En rättighet att stilla bedja om?
Jag tillhör ju den jobbiga typen som gillar jul. Vi är kanske i minoritet?
Det är inte konstigt dock att man förväntas att tycka illa om jul och allt det står för, om det inte är det sanna julbudskapet med Jesus och allt det där och frid och sånt man menar, för då är det ju alltid "pk” såklart. Julen inbringar ju en viss hysteri gällande kommers etc och jag erkänner att jag avskyr i stort sätt alla läskiga jullåtar på radio, med vissa undantag...
Men...
Jag gillar julen i alla fall!
Ja, jag förnekar ju tom Jesus gudomlighet (han var kanske en snäll man vad vet jag, men guds son... Jag tror inte det iaf), Jag avskyr kapitalismen och den äckliga nyliberala makthållningen!
Och därför är det kanske konstigt att gilla julen, men...
Jag tycker att det är kul att träffa alla i hela släkten, jag köper julklappar och bidrar till hysterin men jag förköper mig inte och gör det bara för att jag tycker att det är kul att ge klappar (och numera får man väl säga att man bidrar till konjunkturens uppgång genom konsumtion hehe), jag tycker det är kul att pyssla och duka fint, och för en gångs skull ha lite bling bling hemma.
Jag vill fira att mörkret snart vänder till ljus, jag vill umgås med människor jag gillar alla tillsammans på samma gång!
Jag önskar uppriktigt att alla tillminstone får en Jul de står ut med. Helst en härlig Jul en god och varm jul, en festlig jul, eller en jul som även om den kanske bara är ett par timmar framför TVn är en avkopplande Jul.
Jag vet att Julen kan vara ett helvete för en del och jag önskar att jag kunde göra så att den inte var det. Faktiskt. Såklart att en sådan önskning är en klyscha att fnysa åt, och det kan jag bara beklaga, men ändå höja mitt huvud och från hjärtat önska alla:
En God Jul!
fredag, december 18
fredag, december 11
Det finns hur mycket viktig information som helst
... så det liksom stannar i huvudet på mig...
Det blir den där effekten då datorn eller tvn liksom stannar upp för att för mycket information skall igenom en allt för smal kabel. Hackigt liksom...
Det blir precis som en mycket kär person för mig uttryckt det hela, "det är liksom en tombola i ditt huvud med information, så snurrar det ett tag och så kommer det ut något ur din mun och ibland stämmer det liksom"...
Det kan tyckas vara en taskig och slarvig jämförelse, men fan vad han har rätt.
Jag behöver mycket information för att förstå saker helt. Jag har, i gengäld, extremt svårt att sortera information jag skall förmedla. Jag vill och måste alltid kunna se helheten innan jag går till beslut och tycker att all information jag valt ut att ge är viktig för att förstå det jag vill ha sagt.
Och det, det holistiska synsättet, är för mig oerhört betydelsefullt rent världsligt. Jag vill se orsak och verkan, jag vill ha alla argument uträknade inför diskussion, alla känslor färdiganalyserade, innan jag uttalar mig eller bestämmer mig.
Tufft jobb, kan jag säga!
Det betyder nämligen att; folk har problem att lyssna på mig för de tycker att jag kommer med onödig information. Fastän för mig hör allt ihop och kan inte vara onödigt...
Dessutom händer det att jag blir avbruten och tvingas sammanfatta hela grejen till ett minimum för att folk skall bli nöjda.
Problemet blir då, ofta, att det då kommer (dumma?) frågor som jag hade sluppit om de bara hade orkat lyssna färdig på all information som jag hade tänkt att säga från början.
Det är då jag känner mig ifrågasatt på, intelligens, nytta, och kompetens, för känslan blir;
"Fan, jag kan inte förklara mig, oh hjälp hur tänkte jag här egentligen, nej jag fattar inte hur jag fick ihop detta, det kändes så logiskt från början men är ju helt kasst, någon annan hade kunnat göra detta bättre, fan hjäääälp!"
Om jag fått dra hela grejen till slut, hade jag kunnat sätta eventuella följdfrågor in i sitt sammanhang och sluppit att bli stressad och irriterad över att tvingas formulera om allt och försöka att ta ställning till vad som är "kärninformationen" i frågan utan att få helheten i den nya formuleringen prövad.
Å ena sidan blir jag hela tiden uppmuntrad (tack helt ärligt för det!!!) till att ta det lugnt, sedan blir jag, av andra, stressad till att snabbt få fram vad jag vill och då sätter tombolan igång att snurra i huvudet och bearbetar information, och snurrar till det och gör det till något som tar dubbelt så lång tid som det hade gjort om jag fått hållas (känns det som i alla fall).
När folk börjar kommentera i det läget blir jag ledsen och arg och tar åt mig personligt, så var den negativa spiralen igång.
Jag har sagt det förr, jag har svårt att tänka samtidigt som jag talar, kul eller hur hehe? Men det är inte roligt att bli stämplad som virrhjärna för att man hackar eller tjatmoster för man håller utläggningar. Jag jobbar väldigt mycket med det det gör jag.
Vissa personer kan jag ta kommentarer ifrån måste jag säga oxå, från dem som faktiskt bryr sig. Jag har börjat att ta mindre åt mig nu av andras kommentarer också, vilket är bra, och snart kanske jag tom kan börja ge spydiga kommentarer tillbaka utan att tappa tråden. Jag jobbar på't. De kommer än så länge alltid efteråt och gör det svårt att sova.
Men om jag nu skulle ta och hålla upp ett slag och se vad som är kärnan i detta inlägg. Hm.
Det måste ju vara det att visa respekt för att folks tid är dyrbar, och att lära sig att sortera information man fått, både före och efter man har fått den och sedan ta ställning till vad man behöver. Det kan faktiskt vara bättre med lite för mycket än för lite ibland.
Iellar kruånglade jaug tillat nui?
Nu trillade den bollen ut . . .
Ciao så länge!
Ps SPA åt alla ropen skalla!!! Ds
Det blir den där effekten då datorn eller tvn liksom stannar upp för att för mycket information skall igenom en allt för smal kabel. Hackigt liksom...
Det blir precis som en mycket kär person för mig uttryckt det hela, "det är liksom en tombola i ditt huvud med information, så snurrar det ett tag och så kommer det ut något ur din mun och ibland stämmer det liksom"...
Det kan tyckas vara en taskig och slarvig jämförelse, men fan vad han har rätt.
Jag behöver mycket information för att förstå saker helt. Jag har, i gengäld, extremt svårt att sortera information jag skall förmedla. Jag vill och måste alltid kunna se helheten innan jag går till beslut och tycker att all information jag valt ut att ge är viktig för att förstå det jag vill ha sagt.
Och det, det holistiska synsättet, är för mig oerhört betydelsefullt rent världsligt. Jag vill se orsak och verkan, jag vill ha alla argument uträknade inför diskussion, alla känslor färdiganalyserade, innan jag uttalar mig eller bestämmer mig.
Tufft jobb, kan jag säga!
Det betyder nämligen att; folk har problem att lyssna på mig för de tycker att jag kommer med onödig information. Fastän för mig hör allt ihop och kan inte vara onödigt...
Dessutom händer det att jag blir avbruten och tvingas sammanfatta hela grejen till ett minimum för att folk skall bli nöjda.
Problemet blir då, ofta, att det då kommer (dumma?) frågor som jag hade sluppit om de bara hade orkat lyssna färdig på all information som jag hade tänkt att säga från början.
Det är då jag känner mig ifrågasatt på, intelligens, nytta, och kompetens, för känslan blir;
"Fan, jag kan inte förklara mig, oh hjälp hur tänkte jag här egentligen, nej jag fattar inte hur jag fick ihop detta, det kändes så logiskt från början men är ju helt kasst, någon annan hade kunnat göra detta bättre, fan hjäääälp!"
Om jag fått dra hela grejen till slut, hade jag kunnat sätta eventuella följdfrågor in i sitt sammanhang och sluppit att bli stressad och irriterad över att tvingas formulera om allt och försöka att ta ställning till vad som är "kärninformationen" i frågan utan att få helheten i den nya formuleringen prövad.
Å ena sidan blir jag hela tiden uppmuntrad (tack helt ärligt för det!!!) till att ta det lugnt, sedan blir jag, av andra, stressad till att snabbt få fram vad jag vill och då sätter tombolan igång att snurra i huvudet och bearbetar information, och snurrar till det och gör det till något som tar dubbelt så lång tid som det hade gjort om jag fått hållas (känns det som i alla fall).
När folk börjar kommentera i det läget blir jag ledsen och arg och tar åt mig personligt, så var den negativa spiralen igång.
Jag har sagt det förr, jag har svårt att tänka samtidigt som jag talar, kul eller hur hehe? Men det är inte roligt att bli stämplad som virrhjärna för att man hackar eller tjatmoster för man håller utläggningar. Jag jobbar väldigt mycket med det det gör jag.
Vissa personer kan jag ta kommentarer ifrån måste jag säga oxå, från dem som faktiskt bryr sig. Jag har börjat att ta mindre åt mig nu av andras kommentarer också, vilket är bra, och snart kanske jag tom kan börja ge spydiga kommentarer tillbaka utan att tappa tråden. Jag jobbar på't. De kommer än så länge alltid efteråt och gör det svårt att sova.
Men om jag nu skulle ta och hålla upp ett slag och se vad som är kärnan i detta inlägg. Hm.
Det måste ju vara det att visa respekt för att folks tid är dyrbar, och att lära sig att sortera information man fått, både före och efter man har fått den och sedan ta ställning till vad man behöver. Det kan faktiskt vara bättre med lite för mycket än för lite ibland.
Iellar kruånglade jaug tillat nui?
Nu trillade den bollen ut . . .
Ciao så länge!
Ps SPA åt alla ropen skalla!!! Ds
torsdag, december 3
Två stolar
Varav den ena har ett kortare ben!
Jag är lite 'kymmrad.
Jag anser att det skall gå att vara en bra arbetsgivare genom att:
som lägsta mål; hålla sig till kollektivavtalen, i mån av ekonomisk möjlighet; även sätta bättre löner, anställnings villkoren måste vara justa och förhandlingsbara när situationer uppstår, och att man som arbetsgivare skall se den anställdas situation som det primära i företaget.
Givetvis utan att för den sakens skull låta förening/företag gå med förlust.
Jag anser att facket är en tillgång för företag och löntagare. Framför allt tror jag inte på den nyliberala inställningen att fackets avtal "bara är riktlinjer" för hur vi skall sätta avtal etc.
Jag räknar mig själv som primärt arbetstagare mer än som arbetsgivare och jag skulle aldrig se att bonussystem med höga insäljningssummor för att sätta igång bonusräkning, som det bästa incitamentet (jag har börjat att hata det djävla ordet) för ett bra arbete, för jag blir stressad av det och är jag stressad, gör jag ett sämre jobb, och, jag tror att det är fler än jag som känner så.
Nu sitter jag som kassör och har koll på hur mycket vi kan ge till en anställd producent. En i styrelsen som är väldigt drivande (och påstridig) har inte alls samma uppfattning som mig om ovanstående frågor. Han kan prata för sig.
Jag tar lite längre tid att förklara hur jag menar, jag är lite mer känslomässig, jag blir stressad av hans sätt att hela tiden vilja få mig att komma till saken så jag går tillslut med på ett förslag på lön som jag egentligen inte riktigt håller med om, med förhoppningen om att hon som skall ta lönen, skall säga nej så att vi skall förhandla. Taskmörte mig!!!
Vi är nog egentligen lite för få i styrelsen. Bara fyra. Bra på ett sätt, men, om jag fler gånger inte känner att mina åsikter ens övervägs och är med i någon form av jämkning (och det beror mest på att jag inte kan övertyga och tala för mig), så måste jag ta det och göra något åt det!
Jag tycker inte om att sitta på två stolar när den ena stolen inte ens går att få jämvikt på, för att saker (som ett kortare ben = olika åsikter) har ignorerats.
Fan, att jag skall vara så osäker fortfarande. Tur bara att detta händer nu och inte för ett år sedan...
Så jag får la kavla upp ärmarna och ta fram en planka och en såg. Jag får helt enkelt såga till en liten kil och plutta in sådet blir stabilt. Det är ju ingen mening med att börja såga i stolarna för då blir det helt skevt och snart finns inga ben kvar alls...
I allra värsta fall får jag la hoppa av den ena stolen, den skeva, och bli en stabil, men förmodligen jobbig förkämpe för de anställdas rättigheter hehe!
Nåväl, alla liknelser med verkligheten i detta fall, är högst avsiktliga och skall tas som ett litet anonymt inlägg i en känslig fråga.
Kramen!!!
,arbetsgivare
Jag är lite 'kymmrad.
Jag anser att det skall gå att vara en bra arbetsgivare genom att:
som lägsta mål; hålla sig till kollektivavtalen, i mån av ekonomisk möjlighet; även sätta bättre löner, anställnings villkoren måste vara justa och förhandlingsbara när situationer uppstår, och att man som arbetsgivare skall se den anställdas situation som det primära i företaget.
Givetvis utan att för den sakens skull låta förening/företag gå med förlust.
Jag anser att facket är en tillgång för företag och löntagare. Framför allt tror jag inte på den nyliberala inställningen att fackets avtal "bara är riktlinjer" för hur vi skall sätta avtal etc.
Jag räknar mig själv som primärt arbetstagare mer än som arbetsgivare och jag skulle aldrig se att bonussystem med höga insäljningssummor för att sätta igång bonusräkning, som det bästa incitamentet (jag har börjat att hata det djävla ordet) för ett bra arbete, för jag blir stressad av det och är jag stressad, gör jag ett sämre jobb, och, jag tror att det är fler än jag som känner så.
Nu sitter jag som kassör och har koll på hur mycket vi kan ge till en anställd producent. En i styrelsen som är väldigt drivande (och påstridig) har inte alls samma uppfattning som mig om ovanstående frågor. Han kan prata för sig.
Jag tar lite längre tid att förklara hur jag menar, jag är lite mer känslomässig, jag blir stressad av hans sätt att hela tiden vilja få mig att komma till saken så jag går tillslut med på ett förslag på lön som jag egentligen inte riktigt håller med om, med förhoppningen om att hon som skall ta lönen, skall säga nej så att vi skall förhandla. Taskmörte mig!!!
Vi är nog egentligen lite för få i styrelsen. Bara fyra. Bra på ett sätt, men, om jag fler gånger inte känner att mina åsikter ens övervägs och är med i någon form av jämkning (och det beror mest på att jag inte kan övertyga och tala för mig), så måste jag ta det och göra något åt det!
Jag tycker inte om att sitta på två stolar när den ena stolen inte ens går att få jämvikt på, för att saker (som ett kortare ben = olika åsikter) har ignorerats.
Fan, att jag skall vara så osäker fortfarande. Tur bara att detta händer nu och inte för ett år sedan...
Så jag får la kavla upp ärmarna och ta fram en planka och en såg. Jag får helt enkelt såga till en liten kil och plutta in sådet blir stabilt. Det är ju ingen mening med att börja såga i stolarna för då blir det helt skevt och snart finns inga ben kvar alls...
I allra värsta fall får jag la hoppa av den ena stolen, den skeva, och bli en stabil, men förmodligen jobbig förkämpe för de anställdas rättigheter hehe!
Nåväl, alla liknelser med verkligheten i detta fall, är högst avsiktliga och skall tas som ett litet anonymt inlägg i en känslig fråga.
Kramen!!!
,arbetsgivare
torsdag, november 26
En aning seg
men inte lika god som kola!
Allt verkar gå i slowmotion här hemma. Datorn, jag och allt annat. Vad kan man skylla på? Värdret? Mörkret? Vitaminbrist?
Nej jag vet inte längre vad som är på och orkar inte bry mig heller, befinner mig i limboland där varje sekund verkar i en evighet och hela veckor bara försvinner.
Ekonomin har jag koll på, ganska koll på vad jag inte har koll på kanske man skall säga egentligen, men det är segt och går inte fort nog att lära mig ta kontroll.
