När är det bra att bara vara ens...
Det känns som det var länge sedan jag var mig själv. Det känns som om det var länge sedan jag var den glada positiva och öppna människa jag vill vara.
Jag vet att jag lätt blir arg osv. Men det var aldrig ett problem förr, för jag kanaliserade det på ett konstruktivt sätt (som jag skrivit om förut).
Problemet är att mitt grundhumör är ruttet nuförtiden och har varit det ett bra tag.
Eftersom jag är den självanalyserande person jag är, har jag givetvis hur många analyser och teorier om varför mitt tillstånd är som det är, som helst. De flesta är helt och hållet trovärdiga och alla har säkert en finger med i slutresultatet (dvs mitt humör).
En sak som definitivt bryter ner mig är den här förbannade exklusiviteten. Du är bara en människas.
Varför i helvete får man inte flörta om man har en partner?
Varför skall jag skämmas om jag vill ha uppskattning från andra män än min sambo?
Varför måste jag ta ansvar för alla singlar som inte kan se skillnad på att vara, socialt vänlig och flörtig för sällskaps skull och att vara trånande efter ett förhållande!
Det är inte för att jag är olycklig i mitt eventuella förhållande som jag vill flörta. Utan det är för att få bekräftelse såklart. Alla människor vill ha och bör få bekräftelse.
Alla inser (nåja) någon gång att; alla i hela världen kan inte älska mig, och jag kan inte älska alla i hela världen. Men man måste oxå förstå att drivkraften i det sociala livet människor emellan, ännå alltid kommer att vara; att söka bekräftelse hos så många som möjligt. Man vill ju för sjutton passa in, eller hur!?
Fan det vill ju alla. På jobbet vill man ha cred, man köper kläder, stylar sig, fixar hemmet, piffar upp morsan You name it... Allt för att få någon form av bekräftelse av så många som möjligt.
Varför skall man då helt plötsligt bara söka bekräftelse, vad gäller attraktionkraften inför det motsatta könet, hos en enda person, bara för att man råkar bli i hop med någon.
Nu menar jag inte, märk väl, jag menar inte, att man får bete sig som ett svin, dvs; snacka skit om sin partner för att få ett ligg. Eller låtsas som att man är singel fast man inte är det. Men sånt beteende har mer med destruktivitet och manipulation att göra, än med bekräftelsesökning enligt mig...
Jag tycker det är sexigt när min partner kan flirta med andra kvinnor, jag tycker om att se att han har en attraktionskraft hos fler än mig. Gör det honom glad gör det mig glad.
Nu har jag så himla länge gått och undertryckt mina flörttenddenser pgrav kommentarer (inte bara till mig utan oxå till och mellan andra) som
"Hur kan du säga så, du har ju pojkvän?" och
"fy fan vad han/hon flörtade med henne/mig och han/hon som har sambo och baaaarn, fy faaan..."
Fan om folk vande sig vid att vara justa och snälla, och framför allt, vågade ta emot och ge smicker, komplimanger och vara allmänt öppna mot varandra, skulle det fan inte se ut som det gjorde i världen... Framför allt inte vara så moraliserande och äckligt hycklande...
Från en som faktiskt inte på länge, vågat se män och killar i ögonen, men jobbar på att våga igen...
torsdag, september 27
onsdag, september 26
Smådetaljerna
Det är dom som gör det.
Men jag orkar inte med dem nu, knappt att jag orkar vara spontan. Det är den där tröttheten som infinner sig.
Nu kanske det går lite över, jag orkar skriva lite i alla fall. Jag är liksom osocial och orkar inte synas. Smådetaljer gör mig bara irriterad. Om jag kunde skulle jag sova dygnet om, när jag tröttnar så här.
Enda trösten är att det går över.
Men jag orkar inte med dem nu, knappt att jag orkar vara spontan. Det är den där tröttheten som infinner sig.
Nu kanske det går lite över, jag orkar skriva lite i alla fall. Jag är liksom osocial och orkar inte synas. Smådetaljer gör mig bara irriterad. Om jag kunde skulle jag sova dygnet om, när jag tröttnar så här.
Enda trösten är att det går över.
torsdag, september 20
En raketspya!
Rätt in i en icke händelselös vecka!
