden. Kan folk inte bara vara mer tacksamma och uppskatta allt vi har,det finns ju så många som har det sämre. Folk, speciellt svenskar, är så himla bortskämda, vi, jag menar de, vill bara ha och ha hela tiden".
Självklart kan det i vissa fall vara provocerande när vissa människor kommer igång och klagar som i tex fallen som ovan, där det klagas på klagande människor, eller när vissa Hollywood-fruar klagar på Svenska kvinnor och män etc. Eller när människor som röstat borgerligt bara för att de ville ha bort Göran Persson, klagar på att regeringens politik ju inte alls är bra med alla nedskärningar i A-kassa etc.
Genom klagandet blir ju vissa företeelser synliggjorda, och man kan börja bearbeta dem beroende på hur stort man tycker att problemet är. Att ha lite i-landsproblem, hjälper oss att se och få perspektiv på u-landsproblemet om vi verkligen tar till oss jämförelsen och reagerar på den istället för att resignera inför den.
En sak jag kan bli galen på tex, är när det klagas på är avundsjuka. Den Svenska Avundsjukan.
Hade inte den funnits hade vi inte haft 8 timmars arbetsdag, semester, något bättre jämställdhet mellan kön och klasser än för 100 år sedan, skola för alla, mat i skolan, hyfsat billig sjukvård, demokrati mm. mm. . . .
För mig är avundsjuka en sporre! "MEN VARFÖR HAR HON ETT SÅNT FINT HUS? JAG VILL OCKSÅ HA, JAG BÖRJAR GENAST KOLLA HUR JAG SKALL GÖRA!
Missunsamhet har jag däremot ingenting till övers för.
Att säga "livet är inte rättvist", när människor klagar över orättvisor när de själva sitter på vinstlotten som de ibland är födda till att ha, är missunsamhet enligt mig.
Det andas floskler som; " Du är bara avundsjuk för att jag har detta som inte du har. Somliga har andra inte, och det måste vara så, för tänk vad tråkigt om alla var likadana.
Jag är värd detta och du har förmodligen inte ansträngt dig tillräckligt, och det, är inte mitt problem.".
Att samma argumentation fortsätts med ytterligare äckel argument; "Det måste finnas något att sträva efter, man måste vara hungrig för att motiveras att kämpa, om allt är serverat händer inget...", gör ju att det hela blir en motsägelse som heter duga.
Tänk!
Avundsjuka är en bättre sporre än hunger skulle jag vilja säga, men den funkar nog bara i vår fina rika värld.
Hungern eller avundsjukan hjälper fan inte människorna i tredje världen att komma komma någon djävla stans alls...
Så, för att runda av, skulle jag vilja säga att klag måste få finnas. Man kan inte alltid heller komma med kreativa lösningar till problemet man klagar på, man måste få klaga ändå. Jag måste få klaga på att jag tycker folk är fördjävla positiva till allt nuförtiden, utan att behöva förklara exakt hur vi skall få folk att vara mer missnöjda.
Jag har iofs min lösning färdig och kan väl dela med mig dåra, för det skall man ju göra, dessutom ingår det ju i sammanfattningen av ämnet:
Våga stå för att du klagar. Våga se hur patetiska dina klagomål blir ibland, och klaga på att det faktiskt finns folk som har det värre än vad du har! Ibland kan klaget tillslut ge energi åt att göra något åt saken!
Avslutningsvis vill jag också tillägga:
För att detta skall kunna efterlevas, måste du förmodligen, i det stora hela, må bra, för annars tar klaget all energi.
Så börja med att säga, om du mår dåligt, jag är inte värd att må dåligt, jag behöver hjälp att må bra. Hjälp mig!
Skit i om alla säger att "dåligt, det mår alla ibland och det finns värre". Klaga tills du får hjälp! och sedan när du mår bra, klaga vidare på saker du bryr dig om...
Hm, detta försök till cirkelresonemang blev inte riktig helt ihopsnörat men, jag ger inte upp. Jag mår bra. Ja det gör jag. Och jag tänker ta det till vara denna gång, för jag vet fanimig hur man kan må dåligt på riktigt också! Klagar det gör jag just nu på att det fan skulle ta en heltid att uppdatera bloggen så ofta som jag vill...
Kramen karamell!
Det finns alltid något att klaga på om man är lagd åt det hållet. Jag är det! Det är bara att erkänna.
Grejen med klag för mig är egentligen inte klaget i sig. För mig funkar klaget mer som en ventil som hindrar från total mental kollaps. Det känns jobbigt att hela tiden gå omkring och "Tänka positivt" att hela tiden tänka på att "jag skall inte klaga, för jag har det bra".
Nu för tiden när allt måste ses från den positiva sidan, glömmer/förtränger vi allt som är dåligt.