Mitt eget liv har jag hyfsad koll på, jag har koll på att jag inte har koll kan jag säga här med. Det finns några komponenter som just nu inte riktigt är kompatibla med varandra och det gör att mycket saker segar. Enkla saker blir supersvåra etc.
Samtidigt så är vi ju helt plötsligt bara ett par dagar från 1a advent. Hjälp! Jag skall försöka att börja med min lilla jullista men det är lite segt att komma igång bara.
Nästa helg, åh, vad det är långt till nästa helg när jag skall på SPA oooohhh! Det skall bli så gutt! Hoppas få massage som löser upp min tuggummihårda rygg, samt få lite avkoppling tillsammans med den komponent jag turligen klickar med bäst!
Men just nu eeeee det bara seeeeegt...
Allt verkar gå i slowmotion här hemma. Datorn, jag och allt annat. Vad kan man skylla på? Värdret? Mörkret? Vitaminbrist?
Nej jag vet inte längre vad som är på och orkar inte bry mig heller, befinner mig i limboland där varje sekund verkar i en evighet och hela veckor bara försvinner.
Ekonomin har jag koll på, ganska koll på vad jag inte har koll på kanske man skall säga egentligen, men det är segt och går inte fort nog att lära mig ta kontroll.
Mitt eget liv har jag hyfsad koll på, jag har koll på att jag inte har koll kan jag säga här med. Det finns några komponenter som just nu inte riktigt är kompatibla med varandra och det gör att mycket saker segar. Enkla saker blir supersvåra etc.
Samtidigt så är vi ju helt plötsligt bara ett par dagar från 1a advent. Hjälp! Jag skall försöka att börja med min lilla jullista men det är lite segt att komma igång bara.
Nästa helg, åh, vad det är långt till nästa helg när jag skall på SPA oooohhh! Det skall bli så gutt! Hoppas få massage som löser upp min tuggummihårda rygg, samt få lite avkoppling tillsammans med den komponent jag turligen klickar med bäst!
Men just nu eeeee det bara seeeeegt...
tisdag, oktober 20
Ju mer man lär sig
desto mindre vet man att man vet!
Det är ju ett väl känt faktum, det som står ovan.
Just nu är det bokföring och ekonomi som får mig att vilja dra ett tungt och varmt täcke över mig.
Jag har lärt mig vanlig bokföring, manuell i bok, enkelt upplagd, dubbel bokföring som jag tror det kallas, med debet och kredit. In på ett konto ut på ett annat och tvärt om. Hur lätt som helst faktiskt. Att sammanställa och dona krånglar endast lite och är lätt övergripbart då jag har alla siffror framför mig i en bok där jag ser vad som är debet och kredit och plus och minus. Alla kolumner för sig och bara konton som jag själv lagt upp i den ordning och omfattning jag tyckt vara adekvat för vår förening.
Jag investerade i ett ekonomiprogram. Ett jättebra ekonomiprogram. Och de säger till mig att det är lika lätt som att bokföra för hand. Till och med lättare för du slipper ju räkna allt själv. Jovisst! Det är jätteenkelt att föra in, man kan få en hel hoper rapporter och sammanställningar som är grymt bra att ha och det är precis vad jag vill ha för att förenkla och göra ekonomin mer proffsig.
Problemet är att jag har insett att jag inte vet exakt vad jag sysslar med längre. Jag har ingen aning om vad för slags konto jag skall använda, för nu heter alla konton något speciellt och lägger sig på ens speciell plats beroende på vad för resultat du vill ha på rapporterna.
Det finns olika sorters resultatkonto, skuldkonto, intäktskonto, utgiftskonto, skattekonto, balanskonto, -- kontokonto bla bla.
Det är inte bara plus och minus längre. Lägger jag en grej i ett felaktigt konto blir hela balansräkningen galen.
För att föra in de pengar föreningen har i systemet, måste jag till att börja med, hitta på (eftersom jag inte har koll på alla våra skulder och utgifter från början) ett motkonto, som jag nu i efterhand måste reglera utifrån alla våra inkomster och utgifter.
Vad fan är ett motkonto? Jo det är ett konto som gör att balansen går ihop, debet och kredit blir 0 typ. Och om du inte har motkonto ser det ut som att vi får för mycket inkomster och då räknas det som att föreningen går med onödigt mycket vinst för vi inte har tillräckligt med utgifter... Förklara det för mig om ni kan!
Hittills har jag tydligen blandat ihop balans och resultat dessutom och jag har faktiskt inte riktigt fattat vad som är viktigast i det hela balansen eller resultatet. Jag har visserligen fattat att o m det inte finns balans, blir resultatet missvisande, av någon anledning.
Men vad skall jag använda för konto typer då? "Ja men du tar baskontoplanen och gör dina egna konton det är ju jätteenkelt". Men vad fan, om man inte vet vad grejerna skall ligga i för kontotyp så spelar det ju ingen roll. Jag hade ju tex lagt arbetsgivaravgifter i fel konto. Skatten i fel konto och räntor i fel konto. Ingen kan förklara heller så jag begriper vad som är skillnad på de olika kontona när jag frågar.
Alltså jag satt en hel eftermiddag hos de som sålde mig systemet och jag lärde mig mycket, men fan inte allt jag behöver och det kostar skjortan. Känner mig lite blåst, för hade jag köpt ett annat system hade jag kunnat få en hel kurs via vuxenskolan för bara lite mer pengar och då hade jag fått en grundkurs i bokföring inklusive liksom...
Så det känns således en aning hopplöst att, helt plötsligt vet jag inte hur mycket pengar vi, faktiskt, har fastän jag vet hur mycket pengar vi har på banken.
Av jobbet jag hittills lagt nerpå bokföringen i år har det visat sig att; vissa saker har jag bokfört på fel sorts konto, och även om jag i de flesta av fallen vet hur jag korrigerar och byter konto, så är det vissa saker som jag inte riktigt greppar. När jag försökte att ändra en grej, så blev föreningen helt plötsligt väldigt mycket rikare för att jag glömde dra en summa på ett annat konto och då måste jag göra ännu en korrigering som blir lite svårare och så har vi ett härke av grejer som det känns som att de inte går att lösa. Det ser dessutom väldigt "kreativt" ut på pappren som kommer ut och som skall läsas av vår revisor och som skall användas till deklarationen(som ju skulle bli lättare oxå att göra med detta systemet)
Innan hade jag strukit ett streck och börjat från början skrivit en fotnot och bifogat ett papper eller bara skrivit vid sidan vad som blev fel. När saker går automatiskt har jag ingen koll längre, jag vet till slut inte vad som händer och allt blir svart... Hjälp!!!!
Just nu har jag faktiskt ingen lösning på hur jag skall lära mig "på riktig" utan att det skall kosta fantasisummor, och mår skit för detta.
En sån tur att jag mår bättre än förut så att jag... klarar detta... bläää!
bye!
Det är ju ett väl känt faktum, det som står ovan.
Just nu är det bokföring och ekonomi som får mig att vilja dra ett tungt och varmt täcke över mig.
Jag har lärt mig vanlig bokföring, manuell i bok, enkelt upplagd, dubbel bokföring som jag tror det kallas, med debet och kredit. In på ett konto ut på ett annat och tvärt om. Hur lätt som helst faktiskt. Att sammanställa och dona krånglar endast lite och är lätt övergripbart då jag har alla siffror framför mig i en bok där jag ser vad som är debet och kredit och plus och minus. Alla kolumner för sig och bara konton som jag själv lagt upp i den ordning och omfattning jag tyckt vara adekvat för vår förening.
Jag investerade i ett ekonomiprogram. Ett jättebra ekonomiprogram. Och de säger till mig att det är lika lätt som att bokföra för hand. Till och med lättare för du slipper ju räkna allt själv. Jovisst! Det är jätteenkelt att föra in, man kan få en hel hoper rapporter och sammanställningar som är grymt bra att ha och det är precis vad jag vill ha för att förenkla och göra ekonomin mer proffsig.
Problemet är att jag har insett att jag inte vet exakt vad jag sysslar med längre. Jag har ingen aning om vad för slags konto jag skall använda, för nu heter alla konton något speciellt och lägger sig på ens speciell plats beroende på vad för resultat du vill ha på rapporterna.
Det finns olika sorters resultatkonto, skuldkonto, intäktskonto, utgiftskonto, skattekonto, balanskonto, -- kontokonto bla bla.
Det är inte bara plus och minus längre. Lägger jag en grej i ett felaktigt konto blir hela balansräkningen galen.
För att föra in de pengar föreningen har i systemet, måste jag till att börja med, hitta på (eftersom jag inte har koll på alla våra skulder och utgifter från början) ett motkonto, som jag nu i efterhand måste reglera utifrån alla våra inkomster och utgifter.
Vad fan är ett motkonto? Jo det är ett konto som gör att balansen går ihop, debet och kredit blir 0 typ. Och om du inte har motkonto ser det ut som att vi får för mycket inkomster och då räknas det som att föreningen går med onödigt mycket vinst för vi inte har tillräckligt med utgifter... Förklara det för mig om ni kan!
Hittills har jag tydligen blandat ihop balans och resultat dessutom och jag har faktiskt inte riktigt fattat vad som är viktigast i det hela balansen eller resultatet. Jag har visserligen fattat att o m det inte finns balans, blir resultatet missvisande, av någon anledning.
Men vad skall jag använda för konto typer då? "Ja men du tar baskontoplanen och gör dina egna konton det är ju jätteenkelt". Men vad fan, om man inte vet vad grejerna skall ligga i för kontotyp så spelar det ju ingen roll. Jag hade ju tex lagt arbetsgivaravgifter i fel konto. Skatten i fel konto och räntor i fel konto. Ingen kan förklara heller så jag begriper vad som är skillnad på de olika kontona när jag frågar.
Alltså jag satt en hel eftermiddag hos de som sålde mig systemet och jag lärde mig mycket, men fan inte allt jag behöver och det kostar skjortan. Känner mig lite blåst, för hade jag köpt ett annat system hade jag kunnat få en hel kurs via vuxenskolan för bara lite mer pengar och då hade jag fått en grundkurs i bokföring inklusive liksom...
Så det känns således en aning hopplöst att, helt plötsligt vet jag inte hur mycket pengar vi, faktiskt, har fastän jag vet hur mycket pengar vi har på banken.
Av jobbet jag hittills lagt nerpå bokföringen i år har det visat sig att; vissa saker har jag bokfört på fel sorts konto, och även om jag i de flesta av fallen vet hur jag korrigerar och byter konto, så är det vissa saker som jag inte riktigt greppar. När jag försökte att ändra en grej, så blev föreningen helt plötsligt väldigt mycket rikare för att jag glömde dra en summa på ett annat konto och då måste jag göra ännu en korrigering som blir lite svårare och så har vi ett härke av grejer som det känns som att de inte går att lösa. Det ser dessutom väldigt "kreativt" ut på pappren som kommer ut och som skall läsas av vår revisor och som skall användas till deklarationen(som ju skulle bli lättare oxå att göra med detta systemet)
Innan hade jag strukit ett streck och börjat från början skrivit en fotnot och bifogat ett papper eller bara skrivit vid sidan vad som blev fel. När saker går automatiskt har jag ingen koll längre, jag vet till slut inte vad som händer och allt blir svart... Hjälp!!!!
Just nu har jag faktiskt ingen lösning på hur jag skall lära mig "på riktig" utan att det skall kosta fantasisummor, och mår skit för detta.
En sån tur att jag mår bättre än förut så att jag... klarar detta... bläää!
bye!
måndag, oktober 12
Jag hatar fortfarande regeringen!
fortfarande lika varmt och innerligt...
Jag kan inte säga något, bara visa. Läs och begrunda:
Debattartikel i Aftonbladet
Fy fan för den djävla regeringen och deras så kallade arbetarvänliga politik. Man skall inte vara elak, men jag önskar verkligen att de fick smaka sin egen medicin så in i helvete!
Inte för att de "därför skulle fatta vad de gör", för det gör de redan, var så säkra, utan b a r a för att de skulle få må d å l i g t ett tag, för det tycker jag faktiskt att de är värda.
För att ge dem en liten sporre att sluta vara sjuk (som ju är så viktigt i deras politik eller hur), så kan de ju få sluta må dåligt om/när de ändrar politik.
Elakt va? Inte särskilt inovativt, kreativt, eller politiskt korrekt heller. Men det skiter jag i.
/arga Sarisen!!!
Jag kan inte säga något, bara visa. Läs och begrunda:
Debattartikel i Aftonbladet
Fy fan för den djävla regeringen och deras så kallade arbetarvänliga politik. Man skall inte vara elak, men jag önskar verkligen att de fick smaka sin egen medicin så in i helvete!
Inte för att de "därför skulle fatta vad de gör", för det gör de redan, var så säkra, utan b a r a för att de skulle få må d å l i g t ett tag, för det tycker jag faktiskt att de är värda.
För att ge dem en liten sporre att sluta vara sjuk (som ju är så viktigt i deras politik eller hur), så kan de ju få sluta må dåligt om/när de ändrar politik.
Elakt va? Inte särskilt inovativt, kreativt, eller politiskt korrekt heller. Men det skiter jag i.
/arga Sarisen!!!
onsdag, oktober 7
En hyllning till klagandet
Kanske mår jag för bra? Ha ha!
Det finns alltid något att klaga på om man är lagd åt det hållet. Jag är det! Det är bara att erkänna.
Grejen med klag för mig är egentligen inte klaget i sig. För mig funkar klaget mer som en ventil som hindrar från total mental kollaps. Det känns jobbigt att hela tiden gå omkring och "Tänka positivt" att hela tiden tänka på att "jag skall inte klaga, för jag har det bra".
Nu för tiden när allt måste ses från den positiva sidan, glömmer/förtränger vi allt som är dåligt.
Vi är egotrippade i vår värld, och det måste vi få vara, men, det jag vill, och skulle vilja slå ett extra slag för, är att man inte bara jämför och tänker att - folk har det sämre än jag och där för slutar jag klaga, utan jag vill att folks skall se sig om och faktiskt börja klaga på riktigt på saker som betyder något för dem.
Tänk lite på detta; om alla som har det relativt bra lät bli att protestera mor diverse orättvisor, så skulle det inte bli några protester mot skevheter alls.
"Jamen jag klagar inte, jag har det ju bra! Jag är tacksam och nöjer mig för det känns trevligast, och jag tycker det är sååå jobbigt med folk som klagar hela tiden. Kan folk inte bara vara mer tacksamma och uppskatta allt vi har,det finns ju så många som har det sämre. Folk, speciellt svenskar, är så himla bortskämda, vi, jag menar de, vill bara ha och ha hela tiden".
Självklart kan det i vissa fall vara provocerande när vissa människor kommer igång och klagar som i tex fallen som ovan, där det klagas på klagande människor, eller när vissa Hollywood-fruar klagar på Svenska kvinnor och män etc. Eller när människor som röstat borgerligt bara för att de ville ha bort Göran Persson, klagar på att regeringens politik ju inte alls är bra med alla nedskärningar i A-kassa etc.
Genom klagandet blir ju vissa företeelser synliggjorda, och man kan börja bearbeta dem beroende på hur stort man tycker att problemet är. Att ha lite i-landsproblem, hjälper oss att se och få perspektiv på u-landsproblemet om vi verkligen tar till oss jämförelsen och reagerar på den istället för att resignera inför den.
En sak jag kan bli galen på tex, är när det klagas på är avundsjuka. Den Svenska Avundsjukan.
Hade inte den funnits hade vi inte haft 8 timmars arbetsdag, semester, något bättre jämställdhet mellan kön och klasser än för 100 år sedan, skola för alla, mat i skolan, hyfsat billig sjukvård, demokrati mm. mm. . . .
För mig är avundsjuka en sporre! "MEN VARFÖR HAR HON ETT SÅNT FINT HUS? JAG VILL OCKSÅ HA, JAG BÖRJAR GENAST KOLLA HUR JAG SKALL GÖRA!