Nu är det budget tider och jag spyr! Jag mår så illa, på riktigt. Det känns himla skönt att kunna ösa ur sig allt mitt äckel över denna negoistiska (ja, negativa egoister) djävla regeringen, så jag kan släppa det när jag är med mina vänner. Jag säger ofta att jag är snäll. I detta fall är jag inte snäll alls. Nej för fan jag är hämdlysten!
Jag önskar ingen av dem något gott! Jag önskar att de fick smaka på de åtgärder förslag och idiotier de inför.
Om de sedan väljer att tycka att det är att önska dem något ont, så får det stå för dem. Det är inte mina åtgärder etc, det är deras egna djävla skitidéer som de förhoppningsvis får uppkörda i sina egna djävla liv.
Och nej det går inte att diskutera sån politik med mig och tro att jag skall ändra mig eller bli tillplattad för icke hållbara argument. För jag har inga argument jag hatar dem bara. För att de gör mina sjukskrivna vänner ännu sjukare. För att de rycker undan fötterna på halvtidsanställda i vården som inget annat vill än att få ett heltidsjobb. För att de gör mina arbetslösa vänner ännu mer ångestfyllda. För att de säger sig representera ett bättre samhälle när de vet precis vad de åstadkommer. Cyniska elaka djävlar är de!
Jag är inte sjukskriven! Jag har rätt till Akassa men väljer att inte ta ut någon, för jag vill inte vara tvungen att söka städjobb i Trollhättan, som skulle innebära att jag gick minus varje dag i resekostnader för det är sån dålig lön. Summan jag skulle få är ändå så förbannat liten. Jag valde nämnligen ett halvtidsjobb ett år och fick den lilla summan jag hade innan, halverad tack! Vem har sagt att det var lätt förut, det har aldrig varit lätt, men nu...
Jag har tur ändå! Jag är frilans skådis och jag har jobb ibland ibland inte. Förr klarade jag det bra, nu gör jag inte det, mest för att den djävla aliansen höjt akassorna. Ja, jag betalar min avgift till facket och till akassan. Jag anser det vara en djävligt viktig grej. Solidaritet.
Nej fy fan vad jag hatar regeringen.
Hade jag ansett det vara kreativt hade jag skickat skit till er personligen i regeringshuset, men jag anser inte att demokratin skall dras i smutsen bara för att ni är ashögar, ja, ni hade ju blivit tvugna att arkivera inkommnde post eller hur och det blir ju de stackars (?) anställda som får ta had om det i demokratins namn...
Nej fy fan, hatar regeringen hett och innerligt varje dag. Jag är definitivt antiliberal!
Upp till kamp!
Nu är det budget tider och jag spyr! Jag mår så illa, på riktigt. Det känns himla skönt att kunna ösa ur sig allt mitt äckel över denna negoistiska (ja, negativa egoister) djävla regeringen, så jag kan släppa det när jag är med mina vänner. Jag säger ofta att jag är snäll. I detta fall är jag inte snäll alls. Nej för fan jag är hämdlysten!
Jag önskar ingen av dem något gott! Jag önskar att de fick smaka på de åtgärder förslag och idiotier de inför.
Om de sedan väljer att tycka att det är att önska dem något ont, så får det stå för dem. Det är inte mina åtgärder etc, det är deras egna djävla skitidéer som de förhoppningsvis får uppkörda i sina egna djävla liv.
Och nej det går inte att diskutera sån politik med mig och tro att jag skall ändra mig eller bli tillplattad för icke hållbara argument. För jag har inga argument jag hatar dem bara. För att de gör mina sjukskrivna vänner ännu sjukare. För att de rycker undan fötterna på halvtidsanställda i vården som inget annat vill än att få ett heltidsjobb. För att de gör mina arbetslösa vänner ännu mer ångestfyllda. För att de säger sig representera ett bättre samhälle när de vet precis vad de åstadkommer. Cyniska elaka djävlar är de!
Jag är inte sjukskriven! Jag har rätt till Akassa men väljer att inte ta ut någon, för jag vill inte vara tvungen att söka städjobb i Trollhättan, som skulle innebära att jag gick minus varje dag i resekostnader för det är sån dålig lön. Summan jag skulle få är ändå så förbannat liten. Jag valde nämnligen ett halvtidsjobb ett år och fick den lilla summan jag hade innan, halverad tack! Vem har sagt att det var lätt förut, det har aldrig varit lätt, men nu...
