är inte mycket personligare än facebook, men roligare!
Jag var på klassåterträff i helgen. Kanske jag skall tillägga att jag faktiskt var ensam från min klass. Det gör hela grejen till ett ännu knasigare evenemang för min del. En del sorg uppkom också som jag återkommer till.
Givetvis hade jag redan kollat upp så att det fanns någon eller några från de andra klasserna det läsåret som jag skulle kunna prata med om ingen annan dök upp. Att det då visade sig att det vara fler skolor, från nära vår, på samma krog och det därför kom folk jag umgåtts med på gymnasiet och faktiskt min gamla klasskompis från 1-3an var där, gjorde det hela till en, i stort sett, helt lyckad kväll.
För det var lyckat. Jag pratade med precis dem jag ville, kanske inte tillräckligt med några, och blev positivt överraskad av några, samt fick total avsmak för vissa och tillslut; jag tycker inte det kostade mig någonting, denna gång.
Förra gången kändes det mer som att jag var tvungen att visa att jag vara annorlunda än förr och att visa sig stark, inför dem man vara van vid att vara lite mesigare inför, krävde energi kommer jag ihåg. Jag skötte mig bra då också och hade det inte gått bra då hade jag inte gått i lördags.
Dubbelheten i att bli, i det närmaste, Ikon förklarad av två personer, varav den ena aldrig någonsin har visat mig något som helst intresse förr och den andre använde det som ett sätt att ragga upp mig för kvällen och som ett "förtäckt" (otäckt var ordet) sätt att säga förlåt för hur jag var mot dig i högstadiet, var helt obetalbart rolig. Jag har bestämt mig för att ta det som någon form av komplimang, även om det helt klart skulle kunna kvala in i kategorin oförskämdheter.
Andra komplimanger av mer sansad och ärligare karaktär (ha ha den roligaste är den om det stackars tidningsbudet, du är för fin J om du nu skulle råka läsa detta!) blev jag givetvis mycket gladare åt och dem fick jag också en del av. Jösses en sån egoboost det ändå var och jag kan inte tacka dessa goa personer nog, fastän jag nog försökte lite vagt och rodnande...
I början av kvällen fick jag reda på att en av mina bästa vänner i från den tiden är död. Olyckliga omständigheter och hårt leverne gjorde honom inte gammal nog. Det gjorde så ont att höra!
Dessutom hade det hänt för ett bra tag sedan och eftersom jag inte har den Stora Dags Tidningen för Göteborg så har jag ju inte sett annonsen och därför missade jag ju begravningen, vilket hade förbryllat ett par gemensamma vänner. Så kan det bli när man inte umgås längre och ingen känner sig manad att höra av sig. Sorgligt men oundvikligt kanske.
Jag höjde mer än en skål under kvällen åt min vän Mettin och de skålarna tog ordentligt vill jag lova! Det var tonårsvarning...
Summa summarum är som sagt; att det roligare att se och prata med folk personligen på återträff än att ses via facebook, inte personligare, men roligare.
Om man gjort upp med sitt förflutna och ser den eventuella likheten med sin dåvarande person som en chimär, en ridå för "gamla fiender", så kommer man väldigt mycket längre och mår mycket bättre.
En sen bön om förlåtelse Mettin. Jag älskade dig aldrig tillräckligt mycket och hann inte förklara hur mycket du betytt för mig, men du kommer alltid att vara en del av mig på något sätt.
Ciao tutti belli!
tisdag, april 20
tisdag, april 13
Något mer meningsfullt
än att spela gratisspel på nätet
Kan ju vara att blogga om ingenting alls.
Det känns som att jag helt och hållet (i perioder skall sägas) kan förstå det där med spelberoende.
I början av datorns intåg/trång i vardagen, gick jag en datorkurs där jag lärde mig Mac-ens förträfflighet. Detta var i Windows lindebarndom, kan tilläggas och mac hade den bästa grafiken och den bästa prestandan de bästa programmen osv osv (vissa hävdar att så fortfarande e fallet, men det är en annan historia)
Då spelade jag ett spel som helt tog andan ur mig och fick mig bli manisk vid alla raster och tillfällen jag fick möjlighet att låna min mammas lilla LC-IIa (eller vad den lilla 14 tummarn med inbyggd hårddisk hette). Tetris... Say no more.