Missunsamhet har jag däremot ingenting till övers för.
Att säga "livet är inte rättvist", när människor klagar över orättvisor när de själva sitter på vinstlotten som de ibland är födda till att ha, är missunsamhet enligt mig.
Det andas floskler som; " Du är bara avundsjuk för att jag har detta som inte du har. Somliga har andra inte, och det måste vara så, för tänk vad tråkigt om alla var likadana.
Jag är värd detta och du har förmodligen inte ansträngt dig tillräckligt, och det, är inte mitt problem.".
Att samma argumentation fortsätts med ytterligare äckel argument; "Det måste finnas något att sträva efter, man måste vara hungrig för att motiveras att kämpa, om allt är serverat händer inget...", gör ju att det hela blir en motsägelse som heter duga.
Tänk!
Avundsjuka är en bättre sporre än hunger skulle jag vilja säga, men den funkar nog bara i vår fina rika värld.
Hungern eller avundsjukan hjälper fan inte människorna i tredje världen att komma komma någon djävla stans alls...
Så, för att runda av, skulle jag vilja säga att klag måste få finnas. Man kan inte alltid heller komma med kreativa lösningar till problemet man klagar på, man måste få klaga ändå. Jag måste få klaga på att jag tycker folk är fördjävla positiva till allt nuförtiden, utan att behöva förklara exakt hur vi skall få folk att vara mer missnöjda.
Jag har iofs min lösning färdig och kan väl dela med mig dåra, för det skall man ju göra, dessutom ingår det ju i sammanfattningen av ämnet:
Våga stå för att du klagar. Våga se hur patetiska dina klagomål blir ibland, och klaga på att det faktiskt finns folk som har det värre än vad du har! Ibland kan klaget tillslut ge energi åt att göra något åt saken!
Avslutningsvis vill jag också tillägga:
För att detta skall kunna efterlevas, måste du förmodligen, i det stora hela, må bra, för annars tar klaget all energi.
Så börja med att säga, om du mår dåligt, jag är inte värd att må dåligt, jag behöver hjälp att må bra. Hjälp mig!
Skit i om alla säger att "dåligt, det mår alla ibland och det finns värre". Klaga tills du får hjälp! och sedan när du mår bra, klaga vidare på saker du bryr dig om...
Hm, detta försök till cirkelresonemang blev inte riktig helt ihopsnörat men, jag ger inte upp. Jag mår bra. Ja det gör jag. Och jag tänker ta det till vara denna gång, för jag vet fanimig hur man kan må dåligt på riktigt också! Klagar det gör jag just nu på att det fan skulle ta en heltid att uppdatera bloggen så ofta som jag vill...
Kramen karamell!
Det finns alltid något att klaga på om man är lagd åt det hållet. Jag är det! Det är bara att erkänna.
Grejen med klag för mig är egentligen inte klaget i sig. För mig funkar klaget mer som en ventil som hindrar från total mental kollaps. Det känns jobbigt att hela tiden gå omkring och "Tänka positivt" att hela tiden tänka på att "jag skall inte klaga, för jag har det bra".
Nu för tiden när allt måste ses från den positiva sidan, glömmer/förtränger vi allt som är dåligt.
Vi är egotrippade i vår värld, och det måste vi få vara, men, det jag vill, och skulle vilja slå ett extra slag för, är att man inte bara jämför och tänker att - folk har det sämre än jag och där för slutar jag klaga, utan jag vill att folks skall se sig om och faktiskt börja klaga på riktigt på saker som betyder något för dem.
Tänk lite på detta; om alla som har det relativt bra lät bli att protestera mor diverse orättvisor, så skulle det inte bli några protester mot skevheter alls.
"Jamen jag klagar inte, jag har det ju bra! Jag är tacksam och nöjer mig för det känns trevligast, och jag tycker det är sååå jobbigt med folk som klagar hela tiden. Kan folk inte bara vara mer tacksamma och uppskatta allt vi har,det finns ju så många som har det sämre. Folk, speciellt svenskar, är så himla bortskämda, vi, jag menar de, vill bara ha och ha hela tiden".
Självklart kan det i vissa fall vara provocerande när vissa människor kommer igång och klagar som i tex fallen som ovan, där det klagas på klagande människor, eller när vissa Hollywood-fruar klagar på Svenska kvinnor och män etc. Eller när människor som röstat borgerligt bara för att de ville ha bort Göran Persson, klagar på att regeringens politik ju inte alls är bra med alla nedskärningar i A-kassa etc.
Genom klagandet blir ju vissa företeelser synliggjorda, och man kan börja bearbeta dem beroende på hur stort man tycker att problemet är. Att ha lite i-landsproblem, hjälper oss att se och få perspektiv på u-landsproblemet om vi verkligen tar till oss jämförelsen och reagerar på den istället för att resignera inför den.
En sak jag kan bli galen på tex, är när det klagas på är avundsjuka. Den Svenska Avundsjukan.
Hade inte den funnits hade vi inte haft 8 timmars arbetsdag, semester, något bättre jämställdhet mellan kön och klasser än för 100 år sedan, skola för alla, mat i skolan, hyfsat billig sjukvård, demokrati mm. mm. . . .
För mig är avundsjuka en sporre! "MEN VARFÖR HAR HON ETT SÅNT FINT HUS? JAG VILL OCKSÅ HA, JAG BÖRJAR GENAST KOLLA HUR JAG SKALL GÖRA!
Missunsamhet har jag däremot ingenting till övers för.
Att säga "livet är inte rättvist", när människor klagar över orättvisor när de själva sitter på vinstlotten som de ibland är födda till att ha, är missunsamhet enligt mig.
Det andas floskler som; " Du är bara avundsjuk för att jag har detta som inte du har. Somliga har andra inte, och det måste vara så, för tänk vad tråkigt om alla var likadana.
Jag är värd detta och du har förmodligen inte ansträngt dig tillräckligt, och det, är inte mitt problem.".
Att samma argumentation fortsätts med ytterligare äckel argument; "Det måste finnas något att sträva efter, man måste vara hungrig för att motiveras att kämpa, om allt är serverat händer inget...", gör ju att det hela blir en motsägelse som heter duga.
Tänk!
Avundsjuka är en bättre sporre än hunger skulle jag vilja säga, men den funkar nog bara i vår fina rika värld.
Hungern eller avundsjukan hjälper fan inte människorna i tredje världen att komma komma någon djävla stans alls...
Så, för att runda av, skulle jag vilja säga att klag måste få finnas. Man kan inte alltid heller komma med kreativa lösningar till problemet man klagar på, man måste få klaga ändå. Jag måste få klaga på att jag tycker folk är fördjävla positiva till allt nuförtiden, utan att behöva förklara exakt hur vi skall få folk att vara mer missnöjda.
Jag har iofs min lösning färdig och kan väl dela med mig dåra, för det skall man ju göra, dessutom ingår det ju i sammanfattningen av ämnet:
Våga stå för att du klagar. Våga se hur patetiska dina klagomål blir ibland, och klaga på att det faktiskt finns folk som har det värre än vad du har! Ibland kan klaget tillslut ge energi åt att göra något åt saken!
Avslutningsvis vill jag också tillägga:
För att detta skall kunna efterlevas, måste du förmodligen, i det stora hela, må bra, för annars tar klaget all energi.
Så börja med att säga, om du mår dåligt, jag är inte värd att må dåligt, jag behöver hjälp att må bra. Hjälp mig!
Skit i om alla säger att "dåligt, det mår alla ibland och det finns värre". Klaga tills du får hjälp! och sedan när du mår bra, klaga vidare på saker du bryr dig om...
Hm, detta försök till cirkelresonemang blev inte riktig helt ihopsnörat men, jag ger inte upp. Jag mår bra. Ja det gör jag. Och jag tänker ta det till vara denna gång, för jag vet fanimig hur man kan må dåligt på riktigt också! Klagar det gör jag just nu på att det fan skulle ta en heltid att uppdatera bloggen så ofta som jag vill...
Kramen karamell!
tisdag, september 15
Ilska och ledsamhet
över en bekräftad fördom.
För ett par dagar sedan, kom ifrån föräldraföreningen i mina söners skola ett upprop. Politikerna i vår kommun (borgerliga Kungälvs kommun så vet ni det!!!) hade på lut att, helt i ekonomins namn, flytta över de blivande sexorna nästa år till högstadieskolan och göra om den till en 6-9 skola! En utredning om huruvida det är en lämplig miljö, om hur de löser lärarfrågan, hur alla nya 6or skulle få plats (ja de tar mer plats än högstadieelever), hade inte gjorts alls utan skulle göras efteråt!
Det sjukaste av allt var hur då två politiker betedde sig på mötet!
Det hela adresserade de som en lokalfråga(alltså lokal som i rum och platser och vid ett tillfälle raljerade de om att man borde ta in Ernst för att få ordning på skollokalernas slitenhet).
Kungälvs kommun har för många lokaler på fel ställe och för många elever på fel ställe och för mycket personal någon annan stans... De måste få långsiktigt perspektiv på ekonomin säger de, när de drar ner på skolan... De kunde inte förklara långsiktigheten i att knö in en hel hoper 6or i en av Sveriges största högstadieskola, en för liten skola (med för mycket lokaler?),med otrygghet som följd.
De började med att säga att de beslutat dagen innan (läs söndag) att inte gå vidare med tjänstemanna förslaget, som ju så här kan ses som lite olyckligt formulerat, tillät de sig att säga, utan att de dragit tillbaka det för tillfället. Så vi skulle då kunna andas ut fram till 2011(puh???).
Huruvida de tänker göra en ordentlig utredning innan de går vidare med det hela,känns inte som att de svarade på, för de slingrade sig och sa att det får rektorerna komma med förslag på om hur just det skall göras, för slå ihop skolorna på något sätt skall göras, oavsätt, för det måste kommunen göra, för att spara pengar.
När det påpekades från många håll att man måste tänka på om det är lämpligt för eleverna först och främst, svarar de; att givetvis är det viktigt att det blir bra, vi vill ju också barnens bästa, men det är ju i grund och botten tillslut ändå en ekonomisk fråga. . . Ja var så de sa!
(Långsiktighet som fan, bilar brinner, otrygga barn, större klasser... Jag drar på rejält eller!!! )
När då en av föräldrarna så vaket frågade: Hur kan ni anta ett sådant här förslag och vara överens om dess förträfflighet och sedan, när folk påpekar hur orimligt förslaget är, bara säga oj, vi tar tillbaka förslaget? Varför tänker ni då inte efter före?
Så svarar de:
Vi var ju allihopa på mötet, ifrån bägge blocken, och i stort sätt överens om att det var en jätte bra idé. Det är ju väldigt lätt när det är jobbiga frågor att ta beslut om, att när det dyker upp ett förslag som ser ut att lösa frågan på ett enkelt sätt- så väljer man det (!!!).
Ja, ordföranden, eller vafan han nu är, uttryckte tom hur en känsla av "frälsning" hade infunnit sig när de alla hade tittat på tjänsteutlåtandet och tyckte att det var hur bra som helst; Och den andra politikern fyllde i: att vi pratade jättemycket om detta för det är ju en stor fråga och vi förstod givetvis att konsekvenserna kanske inte var helt positiva men det är inte konstigt att vi tar sådana här beslut där/när ekonomin blir så mycket bättre.
Ja, det var vad jag hörde! Jag är ledsen att jag inte hade en bandspelare...
Där fick jag min tes om att de vet vad för konsekvenser besluten får men skiter i dem. Jag menar det! Jag blir så arg!
Herr ordförande lät dessutom påskina att han varit med och sagt att de skulle lägga ned förslaget, men han var enligt andra den enda som röstade emot att lägga ned det!
Grrr!!!
Jag är så himla tacksam över att föräldraföreningen fick upp ögonen på oss för den här frågan.
Tänk om ingen sagt något!!! Då hade den nya "frälsningen" för Kungälvs kommun givit mitt och flera andras barn ont i magen för att de inte haft någon aning om: Hur deras sista år i mellanstadiet skulle se ut, inte vetat i fall deras fröken skulle komma med, och hur skulle i annat fall då "betyg" kunna sättas av en främmande fröken, fler elever skulle känna sig rädda och gå till skolan med ångestför att de inte känner sig delaktiga i den stooora skolan...
Man skall veta, att de allra flesta eleverna är mycket engagerade i sin skolmiljö och de oroar sig när de inget vet och framför allt när de inte förstår varför saker o ting bestäms!
Jag citerar en vän på facebook "Politiken är konsten att leta efter problem, hitta dem överallt, ställa fel diagnos och använda fel botemedel..."
Inget kunde mer stämma på detta ämne. Skolpolitik, "en lokal" fråga... Fy fan!
För ett par dagar sedan, kom ifrån föräldraföreningen i mina söners skola ett upprop. Politikerna i vår kommun (borgerliga Kungälvs kommun så vet ni det!!!) hade på lut att, helt i ekonomins namn, flytta över de blivande sexorna nästa år till högstadieskolan och göra om den till en 6-9 skola! En utredning om huruvida det är en lämplig miljö, om hur de löser lärarfrågan, hur alla nya 6or skulle få plats (ja de tar mer plats än högstadieelever), hade inte gjorts alls utan skulle göras efteråt!
Det sjukaste av allt var hur då två politiker betedde sig på mötet!
Det hela adresserade de som en lokalfråga(alltså lokal som i rum och platser och vid ett tillfälle raljerade de om att man borde ta in Ernst för att få ordning på skollokalernas slitenhet).
Kungälvs kommun har för många lokaler på fel ställe och för många elever på fel ställe och för mycket personal någon annan stans... De måste få långsiktigt perspektiv på ekonomin säger de, när de drar ner på skolan... De kunde inte förklara långsiktigheten i att knö in en hel hoper 6or i en av Sveriges största högstadieskola, en för liten skola (med för mycket lokaler?),med otrygghet som följd.
De började med att säga att de beslutat dagen innan (läs söndag) att inte gå vidare med tjänstemanna förslaget, som ju så här kan ses som lite olyckligt formulerat, tillät de sig att säga, utan att de dragit tillbaka det för tillfället. Så vi skulle då kunna andas ut fram till 2011(puh???).
Huruvida de tänker göra en ordentlig utredning innan de går vidare med det hela,känns inte som att de svarade på, för de slingrade sig och sa att det får rektorerna komma med förslag på om hur just det skall göras, för slå ihop skolorna på något sätt skall göras, oavsätt, för det måste kommunen göra, för att spara pengar.
När det påpekades från många håll att man måste tänka på om det är lämpligt för eleverna först och främst, svarar de; att givetvis är det viktigt att det blir bra, vi vill ju också barnens bästa, men det är ju i grund och botten tillslut ändå en ekonomisk fråga. . . Ja var så de sa!
(Långsiktighet som fan, bilar brinner, otrygga barn, större klasser... Jag drar på rejält eller!!! )
När då en av föräldrarna så vaket frågade: Hur kan ni anta ett sådant här förslag och vara överens om dess förträfflighet och sedan, när folk påpekar hur orimligt förslaget är, bara säga oj, vi tar tillbaka förslaget? Varför tänker ni då inte efter före?
Så svarar de:
Vi var ju allihopa på mötet, ifrån bägge blocken, och i stort sätt överens om att det var en jätte bra idé. Det är ju väldigt lätt när det är jobbiga frågor att ta beslut om, att när det dyker upp ett förslag som ser ut att lösa frågan på ett enkelt sätt- så väljer man det (!!!).
Ja, ordföranden, eller vafan han nu är, uttryckte tom hur en känsla av "frälsning" hade infunnit sig när de alla hade tittat på tjänsteutlåtandet och tyckte att det var hur bra som helst; Och den andra politikern fyllde i: att vi pratade jättemycket om detta för det är ju en stor fråga och vi förstod givetvis att konsekvenserna kanske inte var helt positiva men det är inte konstigt att vi tar sådana här beslut där/när ekonomin blir så mycket bättre.
Ja, det var vad jag hörde! Jag är ledsen att jag inte hade en bandspelare...
