Fast jag saknar csi...
Ganska skönt att boxen inte funkar, ganska skönt. Man kan göra annat då, kanske man skulle kasta ut tvn. Fast imorgon funkar nog boxen som den skall och då sitter man där som klistrad. Nej förrästen jag skall repa, men efteråt.
Vi hade inte tv långa perioder i min barndom. Av olika anledningar, men kontentan då var även den att; vad skönt att inte burken står där och mal. Faktiskt. Kanske att mina brorsor som är lite yngre hade en lite mer negativ inställning även i längden, men jag knorrade bara i början.
Nog fan finns det saker man kan göra utan tv.
Nu tillexempel, går jag och lägger mig för jag är trött...
gnatt
måndag, april 21
tisdag, april 15
Ansvarsbetraktelse fortsättning
Del 2
-Ja, vi skaffar barn, vi har stora planer, vi fixar det, klart att vi gör!
Fem månader senare och en stor mage som sparkar och känns.
- Alltså helt ärligt, jag vet faktiskt inte om jag tycker att det är så himla roligt att hela tiden gå och se när du surar eller att åka och handla en massa skit som du skall svulla i dig. Alltså, kan du inte bara vara så där gullig som alla andra gravida är? Som sportar varje dag och fixar egna bäbis kläder och sånt. Jag är med en annan som håller på att skaffa barn nu och där är det inte så mycket tjafs liksom. Jag vill faktiskt ha en liten paus nu. För jag tror inte jag pallar. Vi får se sen, jag kommer tillbaka när jag mår bättre. Det här är min grej liksom, jag måste ta det lugnt!
"Jadu djävelberg! Det skulle se ut det, om man skulle lägga sig sjuk för varenda karldjävel som visar sig vara ett svin, skulle man inte få mycket annat gjort!" Replik från Nattbiträdet i "En uppstoppad hund" av Staffan Göte
Vad vill jag ha sagt med detta?
Självklart vill jag inte ha sagt att alla karlar e svin för det är inte den diskusionen jag är inne på utan på, huruvida man får ge upp sitt ansvar eller inte.
Den som tar fan i båten får ro den i land, sägs det. Som det ser ut nu vete fan om det inte är så att man istället låter båtdjäveln driva av sig själv och hoppar isjön och simmar iland. individuellt ansvar för ingen annan än dig själv. Inte ens chefer tar ju för fan individuellt ansvar nu förtiden, fastän en del får sjukt mycket betalt för att ta just ansvar.
Det Är Något Ruttet I Samhället idag.....
Svårt som fan, man får självklart skära ner på verksamhet, men varför ge upp? Jag e trött på att behöva välja mellan att antingen behöva ge upp allt, eller att fortsätta slita ut sig bara för att man inte får lov att kräva något av någon annan.
Jag blir arg och argare ju mer jag tänker på det. Måste lugna ner mig så jag inte skäller i onödan för det är symtomet och de så kallade botemedlen jag är arg på inte de/oss som gå på dem.
God dag! Och idag skall jag gå till mitt avlönade arbete och jobba som fan...
-Ja, vi skaffar barn, vi har stora planer, vi fixar det, klart att vi gör!
Fem månader senare och en stor mage som sparkar och känns.
- Alltså helt ärligt, jag vet faktiskt inte om jag tycker att det är så himla roligt att hela tiden gå och se när du surar eller att åka och handla en massa skit som du skall svulla i dig. Alltså, kan du inte bara vara så där gullig som alla andra gravida är? Som sportar varje dag och fixar egna bäbis kläder och sånt. Jag är med en annan som håller på att skaffa barn nu och där är det inte så mycket tjafs liksom. Jag vill faktiskt ha en liten paus nu. För jag tror inte jag pallar. Vi får se sen, jag kommer tillbaka när jag mår bättre. Det här är min grej liksom, jag måste ta det lugnt!
"Jadu djävelberg! Det skulle se ut det, om man skulle lägga sig sjuk för varenda karldjävel som visar sig vara ett svin, skulle man inte få mycket annat gjort!" Replik från Nattbiträdet i "En uppstoppad hund" av Staffan Göte
Vad vill jag ha sagt med detta?
Självklart vill jag inte ha sagt att alla karlar e svin för det är inte den diskusionen jag är inne på utan på, huruvida man får ge upp sitt ansvar eller inte.
Den som tar fan i båten får ro den i land, sägs det. Som det ser ut nu vete fan om det inte är så att man istället låter båtdjäveln driva av sig själv och hoppar isjön och simmar iland. individuellt ansvar för ingen annan än dig själv. Inte ens chefer tar ju för fan individuellt ansvar nu förtiden, fastän en del får sjukt mycket betalt för att ta just ansvar.
