... så det liksom stannar i huvudet på mig...
Det blir den där effekten då datorn eller tvn liksom stannar upp för att för mycket information skall igenom en allt för smal kabel. Hackigt liksom...
Det blir precis som en mycket kär person för mig uttryckt det hela, "det är liksom en tombola i ditt huvud med information, så snurrar det ett tag och så kommer det ut något ur din mun och ibland stämmer det liksom"...
Det kan tyckas vara en taskig och slarvig jämförelse, men fan vad han har rätt.
Jag behöver mycket information för att förstå saker helt. Jag har, i gengäld, extremt svårt att sortera information jag skall förmedla. Jag vill och måste alltid kunna se helheten innan jag går till beslut och tycker att all information jag valt ut att ge är viktig för att förstå det jag vill ha sagt.
Och det, det holistiska synsättet, är för mig oerhört betydelsefullt rent världsligt. Jag vill se orsak och verkan, jag vill ha alla argument uträknade inför diskussion, alla känslor färdiganalyserade, innan jag uttalar mig eller bestämmer mig.
Tufft jobb, kan jag säga!
Det betyder nämligen att; folk har problem att lyssna på mig för de tycker att jag kommer med onödig information. Fastän för mig hör allt ihop och kan inte vara onödigt...
Dessutom händer det att jag blir avbruten och tvingas sammanfatta hela grejen till ett minimum för att folk skall bli nöjda.
Problemet blir då, ofta, att det då kommer (dumma?) frågor som jag hade sluppit om de bara hade orkat lyssna färdig på all information som jag hade tänkt att säga från början.
Det är då jag känner mig ifrågasatt på, intelligens, nytta, och kompetens, för känslan blir;
"Fan, jag kan inte förklara mig, oh hjälp hur tänkte jag här egentligen, nej jag fattar inte hur jag fick ihop detta, det kändes så logiskt från början men är ju helt kasst, någon annan hade kunnat göra detta bättre, fan hjäääälp!"
Om jag fått dra hela grejen till slut, hade jag kunnat sätta eventuella följdfrågor in i sitt sammanhang och sluppit att bli stressad och irriterad över att tvingas formulera om allt och försöka att ta ställning till vad som är "kärninformationen" i frågan utan att få helheten i den nya formuleringen prövad.
Å ena sidan blir jag hela tiden uppmuntrad (tack helt ärligt för det!!!) till att ta det lugnt, sedan blir jag, av andra, stressad till att snabbt få fram vad jag vill och då sätter tombolan igång att snurra i huvudet och bearbetar information, och snurrar till det och gör det till något som tar dubbelt så lång tid som det hade gjort om jag fått hållas (känns det som i alla fall).
När folk börjar kommentera i det läget blir jag ledsen och arg och tar åt mig personligt, så var den negativa spiralen igång.
Jag har sagt det förr, jag har svårt att tänka samtidigt som jag talar, kul eller hur hehe? Men det är inte roligt att bli stämplad som virrhjärna för att man hackar eller tjatmoster för man håller utläggningar. Jag jobbar väldigt mycket med det det gör jag.
Vissa personer kan jag ta kommentarer ifrån måste jag säga oxå, från dem som faktiskt bryr sig. Jag har börjat att ta mindre åt mig nu av andras kommentarer också, vilket är bra, och snart kanske jag tom kan börja ge spydiga kommentarer tillbaka utan att tappa tråden. Jag jobbar på't. De kommer än så länge alltid efteråt och gör det svårt att sova.
Men om jag nu skulle ta och hålla upp ett slag och se vad som är kärnan i detta inlägg. Hm.
Det måste ju vara det att visa respekt för att folks tid är dyrbar, och att lära sig att sortera information man fått, både före och efter man har fått den och sedan ta ställning till vad man behöver. Det kan faktiskt vara bättre med lite för mycket än för lite ibland.
Iellar kruånglade jaug tillat nui?
Nu trillade den bollen ut . . .
Ciao så länge!
Ps SPA åt alla ropen skalla!!! Ds
fredag, december 11
torsdag, december 3
Två stolar
Varav den ena har ett kortare ben!
Jag är lite 'kymmrad.
Jag anser att det skall gå att vara en bra arbetsgivare genom att:
som lägsta mål; hålla sig till kollektivavtalen, i mån av ekonomisk möjlighet; även sätta bättre löner, anställnings villkoren måste vara justa och förhandlingsbara när situationer uppstår, och att man som arbetsgivare skall se den anställdas situation som det primära i företaget.
Givetvis utan att för den sakens skull låta förening/företag gå med förlust.
Jag anser att facket är en tillgång för företag och löntagare. Framför allt tror jag inte på den nyliberala inställningen att fackets avtal "bara är riktlinjer" för hur vi skall sätta avtal etc.
Jag räknar mig själv som primärt arbetstagare mer än som arbetsgivare och jag skulle aldrig se att bonussystem med höga insäljningssummor för att sätta igång bonusräkning, som det bästa incitamentet (jag har börjat att hata det djävla ordet) för ett bra arbete, för jag blir stressad av det och är jag stressad, gör jag ett sämre jobb, och, jag tror att det är fler än jag som känner så.
Nu sitter jag som kassör och har koll på hur mycket vi kan ge till en anställd producent. En i styrelsen som är väldigt drivande (och påstridig) har inte alls samma uppfattning som mig om ovanstående frågor. Han kan prata för sig.