Där fick jag min tes om att de vet vad för konsekvenser besluten får men skiter i dem. Jag menar det! Jag blir så arg!
Herr ordförande lät dessutom påskina att han varit med och sagt att de skulle lägga ned förslaget, men han var enligt andra den enda som röstade emot att lägga ned det!
Grrr!!!
Jag är så himla tacksam över att föräldraföreningen fick upp ögonen på oss för den här frågan.
Tänk om ingen sagt något!!! Då hade den nya "frälsningen" för Kungälvs kommun givit mitt och flera andras barn ont i magen för att de inte haft någon aning om: Hur deras sista år i mellanstadiet skulle se ut, inte vetat i fall deras fröken skulle komma med, och hur skulle i annat fall då "betyg" kunna sättas av en främmande fröken, fler elever skulle känna sig rädda och gå till skolan med ångestför att de inte känner sig delaktiga i den stooora skolan...
Man skall veta, att de allra flesta eleverna är mycket engagerade i sin skolmiljö och de oroar sig när de inget vet och framför allt när de inte förstår varför saker o ting bestäms!
Jag citerar en vän på facebook "Politiken är konsten att leta efter problem, hitta dem överallt, ställa fel diagnos och använda fel botemedel..."
Inget kunde mer stämma på detta ämne. Skolpolitik, "en lokal" fråga... Fy fan!
tisdag, augusti 11
Utloggad i huvvet
men inloggad på nätet
Oj, vart tog allt vägen som man skulle göra? Är det redan gjort? Va? Jag hann inte med att märka det, Gotland kom vi visst hem ifrån i går...
Jag har fortfarande lite kvar att göra, lajvet till exempel, men hjälp, det är ju nästa vecka...
Det blir inte tid att sitta här och skriva alls, men det gör inget, jag har så mycket i huvudet som skall ut och så mycket som jag tänkte sortera till hösten och får jag bara behålla humöret så löser sig det oxå he he!
Detta var bara en liten inhalkning för jag skall nu fixa lite praktiska saker med min fiina mask, som jag väl kommer att försöka att lägga ut bilder på sen, och sy lite samt hänga lite tvätt!
Ciao!
Oj, vart tog allt vägen som man skulle göra? Är det redan gjort? Va? Jag hann inte med att märka det, Gotland kom vi visst hem ifrån i går...
Jag har fortfarande lite kvar att göra, lajvet till exempel, men hjälp, det är ju nästa vecka...
Det blir inte tid att sitta här och skriva alls, men det gör inget, jag har så mycket i huvudet som skall ut och så mycket som jag tänkte sortera till hösten och får jag bara behålla humöret så löser sig det oxå he he!
Detta var bara en liten inhalkning för jag skall nu fixa lite praktiska saker med min fiina mask, som jag väl kommer att försöka att lägga ut bilder på sen, och sy lite samt hänga lite tvätt!
Ciao!
måndag, juni 29
Tillfälligt avbrott
från verkligheten 1
Jag skall ju på lajv i sommar oxå då blir det mer tillfälliga avbrott.
Denna gången refererar jag mer på det faktum att jag inte läser av min mail så ofta, jag kollar inte bloggar lika frekvent och framför allt jag skriver inte något alls. Jag är ju ingen rutinskrivare visserligen, men nu, känns det inte viktigt alls. Förrän precis nu. Tillfälle fanns. Och det är gott och varmt ute så jag orkar inte sitta ute utan sitter hellre inne med min lilla dator.
Blir det några intressanta iakttagelser från min sida då? Tja, egentligen skulle jag kunna säga att jag är lite irriterad på att reptid som jag trodde skulle vara på dagtid kommer att vara på kvällstid, skit, jag vill vara hemma dessa goa kvällar med kärleken som sällskap... men det är mindre viktigt. Inte kärleken men irritationen...
Jag skulle kunna säga att det är helt otroligt vad folk klagar på värmen och kontra, men för fan sätt er i skuggan då! (eller gör som jag sätt er och uggla i köket och skriv blogg)
Jag skulle oxå kunna säga att besöket i Lund, en fest i helgen och lite annat smått och gott gör i helhet att jag mår bra som fan. Det är gött att må gött liksom.
Vårt lilla teatersällskap på lajvet kommer att bli hur dysfunktionellt (kul att det denna gång är en positiv och önskvärd egenskap hehe) och underbart roligt att spela med som helst, och förhoppningsvis kommer vi inte behöva att jobba så mycket i köket (jag kommer att undersöka detta noggrant, noggrant och betala lite mer i anmälningsavgift för att slippa!!!).
Det finns mycket roligt att tänka på och en del att irritera sig över och just nu har jag tillfälligt avbrott från logiskt tänkande. Skall ta mig en kopp kaffe till och läsa ur boken jag påbörjade igår, i skuggan under päronträdet
Se ja soon, or not
kram
Jag skall ju på lajv i sommar oxå då blir det mer tillfälliga avbrott.
Denna gången refererar jag mer på det faktum att jag inte läser av min mail så ofta, jag kollar inte bloggar lika frekvent och framför allt jag skriver inte något alls. Jag är ju ingen rutinskrivare visserligen, men nu, känns det inte viktigt alls. Förrän precis nu. Tillfälle fanns. Och det är gott och varmt ute så jag orkar inte sitta ute utan sitter hellre inne med min lilla dator.
Blir det några intressanta iakttagelser från min sida då? Tja, egentligen skulle jag kunna säga att jag är lite irriterad på att reptid som jag trodde skulle vara på dagtid kommer att vara på kvällstid, skit, jag vill vara hemma dessa goa kvällar med kärleken som sällskap... men det är mindre viktigt. Inte kärleken men irritationen...
Jag skulle kunna säga att det är helt otroligt vad folk klagar på värmen och kontra, men för fan sätt er i skuggan då! (eller gör som jag sätt er och uggla i köket och skriv blogg)
Jag skulle oxå kunna säga att besöket i Lund, en fest i helgen och lite annat smått och gott gör i helhet att jag mår bra som fan. Det är gött att må gött liksom.
Vårt lilla teatersällskap på lajvet kommer att bli hur dysfunktionellt (kul att det denna gång är en positiv och önskvärd egenskap hehe) och underbart roligt att spela med som helst, och förhoppningsvis kommer vi inte behöva att jobba så mycket i köket (jag kommer att undersöka detta noggrant, noggrant och betala lite mer i anmälningsavgift för att slippa!!!).
Det finns mycket roligt att tänka på och en del att irritera sig över och just nu har jag tillfälligt avbrott från logiskt tänkande. Skall ta mig en kopp kaffe till och läsa ur boken jag påbörjade igår, i skuggan under päronträdet
Se ja soon, or not
kram
tisdag, juni 16
Rolig helg
och bra början på "semestern"...
Var i Lund i helgen. En mysig medeltidsmarknad som inte behöver bli större, kanske några fler marknadsstånd bara, men detta - märk väl, sägs av en keramikfanatiker som saknade just detta och faktiskt inget annat. Jo, fick inte fatt i ulltråd i rätt färg, gul, och hade inte lust att köpa en härva med fyrtio meter i rött, när jag skulle behöva max tio meter, men det spelar ingen roll alls...
Så mycket roligt för ungarna att göra som var lättillgängligt och kul så det faktiskt höll för två heldagars besök.
Bra underhållning, Teater Teatro, sagoberättare vars namn jag, skam sägandes, har glömt, magiker/utbrytare- Arkadia helt enkelt, som är en favvorit alla kategorier och självklart musik överallt uppförd av två skickliga grupper som jag dessvärre även dem glömt namnet på.
En rolig sak till, var att jag träffade en av de bloggare jag följer. Det var kul att få ett ansikte på en person man ändå lärt känna lite genom bloggandet. Hon hittade mig he he. Min beskrivning av outfiten jag skulle använda gjorde det lätt att hitta mig. Det vara bara jag som hade en klänning i grönt och gult. Vi hann inte så mycket prata, jag var eftersökt åt andra hållet av två mycket övertalningskunniga herrar, och sedan, dagen efter, när jag skulle säga hej då, så hade hon nog rast...
(Jag säger hej hej Matilda, kul att ses!!!, nu istället)
Vi sov i en sovvagn på ett charmigt tågvandrarhem. Trångt, men förvånansvärt fräscht! Spännande för barn om inget annat.
Nästa år blir det säkert en uppföljning på detta skulle jag tro. Åtminstone om resesällskapet får bestämma(och det får de ofta, ofta, hehe)
Fler medeltidsmarknader blir det i år också. Först ut är Kongahälla medeltidsdagar, och i år skall vi faktiskt göra Gotland på medeltidsveckan. Hysteriskt kan tänkas, men vi skall tadet lugnt och inte vara i Visby hela tiden.
I alla fall, hej och sålångkalsång så länge!
Var i Lund i helgen. En mysig medeltidsmarknad som inte behöver bli större, kanske några fler marknadsstånd bara, men detta - märk väl, sägs av en keramikfanatiker som saknade just detta och faktiskt inget annat. Jo, fick inte fatt i ulltråd i rätt färg, gul, och hade inte lust att köpa en härva med fyrtio meter i rött, när jag skulle behöva max tio meter, men det spelar ingen roll alls...
Så mycket roligt för ungarna att göra som var lättillgängligt och kul så det faktiskt höll för två heldagars besök.
Bra underhållning, Teater Teatro, sagoberättare vars namn jag, skam sägandes, har glömt, magiker/utbrytare- Arkadia helt enkelt, som är en favvorit alla kategorier och självklart musik överallt uppförd av två skickliga grupper som jag dessvärre även dem glömt namnet på.
En rolig sak till, var att jag träffade en av de bloggare jag följer. Det var kul att få ett ansikte på en person man ändå lärt känna lite genom bloggandet. Hon hittade mig he he. Min beskrivning av outfiten jag skulle använda gjorde det lätt att hitta mig. Det vara bara jag som hade en klänning i grönt och gult. Vi hann inte så mycket prata, jag var eftersökt åt andra hållet av två mycket övertalningskunniga herrar, och sedan, dagen efter, när jag skulle säga hej då, så hade hon nog rast...
(Jag säger hej hej Matilda, kul att ses!!!, nu istället)
Vi sov i en sovvagn på ett charmigt tågvandrarhem. Trångt, men förvånansvärt fräscht! Spännande för barn om inget annat.
Nästa år blir det säkert en uppföljning på detta skulle jag tro. Åtminstone om resesällskapet får bestämma(och det får de ofta, ofta, hehe)
Fler medeltidsmarknader blir det i år också. Först ut är Kongahälla medeltidsdagar, och i år skall vi faktiskt göra Gotland på medeltidsveckan. Hysteriskt kan tänkas, men vi skall tadet lugnt och inte vara i Visby hela tiden.
I alla fall, hej och sålångkalsång så länge!
fredag, juni 5
Känsla av ofullständighet
och trötthet, ingen bra kombo...
Man kan inte förutse allt.
Bra är väl det egentligen, men ibland önskar man att man kunde planera för att saker inte skall dyka upp eller hända när annat redan är planerat i detalj (inklusive diverse inköp...)
Nu har inget katastrofalt hänt mig, utan det har bara dykt upp saker som gör att en del andra saker blir svårare att genomföra smidigt. Saker som vi sett fram emot som något roligt tillsammans blir plötsligt sekundära och ickefrivilliga hos en av oss för att andra saker dykt upp som för honom känns närmare och viktigare. Ibland är kalas och vänner viktigare än allt annat, så är det...
Så därför känner jag mig ofullständig, för att jag inte lyckas få någon annan att vilja lika mycket som jag vill och för att i det här fallet, har han inget annat val än att följa med mig, oavsett vad han vill. Idag när jag är trött, blir sånt här jättejobbigt att hantera och morgonen blev trist och ledsam. Blä!
Nåväl, det kommer att lösa sig och det är inte mitt fel att det blir såhär. Man kan inte planera i minsta detalj. Jag måste bara vila mig och bli lite piggare, så att jag kan visa min mest entusiastiska sida och få det till något roligt igen...
gäspkram / Sarisen
Man kan inte förutse allt.
Bra är väl det egentligen, men ibland önskar man att man kunde planera för att saker inte skall dyka upp eller hända när annat redan är planerat i detalj (inklusive diverse inköp...)
Nu har inget katastrofalt hänt mig, utan det har bara dykt upp saker som gör att en del andra saker blir svårare att genomföra smidigt. Saker som vi sett fram emot som något roligt tillsammans blir plötsligt sekundära och ickefrivilliga hos en av oss för att andra saker dykt upp som för honom känns närmare och viktigare. Ibland är kalas och vänner viktigare än allt annat, så är det...
Så därför känner jag mig ofullständig, för att jag inte lyckas få någon annan att vilja lika mycket som jag vill och för att i det här fallet, har han inget annat val än att följa med mig, oavsett vad han vill. Idag när jag är trött, blir sånt här jättejobbigt att hantera och morgonen blev trist och ledsam. Blä!
Nåväl, det kommer att lösa sig och det är inte mitt fel att det blir såhär. Man kan inte planera i minsta detalj. Jag måste bara vila mig och bli lite piggare, så att jag kan visa min mest entusiastiska sida och få det till något roligt igen...
gäspkram / Sarisen
tisdag, juni 2
Lite rörigt
sorterar huvudet och viktigheterna!
Nu är det lite rörigt i mitt huvud. Det är svårt att sortera vilket som är viktigast. Rent tekniskt har jag inga deadlines mer än att jag skall betala respengar till en i improgruppen och fixa iväg ett par mail till några skolor för den där andra teatergruppen (som jag kommer att sluta jobba med för jag har inte tid) men dessa saker kör ihop sig med sömnaden som ju är mer en frivillig deadline...
Jag är inte bra på att sortera. Det bästa är att, även om det kryper i mig och känns lite som att jag håller på att bli stressad, så lyckas jag kontrollera det hela ganska bra. Jag blir inte helt förlamad som jag brukade bli. Jag gör något istället. Allt kanske inte blir i tid men det är inte hela världen liksom.
Nu sitter jag tom och bloggar utan att ha dåligt samvete för det hehe!
Det finns så mycket kul att blogga om oxå, så när allt det som måste göras är färdigt eller när jag har en liten rast (det tar alltid längre tid än man tror dock) så kan jag ju skriva lite mer.
Men nu är jag lite rörig och känner mig faktiskt som hattmakaren i Alice i underlandet...
Sålång kalsong
Nu är det lite rörigt i mitt huvud. Det är svårt att sortera vilket som är viktigast. Rent tekniskt har jag inga deadlines mer än att jag skall betala respengar till en i improgruppen och fixa iväg ett par mail till några skolor för den där andra teatergruppen (som jag kommer att sluta jobba med för jag har inte tid) men dessa saker kör ihop sig med sömnaden som ju är mer en frivillig deadline...
Jag är inte bra på att sortera. Det bästa är att, även om det kryper i mig och känns lite som att jag håller på att bli stressad, så lyckas jag kontrollera det hela ganska bra. Jag blir inte helt förlamad som jag brukade bli. Jag gör något istället. Allt kanske inte blir i tid men det är inte hela världen liksom.
Nu sitter jag tom och bloggar utan att ha dåligt samvete för det hehe!
Det finns så mycket kul att blogga om oxå, så när allt det som måste göras är färdigt eller när jag har en liten rast (det tar alltid längre tid än man tror dock) så kan jag ju skriva lite mer.
Men nu är jag lite rörig och känner mig faktiskt som hattmakaren i Alice i underlandet...
Sålång kalsong
onsdag, maj 20
Jag hatar fortfarande regeringen!
Lika hett och innerligt, fastän jag mår bra!!!
De är och förblir ett djävla otyg. Och de saker som fått mig att se rött nu, förutom allt som redan varit och blivit, är det där med att grundskolorna skall få möjlighet att ha intagningsprov. Ja, vad säger man? Det är vidrigt!
Eller detta debatt artikel i aftonbladet
Kan liksom bara bekräfta min redan ganska cyniska inställning (de är inte idioter som inte ser konsekvensen, de skiter i konsekvensen och är således elaka, tycker jag), till det borgerliga blockets politik.