Jag har tur ändå! Jag är frilans skådis och jag har jobb ibland ibland inte. Förr klarade jag det bra, nu gör jag inte det, mest för att den djävla aliansen höjt akassorna. Ja, jag betalar min avgift till facket och till akassan. Jag anser det vara en djävligt viktig grej. Solidaritet.
Nej fy fan vad jag hatar regeringen.
Hade jag ansett det vara kreativt hade jag skickat skit till er personligen i regeringshuset, men jag anser inte att demokratin skall dras i smutsen bara för att ni är ashögar, ja, ni hade ju blivit tvugna att arkivera inkommnde post eller hur och det blir ju de stackars (?) anställda som får ta had om det i demokratins namn...
Nej fy fan, hatar regeringen hett och innerligt varje dag. Jag är definitivt antiliberal!
Upp till kamp!
fredag, september 14
Engagemang finemang!
Till varje pris!
Jag tycker det är lite lustigt när man e på möten där folk diskuterar engagemang etc. Alla är lika införstådda i att för att något skall hända, måste någon engagera sig.
Hm, på vissa av alla möten är det jag som sitter och undrar varför i helvete ingen annan djävel mer än jag och några till vill ta lite ansvar, medans i andra sammanhang sitter jag som ett ufo och vill inte göra något mer än glida med. Hm...
Vad skall man kalla såna problem?
givetvis går de en del in i kategorin (tack hipp hipp!) "veckans I-landsproblem", men ibland ingår ju engagemang i sån viktigt oxå liksom...
Jag får lov att tänka på detta under helgen.
Klart slut!
Jag tycker det är lite lustigt när man e på möten där folk diskuterar engagemang etc. Alla är lika införstådda i att för att något skall hända, måste någon engagera sig.
Hm, på vissa av alla möten är det jag som sitter och undrar varför i helvete ingen annan djävel mer än jag och några till vill ta lite ansvar, medans i andra sammanhang sitter jag som ett ufo och vill inte göra något mer än glida med. Hm...
Vad skall man kalla såna problem?
givetvis går de en del in i kategorin (tack hipp hipp!) "veckans I-landsproblem", men ibland ingår ju engagemang i sån viktigt oxå liksom...
Jag får lov att tänka på detta under helgen.
Klart slut!
onsdag, september 12
En bra rubrik!
Är inte alltid tecken på en bra text.
Det är ett faktum som jag inte ens orkar kommentera med exempel. Ni kommer inte att se ett exempel på det i detta lilla inlägg heller för min rubrik är inte direkt jättebra. Jag vill bara skriva lite och har bestämt mig för att bara se vart det leder.
Egentligen har jag inte tid med det här (fast vad då inte tid? skit vad allt hela tiden hakar sig) för jag skall iväg på ett jobb. Ja ett skådis jobb. Skall bli kul. Dock känns det lite som att det kanske är lite för lite betalt för ansvaret vi helt plötsligt blev ålagda, men ja ja, jag får helt enkelt ha det i åtanke nästa gång jag säger ja till ett liknande jobb, så man inte blir dragen vid näsan helt...
Somliga säger att jag är för snäll. Jag säger att det är inte mig det är fel på det är de som utnyttjar det som skall klandras.
Jag vet, att bli blåst gång på gång är inte kul. Numera har jag ögonen öppna och försöker att inte vara naiv (som sagt jag gillar inte att "foga mig", vilket underlättar). Samtidigt vill jag kunna lita på folk. Jag kommer att fortsätta att lita på att de jag jobbar för inte vill blåsa mig.
Återigen har jag bara låtit fingrarna dansa och skriva en massa som jag inte tänkt skriva. Men det blev skrivet i alla fall. Man måste kanske inte alltid planera allt. Det bästa vore om jag kunde skriva precis innan jag somnade, har jag skrivit förut, och det är givetvis sant.
När man bara sätter sig ner så här och lajar blir det oftast inte så himla bra. Spontant, ja, genomtänkt nej!
