Dumpad

Men inte uträknad

Ironi i Julljuset...

Precis som jag sagt att jag börjar får grepp om brödjobbet och faktiskt börjar att se en struktur och ett mål med det hela så behövs jag inte längre. Tydligen.

Jag fick ett erbjudande först om att bli projektledare plus skådis i en grej uppåt landet. Att det hela skulle ingå i de 20 timmarna jag redan hade var klart uträknat. Så jag räknade lite tid som jag ansåg vara det som man behöver lägga på ett dyligt projekt och insåg att jag hade inte roddat det på den tiden och tackade nej till själva projektledar grejen men tackade ja till skådisgrejen. Hörde inte meer om det...

Sedan inför nästa år och omordning av företaget fick jag en ny arbetsbeskrivning inför en tjänst nästa år fram till juni (Yippie tänkte jag äntligen lite framförhållning på tillvaron...) det hela gick ut på att jag skulle vara en spindel i nätet, hålla koll på alla, och, allt annat, plus på ekonomin, och, se till att ingenting missas. Väldigt ansvarsfullt och väldigt luddigt. Tid skulle vara 60 % dvs 24 timmar i veckan med arbetstid varje dag minst fyra timmar.

Till saken hör:
Jag jobbade redan mellan 20-25 timmar i veckan för att få ordning på de arbetsuppgifter jag har haft och tog ingen "övertid" utan sköt upp tiden och nu har jag jobbat så mycket att jag kan få full lön i december plus runt 15- 20 timmar till.
Jag bor så att vi snackar 11 mil tor varje dag med bil för att få i hop det med barnhämtning etc.
Jag har ett uppdrag som kassör som fått stå tillbaka mycket för att tiden inte räcker till.
Jag vill utvecklas som skådespelare och har ju börjat med Commedia del Arte som för närvarande har tid på fredagförmiddagarna för att det är då lokalen är ledig just för tillfället.

Det senaste i raden av faktum, gjorde att jag sade till chefen glatt och hurtigt:
Jag är glad att jag fått förtroendet och frågan om detta och jag gör det gärna för jag vet att jag skulle fixa det, det enda är att jag inte kan på fredagar för jag har ett annat projekt på gång som för närvarande bara funkar på fredagar.

-Jaha men då kanske du måste tacka nej då, säger han, för vi måste ha någon på kontoret som svarar i telefon på fredagarna när vi har föreställningar och som kan boka biljetter och sånt.
Va, säger jag, det måste väl gå att ordna så att någon av er andra kan svara och boka i telefon. Dessutom går det ju att styra så folk ringer andra dagar. Sen vet jag ju inte om jag kanske kan ta en annan dag "ledig" så småningom till mitt projekt, men just nu finns ingen lokal mer än på fredag och det projektet är ganska viktigt för mig. Men det måste ju gå att ordna på något sätt, någon av er andra kan ju lära sig bokningssystemet.

Då säger han orden som känns som en spark i ansiktet (och som får hans mask inför mig att falla)
"jamän det förstår du väll att vi inte kan anpassa hela företaget efter dig..."

Öh, men det fattar la jag med, det var ju inte det som var grejen, stammar jag, jag menar bara att det måste finnas något annat sätt att fixa det utan mig på fredagar.

Nej, det går inte. Du får väl tänka på det ett tag till då¨. Sa Han, och jag mådde skit.

Som tur är har jag (ironiskt nog hon som hjälpte mig att löneförhandla och faktiskt få jobbet hehe) den underbara JF som inte bara peppar mig utan faktiskt säger vad som är rimligt och inte rimligt, rent objektivt. Dessutom har jag en del andra som också jobbat för nämnda chef som tyckte att hans agerande verkar mysko.

I alla fall valde jag att dagen efter stå på mig och förtydliga att det borde gå att lösa på något annat sätt än att jag jobbar fredagar, men kalla handen från chefen.

Men eftersom jag beslutat att jag inte behöver honom lika mycket som han faktiskt med tanke på allt jag jobbat upp, behöver mig, så gick jag omkring och var i det närmsta fnissig hela dagen, för jag ser på;
allt som jag kan och som det kommer att ta någon annan nästan lika mycket tid att få rutin på som jag tagit. Inte riktigt för jag har förenklat och strukturerat en hel del.
Han fattar inte att det är nu jag kan börja åstadkomma något för det där företaget, nu, när jag ser vad som behövs och när jag ser hur det rör på sig på alla håll. eller så fattar han och vill inte ha just mig. Haha och då skall han slippa.

Jag inbillar mig inte på något sätt att jag är oersättlig, men jag tror att gör ett djävla misstag företagsmässigt i att göra sig av med mig.

Hahaha, det är numera inte mitt problem, vilket känns grymmt skönt.

Turerna i detta har varit många fler än vad jag orkar lägga ut här och inte en enda, nej inte en enda, till hans fördel gällande behandling av det hela. Dessutom vet jag inte om skådisjobbet e aktuellt heller... Synd, jovisst, men ingen större förlust heller faktiskt.

Jag måste säga att det kändes lite skönt när jag i fredags efter att han mummlat om att vi kan väl se om du vill jobba kvar till premiären i januari, och hur vi skall fasa ut det här, meddelar honom att han kan väl ringa mig den 8e så får vi väl se hur vi gör.

Jag funderar på att faktiskt fakturera honom femhundra spänn i timmen ex moms och resa... För jag känner inte egentligen för att gå tillbaka till någon som faktiskt inte fattar att man inte begär något orimligt som halvtidsarbetande i obygden om man vill ha en dag ledigt. Får se hur jag gör.

I alla fall tänker jag inte låta detta debackle ge mig en bitter eftersmak på julfirandet. Utan jag säger som min psykolog; att jag inte skall ta det hela personligt och att huvudsaken är att jag känner att jag kan hantera det hela utan att göra hans problem till mina, och må bra på samma gång.

Så, än en gång: God Jul Gott Nytt år

kramar sarisen

ps. jag vann en pepparkaksgissartävling på Vardagens mysterier-en deckargåta Det blev jag råglad för, Yippie! ds.

---

Nu bara måste jag

skärpa mig och lägga in en högre växel igen.

Annars kommer jag att få tokmycket att göra till våren innan alla bokslut och deklarationer skall vara inne, noja ångest illamående hjärnan på väg ut genom öronen igen...

Samtidigt som jag precis börjat att få koll på mitt brödjobb börjar mitt andra jobb skälla på mig ifrån sin hylla där det ligger. Jag har skött lite så där lagom om det, så vi inte får några påminnelseavgifter etc. Men det är inte
mycket mer.
Skit att man skall börja noja sig. I alla fall har jag till slut vaknat och skrivit en lista (ja en listahehe) på allt som måste göras innan 28 februari, sista mars och i april..

Så jag får börja vakna upp nu!!!

Men först är det jul som man ser framemot, och om jag inte hinner innan dess (jag vill verkligen hinna man man vet ju inte )så önskar jag

God Jul och gott nytt år på ett litet fiint sätt

kramisar/
Sarisan jag menar Sarisen

---