Jag tar lite längre tid att förklara hur jag menar, jag är lite mer känslomässig, jag blir stressad av hans sätt att hela tiden vilja få mig att komma till saken så jag går tillslut med på ett förslag på lön som jag egentligen inte riktigt håller med om, med förhoppningen om att hon som skall ta lönen, skall säga nej så att vi skall förhandla. Taskmörte mig!!!
Vi är nog egentligen lite för få i styrelsen. Bara fyra. Bra på ett sätt, men, om jag fler gånger inte känner att mina åsikter ens övervägs och är med i någon form av jämkning (och det beror mest på att jag inte kan övertyga och tala för mig), så måste jag ta det och göra något åt det!
Jag tycker inte om att sitta på två stolar när den ena stolen inte ens går att få jämvikt på, för att saker (som ett kortare ben = olika åsikter) har ignorerats.
Fan, att jag skall vara så osäker fortfarande. Tur bara att detta händer nu och inte för ett år sedan...
Så jag får la kavla upp ärmarna och ta fram en planka och en såg. Jag får helt enkelt såga till en liten kil och plutta in sådet blir stabilt. Det är ju ingen mening med att börja såga i stolarna för då blir det helt skevt och snart finns inga ben kvar alls...
I allra värsta fall får jag la hoppa av den ena stolen, den skeva, och bli en stabil, men förmodligen jobbig förkämpe för de anställdas rättigheter hehe!
Nåväl, alla liknelser med verkligheten i detta fall, är högst avsiktliga och skall tas som ett litet anonymt inlägg i en känslig fråga.
Kramen!!!
,arbetsgivare
Jag är lite 'kymmrad.
Jag anser att det skall gå att vara en bra arbetsgivare genom att:
som lägsta mål; hålla sig till kollektivavtalen, i mån av ekonomisk möjlighet; även sätta bättre löner, anställnings villkoren måste vara justa och förhandlingsbara när situationer uppstår, och att man som arbetsgivare skall se den anställdas situation som det primära i företaget.
Givetvis utan att för den sakens skull låta förening/företag gå med förlust.
Jag anser att facket är en tillgång för företag och löntagare. Framför allt tror jag inte på den nyliberala inställningen att fackets avtal "bara är riktlinjer" för hur vi skall sätta avtal etc.
Jag räknar mig själv som primärt arbetstagare mer än som arbetsgivare och jag skulle aldrig se att bonussystem med höga insäljningssummor för att sätta igång bonusräkning, som det bästa incitamentet (jag har börjat att hata det djävla ordet) för ett bra arbete, för jag blir stressad av det och är jag stressad, gör jag ett sämre jobb, och, jag tror att det är fler än jag som känner så.
Nu sitter jag som kassör och har koll på hur mycket vi kan ge till en anställd producent. En i styrelsen som är väldigt drivande (och påstridig) har inte alls samma uppfattning som mig om ovanstående frågor. Han kan prata för sig.
Jag tar lite längre tid att förklara hur jag menar, jag är lite mer känslomässig, jag blir stressad av hans sätt att hela tiden vilja få mig att komma till saken så jag går tillslut med på ett förslag på lön som jag egentligen inte riktigt håller med om, med förhoppningen om att hon som skall ta lönen, skall säga nej så att vi skall förhandla. Taskmörte mig!!!
Vi är nog egentligen lite för få i styrelsen. Bara fyra. Bra på ett sätt, men, om jag fler gånger inte känner att mina åsikter ens övervägs och är med i någon form av jämkning (och det beror mest på att jag inte kan övertyga och tala för mig), så måste jag ta det och göra något åt det!
Jag tycker inte om att sitta på två stolar när den ena stolen inte ens går att få jämvikt på, för att saker (som ett kortare ben = olika åsikter) har ignorerats.
Fan, att jag skall vara så osäker fortfarande. Tur bara att detta händer nu och inte för ett år sedan...
Så jag får la kavla upp ärmarna och ta fram en planka och en såg. Jag får helt enkelt såga till en liten kil och plutta in sådet blir stabilt. Det är ju ingen mening med att börja såga i stolarna för då blir det helt skevt och snart finns inga ben kvar alls...
I allra värsta fall får jag la hoppa av den ena stolen, den skeva, och bli en stabil, men förmodligen jobbig förkämpe för de anställdas rättigheter hehe!
Nåväl, alla liknelser med verkligheten i detta fall, är högst avsiktliga och skall tas som ett litet anonymt inlägg i en känslig fråga.
Kramen!!!
,arbetsgivare
torsdag, november 26
En aning seg
men inte lika god som kola!
Allt verkar gå i slowmotion här hemma. Datorn, jag och allt annat. Vad kan man skylla på? Värdret? Mörkret? Vitaminbrist?
Nej jag vet inte längre vad som är på och orkar inte bry mig heller, befinner mig i limboland där varje sekund verkar i en evighet och hela veckor bara försvinner.
Ekonomin har jag koll på, ganska koll på vad jag inte har koll på kanske man skall säga egentligen, men det är segt och går inte fort nog att lära mig ta kontroll.
Mitt eget liv har jag hyfsad koll på, jag har koll på att jag inte har koll kan jag säga här med. Det finns några komponenter som just nu inte riktigt är kompatibla med varandra och det gör att mycket saker segar. Enkla saker blir supersvåra etc.
Samtidigt så är vi ju helt plötsligt bara ett par dagar från 1a advent. Hjälp! Jag skall försöka att börja med min lilla jullista men det är lite segt att komma igång bara.
Nästa helg, åh, vad det är långt till nästa helg när jag skall på SPA oooohhh! Det skall bli så gutt! Hoppas få massage som löser upp min tuggummihårda rygg, samt få lite avkoppling tillsammans med den komponent jag turligen klickar med bäst!