Den Ny Liberala politiken är inte en trevlig frihetsälskande ideologi enligt mig. Den är enbart främjande för dem som redan "har" och de som kan skaffa sig, inte för dem som inget har eller de som har svårt att skaffa sig. Den osynliga handen är fan i mig osynlig i den liberalismen vill jag lova, om man inte menar att det är den som så fint ökar klyftorna mellan fattig och rik i samhället för då är den fullt synlig och ger prövat folk en käftsmäll som heter duga.
Det går bra att vara sjuk och arbetslös om du är eller har varit typ VD eller om du har en familjeförmögenhet att spendera. Om du sedan har ett lyckat studie klimat hemma för dina barn, så slipper ju de beblanda sig med de andra barnen till föräldrar som inte är lika bra som de, så slipper de se och behöva samsas och hjälpa såna som inte är lika bra som de.
Jag vill helt enkelt bara kräkas i deras brevlådor. Jag mår så illa. Fy fan för den borgerliga regeringen!!!
Må fan ta dem!
Å nu skall jag återgå till mitt ärm-mönster för att lugna ner mig lite, men jag kommer aldrig att sluta bli arg. Aldrig, aldrig, den dan e jag död!
Och ta mig tusan jag är hellre RÖD än död!
De är och förblir ett djävla otyg. Och de saker som fått mig att se rött nu, förutom allt som redan varit och blivit, är det där med att grundskolorna skall få möjlighet att ha intagningsprov. Ja, vad säger man? Det är vidrigt!
Eller detta debatt artikel i aftonbladet
Kan liksom bara bekräfta min redan ganska cyniska inställning (de är inte idioter som inte ser konsekvensen, de skiter i konsekvensen och är således elaka, tycker jag), till det borgerliga blockets politik.
Den Ny Liberala politiken är inte en trevlig frihetsälskande ideologi enligt mig. Den är enbart främjande för dem som redan "har" och de som kan skaffa sig, inte för dem som inget har eller de som har svårt att skaffa sig. Den osynliga handen är fan i mig osynlig i den liberalismen vill jag lova, om man inte menar att det är den som så fint ökar klyftorna mellan fattig och rik i samhället för då är den fullt synlig och ger prövat folk en käftsmäll som heter duga.
Det går bra att vara sjuk och arbetslös om du är eller har varit typ VD eller om du har en familjeförmögenhet att spendera. Om du sedan har ett lyckat studie klimat hemma för dina barn, så slipper ju de beblanda sig med de andra barnen till föräldrar som inte är lika bra som de, så slipper de se och behöva samsas och hjälpa såna som inte är lika bra som de.
Jag vill helt enkelt bara kräkas i deras brevlådor. Jag mår så illa. Fy fan för den borgerliga regeringen!!!
Må fan ta dem!
Å nu skall jag återgå till mitt ärm-mönster för att lugna ner mig lite, men jag kommer aldrig att sluta bli arg. Aldrig, aldrig, den dan e jag död!
Och ta mig tusan jag är hellre RÖD än död!
tisdag, maj 19
Att stampa på samma ställe
men ändå lyckas hålla farten uppe, är fan inte lätt...
Just nu står vi still med Commedia grejen. Den är igång, men stöter på patrull hela tiden. Man får verkligen jobba hårt för att inte ge upp. Jag vill inte och tänker fan inte ge upp.
Nu håller jag ju till och med på att sy mina arbetskläder för nästa år. Är lite sur för jag beställde fint linne i "naturfärgat", inte som jag trodde i "naturvitt" (vet ärligt inte hur jag tänkte). Men, jag får tvätta och hänga ut det i solen, kanske bleka lite själv med något naturlig blekmedel...
I alla fall har jag fått hjälp med att göra första toillen och skall idag, istället för att repa Commedia, göra färdigt mönstret. Kanske till och med få klippt provtyget...
Det känns ändå som att jag står och stampar på samma ställe. Fan det är lite frustrerande skall jag säga.
Häpp! Håll farten, slå en volt och sy som fan...
Förresten, det verkar som att jag inte kan skriva i mitt kommentar fönster, tack för era kommentarer, och jag skall kolla hur jag skall kunna lösa det så småningom.
Kram!
Just nu står vi still med Commedia grejen. Den är igång, men stöter på patrull hela tiden. Man får verkligen jobba hårt för att inte ge upp. Jag vill inte och tänker fan inte ge upp.
Nu håller jag ju till och med på att sy mina arbetskläder för nästa år. Är lite sur för jag beställde fint linne i "naturfärgat", inte som jag trodde i "naturvitt" (vet ärligt inte hur jag tänkte). Men, jag får tvätta och hänga ut det i solen, kanske bleka lite själv med något naturlig blekmedel...
I alla fall har jag fått hjälp med att göra första toillen och skall idag, istället för att repa Commedia, göra färdigt mönstret. Kanske till och med få klippt provtyget...
Det känns ändå som att jag står och stampar på samma ställe. Fan det är lite frustrerande skall jag säga.
Häpp! Håll farten, slå en volt och sy som fan...
Förresten, det verkar som att jag inte kan skriva i mitt kommentar fönster, tack för era kommentarer, och jag skall kolla hur jag skall kunna lösa det så småningom.
Kram!
tisdag, maj 12
Att besinna sig
och inte klappa till.
Fan vad jag är nöjd!
Igår var jag på ett möte med en av grupperna jag är producent för.
Allt gick bra och det verkade som att alla fattade vad jobbet, jag och en tjej till gör, innebär.
Vi började med att prata om betalning, en av anledningarna till att vi skulle träffas, var den att vi inte vet hur mycket vi får för vårt jobb. Tio procent snackades det om från början, men vi var inte säkra på om de menade tio för oss att dela på eller tio procent för oss var. Vi räknade på det och kom på att vi inte vill göra jobbet för mindre än tio procent var. Föreställningarna kostar nästan inget och vi skulle fått typ två hundra spänn efter skatt och sociala avgifter för varje föreställning.
Lägger man mellan fem och tio timmar (Den andra tjejen lägger nog ner en aning mer tid än mig) så tycker man kanske inte att det är så roligt att man bara får tvåhundra spänn för det. Inte för att gruppen i sig är rik, eller att de får jättebra betalt, för det får de inte (till och med så att vi har infört att de skall ha avtalsenliga löner...), men just för att vi är inte med i gruppen på det sättet som de är, blir frågan mer känslig. Det brukar funka med att antingen så säljer man sig själva som frigrupp eller så betalar man någon att göra det.
Det verkade sjunka in ett tag. Efter ett tag sa en av dem:
Ja,ni verkar ju inte lägga så mycket tid som det faktiskt behövs för att sälja ordentligt så jag tycker att först får ni faktiskt lägga mer tid, sen så får ni kanske 20 procent tillsammans sen men nu får ni bara fem procent!
Jag fick verkligen anstränga mig för att inte be henne dra åt helvete. Åh, vad jag e glad att jag mår bra och kan hantera sånt här...
Jag sträckte på mig lite och förklarade att vi får mer gjort när vi är två, än om jag eller E skulle vara själv, och att jag kommer aldrig att lägga mer tid än mellan fem och tio timmar för bara procent pengar, inte ens för tjugo procent ensam. Att man i en frigrupp måste satsa för att få någon annan att jobba för en och att om hon ville ha mer gjort får hon göra det själv för jag gör det inte för mindre än tio procent,
Som tur var, var det två i alla fall som inte höll med och faktiskt tyckte att hon hade fel. Både jag och E andades ut, vi hade eventuellt tänkt att vi kanske kan lägga oss på typ åtta procent eller så för att vara justa, men i detta läget var det inget alternativ att föreslå.
Nu är det fram till hösten så får vi se hur det blir. Kanske de inte har råd att ha två producenter, och då får de lycka till med jobbet att hitta någon som lägger mer tid för tio procent.
Men det blir isf inte mitt problem för det tänker inte jag göra! E verkar också tveksam till fortsatt arbete för tio procent. Hon har inte lika mycket erfarenhet som mig och ser detta som en lärotid efter producentutbildning som hon precis gått, och har dessutom ett till jobb som hon kombinerar det hela med, så för henne är tid extra dyrbar på alla sätt...
Med gott humör kommer tålamod, med stress kommer dåligt humör... Jag vill inte vara där igen, inte för alla procent i Småland hehe!
Fan vad jag är nöjd!
Igår var jag på ett möte med en av grupperna jag är producent för.
Allt gick bra och det verkade som att alla fattade vad jobbet, jag och en tjej till gör, innebär.
Vi började med att prata om betalning, en av anledningarna till att vi skulle träffas, var den att vi inte vet hur mycket vi får för vårt jobb. Tio procent snackades det om från början, men vi var inte säkra på om de menade tio för oss att dela på eller tio procent för oss var. Vi räknade på det och kom på att vi inte vill göra jobbet för mindre än tio procent var. Föreställningarna kostar nästan inget och vi skulle fått typ två hundra spänn efter skatt och sociala avgifter för varje föreställning.
Lägger man mellan fem och tio timmar (Den andra tjejen lägger nog ner en aning mer tid än mig) så tycker man kanske inte att det är så roligt att man bara får tvåhundra spänn för det. Inte för att gruppen i sig är rik, eller att de får jättebra betalt, för det får de inte (till och med så att vi har infört att de skall ha avtalsenliga löner...), men just för att vi är inte med i gruppen på det sättet som de är, blir frågan mer känslig. Det brukar funka med att antingen så säljer man sig själva som frigrupp eller så betalar man någon att göra det.
Det verkade sjunka in ett tag. Efter ett tag sa en av dem:
Ja,ni verkar ju inte lägga så mycket tid som det faktiskt behövs för att sälja ordentligt så jag tycker att först får ni faktiskt lägga mer tid, sen så får ni kanske 20 procent tillsammans sen men nu får ni bara fem procent!
Jag fick verkligen anstränga mig för att inte be henne dra åt helvete. Åh, vad jag e glad att jag mår bra och kan hantera sånt här...
Jag sträckte på mig lite och förklarade att vi får mer gjort när vi är två, än om jag eller E skulle vara själv, och att jag kommer aldrig att lägga mer tid än mellan fem och tio timmar för bara procent pengar, inte ens för tjugo procent ensam. Att man i en frigrupp måste satsa för att få någon annan att jobba för en och att om hon ville ha mer gjort får hon göra det själv för jag gör det inte för mindre än tio procent,
Som tur var, var det två i alla fall som inte höll med och faktiskt tyckte att hon hade fel. Både jag och E andades ut, vi hade eventuellt tänkt att vi kanske kan lägga oss på typ åtta procent eller så för att vara justa, men i detta läget var det inget alternativ att föreslå.
Nu är det fram till hösten så får vi se hur det blir. Kanske de inte har råd att ha två producenter, och då får de lycka till med jobbet att hitta någon som lägger mer tid för tio procent.
Men det blir isf inte mitt problem för det tänker inte jag göra! E verkar också tveksam till fortsatt arbete för tio procent. Hon har inte lika mycket erfarenhet som mig och ser detta som en lärotid efter producentutbildning som hon precis gått, och har dessutom ett till jobb som hon kombinerar det hela med, så för henne är tid extra dyrbar på alla sätt...
Med gott humör kommer tålamod, med stress kommer dåligt humör... Jag vill inte vara där igen, inte för alla procent i Småland hehe!
onsdag, maj 6
Ett med naturen
och idag regnar det!
Det är en sådan där dag. Som e lite jobbigare än andra. Kanske för att det regnar, kanske för att det är kallt när man öppnar dörren.
Det är en sån där dag som enklast kan beskrivas som en "regndag". Det hänger i luften, det där fuktiga. En mörk sky i bakgrunden hotar med mer regn, men just nu kommer det bara skvättar. Blir det varmare kommer det att åska. Men just nu är det bara kallt, och jobbigt.
Det är då man får pröva sina nya humörvingar och ge sig ut i den positiva vinden...
Det har varit torrt så länge nu så det behövs lite regn ute. Och, om man inte tillåter sig att ventilera lite melankoli i bland, så exploderar man nog helt och hållet tillslut av sånt som förträngs.
Man måste tro på att det blir bättre och att det som är, inte är jordens undergång, även om det är kallt och regnigt och blåsigt och fan så jobbigt. Då blir det som är jobbigt faktiskt mindre jobbigt.
Lätt att säga, nu, när jag är uppåt! Jag är uppåt och får inte se neråt när jag flyger,för det är lätt att tappa höjd. Så, jag är ett med naturen och passar på att regna när det regnar och hoppas på solsken efter regn så jag får värma mig och torka, innan nästa regn...
Det är en sådan där dag. Som e lite jobbigare än andra. Kanske för att det regnar, kanske för att det är kallt när man öppnar dörren.
Det är en sån där dag som enklast kan beskrivas som en "regndag". Det hänger i luften, det där fuktiga. En mörk sky i bakgrunden hotar med mer regn, men just nu kommer det bara skvättar. Blir det varmare kommer det att åska. Men just nu är det bara kallt, och jobbigt.
Det är då man får pröva sina nya humörvingar och ge sig ut i den positiva vinden...
Det har varit torrt så länge nu så det behövs lite regn ute. Och, om man inte tillåter sig att ventilera lite melankoli i bland, så exploderar man nog helt och hållet tillslut av sånt som förträngs.
Man måste tro på att det blir bättre och att det som är, inte är jordens undergång, även om det är kallt och regnigt och blåsigt och fan så jobbigt. Då blir det som är jobbigt faktiskt mindre jobbigt.
Lätt att säga, nu, när jag är uppåt! Jag är uppåt och får inte se neråt när jag flyger,för det är lätt att tappa höjd. Så, jag är ett med naturen och passar på att regna när det regnar och hoppas på solsken efter regn så jag får värma mig och torka, innan nästa regn...
måndag, maj 4
Nu börjar jag
lite mer på riktigt!
Nu har jag beställt ylletyg.
Jag skall sy mig en helt egen "riktig" medeltidsstass. Eller ja, jag skall fuska lite genom att ha en herrock ("portpoise" tror jag det heter)under en klänning istället för två klänningar som brukligt är (en lin helt underst och två ylle sedan).
Detta för att jag skall kunna spela maskteater på medeltidsmarknader. Teaterföreställningarna kommer inte att hända före nästa år, men det känns som att det är lite mer på riktigt nu liksom, när min med spelare angående att vi skall på lajv i sommar säger lite finkänsligt att "det kanske är lika bra att du gör det ordentligt med en gång och syr i ylle", appropå att jag hade tänkt börja sy en klänning i linne.
Först gör jag yttre ylleklänningen för den skall jag ha redan i juni i Lund. Det betyder ändå att jag måste sy en riktig underklänning i linne, tror jag, för jag hittar inte min andra som jag sydde första gången till 1700 tals stassen,som går att sy om.
Sedan måste jag sy ett par ordentliga lite längre typens brokor (underbyxor) och jag kommer inte undan hosor. De inte behöver vara lika långa som herrhosor om jag gör rocken lite längre, som en halvlång klänning strax över knät tror jag det får bli eller lite längre.
Får fråga experterna om råd hehe, min medspelare och hans sambo, som redan har allt sånt här och lite till och som har koll på modet från 1200 - 1500. Det är viktigt att vi håller samma århundrade i tanke när vi gör kläder för att spela tillsammans så vi inte ser ut som att vi kommer från olika tidsepoker.
Till lajvet i augusti kommer jag att ha herrocken, som en väst och sy en riktigt fin pösärmsskjorta, för där skall vi faktiskt ha kläder mer i renässansstuk egentligen. Inser att hosorna nog får bli ganska långa ändå och kanske jag får sy ett par extra slitsade brallor till det.
Ja ja, det blir nog bra. Kan tillägga att detta kommer att sys i "midpoi" eller hur det nu skall sägas, med ena halvan grön och andra halvan gul som är samma färg som min kollega har tillsammans med röd. Vi kommer att bli så snygga ihop!