Måste allt vara genomtänkt. Om mina åsikter har jag skrivit och jag kommer fortsätta med det. Ibland blir det genomtänkt innan men oftast är det från början bara en tanke som glider iväg och formuleras under mina fingrar. Ibland blir det bra ibland inte (mina helt subjektiva åsikter givetvis).
En dum sak är att jag gärna vill stava rätt men ofta snubblar på tangenterna. Hö hö, hoppar över lite bokstäver för att jag inte hinner med i tankens takt liksom. Men det har jag skrivit förr oxå, hellre stava fel än inte skriva alls. Jag korrläser alltid annars hade det kanske varit oläsligt, eller?
Det sista skall jag inte korra jag lova för att visa huer det blir om jag bara leker me dórden. Ja ni kanske undrar hur det står till men mina svenska kundka per men ja glovar att jag har en svenska lärare till morsa så jag har refan som baran blivit drillad i stavningen s underbara viktighet. Morsan var lite oriolig för att jag skulle vara dslektisk ett tag, men jag var bara för sanbb kom ho på. Ja glsäer väldigt snabbt oxå så det så!
ciao tutti belli!
Det är ett faktum som jag inte ens orkar kommentera med exempel. Ni kommer inte att se ett exempel på det i detta lilla inlägg heller för min rubrik är inte direkt jättebra. Jag vill bara skriva lite och har bestämt mig för att bara se vart det leder.
Egentligen har jag inte tid med det här (fast vad då inte tid? skit vad allt hela tiden hakar sig) för jag skall iväg på ett jobb. Ja ett skådis jobb. Skall bli kul. Dock känns det lite som att det kanske är lite för lite betalt för ansvaret vi helt plötsligt blev ålagda, men ja ja, jag får helt enkelt ha det i åtanke nästa gång jag säger ja till ett liknande jobb, så man inte blir dragen vid näsan helt...
Somliga säger att jag är för snäll. Jag säger att det är inte mig det är fel på det är de som utnyttjar det som skall klandras.
Jag vet, att bli blåst gång på gång är inte kul. Numera har jag ögonen öppna och försöker att inte vara naiv (som sagt jag gillar inte att "foga mig", vilket underlättar). Samtidigt vill jag kunna lita på folk. Jag kommer att fortsätta att lita på att de jag jobbar för inte vill blåsa mig.
Återigen har jag bara låtit fingrarna dansa och skriva en massa som jag inte tänkt skriva. Men det blev skrivet i alla fall. Man måste kanske inte alltid planera allt. Det bästa vore om jag kunde skriva precis innan jag somnade, har jag skrivit förut, och det är givetvis sant.
När man bara sätter sig ner så här och lajar blir det oftast inte så himla bra. Spontant, ja, genomtänkt nej!
Måste allt vara genomtänkt. Om mina åsikter har jag skrivit och jag kommer fortsätta med det. Ibland blir det genomtänkt innan men oftast är det från början bara en tanke som glider iväg och formuleras under mina fingrar. Ibland blir det bra ibland inte (mina helt subjektiva åsikter givetvis).
En dum sak är att jag gärna vill stava rätt men ofta snubblar på tangenterna. Hö hö, hoppar över lite bokstäver för att jag inte hinner med i tankens takt liksom. Men det har jag skrivit förr oxå, hellre stava fel än inte skriva alls. Jag korrläser alltid annars hade det kanske varit oläsligt, eller?
Det sista skall jag inte korra jag lova för att visa huer det blir om jag bara leker me dórden. Ja ni kanske undrar hur det står till men mina svenska kundka per men ja glovar att jag har en svenska lärare till morsa så jag har refan som baran blivit drillad i stavningen s underbara viktighet. Morsan var lite oriolig för att jag skulle vara dslektisk ett tag, men jag var bara för sanbb kom ho på. Ja glsäer väldigt snabbt oxå så det så!
ciao tutti belli!
tisdag, september 11
Upp till kamp!
Det handlar ju om mina föräldrar.
Facinerande! Det är ju precis mina föräldrar det handlar om. Alltså inte personligen men visst är det likt!
Farsan bodde i ett konstnärskollektiv där "femman" ligger nu och jobbade på Sahlgrenskas tvätt när han och morsan, en av dessa "icke arbetarklass" vänster människor (förvisso sossejournalistdotter, men änndå), träffades. Hon studerande såklart.