Det Är Något Ruttet I Samhället idag.....
Svårt som fan, man får självklart skära ner på verksamhet, men varför ge upp? Jag e trött på att behöva välja mellan att antingen behöva ge upp allt, eller att fortsätta slita ut sig bara för att man inte får lov att kräva något av någon annan.
Jag blir arg och argare ju mer jag tänker på det. Måste lugna ner mig så jag inte skäller i onödan för det är symtomet och de så kallade botemedlen jag är arg på inte de/oss som gå på dem.
God dag! Och idag skall jag gå till mitt avlönade arbete och jobba som fan...
måndag, april 14
En ansvarsbetraktelse
förmodligen del 1
Eftersom jag nu kommer att börja arbeta, en halvtid förvisso, men saker tar längre tid om man delar upp dem, så kommer jag att "släppa" en del av mina ansvar på teatern. För att jag inte skall slita ut mig helt enkelt. Jag har fått rådet (från flera håll) att bara behålla det roliga. Så uppkommer, helt osökt, frågan:
Men om alla bara gör det roliga i en förening, vem fan gör det tråkiga då?
Följdfrågorna är många och svaret "Någon annan" gills inte.
Erfarenheten säger att om man frågar: "Kan någon tänka sig att ta över det här ansvaret?" så rinner allt, om inte man själv tar tag i det - och det var ju det man ville slippa från början, ut i sanden liksom.
Ett svar är att; Jaha, men då kanske det är dags att lägga ner föreningen då, för om inte någon är beredd att ta ansvar så kan vi ju inte ha någon verksamhet. Det betyder att allt arbete vi hittills lagt ner är, typ, bort kastat! Men det är det bara att "släppa", man skall inte gråta över spilld mjölk!
Öh, men alla vill ju ha roligt och repa tillsammans och kunna göra bra föreställningar gå kurser och allt sånt, det måste vi väl klara?...Då är vi återigen inne på frågan:
Men om alla bara gör det roliga i en förening, vem fan gör det tråkiga då?
Kan jag verkligen säga "någon annan får göra det", även om det gäller att - för att må bra, måste jag ta mindre ansvar och bara göra det roliga? Kan jag verkligen kräva av andra att de i en förening som är frivillig att vara med i skall vara tvugna att ta ansvar?
Mitt svar är: nej, jag kan inte bara avsäga mig allt helt hur som helst. Och ja, jag tycker att jag kan kräva det av andra som jag jobbar med. Skall vi föreställa vara proffs, får vi fan agera profesionellt oxå, och ta mer individuellt ansvar för den föreningen vi alla uppenbarligen vill ha roligt i. Snacka går ju, men snacka så det går är en annan femma.
Hela detta djävla samhälle är så förbannat individ fixerat att man helt ärligt går på det med att "det är inte jag som skall ta det andra ansvaret, utan jag behöver bara ta ansvar för mig själv och se till att jag mår bra, så därför avsäger jag mig allt ansvar, så får någon annan göra det, och om inget händer så; - ja ja, shit happens..."
Vi lever i den förbannade liberalismens djävla tidevarv, vart tog "frihet under ansvar" vägen?
Nu är del 1 slut, jag har skiiiiit mycket att göra!
Eftersom jag nu kommer att börja arbeta, en halvtid förvisso, men saker tar längre tid om man delar upp dem, så kommer jag att "släppa" en del av mina ansvar på teatern. För att jag inte skall slita ut mig helt enkelt. Jag har fått rådet (från flera håll) att bara behålla det roliga. Så uppkommer, helt osökt, frågan:
Men om alla bara gör det roliga i en förening, vem fan gör det tråkiga då?
Följdfrågorna är många och svaret "Någon annan" gills inte.
Erfarenheten säger att om man frågar: "Kan någon tänka sig att ta över det här ansvaret?" så rinner allt, om inte man själv tar tag i det - och det var ju det man ville slippa från början, ut i sanden liksom.
Ett svar är att; Jaha, men då kanske det är dags att lägga ner föreningen då, för om inte någon är beredd att ta ansvar så kan vi ju inte ha någon verksamhet. Det betyder att allt arbete vi hittills lagt ner är, typ, bort kastat! Men det är det bara att "släppa", man skall inte gråta över spilld mjölk!
Öh, men alla vill ju ha roligt och repa tillsammans och kunna göra bra föreställningar gå kurser och allt sånt, det måste vi väl klara?...Då är vi återigen inne på frågan:
Men om alla bara gör det roliga i en förening, vem fan gör det tråkiga då?