Jag drömde Tetris och det var stressande kan jag säga. Ett par veckor praktiserade jag på ett mac-center och där hade de en dator med Tetris i 3D, inte bara stapla på höjd utan i kub också, åh, det var så svårt, men härligt,.. och tidsödande.
Det närmsta Tetris jag kommer nu för tiden är när jag packar mina matvarukassar. Jag är stenhård och blir stressad över matvaror som inte passar i "hålen" men helnöjd om en påse är full på "rätt sätt"(kom ihåg vart ni läste det först...)
Nästa sorts spelmani var ms-röj. Även detta smått vanebildande vill jag lova. När vi skaffade vår första dator var jag så glad över att det fanns ms-röj och det var frekvent brukat när tillfällen fanns. Ms-röj har jag inte hel kunnat applicera på vardagen även om det där att det dyker upp obehagliga överraskningar när man trott sig vara säker, känns igen!
Nu finns det ju tyysen och åter tyysen spel på nätet som säkert är mer än vanebildande och framför allt ekonomiskt katastrofala för folk så mina små "hangups" är väl inte att jämföra egentligen, MEN, att spränga juveler på gratisspelshemsida ÄR jobbigt att sluta med om man börjat...
En sån tur att jag har karaktär och en hel del annat för mig eller hur. Hahahahaha höhö Öh!
Kram och solong
Kan ju vara att blogga om ingenting alls.
Det känns som att jag helt och hållet (i perioder skall sägas) kan förstå det där med spelberoende.
I början av datorns intåg/trång i vardagen, gick jag en datorkurs där jag lärde mig Mac-ens förträfflighet. Detta var i Windows lindebarndom, kan tilläggas och mac hade den bästa grafiken och den bästa prestandan de bästa programmen osv osv (vissa hävdar att så fortfarande e fallet, men det är en annan historia)
Då spelade jag ett spel som helt tog andan ur mig och fick mig bli manisk vid alla raster och tillfällen jag fick möjlighet att låna min mammas lilla LC-IIa (eller vad den lilla 14 tummarn med inbyggd hårddisk hette). Tetris... Say no more.
Jag drömde Tetris och det var stressande kan jag säga. Ett par veckor praktiserade jag på ett mac-center och där hade de en dator med Tetris i 3D, inte bara stapla på höjd utan i kub också, åh, det var så svårt, men härligt,.. och tidsödande.
Det närmsta Tetris jag kommer nu för tiden är när jag packar mina matvarukassar. Jag är stenhård och blir stressad över matvaror som inte passar i "hålen" men helnöjd om en påse är full på "rätt sätt"(kom ihåg vart ni läste det först...)
Nästa sorts spelmani var ms-röj. Även detta smått vanebildande vill jag lova. När vi skaffade vår första dator var jag så glad över att det fanns ms-röj och det var frekvent brukat när tillfällen fanns. Ms-röj har jag inte hel kunnat applicera på vardagen även om det där att det dyker upp obehagliga överraskningar när man trott sig vara säker, känns igen!
Nu finns det ju tyysen och åter tyysen spel på nätet som säkert är mer än vanebildande och framför allt ekonomiskt katastrofala för folk så mina små "hangups" är väl inte att jämföra egentligen, MEN, att spränga juveler på gratisspelshemsida ÄR jobbigt att sluta med om man börjat...
En sån tur att jag har karaktär och en hel del annat för mig eller hur. Hahahahaha höhö Öh!
Kram och solong
fredag, april 9
En bra rubrik till
som kanske oxå den lockar oseriösa kommentatorer
Jag har inte jättemånga läsare. Det är ok. Ibland är det skönt att vara nästan inkognito hehe.
Det lustiga är att ett inlägg 2007 med rubriken "en bra rubrik" har lockat så himla många konstiga kommentarer från allehanda programmerade (för jag antar att det inte är människor som skickar alla inläggen, eller har jag fel) inläggsprogram ála dating, porr och afrodisiakaförsäljare. Fick ett senast i dag. Och nu kännde jag att jag ville radera den skit som dykt upp.