De var bägge med i "r´arna" för det var de enda som veerkligen ville något (hm, eller hur!).
Sedan lyckades de få mig mitt i det hela, så, så mycket spring på cue club var det nog inte, men änndå.
Det var inte heller de som knarkade, men jag har under min uppväxt träffat en del av deras vänner som gjorde det. En av dem finns inte längre...
Det känns lite korny att se den här serien måste jag säga. Men jag gillar den och tycker verkligen att Peter Birro lyckats denna gången oxå. Han har en skön ton. En ickenostalgisk iaktagelse utan att den för den delen blir fördömande som det ju så lätt kan bli, när man vet vad som hände sedan liksom.
Allt har sin plats i sin tid och vare sig man gillar det eller inte så kunde man förmodligen inte göra något annat just då.
Dessutom känns det lite som att jag som är ett barn av den tiden (dvs made in that spirit) behöver uprättelse å mina föräldrars vägnar. För fan vad de har fått skit för vår uppfostran.
Jag kan stolt säga att jag älskade Vilse i pannkakan. Jag tyckte det var kul med tjeckiska dockfilmer. Jag tycker fortfarande att Lördagsgodis är riktigt. Jag Tycker att Solidaritet är något djävligt fint. Jag strävar efter Jämnlikhet inte Likformighet.
Jag har alltid fått lära mig att se kritiskt på saker och ting, inte ens allt morsan och farsan säger är alltid rätt... Inte ta för givet att det är sant, det som står i tidningarna eller det som sägs i TV.
Även om det var svårt att som tonåring hävda sin rätt att ifrågasätta utan att (Ibland) gå över gränsen och bli obstinat, så har det gjort mig till någon som tillslut vågar tycka och reagera, att inte foga mig.
Fan, vi som är barn av dessa "hippieföräldrar" nu, skall inte skämmas och göra tvärt om , vi skall finputsa (givetvis ansa) och fortsätta våra föräldrar jobb annars blir vi ju en tillbaka gång i evolutionen.
Om vi inte passar oss, konserverar vi reaktionära ideal och blir superindivid liberaltilldöden uppfostrande idioter som skapar "ensam e stark ungar" i ett kallt "tänk på dig själv samhälle" i stället för fria individer i ett fungerande kollektiv, där man bryr sig om varandra.
Upp till kamp! Våga vara antiliberal hehe! Leve solidariteten!
Facinerande! Det är ju precis mina föräldrar det handlar om. Alltså inte personligen men visst är det likt!
Farsan bodde i ett konstnärskollektiv där "femman" ligger nu och jobbade på Sahlgrenskas tvätt när han och morsan, en av dessa "icke arbetarklass" vänster människor (förvisso sossejournalistdotter, men änndå), träffades. Hon studerande såklart.
De var bägge med i "r´arna" för det var de enda som veerkligen ville något (hm, eller hur!).
Sedan lyckades de få mig mitt i det hela, så, så mycket spring på cue club var det nog inte, men änndå.
Det var inte heller de som knarkade, men jag har under min uppväxt träffat en del av deras vänner som gjorde det. En av dem finns inte längre...
Det känns lite korny att se den här serien måste jag säga. Men jag gillar den och tycker verkligen att Peter Birro lyckats denna gången oxå. Han har en skön ton. En ickenostalgisk iaktagelse utan att den för den delen blir fördömande som det ju så lätt kan bli, när man vet vad som hände sedan liksom.
Allt har sin plats i sin tid och vare sig man gillar det eller inte så kunde man förmodligen inte göra något annat just då.
Dessutom känns det lite som att jag som är ett barn av den tiden (dvs made in that spirit) behöver uprättelse å mina föräldrars vägnar. För fan vad de har fått skit för vår uppfostran.
Jag kan stolt säga att jag älskade Vilse i pannkakan. Jag tyckte det var kul med tjeckiska dockfilmer. Jag tycker fortfarande att Lördagsgodis är riktigt. Jag Tycker att Solidaritet är något djävligt fint. Jag strävar efter Jämnlikhet inte Likformighet.