Kan jag verkligen säga "någon annan får göra det", även om det gäller att - för att må bra, måste jag ta mindre ansvar och bara göra det roliga? Kan jag verkligen kräva av andra att de i en förening som är frivillig att vara med i skall vara tvugna att ta ansvar?
Mitt svar är: nej, jag kan inte bara avsäga mig allt helt hur som helst. Och ja, jag tycker att jag kan kräva det av andra som jag jobbar med. Skall vi föreställa vara proffs, får vi fan agera profesionellt oxå, och ta mer individuellt ansvar för den föreningen vi alla uppenbarligen vill ha roligt i. Snacka går ju, men snacka så det går är en annan femma.
Hela detta djävla samhälle är så förbannat individ fixerat att man helt ärligt går på det med att "det är inte jag som skall ta det andra ansvaret, utan jag behöver bara ta ansvar för mig själv och se till att jag mår bra, så därför avsäger jag mig allt ansvar, så får någon annan göra det, och om inget händer så; - ja ja, shit happens..."
Vi lever i den förbannade liberalismens djävla tidevarv, vart tog "frihet under ansvar" vägen?
Nu är del 1 slut, jag har skiiiiit mycket att göra!
onsdag, april 9
lunchblogg
en luck lig betraktelse
Ibland, speciellt om man har för mycket att göra, kan det vara bra att liksom ställa sig upp och se saken från ett annat håll. Faktiskt! Det är en klyscha, jag veeeet. Hehe snodd lite från filmens värld också, kan någon gissa vilken? Men den e sann.
Om jag ställer mig upp nu, ser jag mig själv som sitter och vrider mig och inte fattar ett dyft av vad skattemyndigheten menar med det ena eller andra och hur blodet i mitt huvud håller på att koka över, samtidigt som jag måste hålla ordning på att jag skall ner till stan igen (fanoxchå) för jag glömde lämna en biljettkassa och att jag måste ringa ett par samtal smsa lite till de som bokat biljetterna.
Det enda resultatet som är synbart idag, är iordningplockandet av biljetter och bokningslista så ingen blir utan biljetter och det känns som att det är för lite...
Så jag ställde mig upp och just nu skriver jag lite blogg en stund istället. Man måste ju ha lunch oxå... oj jag skall äta på lunchen eller?
Sedan vill jag säga att man inte skall tro att man kan segla runt i livet på en räkmacka, men att man för den saken skull inte skall behöva överanstränga sig. Det är skillnad på folk och folk, en del klarar mycket andra mindre, en del tror att de gör lite men gör mycket och tvärt om... Själv gör jag nog både och.
Ibland måste man bara bita ihop och jag hatar det uttrycket så in i helvete men ibland måste man, för annars kanske man förlorar något för en själv värdefullt. Så får man bryta ihop sen, för det lär man göra igen och igen... Den som väntar på hjälp hoppas alltid för länge eller hur det nu blir med det.
Svammelstugan stänger för idag glamochhej
Ibland, speciellt om man har för mycket att göra, kan det vara bra att liksom ställa sig upp och se saken från ett annat håll. Faktiskt! Det är en klyscha, jag veeeet. Hehe snodd lite från filmens värld också, kan någon gissa vilken? Men den e sann.
Om jag ställer mig upp nu, ser jag mig själv som sitter och vrider mig och inte fattar ett dyft av vad skattemyndigheten menar med det ena eller andra och hur blodet i mitt huvud håller på att koka över, samtidigt som jag måste hålla ordning på att jag skall ner till stan igen (fanoxchå) för jag glömde lämna en biljettkassa och att jag måste ringa ett par samtal smsa lite till de som bokat biljetterna.
Det enda resultatet som är synbart idag, är iordningplockandet av biljetter och bokningslista så ingen blir utan biljetter och det känns som att det är för lite...
Så jag ställde mig upp och just nu skriver jag lite blogg en stund istället. Man måste ju ha lunch oxå... oj jag skall äta på lunchen eller?
Sedan vill jag säga att man inte skall tro att man kan segla runt i livet på en räkmacka, men att man för den saken skull inte skall behöva överanstränga sig. Det är skillnad på folk och folk, en del klarar mycket andra mindre, en del tror att de gör lite men gör mycket och tvärt om... Själv gör jag nog både och.
Ibland måste man bara bita ihop och jag hatar det uttrycket så in i helvete men ibland måste man, för annars kanske man förlorar något för en själv värdefullt. Så får man bryta ihop sen, för det lär man göra igen och igen... Den som väntar på hjälp hoppas alltid för länge eller hur det nu blir med det.
Svammelstugan stänger för idag glamochhej
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)