Vi är egotrippade i vår värld, och det måste vi få vara, men, det jag vill, och skulle vilja slå ett extra slag för, är att man inte bara jämför och tänker att - folk har det sämre än jag och där för slutar jag klaga, utan jag vill att folks skall se sig om och faktiskt börja klaga på riktigt på saker som betyder något för dem.
Tänk lite på detta; om alla som har det relativt bra lät bli att protestera mor diverse orättvisor, så skulle det inte bli några protester mot skevheter alls.
"Jamen jag klagar inte, jag har det ju bra! Jag är tacksam och nöjer mig för det känns trevligast, och jag tycker det är sååå jobbigt med folk som klagar hela tiden. Kan folk inte bara vara mer tacksamma och uppskatta allt vi har,det finns ju så många som har det sämre. Folk, speciellt svenskar, är så himla bortskämda, vi, jag menar de, vill bara ha och ha hela tiden".
Självklart kan det i vissa fall vara provocerande när vissa människor kommer igång och klagar som i tex fallen som ovan, där det klagas på klagande människor, eller när vissa Hollywood-fruar klagar på Svenska kvinnor och män etc. Eller när människor som röstat borgerligt bara för att de ville ha bort Göran Persson, klagar på att regeringens politik ju inte alls är bra med alla nedskärningar i A-kassa etc.
Genom klagandet blir ju vissa företeelser synliggjorda, och man kan börja bearbeta dem beroende på hur stort man tycker att problemet är. Att ha lite i-landsproblem, hjälper oss att se och få perspektiv på u-landsproblemet om vi verkligen tar till oss jämförelsen och reagerar på den istället för att resignera inför den.
En sak jag kan bli galen på tex, är när det klagas på är avundsjuka. Den Svenska Avundsjukan.
Hade inte den funnits hade vi inte haft 8 timmars arbetsdag, semester, något bättre jämställdhet mellan kön och klasser än för 100 år sedan, skola för alla, mat i skolan, hyfsat billig sjukvård, demokrati mm. mm. . . .
För mig är avundsjuka en sporre! "MEN VARFÖR HAR HON ETT SÅNT FINT HUS? JAG VILL OCKSÅ HA, JAG BÖRJAR GENAST KOLLA HUR JAG SKALL GÖRA!
Missunsamhet har jag däremot ingenting till övers för.
Att säga "livet är inte rättvist", när människor klagar över orättvisor när de själva sitter på vinstlotten som de ibland är födda till att ha, är missunsamhet enligt mig.
Det andas floskler som; " Du är bara avundsjuk för att jag har detta som inte du har. Somliga har andra inte, och det måste vara så, för tänk vad tråkigt om alla var likadana.
Jag är värd detta och du har förmodligen inte ansträngt dig tillräckligt, och det, är inte mitt problem.".
Att samma argumentation fortsätts med ytterligare äckel argument; "Det måste finnas något att sträva efter, man måste vara hungrig för att motiveras att kämpa, om allt är serverat händer inget...", gör ju att det hela blir en motsägelse som heter duga.
Tänk!
Avundsjuka är en bättre sporre än hunger skulle jag vilja säga, men den funkar nog bara i vår fina rika värld.
Hungern eller avundsjukan hjälper fan inte människorna i tredje världen att komma komma någon djävla stans alls...
Så, för att runda av, skulle jag vilja säga att klag måste få finnas. Man kan inte alltid heller komma med kreativa lösningar till problemet man klagar på, man måste få klaga ändå. Jag måste få klaga på att jag tycker folk är fördjävla positiva till allt nuförtiden, utan att behöva förklara exakt hur vi skall få folk att vara mer missnöjda.
Jag har iofs min lösning färdig och kan väl dela med mig dåra, för det skall man ju göra, dessutom ingår det ju i sammanfattningen av ämnet:
Våga stå för att du klagar. Våga se hur patetiska dina klagomål blir ibland, och klaga på att det faktiskt finns folk som har det värre än vad du har! Ibland kan klaget tillslut ge energi åt att göra något åt saken!
Avslutningsvis vill jag också tillägga:
För att detta skall kunna efterlevas, måste du förmodligen, i det stora hela, må bra, för annars tar klaget all energi.
Så börja med att säga, om du mår dåligt, jag är inte värd att må dåligt, jag behöver hjälp att må bra. Hjälp mig!
Skit i om alla säger att "dåligt, det mår alla ibland och det finns värre". Klaga tills du får hjälp! och sedan när du mår bra, klaga vidare på saker du bryr dig om...
Hm, detta försök till cirkelresonemang blev inte riktig helt ihopsnörat men, jag ger inte upp. Jag mår bra. Ja det gör jag. Och jag tänker ta det till vara denna gång, för jag vet fanimig hur man kan må dåligt på riktigt också! Klagar det gör jag just nu på att det fan skulle ta en heltid att uppdatera bloggen så ofta som jag vill...
Kramen karamell!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)