Jag skall dessutom försöka att, så mycket som möjligt, sy för hand. Alla synliga sömmar är givna handsömmar, men nu skall jag även ge lite mer tid till det andra som inte syns så mycket... haha drömma går ju...
Så jag börjar när tyget kommer och mönstret är lånat hej och hå...
Nu har jag beställt ylletyg.
Jag skall sy mig en helt egen "riktig" medeltidsstass. Eller ja, jag skall fuska lite genom att ha en herrock ("portpoise" tror jag det heter)under en klänning istället för två klänningar som brukligt är (en lin helt underst och två ylle sedan).
Detta för att jag skall kunna spela maskteater på medeltidsmarknader. Teaterföreställningarna kommer inte att hända före nästa år, men det känns som att det är lite mer på riktigt nu liksom, när min med spelare angående att vi skall på lajv i sommar säger lite finkänsligt att "det kanske är lika bra att du gör det ordentligt med en gång och syr i ylle", appropå att jag hade tänkt börja sy en klänning i linne.
Först gör jag yttre ylleklänningen för den skall jag ha redan i juni i Lund. Det betyder ändå att jag måste sy en riktig underklänning i linne, tror jag, för jag hittar inte min andra som jag sydde första gången till 1700 tals stassen,som går att sy om.
Sedan måste jag sy ett par ordentliga lite längre typens brokor (underbyxor) och jag kommer inte undan hosor. De inte behöver vara lika långa som herrhosor om jag gör rocken lite längre, som en halvlång klänning strax över knät tror jag det får bli eller lite längre.
Får fråga experterna om råd hehe, min medspelare och hans sambo, som redan har allt sånt här och lite till och som har koll på modet från 1200 - 1500. Det är viktigt att vi håller samma århundrade i tanke när vi gör kläder för att spela tillsammans så vi inte ser ut som att vi kommer från olika tidsepoker.
Till lajvet i augusti kommer jag att ha herrocken, som en väst och sy en riktigt fin pösärmsskjorta, för där skall vi faktiskt ha kläder mer i renässansstuk egentligen. Inser att hosorna nog får bli ganska långa ändå och kanske jag får sy ett par extra slitsade brallor till det.
Ja ja, det blir nog bra. Kan tillägga att detta kommer att sys i "midpoi" eller hur det nu skall sägas, med ena halvan grön och andra halvan gul som är samma färg som min kollega har tillsammans med röd. Vi kommer att bli så snygga ihop!
Jag skall dessutom försöka att, så mycket som möjligt, sy för hand. Alla synliga sömmar är givna handsömmar, men nu skall jag även ge lite mer tid till det andra som inte syns så mycket... haha drömma går ju...
Så jag börjar när tyget kommer och mönstret är lånat hej och hå...
torsdag, april 30
1a maj
Välkommen!
Jag vill ut och demonstrera i morgon. Många av mina vänner skall demonstrera i morgon. Jag vet bara inte riktigt vilket tåg jag skall ta.
Det finns några som jag skulle kunna tänka mig och några jag inte kan tänka mig. Men egentligen är det just själva demonstrerandet som sådant jag vill manifestera. Kan man ordna ett eget demonstrationståg kanske?
Kanske jag skulle gå med dem som på sin affisch har citat från Dr Cosmos "kapitalist nu skall du dö"... Jag gillar ju Dr Cosmos, men jag gillar inte att ta just ett sånt citat ur sin helhet. Jag är ju fan (i stort sätt) pacifist och då kan jag inte gå bakom folk som snackar om att döda, oavsätt om det är metaforer och inga uttalanden man skall ta på bokstavligt allvar.
Dessutom hade de med en massa vegansnack om kött är mord typ, (ja, paradoxerna är fint uppradade) så det verkar som att de är lite för kategoriska för mig.
Hade jag vetat mer om Syndikalisterna, så hade jag nog gått med dem kanske. Röd Front kan jag gå med, åtminstone brukade jag kunna det utan att skämmas.
När jag var liten gick jag och min kompis med och skrek "Röd piggelin, glass mot glass!", i stället för "Röd front, klass mot klass" DÅ var det kul, sedan kom ett tag när jag inte tyckte att det var kul och då slapp jag.
När jag blev äldre igen demonstrerade jag flera år med Röd Front. Även om jag aldrig varit medlem i något politiskt parti så har jag tyckt att det varit viktigt att demonstrera. Det är arbetarnas internationella dag!
Firad pgra en händelse i USA för typ hundra år sedan där flera demonstranter blev dödade av polisen (ungefär som i Ådalen har jag för mig, men skall inte svära på't).
Jag bestämmer i morgon vilka eller om jag går med något tåg. Kanske jag faktiskt gör mitt eget tåg meden liten banderoll där det står, lagom mesigt, floskligt:
Bekämpa Fattigdomen, Stoppa kapitalismens krig mot mänskligheten, Leve Den Sanna Demokratin!
Framför allt måste jag isf ha en banderoll på vilken det skall stå:
Älska mer!
sålångkalsång!
Jag vill ut och demonstrera i morgon. Många av mina vänner skall demonstrera i morgon. Jag vet bara inte riktigt vilket tåg jag skall ta.
Det finns några som jag skulle kunna tänka mig och några jag inte kan tänka mig. Men egentligen är det just själva demonstrerandet som sådant jag vill manifestera. Kan man ordna ett eget demonstrationståg kanske?
Kanske jag skulle gå med dem som på sin affisch har citat från Dr Cosmos "kapitalist nu skall du dö"... Jag gillar ju Dr Cosmos, men jag gillar inte att ta just ett sånt citat ur sin helhet. Jag är ju fan (i stort sätt) pacifist och då kan jag inte gå bakom folk som snackar om att döda, oavsätt om det är metaforer och inga uttalanden man skall ta på bokstavligt allvar.
Dessutom hade de med en massa vegansnack om kött är mord typ, (ja, paradoxerna är fint uppradade) så det verkar som att de är lite för kategoriska för mig.
Hade jag vetat mer om Syndikalisterna, så hade jag nog gått med dem kanske. Röd Front kan jag gå med, åtminstone brukade jag kunna det utan att skämmas.
När jag var liten gick jag och min kompis med och skrek "Röd piggelin, glass mot glass!", i stället för "Röd front, klass mot klass" DÅ var det kul, sedan kom ett tag när jag inte tyckte att det var kul och då slapp jag.
När jag blev äldre igen demonstrerade jag flera år med Röd Front. Även om jag aldrig varit medlem i något politiskt parti så har jag tyckt att det varit viktigt att demonstrera. Det är arbetarnas internationella dag!
Firad pgra en händelse i USA för typ hundra år sedan där flera demonstranter blev dödade av polisen (ungefär som i Ådalen har jag för mig, men skall inte svära på't).
Jag bestämmer i morgon vilka eller om jag går med något tåg. Kanske jag faktiskt gör mitt eget tåg meden liten banderoll där det står, lagom mesigt, floskligt:
Bekämpa Fattigdomen, Stoppa kapitalismens krig mot mänskligheten, Leve Den Sanna Demokratin!
Framför allt måste jag isf ha en banderoll på vilken det skall stå:
Älska mer!
sålångkalsång!
fredag, april 24
Somliga lär sig
Somliga inte...
Jag har nu lugnat ner mig och inser att detta är en strid jag varken kan eller skall ge mig in i. Det skulle vara som att stånga huvudet i en vägg. Och den enda som får ont är jag, inte väggen.
Jag kan förvånas över vissa människors oförställda råelaka dumhet och andras flathet. Det är en sak jag kommer att ta med mig ut ur detta och lära något av faktiskt.
Lära mig att folk reagerar med reptilhjärnan i vissa lägen och då är det ingen idé att försöka gjuta olja, för de bara tänder på den, istället för att låta den lugna vattnet som stormar.
Släppa och gå vidare, hålla huvudet högt, och faktiskt inte ta åt mig!
Såklart jag kommer att sörja, men jag kan faktiskt inget ångra! Framför allt så måste jag påpeka att det finns inget att ångra. Jag har fanimej ett rent samvete och vägrar att bära hundhuvd.
Kram och hej!!!
Jag har nu lugnat ner mig och inser att detta är en strid jag varken kan eller skall ge mig in i. Det skulle vara som att stånga huvudet i en vägg. Och den enda som får ont är jag, inte väggen.
Jag kan förvånas över vissa människors oförställda råelaka dumhet och andras flathet. Det är en sak jag kommer att ta med mig ut ur detta och lära något av faktiskt.
Lära mig att folk reagerar med reptilhjärnan i vissa lägen och då är det ingen idé att försöka gjuta olja, för de bara tänder på den, istället för att låta den lugna vattnet som stormar.
Släppa och gå vidare, hålla huvudet högt, och faktiskt inte ta åt mig!
Såklart jag kommer att sörja, men jag kan faktiskt inget ångra! Framför allt så måste jag påpeka att det finns inget att ångra. Jag har fanimej ett rent samvete och vägrar att bära hundhuvd.
Kram och hej!!!
onsdag, april 22
Förlora en vän!
När konventionerna styr!
Jag är skitledsen! Men oxå, ju mer jag tänker på det, arg!
Får man läsa andras mail? Nej!
Får man läsa andras Chattar? Nej!
Blir det någonsin något vettigt sagt på en Chatt? ... Nej!... Åtminstone blir det lätt flamsigt.
Är det lätt att missförstå saker på chatten? Ja! Det är ännu lättare att missförstå om man läser en chatt efteråt utan att ha varit med och "pratat".
Jargong, är det vanligt bland vänner? Ja!
Märker man av jargong i en chatt om man aldrig hört personerna som chattar med varandra i ett "vanligt" samtal med varandra? Nej!
Om man läser i ett upprört tillstånd, tenderar man att bara fokusera på "bekräftande meningar" i stället för att se helheten? JA, JA!!!
Drar man förhastade och felaktiga slutsatser om man är i affekt?... Ja, oftast!!!
Skall vänskap behöva ta slut pgr av sådana här missförstånd? Nej!
Straffet för att man varit tramsig och omogen, förlora en vän! Konventionellt skittänk!!! Fy fan!
Får inte ens göra ett ordentligt avslut! Allt blir hängade i luften! Som ett stort utropstecken. FAAAAAN!
Fan en sån tur att jag mår bra (!) så jag kan ta mig ur detta genom en "normal sorgeperiod" och inte genom grottande och bekräftande av min egen ofullständighet och värdelöshet i vänskapsförhållande.
Jag har andra vänner och jag älskar dem, liksom jag kommer att älska den vän jag mist, och den kärleken är att jämföra med, men inte densamma som, den till min älskade sambo (oj jag blev helt plötsligt privat)!
Så jag är i sorg, men jag kommer tillbaka, för jag är fan arg oxå!!!
kramen!
Jag är skitledsen! Men oxå, ju mer jag tänker på det, arg!
Får man läsa andras mail? Nej!
Får man läsa andras Chattar? Nej!
Blir det någonsin något vettigt sagt på en Chatt? ... Nej!... Åtminstone blir det lätt flamsigt.
Är det lätt att missförstå saker på chatten? Ja! Det är ännu lättare att missförstå om man läser en chatt efteråt utan att ha varit med och "pratat".
Jargong, är det vanligt bland vänner? Ja!
Märker man av jargong i en chatt om man aldrig hört personerna som chattar med varandra i ett "vanligt" samtal med varandra? Nej!
Om man läser i ett upprört tillstånd, tenderar man att bara fokusera på "bekräftande meningar" i stället för att se helheten? JA, JA!!!
Drar man förhastade och felaktiga slutsatser om man är i affekt?... Ja, oftast!!!
Skall vänskap behöva ta slut pgr av sådana här missförstånd? Nej!
Straffet för att man varit tramsig och omogen, förlora en vän! Konventionellt skittänk!!! Fy fan!
Får inte ens göra ett ordentligt avslut! Allt blir hängade i luften! Som ett stort utropstecken. FAAAAAN!
Fan en sån tur att jag mår bra (!) så jag kan ta mig ur detta genom en "normal sorgeperiod" och inte genom grottande och bekräftande av min egen ofullständighet och värdelöshet i vänskapsförhållande.
Jag har andra vänner och jag älskar dem, liksom jag kommer att älska den vän jag mist, och den kärleken är att jämföra med, men inte densamma som, den till min älskade sambo (oj jag blev helt plötsligt privat)!
Så jag är i sorg, men jag kommer tillbaka, för jag är fan arg oxå!!!
kramen!
tisdag, april 14
Vad myror vill ha?
Eller, den enkla vägen till energi...
I helgen var jag bl.a. med familj i Vitlycke (Tanums kommun) för att kolla på hällristningarna. Jag har, trots 24 års åkande fram och tillbaks på vägen från Gbg till Strömstad, aldrig lyckats att stanna till vid denna sevärdhet förut. Lathet månhända?
På själva området finns (minst) en myrstack. Den lyckade vi givetvis placera oss bredvid när vi satte oss för att fika och det gillade myrorna. Barnen ville vara justa mot myrorna och matade dem friskt med brödbitar och diverse pålägg från sina mackor. Snällt och uppskattat förmodligen.
Det höll de små liven(stack-myror e inte små förresten)sysselsatta ett tag, bortifrån vår matsäck faktiskt. De liksom plockade bitar av sina gåvor och bar tålmodigt in dem i stacken utan att verka stressade. Snabbt men ändå i ett lugnt tempo skulle man kunna säga. Inga anhopningar runt bytena utan var och en hade sin plats liksom.
Precis innan vi skulle vidare, kom morbrodern på att hälla en liten, liten hög med socker i utkanten av stacken. Från början såg vi hur några få myror kollade in den vita högen skeptiskt och till synes med samma inställning som till de andra godbitarna de blivit erbjudna. Något förundrade över detta loja mottagande av livets goda i form av ren energi, gick hela sällskapet vidare för att kolla in alla fina ristningarna i de Bohuslänska klipporna.
När vi sedan kom tillbaka till nämnda myrstack en dryg halvtimme senare, var det en helt annan aktivitet som syntes runt den lilla vita hög med socker som vi så obetänksamt lämnat efter oss. Myrorna fullständigt stod på varandra med huvudena girigt nedkörda mellan sina släktingars (systrars!!!) ben. Sockret syntes inte. Det som varit en vit fläck var en svart fläck och en strid ström av myror kom strömmande ner till högen. Ingen var, vad vi såg i alla fall, på väg därifrån...
Vad kan man då lära av detta?
Utan att dra för stora växlar på människans likhet med djuren (!) känns det ändå som att genvägar alltid är välkomna på något sätt.
Varför käka saker som tar tid att äta och som kräver enorma (ja om man jämför) mängder, för att få i sig energi, när man kan svulla i sig ren energi i form av godis och annat gott? Vid Påsk och Jul- tider är detta en ren självklarhet liksom.
Det finns ställen i världen där männen som får sin lön, inte går och köper sprit, utan går till affären och köper socker och smör som de drar i sig istället för att gå hem med pengarna till familjen (jo det är sant kommer bara inte ihåg vart jag läst det, skit!)
Är det då dags att omvärdera socker som en smakförstärkare och konservator till att klassa som drog?
Med tanke på I-världens problem med människors hälsa etc, kanske det kan vara dags...
Nu hoppas jag att majoriteten av stackens myror, de som inte fick i sig något socker, lyckas få de stackars socker-torskarna in på rätt bana igen så att de får tillbaka sin aptit på vanligt skogskäk och inte dör av abstinensen orsakad av den obetänksamma morbrodern.
Och jag hoppas att jag själv aldrig blir sockerberoende för det måste ju vara ett av de jobbigaste beroendena, utan att förta heroin, canabis, mediciner, och alkohol beroendes pina, just för att det ju nästan inte ens är att betrakta som ett beroende av vissa. Man är helt enkelt bara lat och dum om man äter för mycket enligt många...