Men just nu eeeee det bara seeeeegt...
Allt verkar gå i slowmotion här hemma. Datorn, jag och allt annat. Vad kan man skylla på? Värdret? Mörkret? Vitaminbrist?
Nej jag vet inte längre vad som är på och orkar inte bry mig heller, befinner mig i limboland där varje sekund verkar i en evighet och hela veckor bara försvinner.
Ekonomin har jag koll på, ganska koll på vad jag inte har koll på kanske man skall säga egentligen, men det är segt och går inte fort nog att lära mig ta kontroll.
Mitt eget liv har jag hyfsad koll på, jag har koll på att jag inte har koll kan jag säga här med. Det finns några komponenter som just nu inte riktigt är kompatibla med varandra och det gör att mycket saker segar. Enkla saker blir supersvåra etc.
Samtidigt så är vi ju helt plötsligt bara ett par dagar från 1a advent. Hjälp! Jag skall försöka att börja med min lilla jullista men det är lite segt att komma igång bara.
Nästa helg, åh, vad det är långt till nästa helg när jag skall på SPA oooohhh! Det skall bli så gutt! Hoppas få massage som löser upp min tuggummihårda rygg, samt få lite avkoppling tillsammans med den komponent jag turligen klickar med bäst!
Men just nu eeeee det bara seeeeegt...
tisdag, oktober 20
Ju mer man lär sig
desto mindre vet man att man vet!
Det är ju ett väl känt faktum, det som står ovan.
Just nu är det bokföring och ekonomi som får mig att vilja dra ett tungt och varmt täcke över mig.
Jag har lärt mig vanlig bokföring, manuell i bok, enkelt upplagd, dubbel bokföring som jag tror det kallas, med debet och kredit. In på ett konto ut på ett annat och tvärt om. Hur lätt som helst faktiskt. Att sammanställa och dona krånglar endast lite och är lätt övergripbart då jag har alla siffror framför mig i en bok där jag ser vad som är debet och kredit och plus och minus. Alla kolumner för sig och bara konton som jag själv lagt upp i den ordning och omfattning jag tyckt vara adekvat för vår förening.
Jag investerade i ett ekonomiprogram. Ett jättebra ekonomiprogram. Och de säger till mig att det är lika lätt som att bokföra för hand. Till och med lättare för du slipper ju räkna allt själv. Jovisst! Det är jätteenkelt att föra in, man kan få en hel hoper rapporter och sammanställningar som är grymt bra att ha och det är precis vad jag vill ha för att förenkla och göra ekonomin mer proffsig.
Problemet är att jag har insett att jag inte vet exakt vad jag sysslar med längre. Jag har ingen aning om vad för slags konto jag skall använda, för nu heter alla konton något speciellt och lägger sig på ens speciell plats beroende på vad för resultat du vill ha på rapporterna.
Det finns olika sorters resultatkonto, skuldkonto, intäktskonto, utgiftskonto, skattekonto, balanskonto, -- kontokonto bla bla.
Det är inte bara plus och minus längre. Lägger jag en grej i ett felaktigt konto blir hela balansräkningen galen.
För att föra in de pengar föreningen har i systemet, måste jag till att börja med, hitta på (eftersom jag inte har koll på alla våra skulder och utgifter från början) ett motkonto, som jag nu i efterhand måste reglera utifrån alla våra inkomster och utgifter.
Vad fan är ett motkonto? Jo det är ett konto som gör att balansen går ihop, debet och kredit blir 0 typ. Och om du inte har motkonto ser det ut som att vi får för mycket inkomster och då räknas det som att föreningen går med onödigt mycket vinst för vi inte har tillräckligt med utgifter... Förklara det för mig om ni kan!
Hittills har jag tydligen blandat ihop balans och resultat dessutom och jag har faktiskt inte riktigt fattat vad som är viktigast i det hela balansen eller resultatet. Jag har visserligen fattat att o m det inte finns balans, blir resultatet missvisande, av någon anledning.
Men vad skall jag använda för konto typer då? "Ja men du tar baskontoplanen och gör dina egna konton det är ju jätteenkelt". Men vad fan, om man inte vet vad grejerna skall ligga i för kontotyp så spelar det ju ingen roll. Jag hade ju tex lagt arbetsgivaravgifter i fel konto. Skatten i fel konto och räntor i fel konto. Ingen kan förklara heller så jag begriper vad som är skillnad på de olika kontona när jag frågar.
Alltså jag satt en hel eftermiddag hos de som sålde mig systemet och jag lärde mig mycket, men fan inte allt jag behöver och det kostar skjortan. Känner mig lite blåst, för hade jag köpt ett annat system hade jag kunnat få en hel kurs via vuxenskolan för bara lite mer pengar och då hade jag fått en grundkurs i bokföring inklusive liksom...
Så det känns således en aning hopplöst att, helt plötsligt vet jag inte hur mycket pengar vi, faktiskt, har fastän jag vet hur mycket pengar vi har på banken.
Av jobbet jag hittills lagt nerpå bokföringen i år har det visat sig att; vissa saker har jag bokfört på fel sorts konto, och även om jag i de flesta av fallen vet hur jag korrigerar och byter konto, så är det vissa saker som jag inte riktigt greppar. När jag försökte att ändra en grej, så blev föreningen helt plötsligt väldigt mycket rikare för att jag glömde dra en summa på ett annat konto och då måste jag göra ännu en korrigering som blir lite svårare och så har vi ett härke av grejer som det känns som att de inte går att lösa. Det ser dessutom väldigt "kreativt" ut på pappren som kommer ut och som skall läsas av vår revisor och som skall användas till deklarationen(som ju skulle bli lättare oxå att göra med detta systemet)
Innan hade jag strukit ett streck och börjat från början skrivit en fotnot och bifogat ett papper eller bara skrivit vid sidan vad som blev fel. När saker går automatiskt har jag ingen koll längre, jag vet till slut inte vad som händer och allt blir svart... Hjälp!!!!