Jag har alltid fått lära mig att se kritiskt på saker och ting, inte ens allt morsan och farsan säger är alltid rätt... Inte ta för givet att det är sant, det som står i tidningarna eller det som sägs i TV.
Även om det var svårt att som tonåring hävda sin rätt att ifrågasätta utan att (Ibland) gå över gränsen och bli obstinat, så har det gjort mig till någon som tillslut vågar tycka och reagera, att inte foga mig.
Fan, vi som är barn av dessa "hippieföräldrar" nu, skall inte skämmas och göra tvärt om , vi skall finputsa (givetvis ansa) och fortsätta våra föräldrar jobb annars blir vi ju en tillbaka gång i evolutionen.
Om vi inte passar oss, konserverar vi reaktionära ideal och blir superindivid liberaltilldöden uppfostrande idioter som skapar "ensam e stark ungar" i ett kallt "tänk på dig själv samhälle" i stället för fria individer i ett fungerande kollektiv, där man bryr sig om varandra.
Upp till kamp! Våga vara antiliberal hehe! Leve solidariteten!
fredag, september 7
Något kan vara bättre än inget!
Hur skall jag formulera mig nu då? Jo:
Jag menar att; ett litet cyniskt garv är bättre än inget alls. Jag menar att; hällre reagera lite på världens all skit än inte alls. Jag menar att; hällre stava illa än att inte skriva alls. Jag menar att; hällre må dåligt än inte alls.
Det är lite Life on Mars liksom, det är när man inte känner som man inte finns.
Jag vet det börjar bli ett något patetiskt lite inlägg här. Men jag kan inte låta bli, för just nu är jag så in i helvete trött och skitless, men jag blev så himla glad för en kompis kollega vän etc fick en lyckokick, ja *du vet vem du e*, och jag var tvungen att grabba tag i den känslan Yeeha!
Vad jag vill säga att jag känner altså är jag, och just nu är jag på gott humör. Häpp!
Så det så.
Jag menar att; ett litet cyniskt garv är bättre än inget alls. Jag menar att; hällre reagera lite på världens all skit än inte alls. Jag menar att; hällre stava illa än att inte skriva alls. Jag menar att; hällre må dåligt än inte alls.
Det är lite Life on Mars liksom, det är när man inte känner som man inte finns.
Jag vet det börjar bli ett något patetiskt lite inlägg här. Men jag kan inte låta bli, för just nu är jag så in i helvete trött och skitless, men jag blev så himla glad för en kompis kollega vän etc fick en lyckokick, ja *du vet vem du e*, och jag var tvungen att grabba tag i den känslan Yeeha!
Vad jag vill säga att jag känner altså är jag, och just nu är jag på gott humör. Häpp!
Så det så.
torsdag, september 6
Morgon eller kväll?
Det är nog så att jag egentligen är en kvällsmänniska som kommit ur fas.
Allt skall hända på förmiddagen helst. Det skall jobbas effektivast, ätas mest, motioneras etc...
Jag är så förbannat trött då! Jag har alltid varit trött på morgonen.
För att inte tala om, varit sur. Nu är det ju så att jag har fått ett bättre morgonhumör för jag har lärt mig att kontrollera det hela väldigt mycket. Men jag känner morgondjävulen sitter på min axel och dinglar med benen. Då och då får han in en ordentlig kick och jag är igång. Det är ju inte det bästa att börja dagen med.
Jag vet att det är ärftligt, min farsa kan vara ett monster på morgonen och under hela uppväxten var vi alla väldigt glada för att han antingen jobbade skift så han hade gått innan vi vaknade eller så veckopendlade han från Norge och var såleds inte hemma alls förutom på helgerna. Visst saknade vi pappa men inte morgondjävulen.
Mina barn ärver mig, jag vet... (då är det iofs bra att veta att det går att jobba med det så det kan bli bättre).
Nu önskar jag att jag kunde piggna till och bli människa så jag får lite gjort av det som skall göras idag. Kaffe hjälper icke! Och just nu är hela systemet ur fas sedan så många år, så innan mina barn e vuxna kommer jag inte att hitta min rytm igen.