Nästa gång jag kommer till Vitlycke, skall jag inte mata myror utan jag skall koncentrera mig på att lyssna till historiens vingslag och knata minst två varv runt området, upp på berget och ner igen, för att förstå hur mycket energi det behövs för att släpa upp x -ton sten till gravhögarna på toppen, på bronsåldern, då energin man fick i sig bestod av fet fisk, annat fett kött, diverse nötter och liite honung samt frukt om det var säsong!
Soligt som fan och najs!
Sarisen
I helgen var jag bl.a. med familj i Vitlycke (Tanums kommun) för att kolla på hällristningarna. Jag har, trots 24 års åkande fram och tillbaks på vägen från Gbg till Strömstad, aldrig lyckats att stanna till vid denna sevärdhet förut. Lathet månhända?
På själva området finns (minst) en myrstack. Den lyckade vi givetvis placera oss bredvid när vi satte oss för att fika och det gillade myrorna. Barnen ville vara justa mot myrorna och matade dem friskt med brödbitar och diverse pålägg från sina mackor. Snällt och uppskattat förmodligen.
Det höll de små liven(stack-myror e inte små förresten)sysselsatta ett tag, bortifrån vår matsäck faktiskt. De liksom plockade bitar av sina gåvor och bar tålmodigt in dem i stacken utan att verka stressade. Snabbt men ändå i ett lugnt tempo skulle man kunna säga. Inga anhopningar runt bytena utan var och en hade sin plats liksom.
Precis innan vi skulle vidare, kom morbrodern på att hälla en liten, liten hög med socker i utkanten av stacken. Från början såg vi hur några få myror kollade in den vita högen skeptiskt och till synes med samma inställning som till de andra godbitarna de blivit erbjudna. Något förundrade över detta loja mottagande av livets goda i form av ren energi, gick hela sällskapet vidare för att kolla in alla fina ristningarna i de Bohuslänska klipporna.
När vi sedan kom tillbaka till nämnda myrstack en dryg halvtimme senare, var det en helt annan aktivitet som syntes runt den lilla vita hög med socker som vi så obetänksamt lämnat efter oss. Myrorna fullständigt stod på varandra med huvudena girigt nedkörda mellan sina släktingars (systrars!!!) ben. Sockret syntes inte. Det som varit en vit fläck var en svart fläck och en strid ström av myror kom strömmande ner till högen. Ingen var, vad vi såg i alla fall, på väg därifrån...
Vad kan man då lära av detta?
Utan att dra för stora växlar på människans likhet med djuren (!) känns det ändå som att genvägar alltid är välkomna på något sätt.
Varför käka saker som tar tid att äta och som kräver enorma (ja om man jämför) mängder, för att få i sig energi, när man kan svulla i sig ren energi i form av godis och annat gott? Vid Påsk och Jul- tider är detta en ren självklarhet liksom.
Det finns ställen i världen där männen som får sin lön, inte går och köper sprit, utan går till affären och köper socker och smör som de drar i sig istället för att gå hem med pengarna till familjen (jo det är sant kommer bara inte ihåg vart jag läst det, skit!)
Är det då dags att omvärdera socker som en smakförstärkare och konservator till att klassa som drog?
Med tanke på I-världens problem med människors hälsa etc, kanske det kan vara dags...
Nu hoppas jag att majoriteten av stackens myror, de som inte fick i sig något socker, lyckas få de stackars socker-torskarna in på rätt bana igen så att de får tillbaka sin aptit på vanligt skogskäk och inte dör av abstinensen orsakad av den obetänksamma morbrodern.
Och jag hoppas att jag själv aldrig blir sockerberoende för det måste ju vara ett av de jobbigaste beroendena, utan att förta heroin, canabis, mediciner, och alkohol beroendes pina, just för att det ju nästan inte ens är att betrakta som ett beroende av vissa. Man är helt enkelt bara lat och dum om man äter för mycket enligt många...
Nästa gång jag kommer till Vitlycke, skall jag inte mata myror utan jag skall koncentrera mig på att lyssna till historiens vingslag och knata minst två varv runt området, upp på berget och ner igen, för att förstå hur mycket energi det behövs för att släpa upp x -ton sten till gravhögarna på toppen, på bronsåldern, då energin man fick i sig bestod av fet fisk, annat fett kött, diverse nötter och liite honung samt frukt om det var säsong!
Soligt som fan och najs!
Sarisen
onsdag, april 8
Rastlöshet i regn
inte konstigt egentligen, men...
Den som känner mig, på riktigt, vet att jag älskar att vara ute i naturen och att gå i skogen och plocka svamp och att jag älskar att gå vid havet och lyssna på vågorna och att jag tycker det är underbart med naturlig tystnad och naturligt mörker osv osv.
De som inte riktigt kan få ihop den biten med mig, har oxå rätt. Jag är lite svår att få ut. Skummt. När jag väl sitter inne är det oxå så najs så jag glömmer liksom av att gå ut...
Nu, till exempel, när det regnar kan jag sitta och önska att jag var ute i skogen och promenerade och att det skulle vara fiint vääder, men i helgen, sysselsatte jag mig inne, nästan hela dagen, fastän det var varmt och härligt ute.
Knepigt det där... I alla fall, när det slutar regna går jag nog ut i alla fall. För att jag kan och har lust och för att det är nyttigt...
hejhopp!!!
Den som känner mig, på riktigt, vet att jag älskar att vara ute i naturen och att gå i skogen och plocka svamp och att jag älskar att gå vid havet och lyssna på vågorna och att jag tycker det är underbart med naturlig tystnad och naturligt mörker osv osv.
De som inte riktigt kan få ihop den biten med mig, har oxå rätt. Jag är lite svår att få ut. Skummt. När jag väl sitter inne är det oxå så najs så jag glömmer liksom av att gå ut...
Nu, till exempel, när det regnar kan jag sitta och önska att jag var ute i skogen och promenerade och att det skulle vara fiint vääder, men i helgen, sysselsatte jag mig inne, nästan hela dagen, fastän det var varmt och härligt ute.
Knepigt det där... I alla fall, när det slutar regna går jag nog ut i alla fall. För att jag kan och har lust och för att det är nyttigt...
hejhopp!!!
fredag, april 3
Bara några korta rader
för att jag orkar och e glad!
Det är märkligt att inse att vissa saker gör att man mår så förbannat mycket bättre! Och att en av anledningarna till att man inte tillåtit sig (ja för det är precis vad det är frågan om) att känna sig glad och upprymd och uppskattad, faktiskt är en fråga om konventioner.
Jag har helt plötsligt börjat vara sån jag egentligen är igen. Och jag får så mycket av det så det är helt sjukt. Och jag fattar inte att jag låtit folks kommentarer (inte bara om mig utan framför allt om hur saker "är" och "skall vara" i vissa lägen) få trycka mig tillbaka som jag gjort.
Jag är glad och jag kan älska dem jag vill älska på mitt sätt och det kan fan ingen lägga sig i.
Yeha!
Det är märkligt att inse att vissa saker gör att man mår så förbannat mycket bättre! Och att en av anledningarna till att man inte tillåtit sig (ja för det är precis vad det är frågan om) att känna sig glad och upprymd och uppskattad, faktiskt är en fråga om konventioner.
Jag har helt plötsligt börjat vara sån jag egentligen är igen. Och jag får så mycket av det så det är helt sjukt. Och jag fattar inte att jag låtit folks kommentarer (inte bara om mig utan framför allt om hur saker "är" och "skall vara" i vissa lägen) få trycka mig tillbaka som jag gjort.
Jag är glad och jag kan älska dem jag vill älska på mitt sätt och det kan fan ingen lägga sig i.
Yeha!
torsdag, april 2
Så där ja...
Då var jag hemma igen i huvudet. Tjena!
Det tar ett tag att landa efter ett lajv. Detta var ett av de lajven som krävde mycket energi men jag fick faktiskt ett helt gäng tillbaka oxå. Som ni kanske förstod av de "hoppfulla slutraderna"
Nu har jag nästan lyckats att påbörja fortsättandet med det jag skulle gjort för länge sedan... Det kommer att ta ett tag till innan jag är ikapp, men jag tror att jag kan kontrollera mig lite och faktiskt släppa värdelöshetskänslorna såpass att det inte skall vara några problem att få in flytet igen. Eller ja, igen, är väl synd att säga kanske hehe...
I vilket fall kommer jag fortfarande ha som mål att skriva ofta och mycket och förmodligen fortfarande vara "ursel" på't. Men tuff skit, det får jag ta.
Kanske kommer jag att skriva mer om Klara någon annan gång, för hon har lite saker hon behöver ventilera tror jag. Men det får bli sen nu är hon vilande ett bra tag framöver.
sålångkalson i det sköna aprilvädret!
Det tar ett tag att landa efter ett lajv. Detta var ett av de lajven som krävde mycket energi men jag fick faktiskt ett helt gäng tillbaka oxå. Som ni kanske förstod av de "hoppfulla slutraderna"
Nu har jag nästan lyckats att påbörja fortsättandet med det jag skulle gjort för länge sedan... Det kommer att ta ett tag till innan jag är ikapp, men jag tror att jag kan kontrollera mig lite och faktiskt släppa värdelöshetskänslorna såpass att det inte skall vara några problem att få in flytet igen. Eller ja, igen, är väl synd att säga kanske hehe...
I vilket fall kommer jag fortfarande ha som mål att skriva ofta och mycket och förmodligen fortfarande vara "ursel" på't. Men tuff skit, det får jag ta.
Kanske kommer jag att skriva mer om Klara någon annan gång, för hon har lite saker hon behöver ventilera tror jag. Men det får bli sen nu är hon vilande ett bra tag framöver.
sålångkalson i det sköna aprilvädret!
måndag, mars 23
En annans liv
En annan plats.
--- ---
Dagar, fan, veckor, helvete, månader, djävlar, år!
Vill det aldrig sluta? Vill det aldrig sluta det där djävla bultandet. Det är rimfrost ute. En gång in tiden tyckte jag det var vackert. Det krasade så härligt under fötterna. Det var innan jag vandrat över nedbrända ruiner och till aska brända kroppar. Det är samma kras.
Vill det aldrig sluta det där bultandet, nej inte denna gången heller. Släpp ut mig för fan släpp ut mig! Linda snyftar i skåpet bredvid, jag sjunger en sång – De e så det skall vara! De e så vi vill ha det nu… Perfekt o oförstörbar…
Om man ber om det får man det inte! -Snälla få det där förbannade bultandet att sluta, snälla. Linda ville att det skulle fortsätta. Nu är hon tyst och jag sjunger en sång – De e så det skall vara…
Allt går ihop. Tiden drar ihop sig. Liksom ett rep runt halsen i en strypsnara. Drar du för fort och hårt bultar det snabbare ett tag. Det rinner ut ur ögonen och skymmer sikten. Saktar du ner hör du det inte lika högt längre och kan leva med det. Kylan biter i näsan. Röken ur munnen påminner om när jag tjuvrökte bakom skolan. Det går inte att göra rökringar. Fan vad det är kallt. Solen har gått upp men den värmer inte. Lika lite som klinkergolv. Lika lite som klinkergolv i en gammal bastu. Det bultar som fan nu.
– Snälla, släpp ut mig få det där bultandet att sluta! Snälla. Jag vill inte vara ensam. – Jo varför inte nu? Vad vill du då. Linda ville för mycket, nu är hon en pöl på golvet. – De e så vi vill ha det nu…
Det ryker när rimfrosten tinar i morgonsol. Precis som blod. Precis som varmt blod på ett kallt klinkergolv. Åtminstone lät det som att det rykte. Det bultar mer nu. Jag vill inte vara här. Jag vill vara hemma. Jag vill vara på sjön i min båt. Snälla hjälp mig dit. Få det att sluta bulta. Jag har redan gjort allt du sagt åt mig att göra. Vad vill du?
Dörren öppnas sakta, är väntan slut? Tårarna känns som istappar första frostmorgonen på hösten. Det är hög tid nu att få slut på bultandet. Att slippa vara ensam.-Snälla, släpp in mig - Jag har precis vad ni behöver. Ingen smak är mig främmande. Smaken av död blev mig inte förunnad dock. Den togs ifrån mig, jag ville ha den, men den togs ifrån mig. – Att döda en som vill dö är barmhärtigt. Jag är inte barmhärtig. Jag är din gud.
Men gud dog och jag lever. Jag blev vän med ödet. –Perfekt och oförstörbar.
... ... ...
Vill det aldrig sluta? Vill det aldrig sluta det där djävla bultandet…
------
Det finns ljus och det finns ljus och ute är det ljust! Fri lejd ut. Och de levde lyckliga i alla dagar... Fan vad kallt det är. Jag trodde inte det var vinter fortfarande. Jag har tur i alla fall en stund. Att sitta bakom en av denna världens bästa människor på en varm hästrygg känns lite som när man var liten och förtjust fick en tia för att rida en satt ponny runt ett varv i Slottskogen.
Det blir ljusare och ibland ljusare och ute blir det behagligt mörkt. Det är kallt som fan på natten på den sidan som inte är vänd åt en av denna världens bästa människor. Vaknar och tror att hela resten av gänget är gamla Karlstads frimän, men det är den brokiga skara som fick fri lejd ut. Och de levde lyckliga i alla sina dagar...
Det är väldigt ljust och det är skit ljust och ljuset värmer lite ute. I alla fall nu. Undrar hur länge vi måste vänta innan de skjuter oss i ryggen... Det är ju helt sjukt kallt om fötterna. Det skulle förresten inte spela någon roll om de sköt oss i ryggen. För om jag dör nu, dör jag faktiskt ganska lycklig.
/ Klara
--- ---
Dagar, fan, veckor, helvete, månader, djävlar, år!
Vill det aldrig sluta? Vill det aldrig sluta det där djävla bultandet. Det är rimfrost ute. En gång in tiden tyckte jag det var vackert. Det krasade så härligt under fötterna. Det var innan jag vandrat över nedbrända ruiner och till aska brända kroppar. Det är samma kras.
Vill det aldrig sluta det där bultandet, nej inte denna gången heller. Släpp ut mig för fan släpp ut mig! Linda snyftar i skåpet bredvid, jag sjunger en sång – De e så det skall vara! De e så vi vill ha det nu… Perfekt o oförstörbar…
Om man ber om det får man det inte! -Snälla få det där förbannade bultandet att sluta, snälla. Linda ville att det skulle fortsätta. Nu är hon tyst och jag sjunger en sång – De e så det skall vara…
Allt går ihop. Tiden drar ihop sig. Liksom ett rep runt halsen i en strypsnara. Drar du för fort och hårt bultar det snabbare ett tag. Det rinner ut ur ögonen och skymmer sikten. Saktar du ner hör du det inte lika högt längre och kan leva med det. Kylan biter i näsan. Röken ur munnen påminner om när jag tjuvrökte bakom skolan. Det går inte att göra rökringar. Fan vad det är kallt. Solen har gått upp men den värmer inte. Lika lite som klinkergolv. Lika lite som klinkergolv i en gammal bastu. Det bultar som fan nu.
– Snälla, släpp ut mig få det där bultandet att sluta! Snälla. Jag vill inte vara ensam. – Jo varför inte nu? Vad vill du då. Linda ville för mycket, nu är hon en pöl på golvet. – De e så vi vill ha det nu…
Det ryker när rimfrosten tinar i morgonsol. Precis som blod. Precis som varmt blod på ett kallt klinkergolv. Åtminstone lät det som att det rykte. Det bultar mer nu. Jag vill inte vara här. Jag vill vara hemma. Jag vill vara på sjön i min båt. Snälla hjälp mig dit. Få det att sluta bulta. Jag har redan gjort allt du sagt åt mig att göra. Vad vill du?
Dörren öppnas sakta, är väntan slut? Tårarna känns som istappar första frostmorgonen på hösten. Det är hög tid nu att få slut på bultandet. Att slippa vara ensam.-Snälla, släpp in mig - Jag har precis vad ni behöver. Ingen smak är mig främmande. Smaken av död blev mig inte förunnad dock. Den togs ifrån mig, jag ville ha den, men den togs ifrån mig. – Att döda en som vill dö är barmhärtigt. Jag är inte barmhärtig. Jag är din gud.