Just nu har jag faktiskt ingen lösning på hur jag skall lära mig "på riktig" utan att det skall kosta fantasisummor, och mår skit för detta.
En sån tur att jag mår bättre än förut så att jag... klarar detta... bläää!
bye!
Det är ju ett väl känt faktum, det som står ovan.
Just nu är det bokföring och ekonomi som får mig att vilja dra ett tungt och varmt täcke över mig.
Jag har lärt mig vanlig bokföring, manuell i bok, enkelt upplagd, dubbel bokföring som jag tror det kallas, med debet och kredit. In på ett konto ut på ett annat och tvärt om. Hur lätt som helst faktiskt. Att sammanställa och dona krånglar endast lite och är lätt övergripbart då jag har alla siffror framför mig i en bok där jag ser vad som är debet och kredit och plus och minus. Alla kolumner för sig och bara konton som jag själv lagt upp i den ordning och omfattning jag tyckt vara adekvat för vår förening.
Jag investerade i ett ekonomiprogram. Ett jättebra ekonomiprogram. Och de säger till mig att det är lika lätt som att bokföra för hand. Till och med lättare för du slipper ju räkna allt själv. Jovisst! Det är jätteenkelt att föra in, man kan få en hel hoper rapporter och sammanställningar som är grymt bra att ha och det är precis vad jag vill ha för att förenkla och göra ekonomin mer proffsig.
Problemet är att jag har insett att jag inte vet exakt vad jag sysslar med längre. Jag har ingen aning om vad för slags konto jag skall använda, för nu heter alla konton något speciellt och lägger sig på ens speciell plats beroende på vad för resultat du vill ha på rapporterna.
Det finns olika sorters resultatkonto, skuldkonto, intäktskonto, utgiftskonto, skattekonto, balanskonto, -- kontokonto bla bla.
Det är inte bara plus och minus längre. Lägger jag en grej i ett felaktigt konto blir hela balansräkningen galen.
För att föra in de pengar föreningen har i systemet, måste jag till att börja med, hitta på (eftersom jag inte har koll på alla våra skulder och utgifter från början) ett motkonto, som jag nu i efterhand måste reglera utifrån alla våra inkomster och utgifter.
Vad fan är ett motkonto? Jo det är ett konto som gör att balansen går ihop, debet och kredit blir 0 typ. Och om du inte har motkonto ser det ut som att vi får för mycket inkomster och då räknas det som att föreningen går med onödigt mycket vinst för vi inte har tillräckligt med utgifter... Förklara det för mig om ni kan!
Hittills har jag tydligen blandat ihop balans och resultat dessutom och jag har faktiskt inte riktigt fattat vad som är viktigast i det hela balansen eller resultatet. Jag har visserligen fattat att o m det inte finns balans, blir resultatet missvisande, av någon anledning.
Men vad skall jag använda för konto typer då? "Ja men du tar baskontoplanen och gör dina egna konton det är ju jätteenkelt". Men vad fan, om man inte vet vad grejerna skall ligga i för kontotyp så spelar det ju ingen roll. Jag hade ju tex lagt arbetsgivaravgifter i fel konto. Skatten i fel konto och räntor i fel konto. Ingen kan förklara heller så jag begriper vad som är skillnad på de olika kontona när jag frågar.
Alltså jag satt en hel eftermiddag hos de som sålde mig systemet och jag lärde mig mycket, men fan inte allt jag behöver och det kostar skjortan. Känner mig lite blåst, för hade jag köpt ett annat system hade jag kunnat få en hel kurs via vuxenskolan för bara lite mer pengar och då hade jag fått en grundkurs i bokföring inklusive liksom...
Så det känns således en aning hopplöst att, helt plötsligt vet jag inte hur mycket pengar vi, faktiskt, har fastän jag vet hur mycket pengar vi har på banken.
Av jobbet jag hittills lagt nerpå bokföringen i år har det visat sig att; vissa saker har jag bokfört på fel sorts konto, och även om jag i de flesta av fallen vet hur jag korrigerar och byter konto, så är det vissa saker som jag inte riktigt greppar. När jag försökte att ändra en grej, så blev föreningen helt plötsligt väldigt mycket rikare för att jag glömde dra en summa på ett annat konto och då måste jag göra ännu en korrigering som blir lite svårare och så har vi ett härke av grejer som det känns som att de inte går att lösa. Det ser dessutom väldigt "kreativt" ut på pappren som kommer ut och som skall läsas av vår revisor och som skall användas till deklarationen(som ju skulle bli lättare oxå att göra med detta systemet)
Innan hade jag strukit ett streck och börjat från början skrivit en fotnot och bifogat ett papper eller bara skrivit vid sidan vad som blev fel. När saker går automatiskt har jag ingen koll längre, jag vet till slut inte vad som händer och allt blir svart... Hjälp!!!!
Just nu har jag faktiskt ingen lösning på hur jag skall lära mig "på riktig" utan att det skall kosta fantasisummor, och mår skit för detta.
En sån tur att jag mår bättre än förut så att jag... klarar detta... bläää!
bye!
måndag, oktober 12
Jag hatar fortfarande regeringen!
fortfarande lika varmt och innerligt...