Bara genom att råka skriva dessa ord i min blogg kommer jag att locka till mig ytterligare oseriösa (öh, de är väldigt seriösa i sin oseriositet iofs) läsare och annonsörer.
Men skit i det, jag får la rensa då. Så då vet ni som faktiskt läser bloggen på riktigt att de inläggen jag tar bort är såna där skitinlägg som ingen blir glad av och inget annat. Och jag vill inte lägga in en massa hinder och sånt för det blir "krång´elt för iåndre".
Till sist vill jag säga ha en go helg och, så får vi se vad som lockar i bloggen denna gång...
Jag har inte jättemånga läsare. Det är ok. Ibland är det skönt att vara nästan inkognito hehe.
Det lustiga är att ett inlägg 2007 med rubriken "en bra rubrik" har lockat så himla många konstiga kommentarer från allehanda programmerade (för jag antar att det inte är människor som skickar alla inläggen, eller har jag fel) inläggsprogram ála dating, porr och afrodisiakaförsäljare. Fick ett senast i dag. Och nu kännde jag att jag ville radera den skit som dykt upp.
Bara genom att råka skriva dessa ord i min blogg kommer jag att locka till mig ytterligare oseriösa (öh, de är väldigt seriösa i sin oseriositet iofs) läsare och annonsörer.
Men skit i det, jag får la rensa då. Så då vet ni som faktiskt läser bloggen på riktigt att de inläggen jag tar bort är såna där skitinlägg som ingen blir glad av och inget annat. Och jag vill inte lägga in en massa hinder och sånt för det blir "krång´elt för iåndre".
Till sist vill jag säga ha en go helg och, så får vi se vad som lockar i bloggen denna gång...
torsdag, april 8
Nu är det ju vår igen i alla fall
och det var nästan precis ett år sedan som depptäcket drogs från mitt medvetande.
Skall jag fira? Nej, man får fortsätta att jobba för att inte hamna under den där jobbiga filten igen. Fylla tiden med nyttigheter. Det är egentligen inte svårt för det finns alltid saker att göra. Problemet är väl att inte börja om tjur-rusningen, utan att denna gång hålla huvudet lite högre och undvika alla fällor och den berömda väggen när den dyker upp liksom.
Har inte riktigt än kommit igång med det jag vill göra, men, jag försöker att stanna upp lite och se det jag gör istället. Det är väldigt lätt att bara ignorera det man gör och tycka man e värdelös för att "ingenting blir gjort". Att acceptera att även om det ibland är skittråkiga saker jag måste göra, så räknas de också, det är svårt.
Kanske skall jag börja räkna fler positivpoäng för alla tråkiga saker jag gör så att jag slipper göra så många... (det där kommer jag aldrig att kunna förklara utan att ha ett inlägg långt som Sverige, så bara fundera på vad det kan betyda hehe...)
I vilket fall som helst skall jag försöka att skriva lite kortare, men oftare, så tankarna i huvudet får lite omsättning. Man måste ju försöka med att börja om i alla fall. Och så länge det kommer en vår finns det hopp!
hej hopp galopp...
Skall jag fira? Nej, man får fortsätta att jobba för att inte hamna under den där jobbiga filten igen. Fylla tiden med nyttigheter. Det är egentligen inte svårt för det finns alltid saker att göra. Problemet är väl att inte börja om tjur-rusningen, utan att denna gång hålla huvudet lite högre och undvika alla fällor och den berömda väggen när den dyker upp liksom.
Har inte riktigt än kommit igång med det jag vill göra, men, jag försöker att stanna upp lite och se det jag gör istället. Det är väldigt lätt att bara ignorera det man gör och tycka man e värdelös för att "ingenting blir gjort". Att acceptera att även om det ibland är skittråkiga saker jag måste göra, så räknas de också, det är svårt.
Kanske skall jag börja räkna fler positivpoäng för alla tråkiga saker jag gör så att jag slipper göra så många... (det där kommer jag aldrig att kunna förklara utan att ha ett inlägg långt som Sverige, så bara fundera på vad det kan betyda hehe...)
I vilket fall som helst skall jag försöka att skriva lite kortare, men oftare, så tankarna i huvudet får lite omsättning. Man måste ju försöka med att börja om i alla fall. Och så länge det kommer en vår finns det hopp!
hej hopp galopp...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)