Jag vet oxå att min trötthet beror på mycket andra saker (leda, existensiell och allmän stress hahaha, åååångest, ja det e sant!). Ja den beror inte på att jag inte äter Rosenrot i alla fall för det provade jag i ett par månader och det hjälpte i början men sedan kom det tillbaka igen. Såklart det går ju i skov det där med tröttheten och med humöret för den delen! Nej jag har inte PMS. Tyvärr eller tur, jag vet inte. Allt jag inte kan diagnostisera gör mig nervös. Därför är det nog den enklaste av lösningar jag får ta till, jag är en kvällsmänniska som kommit ur fas helt enketlt.
Åh, vad jag önska att jag kunde säga att jag blev piggare på kvällen. Vid pass tio på kvällen får jag något blankt i ögonen och kan oftast inte sluta gäspa. Så då går jag och lägger mig. Fiiint sörru! tur jag inte testat amfetamiiiin eller något annat uppåttjack. Jag hade blivit torsk direkt antagligen.
Det närmaste beroende av uppåttjack jag varit är magnecyl koffein varje morgon i närmare ett år. Men såklart börjar man jobbet klockan 0700 och äter fukost på arbetsplatsen klockan 06.30 och vaknar med huvudvärk varje morgon, vad gör man? koffieintabletterna på gymnasiet, räknas de förrästen? De gav mig skakningar och panikattacker så jag la av... Kontentan av detta? Tja, koffein ger mig spatt i för stora mängder och magnecylen gav mig förmodligen lättare leverskador som kommer att visa sig när jag är över åttio.
I alla fall är det djävligt tröttsamt att vara trött som jag redan förut skrivit. Jag kommer säker att upprepa mig fler gånger men skall sluta nu och se om jag kan få upp mina ögonlock tillräckligt för att läsa ett manus jag skall lära in till tisdag.
Ciao alla 13 som läser detta idag!
Allt skall hända på förmiddagen helst. Det skall jobbas effektivast, ätas mest, motioneras etc...
Jag är så förbannat trött då! Jag har alltid varit trött på morgonen.
För att inte tala om, varit sur. Nu är det ju så att jag har fått ett bättre morgonhumör för jag har lärt mig att kontrollera det hela väldigt mycket. Men jag känner morgondjävulen sitter på min axel och dinglar med benen. Då och då får han in en ordentlig kick och jag är igång. Det är ju inte det bästa att börja dagen med.
Jag vet att det är ärftligt, min farsa kan vara ett monster på morgonen och under hela uppväxten var vi alla väldigt glada för att han antingen jobbade skift så han hade gått innan vi vaknade eller så veckopendlade han från Norge och var såleds inte hemma alls förutom på helgerna. Visst saknade vi pappa men inte morgondjävulen.
Mina barn ärver mig, jag vet... (då är det iofs bra att veta att det går att jobba med det så det kan bli bättre).
Nu önskar jag att jag kunde piggna till och bli människa så jag får lite gjort av det som skall göras idag. Kaffe hjälper icke! Och just nu är hela systemet ur fas sedan så många år, så innan mina barn e vuxna kommer jag inte att hitta min rytm igen.
Jag vet oxå att min trötthet beror på mycket andra saker (leda, existensiell och allmän stress hahaha, åååångest, ja det e sant!). Ja den beror inte på att jag inte äter Rosenrot i alla fall för det provade jag i ett par månader och det hjälpte i början men sedan kom det tillbaka igen. Såklart det går ju i skov det där med tröttheten och med humöret för den delen! Nej jag har inte PMS. Tyvärr eller tur, jag vet inte. Allt jag inte kan diagnostisera gör mig nervös. Därför är det nog den enklaste av lösningar jag får ta till, jag är en kvällsmänniska som kommit ur fas helt enketlt.
Åh, vad jag önska att jag kunde säga att jag blev piggare på kvällen. Vid pass tio på kvällen får jag något blankt i ögonen och kan oftast inte sluta gäspa. Så då går jag och lägger mig. Fiiint sörru! tur jag inte testat amfetamiiiin eller något annat uppåttjack. Jag hade blivit torsk direkt antagligen.
Det närmaste beroende av uppåttjack jag varit är magnecyl koffein varje morgon i närmare ett år. Men såklart börjar man jobbet klockan 0700 och äter fukost på arbetsplatsen klockan 06.30 och vaknar med huvudvärk varje morgon, vad gör man? koffieintabletterna på gymnasiet, räknas de förrästen? De gav mig skakningar och panikattacker så jag la av... Kontentan av detta? Tja, koffein ger mig spatt i för stora mängder och magnecylen gav mig förmodligen lättare leverskador som kommer att visa sig när jag är över åttio.