Jag kan inte säga något, bara visa. Läs och begrunda:
Debattartikel i Aftonbladet
Fy fan för den djävla regeringen och deras så kallade arbetarvänliga politik. Man skall inte vara elak, men jag önskar verkligen att de fick smaka sin egen medicin så in i helvete!
Inte för att de "därför skulle fatta vad de gör", för det gör de redan, var så säkra, utan b a r a för att de skulle få må d å l i g t ett tag, för det tycker jag faktiskt att de är värda.
För att ge dem en liten sporre att sluta vara sjuk (som ju är så viktigt i deras politik eller hur), så kan de ju få sluta må dåligt om/när de ändrar politik.
Elakt va? Inte särskilt inovativt, kreativt, eller politiskt korrekt heller. Men det skiter jag i.
/arga Sarisen!!!
Jag kan inte säga något, bara visa. Läs och begrunda:
Debattartikel i Aftonbladet
Fy fan för den djävla regeringen och deras så kallade arbetarvänliga politik. Man skall inte vara elak, men jag önskar verkligen att de fick smaka sin egen medicin så in i helvete!
Inte för att de "därför skulle fatta vad de gör", för det gör de redan, var så säkra, utan b a r a för att de skulle få må d å l i g t ett tag, för det tycker jag faktiskt att de är värda.
För att ge dem en liten sporre att sluta vara sjuk (som ju är så viktigt i deras politik eller hur), så kan de ju få sluta må dåligt om/när de ändrar politik.
Elakt va? Inte särskilt inovativt, kreativt, eller politiskt korrekt heller. Men det skiter jag i.
/arga Sarisen!!!
onsdag, oktober 7
En hyllning till klagandet
Kanske mår jag för bra? Ha ha!
Det finns alltid något att klaga på om man är lagd åt det hållet. Jag är det! Det är bara att erkänna.
Grejen med klag för mig är egentligen inte klaget i sig. För mig funkar klaget mer som en ventil som hindrar från total mental kollaps. Det känns jobbigt att hela tiden gå omkring och "Tänka positivt" att hela tiden tänka på att "jag skall inte klaga, för jag har det bra".
Nu för tiden när allt måste ses från den positiva sidan, glömmer/förtränger vi allt som är dåligt.
Vi är egotrippade i vår värld, och det måste vi få vara, men, det jag vill, och skulle vilja slå ett extra slag för, är att man inte bara jämför och tänker att - folk har det sämre än jag och där för slutar jag klaga, utan jag vill att folks skall se sig om och faktiskt börja klaga på riktigt på saker som betyder något för dem.
Tänk lite på detta; om alla som har det relativt bra lät bli att protestera mor diverse orättvisor, så skulle det inte bli några protester mot skevheter alls.
"Jamen jag klagar inte, jag har det ju bra! Jag är tacksam och nöjer mig för det känns trevligast, och jag tycker det är sååå jobbigt med folk som klagar hela tiden. Kan folk inte bara vara mer tacksamma och uppskatta allt vi har,det finns ju så många som har det sämre. Folk, speciellt svenskar, är så himla bortskämda, vi, jag menar de, vill bara ha och ha hela tiden".
Självklart kan det i vissa fall vara provocerande när vissa människor kommer igång och klagar som i tex fallen som ovan, där det klagas på klagande människor, eller när vissa Hollywood-fruar klagar på Svenska kvinnor och män etc. Eller när människor som röstat borgerligt bara för att de ville ha bort Göran Persson, klagar på att regeringens politik ju inte alls är bra med alla nedskärningar i A-kassa etc.
Genom klagandet blir ju vissa företeelser synliggjorda, och man kan börja bearbeta dem beroende på hur stort man tycker att problemet är. Att ha lite i-landsproblem, hjälper oss att se och få perspektiv på u-landsproblemet om vi verkligen tar till oss jämförelsen och reagerar på den istället för att resignera inför den.
En sak jag kan bli galen på tex, är när det klagas på är avundsjuka. Den Svenska Avundsjukan.
Hade inte den funnits hade vi inte haft 8 timmars arbetsdag, semester, något bättre jämställdhet mellan kön och klasser än för 100 år sedan, skola för alla, mat i skolan, hyfsat billig sjukvård, demokrati mm. mm. . . .
För mig är avundsjuka en sporre! "MEN VARFÖR HAR HON ETT SÅNT FINT HUS? JAG VILL OCKSÅ HA, JAG BÖRJAR GENAST KOLLA HUR JAG SKALL GÖRA!
Missunsamhet har jag däremot ingenting till övers för.
Att säga "livet är inte rättvist", när människor klagar över orättvisor när de själva sitter på vinstlotten som de ibland är födda till att ha, är missunsamhet enligt mig.
Det andas floskler som; " Du är bara avundsjuk för att jag har detta som inte du har. Somliga har andra inte, och det måste vara så, för tänk vad tråkigt om alla var likadana.
Jag är värd detta och du har förmodligen inte ansträngt dig tillräckligt, och det, är inte mitt problem.".
Att samma argumentation fortsätts med ytterligare äckel argument; "Det måste finnas något att sträva efter, man måste vara hungrig för att motiveras att kämpa, om allt är serverat händer inget...", gör ju att det hela blir en motsägelse som heter duga.
Tänk!
Avundsjuka är en bättre sporre än hunger skulle jag vilja säga, men den funkar nog bara i vår fina rika värld.
Hungern eller avundsjukan hjälper fan inte människorna i tredje världen att komma komma någon djävla stans alls...
Så, för att runda av, skulle jag vilja säga att klag måste få finnas. Man kan inte alltid heller komma med kreativa lösningar till problemet man klagar på, man måste få klaga ändå. Jag måste få klaga på att jag tycker folk är fördjävla positiva till allt nuförtiden, utan att behöva förklara exakt hur vi skall få folk att vara mer missnöjda.
Jag har iofs min lösning färdig och kan väl dela med mig dåra, för det skall man ju göra, dessutom ingår det ju i sammanfattningen av ämnet:
Våga stå för att du klagar. Våga se hur patetiska dina klagomål blir ibland, och klaga på att det faktiskt finns folk som har det värre än vad du har! Ibland kan klaget tillslut ge energi åt att göra något åt saken!
Avslutningsvis vill jag också tillägga:
För att detta skall kunna efterlevas, måste du förmodligen, i det stora hela, må bra, för annars tar klaget all energi.
Så börja med att säga, om du mår dåligt, jag är inte värd att må dåligt, jag behöver hjälp att må bra. Hjälp mig!
Skit i om alla säger att "dåligt, det mår alla ibland och det finns värre". Klaga tills du får hjälp! och sedan när du mår bra, klaga vidare på saker du bryr dig om...
Hm, detta försök till cirkelresonemang blev inte riktig helt ihopsnörat men, jag ger inte upp. Jag mår bra. Ja det gör jag. Och jag tänker ta det till vara denna gång, för jag vet fanimig hur man kan må dåligt på riktigt också! Klagar det gör jag just nu på att det fan skulle ta en heltid att uppdatera bloggen så ofta som jag vill...
Kramen karamell!
Det finns alltid något att klaga på om man är lagd åt det hållet. Jag är det! Det är bara att erkänna.
Grejen med klag för mig är egentligen inte klaget i sig. För mig funkar klaget mer som en ventil som hindrar från total mental kollaps. Det känns jobbigt att hela tiden gå omkring och "Tänka positivt" att hela tiden tänka på att "jag skall inte klaga, för jag har det bra".
Nu för tiden när allt måste ses från den positiva sidan, glömmer/förtränger vi allt som är dåligt.
Vi är egotrippade i vår värld, och det måste vi få vara, men, det jag vill, och skulle vilja slå ett extra slag för, är att man inte bara jämför och tänker att - folk har det sämre än jag och där för slutar jag klaga, utan jag vill att folks skall se sig om och faktiskt börja klaga på riktigt på saker som betyder något för dem.
Tänk lite på detta; om alla som har det relativt bra lät bli att protestera mor diverse orättvisor, så skulle det inte bli några protester mot skevheter alls.
"Jamen jag klagar inte, jag har det ju bra! Jag är tacksam och nöjer mig för det känns trevligast, och jag tycker det är sååå jobbigt med folk som klagar hela tiden. Kan folk inte bara vara mer tacksamma och uppskatta allt vi har,det finns ju så många som har det sämre. Folk, speciellt svenskar, är så himla bortskämda, vi, jag menar de, vill bara ha och ha hela tiden".
Självklart kan det i vissa fall vara provocerande när vissa människor kommer igång och klagar som i tex fallen som ovan, där det klagas på klagande människor, eller när vissa Hollywood-fruar klagar på Svenska kvinnor och män etc. Eller när människor som röstat borgerligt bara för att de ville ha bort Göran Persson, klagar på att regeringens politik ju inte alls är bra med alla nedskärningar i A-kassa etc.
Genom klagandet blir ju vissa företeelser synliggjorda, och man kan börja bearbeta dem beroende på hur stort man tycker att problemet är. Att ha lite i-landsproblem, hjälper oss att se och få perspektiv på u-landsproblemet om vi verkligen tar till oss jämförelsen och reagerar på den istället för att resignera inför den.
En sak jag kan bli galen på tex, är när det klagas på är avundsjuka. Den Svenska Avundsjukan.
Hade inte den funnits hade vi inte haft 8 timmars arbetsdag, semester, något bättre jämställdhet mellan kön och klasser än för 100 år sedan, skola för alla, mat i skolan, hyfsat billig sjukvård, demokrati mm. mm. . . .
För mig är avundsjuka en sporre! "MEN VARFÖR HAR HON ETT SÅNT FINT HUS? JAG VILL OCKSÅ HA, JAG BÖRJAR GENAST KOLLA HUR JAG SKALL GÖRA!
Missunsamhet har jag däremot ingenting till övers för.
Att säga "livet är inte rättvist", när människor klagar över orättvisor när de själva sitter på vinstlotten som de ibland är födda till att ha, är missunsamhet enligt mig.
Det andas floskler som; " Du är bara avundsjuk för att jag har detta som inte du har. Somliga har andra inte, och det måste vara så, för tänk vad tråkigt om alla var likadana.
Jag är värd detta och du har förmodligen inte ansträngt dig tillräckligt, och det, är inte mitt problem.".
Att samma argumentation fortsätts med ytterligare äckel argument; "Det måste finnas något att sträva efter, man måste vara hungrig för att motiveras att kämpa, om allt är serverat händer inget...", gör ju att det hela blir en motsägelse som heter duga.
Tänk!
Avundsjuka är en bättre sporre än hunger skulle jag vilja säga, men den funkar nog bara i vår fina rika värld.
Hungern eller avundsjukan hjälper fan inte människorna i tredje världen att komma komma någon djävla stans alls...