I alla fall är det djävligt tröttsamt att vara trött som jag redan förut skrivit. Jag kommer säker att upprepa mig fler gånger men skall sluta nu och se om jag kan få upp mina ögonlock tillräckligt för att läsa ett manus jag skall lära in till tisdag.
Ciao alla 13 som läser detta idag!
onsdag, september 5
Titta vad jag hitta!
Apropå det jag skrev om lajv och escapism etc...
Psykologuppsatts om lajv
För övrigt var jag med i det lajvet som hon studerade..monster. Ett riktigt läskigt lajv med mycket märkliga upplevelser. Jag var med som en skugga "sorg" jag och min bror "Saknad" hade lite samtal med några av de medverkande i "friform" (ungefär som Blackboxen i En stilla middag). Många sällsamma möten måste jag säga.
Dessutom kommer ytterligare en av mina lajvande vänner att bli psykolog. Kanske jag skall fundera på möjligheten. Undrar om CSN går med på att ge mig mer lån?
Nej jag tror inte det! Hade jag haft pengar på banken hade jag nog inte tvekat så mycket. Sen är det ju 6 års studier fr.o.m nu. Vet inte om det skulle bli en hit! Hehe jag hade nog behövt terapiiiin förstås... Den kanske jag kan fixa på annat håll iofs. Det är ju lite en kostnadsfråga det oxå förstås.
Jag har inte pluggat sedan (oj när var det?) och då var det för att komplettera mitt gymnasiebetyg. Lyckades få riktigt bra betyg men inget riktigt slutbetyg som jag var ute efter, för jag lyssnade på fel person (en lärare utan vetskap om hur det funkade)så jag kom inte in på lärar högskolan. Det är jag faktiskt glad för nu änndå. Konstigt nog. Även om det betyder att jag inte "är något" mer än det jag är. Vilket är en skådespelerska med massor av producentjobb utan betalt och några få skådespelargig med betalt vilket gör det hela till en olönsam historia rent ekonomiskt (och ibland personligt).
Snälla kom inte med kommentarer som "du får ju göra det du vill" etc... Viiiissst får jag göra det... Så!
Men att plugga, hm, lockar inte direkt just nu alls...
Bye!
Psykologuppsatts om lajv
För övrigt var jag med i det lajvet som hon studerade..monster. Ett riktigt läskigt lajv med mycket märkliga upplevelser. Jag var med som en skugga "sorg" jag och min bror "Saknad" hade lite samtal med några av de medverkande i "friform" (ungefär som Blackboxen i En stilla middag). Många sällsamma möten måste jag säga.
Dessutom kommer ytterligare en av mina lajvande vänner att bli psykolog. Kanske jag skall fundera på möjligheten. Undrar om CSN går med på att ge mig mer lån?
Nej jag tror inte det! Hade jag haft pengar på banken hade jag nog inte tvekat så mycket. Sen är det ju 6 års studier fr.o.m nu. Vet inte om det skulle bli en hit! Hehe jag hade nog behövt terapiiiin förstås... Den kanske jag kan fixa på annat håll iofs. Det är ju lite en kostnadsfråga det oxå förstås.
Jag har inte pluggat sedan (oj när var det?) och då var det för att komplettera mitt gymnasiebetyg. Lyckades få riktigt bra betyg men inget riktigt slutbetyg som jag var ute efter, för jag lyssnade på fel person (en lärare utan vetskap om hur det funkade)så jag kom inte in på lärar högskolan. Det är jag faktiskt glad för nu änndå. Konstigt nog. Även om det betyder att jag inte "är något" mer än det jag är. Vilket är en skådespelerska med massor av producentjobb utan betalt och några få skådespelargig med betalt vilket gör det hela till en olönsam historia rent ekonomiskt (och ibland personligt).
Snälla kom inte med kommentarer som "du får ju göra det du vill" etc... Viiiissst får jag göra det... Så!
Men att plugga, hm, lockar inte direkt just nu alls...
Bye!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)