Så, för att runda av, skulle jag vilja säga att klag måste få finnas. Man kan inte alltid heller komma med kreativa lösningar till problemet man klagar på, man måste få klaga ändå. Jag måste få klaga på att jag tycker folk är fördjävla positiva till allt nuförtiden, utan att behöva förklara exakt hur vi skall få folk att vara mer missnöjda.
Jag har iofs min lösning färdig och kan väl dela med mig dåra, för det skall man ju göra, dessutom ingår det ju i sammanfattningen av ämnet:
Våga stå för att du klagar. Våga se hur patetiska dina klagomål blir ibland, och klaga på att det faktiskt finns folk som har det värre än vad du har! Ibland kan klaget tillslut ge energi åt att göra något åt saken!
Avslutningsvis vill jag också tillägga:
För att detta skall kunna efterlevas, måste du förmodligen, i det stora hela, må bra, för annars tar klaget all energi.
Så börja med att säga, om du mår dåligt, jag är inte värd att må dåligt, jag behöver hjälp att må bra. Hjälp mig!
Skit i om alla säger att "dåligt, det mår alla ibland och det finns värre". Klaga tills du får hjälp! och sedan när du mår bra, klaga vidare på saker du bryr dig om...
Hm, detta försök till cirkelresonemang blev inte riktig helt ihopsnörat men, jag ger inte upp. Jag mår bra. Ja det gör jag. Och jag tänker ta det till vara denna gång, för jag vet fanimig hur man kan må dåligt på riktigt också! Klagar det gör jag just nu på att det fan skulle ta en heltid att uppdatera bloggen så ofta som jag vill...
Kramen karamell!
tisdag, september 15
Ilska och ledsamhet
över en bekräftad fördom.
För ett par dagar sedan, kom ifrån föräldraföreningen i mina söners skola ett upprop. Politikerna i vår kommun (borgerliga Kungälvs kommun så vet ni det!!!) hade på lut att, helt i ekonomins namn, flytta över de blivande sexorna nästa år till högstadieskolan och göra om den till en 6-9 skola! En utredning om huruvida det är en lämplig miljö, om hur de löser lärarfrågan, hur alla nya 6or skulle få plats (ja de tar mer plats än högstadieelever), hade inte gjorts alls utan skulle göras efteråt!
Det sjukaste av allt var hur då två politiker betedde sig på mötet!
Det hela adresserade de som en lokalfråga(alltså lokal som i rum och platser och vid ett tillfälle raljerade de om att man borde ta in Ernst för att få ordning på skollokalernas slitenhet).
Kungälvs kommun har för många lokaler på fel ställe och för många elever på fel ställe och för mycket personal någon annan stans... De måste få långsiktigt perspektiv på ekonomin säger de, när de drar ner på skolan... De kunde inte förklara långsiktigheten i att knö in en hel hoper 6or i en av Sveriges största högstadieskola, en för liten skola (med för mycket lokaler?),med otrygghet som följd.
De började med att säga att de beslutat dagen innan (läs söndag) att inte gå vidare med tjänstemanna förslaget, som ju så här kan ses som lite olyckligt formulerat, tillät de sig att säga, utan att de dragit tillbaka det för tillfället. Så vi skulle då kunna andas ut fram till 2011(puh???).
Huruvida de tänker göra en ordentlig utredning innan de går vidare med det hela,känns inte som att de svarade på, för de slingrade sig och sa att det får rektorerna komma med förslag på om hur just det skall göras, för slå ihop skolorna på något sätt skall göras, oavsätt, för det måste kommunen göra, för att spara pengar.
När det påpekades från många håll att man måste tänka på om det är lämpligt för eleverna först och främst, svarar de; att givetvis är det viktigt att det blir bra, vi vill ju också barnens bästa, men det är ju i grund och botten tillslut ändå en ekonomisk fråga. . . Ja var så de sa!
(Långsiktighet som fan, bilar brinner, otrygga barn, större klasser... Jag drar på rejält eller!!! )
När då en av föräldrarna så vaket frågade: Hur kan ni anta ett sådant här förslag och vara överens om dess förträfflighet och sedan, när folk påpekar hur orimligt förslaget är, bara säga oj, vi tar tillbaka förslaget? Varför tänker ni då inte efter före?
Så svarar de:
Vi var ju allihopa på mötet, ifrån bägge blocken, och i stort sätt överens om att det var en jätte bra idé. Det är ju väldigt lätt när det är jobbiga frågor att ta beslut om, att när det dyker upp ett förslag som ser ut att lösa frågan på ett enkelt sätt- så väljer man det (!!!).
Ja, ordföranden, eller vafan han nu är, uttryckte tom hur en känsla av "frälsning" hade infunnit sig när de alla hade tittat på tjänsteutlåtandet och tyckte att det var hur bra som helst; Och den andra politikern fyllde i: att vi pratade jättemycket om detta för det är ju en stor fråga och vi förstod givetvis att konsekvenserna kanske inte var helt positiva men det är inte konstigt att vi tar sådana här beslut där/när ekonomin blir så mycket bättre.
Ja, det var vad jag hörde! Jag är ledsen att jag inte hade en bandspelare...
Där fick jag min tes om att de vet vad för konsekvenser besluten får men skiter i dem. Jag menar det! Jag blir så arg!
Herr ordförande lät dessutom påskina att han varit med och sagt att de skulle lägga ned förslaget, men han var enligt andra den enda som röstade emot att lägga ned det!
Grrr!!!
Jag är så himla tacksam över att föräldraföreningen fick upp ögonen på oss för den här frågan.
Tänk om ingen sagt något!!! Då hade den nya "frälsningen" för Kungälvs kommun givit mitt och flera andras barn ont i magen för att de inte haft någon aning om: Hur deras sista år i mellanstadiet skulle se ut, inte vetat i fall deras fröken skulle komma med, och hur skulle i annat fall då "betyg" kunna sättas av en främmande fröken, fler elever skulle känna sig rädda och gå till skolan med ångestför att de inte känner sig delaktiga i den stooora skolan...
Man skall veta, att de allra flesta eleverna är mycket engagerade i sin skolmiljö och de oroar sig när de inget vet och framför allt när de inte förstår varför saker o ting bestäms!
Jag citerar en vän på facebook "Politiken är konsten att leta efter problem, hitta dem överallt, ställa fel diagnos och använda fel botemedel..."
Inget kunde mer stämma på detta ämne. Skolpolitik, "en lokal" fråga... Fy fan!
För ett par dagar sedan, kom ifrån föräldraföreningen i mina söners skola ett upprop. Politikerna i vår kommun (borgerliga Kungälvs kommun så vet ni det!!!) hade på lut att, helt i ekonomins namn, flytta över de blivande sexorna nästa år till högstadieskolan och göra om den till en 6-9 skola! En utredning om huruvida det är en lämplig miljö, om hur de löser lärarfrågan, hur alla nya 6or skulle få plats (ja de tar mer plats än högstadieelever), hade inte gjorts alls utan skulle göras efteråt!
Det sjukaste av allt var hur då två politiker betedde sig på mötet!
Det hela adresserade de som en lokalfråga(alltså lokal som i rum och platser och vid ett tillfälle raljerade de om att man borde ta in Ernst för att få ordning på skollokalernas slitenhet).
Kungälvs kommun har för många lokaler på fel ställe och för många elever på fel ställe och för mycket personal någon annan stans... De måste få långsiktigt perspektiv på ekonomin säger de, när de drar ner på skolan... De kunde inte förklara långsiktigheten i att knö in en hel hoper 6or i en av Sveriges största högstadieskola, en för liten skola (med för mycket lokaler?),med otrygghet som följd.
De började med att säga att de beslutat dagen innan (läs söndag) att inte gå vidare med tjänstemanna förslaget, som ju så här kan ses som lite olyckligt formulerat, tillät de sig att säga, utan att de dragit tillbaka det för tillfället. Så vi skulle då kunna andas ut fram till 2011(puh???).
Huruvida de tänker göra en ordentlig utredning innan de går vidare med det hela,känns inte som att de svarade på, för de slingrade sig och sa att det får rektorerna komma med förslag på om hur just det skall göras, för slå ihop skolorna på något sätt skall göras, oavsätt, för det måste kommunen göra, för att spara pengar.
När det påpekades från många håll att man måste tänka på om det är lämpligt för eleverna först och främst, svarar de; att givetvis är det viktigt att det blir bra, vi vill ju också barnens bästa, men det är ju i grund och botten tillslut ändå en ekonomisk fråga. . . Ja var så de sa!
(Långsiktighet som fan, bilar brinner, otrygga barn, större klasser... Jag drar på rejält eller!!! )
När då en av föräldrarna så vaket frågade: Hur kan ni anta ett sådant här förslag och vara överens om dess förträfflighet och sedan, när folk påpekar hur orimligt förslaget är, bara säga oj, vi tar tillbaka förslaget? Varför tänker ni då inte efter före?
Så svarar de:
Vi var ju allihopa på mötet, ifrån bägge blocken, och i stort sätt överens om att det var en jätte bra idé. Det är ju väldigt lätt när det är jobbiga frågor att ta beslut om, att när det dyker upp ett förslag som ser ut att lösa frågan på ett enkelt sätt- så väljer man det (!!!).
Ja, ordföranden, eller vafan han nu är, uttryckte tom hur en känsla av "frälsning" hade infunnit sig när de alla hade tittat på tjänsteutlåtandet och tyckte att det var hur bra som helst; Och den andra politikern fyllde i: att vi pratade jättemycket om detta för det är ju en stor fråga och vi förstod givetvis att konsekvenserna kanske inte var helt positiva men det är inte konstigt att vi tar sådana här beslut där/när ekonomin blir så mycket bättre.
Ja, det var vad jag hörde! Jag är ledsen att jag inte hade en bandspelare...
Där fick jag min tes om att de vet vad för konsekvenser besluten får men skiter i dem. Jag menar det! Jag blir så arg!
Herr ordförande lät dessutom påskina att han varit med och sagt att de skulle lägga ned förslaget, men han var enligt andra den enda som röstade emot att lägga ned det!
Grrr!!!
Jag är så himla tacksam över att föräldraföreningen fick upp ögonen på oss för den här frågan.
Tänk om ingen sagt något!!! Då hade den nya "frälsningen" för Kungälvs kommun givit mitt och flera andras barn ont i magen för att de inte haft någon aning om: Hur deras sista år i mellanstadiet skulle se ut, inte vetat i fall deras fröken skulle komma med, och hur skulle i annat fall då "betyg" kunna sättas av en främmande fröken, fler elever skulle känna sig rädda och gå till skolan med ångestför att de inte känner sig delaktiga i den stooora skolan...
Man skall veta, att de allra flesta eleverna är mycket engagerade i sin skolmiljö och de oroar sig när de inget vet och framför allt när de inte förstår varför saker o ting bestäms!
Jag citerar en vän på facebook "Politiken är konsten att leta efter problem, hitta dem överallt, ställa fel diagnos och använda fel botemedel..."
Inget kunde mer stämma på detta ämne. Skolpolitik, "en lokal" fråga... Fy fan!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)