Men gud dog och jag lever. Jag blev vän med ödet. –Perfekt och oförstörbar.
... ... ...
Vill det aldrig sluta? Vill det aldrig sluta det där djävla bultandet…
------
Det finns ljus och det finns ljus och ute är det ljust! Fri lejd ut. Och de levde lyckliga i alla dagar... Fan vad kallt det är. Jag trodde inte det var vinter fortfarande. Jag har tur i alla fall en stund. Att sitta bakom en av denna världens bästa människor på en varm hästrygg känns lite som när man var liten och förtjust fick en tia för att rida en satt ponny runt ett varv i Slottskogen.
Det blir ljusare och ibland ljusare och ute blir det behagligt mörkt. Det är kallt som fan på natten på den sidan som inte är vänd åt en av denna världens bästa människor. Vaknar och tror att hela resten av gänget är gamla Karlstads frimän, men det är den brokiga skara som fick fri lejd ut. Och de levde lyckliga i alla sina dagar...
Det är väldigt ljust och det är skit ljust och ljuset värmer lite ute. I alla fall nu. Undrar hur länge vi måste vänta innan de skjuter oss i ryggen... Det är ju helt sjukt kallt om fötterna. Det skulle förresten inte spela någon roll om de sköt oss i ryggen. För om jag dör nu, dör jag faktiskt ganska lycklig.
/ Klara
måndag, mars 16
En vana otrogen
Genom att inte vänta en vecka till nästa text utan skriva två inlägg på två dagar.
Att skriva blir ett gift, men blir aldrig en vana tyvärr, därför är otrohet så bra...
Har ägnat lite för mycket tid åt att skriva om meningslösheter som en bra bakgrundshistoria åt min Klara på Desperatia. Vill inte göra som så många andra, grotta mig i groteskerier, men hamnar lätt där ändå och inser hur lätt jag skulle kunna gröta ner mig i en våldsam sadistisk beskrivning av någons verklighet, utan att blinka. Vad kan det bero på?
På ett depraverat sinnelag kanske? På allt skit man får uppkört i fejset via löp för kvällspressen? Alla böcker som tävlar i gräsliga brott att beskriva? Eller på filmer som jobbar sig för att få oscar för bästa splattereffekten?
Jag känner mig själv som en som brukar hålla för ögonen och öronen när det värsta beskrivs, vanligen i alla fall. Så hur kan jag hitta på något som Klaras historia?
Jag vet inte och jag tänker inte ta reda på det heller, för jag tror att det är ganska normalt att kunna det. Åtminstone tror jag att de allra flesta någon gång grottat sig. Är man PA lajvare är det kanske vanligare hehe!
Sedan är det så att verkligheten ofta överträffa dikten. Fallet Frizl, huvva!!! Och har man en gång sett "Guds stad" så finns det saker som inte går att leka med utan att må dåligt på riktigt.
Det värsta (?) är att man aldrig kan jämföra lidande heller. Det är lite det som, är jag rädd för, kan bli galet på ett sånt här lajv som Desperatia.
Alla tar i så de spyr med sin bakgrund, men får man någonsin ett intressant samspel om man bara inte släpper in folk för "man vill inte tala om det" och så blir man hård och stelbent aggressiv, eller, där har vi en liten paradox, hur väl funkar det med ett gäng superstörda folk på en liten yta går runt och överagerar i PTS symptom, mot varandra? Hm!
.monster, för ett par år sedan var en smältdegel av perverterade, depraverade deprimerade och trasiga själar som samsades i en bunker. Det funkade ganska bra, men där var lajvet styrt efter en viss dramaturgisk kurva (ja faktiskt, och det var inte så långt heller, bara ett dygn).
Detta, Desperatia, kommer att löpa under flera dagar och blir svårare att "styra upp". Det är inte alla arrangörer som anser att man skall styra lajv överhuvud taget, men de flesta brukar ha någon form av vision och önskan om hur det skall fortlöpa.
Å andra sidan tror jag att de flesta som hakar på ett sånt här lajv, är hyfsat vana lajvare som fattar att det som man skrivit innan kan ändra form under tiden.
Har lite kommit från både ämne och rubrik men jobbar på att ta mig runt ett varv genom att återkoppla till skrivandet. För när man skriver om något som inte är behagligt kan det ibland "få skiten ur systemet" som man säger och det gäller många saker. Det gör ju också att skrivandet blir viktigt för vissa människor.
Så även om jag inte kan jämföra mina depressions tankar med någon annans så får jag dem ut ur systemet och med dem, en del mardrömmar iom Klaras historia. Som jag förövrigt inte vill göra offentlig mer än för mina medspelare, jag vill vara en transparant spelare så mycket som möjligt.
Varje gång jag skriver blir jag triggad att skriva mer och jag borde verkligen göra det till en vana att skriva istället för att ha det som ovana, dvs göra det lite i smyg då och då.
Om någon fattade vad jag vill ha sagt med detta inlägg, varsågod kommentera(och om jag inte bannlyst smajlis från själva bloggen hade jag blinkat till er haha)!!!
Ha det gott, så gott!
Att skriva blir ett gift, men blir aldrig en vana tyvärr, därför är otrohet så bra...
Har ägnat lite för mycket tid åt att skriva om meningslösheter som en bra bakgrundshistoria åt min Klara på Desperatia. Vill inte göra som så många andra, grotta mig i groteskerier, men hamnar lätt där ändå och inser hur lätt jag skulle kunna gröta ner mig i en våldsam sadistisk beskrivning av någons verklighet, utan att blinka. Vad kan det bero på?
På ett depraverat sinnelag kanske? På allt skit man får uppkört i fejset via löp för kvällspressen? Alla böcker som tävlar i gräsliga brott att beskriva? Eller på filmer som jobbar sig för att få oscar för bästa splattereffekten?
Jag känner mig själv som en som brukar hålla för ögonen och öronen när det värsta beskrivs, vanligen i alla fall. Så hur kan jag hitta på något som Klaras historia?
Jag vet inte och jag tänker inte ta reda på det heller, för jag tror att det är ganska normalt att kunna det. Åtminstone tror jag att de allra flesta någon gång grottat sig. Är man PA lajvare är det kanske vanligare hehe!
Sedan är det så att verkligheten ofta överträffa dikten. Fallet Frizl, huvva!!! Och har man en gång sett "Guds stad" så finns det saker som inte går att leka med utan att må dåligt på riktigt.
Det värsta (?) är att man aldrig kan jämföra lidande heller. Det är lite det som, är jag rädd för, kan bli galet på ett sånt här lajv som Desperatia.
Alla tar i så de spyr med sin bakgrund, men får man någonsin ett intressant samspel om man bara inte släpper in folk för "man vill inte tala om det" och så blir man hård och stelbent aggressiv, eller, där har vi en liten paradox, hur väl funkar det med ett gäng superstörda folk på en liten yta går runt och överagerar i PTS symptom, mot varandra? Hm!
.monster, för ett par år sedan var en smältdegel av perverterade, depraverade deprimerade och trasiga själar som samsades i en bunker. Det funkade ganska bra, men där var lajvet styrt efter en viss dramaturgisk kurva (ja faktiskt, och det var inte så långt heller, bara ett dygn).
Detta, Desperatia, kommer att löpa under flera dagar och blir svårare att "styra upp". Det är inte alla arrangörer som anser att man skall styra lajv överhuvud taget, men de flesta brukar ha någon form av vision och önskan om hur det skall fortlöpa.
Å andra sidan tror jag att de flesta som hakar på ett sånt här lajv, är hyfsat vana lajvare som fattar att det som man skrivit innan kan ändra form under tiden.
Har lite kommit från både ämne och rubrik men jobbar på att ta mig runt ett varv genom att återkoppla till skrivandet. För när man skriver om något som inte är behagligt kan det ibland "få skiten ur systemet" som man säger och det gäller många saker. Det gör ju också att skrivandet blir viktigt för vissa människor.
Så även om jag inte kan jämföra mina depressions tankar med någon annans så får jag dem ut ur systemet och med dem, en del mardrömmar iom Klaras historia. Som jag förövrigt inte vill göra offentlig mer än för mina medspelare, jag vill vara en transparant spelare så mycket som möjligt.
Varje gång jag skriver blir jag triggad att skriva mer och jag borde verkligen göra det till en vana att skriva istället för att ha det som ovana, dvs göra det lite i smyg då och då.
Om någon fattade vad jag vill ha sagt med detta inlägg, varsågod kommentera(och om jag inte bannlyst smajlis från själva bloggen hade jag blinkat till er haha)!!!
Ha det gott, så gott!
lördag, mars 14
Nu är det nästa resa
Som är lite mer en inre resa...
Det är lajvdags igen. Till helgen drar jag iväg, inte så långt bort men långt fram skulle man kunna säga. Ett postapokalyptiskt lajv i Göteborg som heter Desperatia.
Det kommer att vara en hel del missär kan jag tro. Det är nog meningen att det skall vara verklighetstroget, men det blir nog lite skruvat i alla fall. Vissa saker är lite för mycket egentligen men jag tror att i det stora hela kommer det att bli bra. Det är tillräckligt många av folk jag känner och har lajvat mot förr så att jag i "värsta fall" kan luta mig tillbaka och bara hänga med dem.
Denna gången har jag nämnligen letat mig utanför bekantskapskretsen och faktiskt känns det som att jag har hittat folk som man kan ha ett bra spel med utan att först ha träffats irl.
Jag skall fixa en blodpåse, den måste fixas och testas och så skall jag kolla om det går att sminka ärr utan att de ser fåniga ut efter en eftermiddag. I köket kommer man förmodligen att svettas en del och man skall ju kunna sova utan att det smetar för mycket. Kanske går det att lösa kanske inte och hellre utan än b-typen. På detta lajv kommer det att finnas ganska många vapen. Men min roll har inget vapen, det passar inte mig och jag skulle inte orka resercha tillräckligt för att få det att se naturligt ut att ens ha ett i bälte, och då kan man lika gärna skita i det. Det finns tillräckligt med MÖP:ar hehe... (militäriskt övernitiska personer tror jag det står för).
Det blir nog riktigt kul i alla fall, eller kul kanske inte är rätt ord. Inressant. Det är inte som ett mysigt skogsäventyr direkt utan mörkt och ruffigt. Ha, det kan vara kul att må dåligt eller?
Bye så lång
/S
Det är lajvdags igen. Till helgen drar jag iväg, inte så långt bort men långt fram skulle man kunna säga. Ett postapokalyptiskt lajv i Göteborg som heter Desperatia.
Det kommer att vara en hel del missär kan jag tro. Det är nog meningen att det skall vara verklighetstroget, men det blir nog lite skruvat i alla fall. Vissa saker är lite för mycket egentligen men jag tror att i det stora hela kommer det att bli bra. Det är tillräckligt många av folk jag känner och har lajvat mot förr så att jag i "värsta fall" kan luta mig tillbaka och bara hänga med dem.
Denna gången har jag nämnligen letat mig utanför bekantskapskretsen och faktiskt känns det som att jag har hittat folk som man kan ha ett bra spel med utan att först ha träffats irl.
Jag skall fixa en blodpåse, den måste fixas och testas och så skall jag kolla om det går att sminka ärr utan att de ser fåniga ut efter en eftermiddag. I köket kommer man förmodligen att svettas en del och man skall ju kunna sova utan att det smetar för mycket. Kanske går det att lösa kanske inte och hellre utan än b-typen. På detta lajv kommer det att finnas ganska många vapen. Men min roll har inget vapen, det passar inte mig och jag skulle inte orka resercha tillräckligt för att få det att se naturligt ut att ens ha ett i bälte, och då kan man lika gärna skita i det. Det finns tillräckligt med MÖP:ar hehe... (militäriskt övernitiska personer tror jag det står för).
Det blir nog riktigt kul i alla fall, eller kul kanske inte är rätt ord. Inressant. Det är inte som ett mysigt skogsäventyr direkt utan mörkt och ruffigt. Ha, det kan vara kul att må dåligt eller?
Bye så lång
/S
tisdag, mars 10
Londonresan
Eller "hur man lyckas att inte se några sevärdheter mer än i nattljus genom ett immigt bussfönster"
Reste i fredags klockan sju från hemmet med buss. Det är så himla bra med incheckning på nätet då slipper man vara på flyget så tidigt. Flyget var inte sent och vi kom till Standsted flygplats ganska tidigt.
En och en halvtimme med buss till city. När man tror man är i city åker man lite till och efter att ha åkt igenom en mycket nedgången stadsdel i förorten (?) som skulle rivas för att ge plats åt någon motorled (ett känt tema), kom vi fram till en stooor enorm blå byggnad... IKEA! Oj! Ja det finns tydligen tre IKEA i London och deras Oystercards (magnetkort till lokaltrafiken) ligger i små gula eller blå plast mappar som det står IKEA på.
Jaha. I alla fall fick vi checkat in och så åkte vi till Camden. MYYYYS (kan man tycka om man inte bor där kan jag tro) Och hysteriskt mycket skit och skräp affärer, blandade med bättre butiker och rolig kuriosa. Vi tog inte hela gatan utan gick till en helt ok pub som var mer som en mcdonaldspub. Dvs Stor Opersonlig och Ganska Billig. Det var helt ok för vi kunde dricka lite mer då... Fattiga som vi är(ja i alla fall jag den äldste och den yngste av oss fyra)var det en bra inledning på kvällen!
Sedan gick vi på Camden Eye där brorsans bandkompis Scott jobbar. En mysig mer "riktig" pub. Och sedan gick vi på en annan pub där sångaren Daemon jobbar. Vad fan den nu hette, men det var mer som en klubb på övervåningen. De spelade nästan bara juste 50 tals rock och annan bra musik som jag inte vet vad det var för något. Många tjejer såg ut som femtiotals pinuppor. Söta och tatuerade. Kul, eftersom några i min umgänges krets har samma smak och stil.
Där hängde vi i alla fall ganska länge och snubblade hem via diverse bussar och taxis. Och vi åkte förbi Buckingham Palace, bakgården alltså, vi såg en hög mur och en massa taggtråd.
På morgonen gick vi Portobello road, men det blev lite knivigt med mötesplatser (det fanns två "starbucks" innom en radie av fyrahundra meter)och urladdade telefoner så allt vi skulle gjort blev inte gjort. Sedan var vi en snabbsväng på Oxfordstreet och skymtade Piccadilly Circus och lille Amor på väg till en restaurang/cafe som heter Sketchers (tror jag). Där serverade de afternoon tea i en galleriliknande miljö för "för mycket" pund så vi kollade in inredning och vände. Väldigt nice ställe om man har stålar.
Resten av Camden market gjordes lite för snabbt, för marknaden stängde när vi kom dit igen. Det är ett underbart område!
I alla fall så avslutade vi kvällen, efter att ha ätit god Indisk mat på Bricklane, på en mysig bar på sagda gata. 1001 tror jag den hette. Bra musik, kul som sjutton! Nära där låg för övrigt ett svenskt ställe också, som heter Fika, med dalahäst och adventsstjärna i fönstret haha! Dit gick vi inte utan sedan åkte vi buss hem genom nästan hela London och såg: Millenium-hjulet, Big Ben, Westminster Abbey, Trafalgar square (med jättelejonen) på vägen.
Dagen efter så var vi på Brittish Museum hela dagen. Vi hittade till slut, läste lite fel på kartan och hamnade någon km åt fel håll hehe. Pust! Brittish Museum är verkligen stoooort. Gratis oxå om man inte vill se de annonserade utställningarna. Intressant, ja, men man kanske skall ha en vecka på sig för att kunna se allt och ha någon behållning av det. Nu missade vi hela Afrika och Nordamerika för vi ville se utställningen om Babylon. Men den var utsåld så vi gick och käkade fisch and chips, på Oxfordstreets bästa fisch and chips ställe, i stället. Vi vilade fötterna i högläge alla tre kan jag säga.
Sedan såg vi improteater på the "Hen and chicken Theatre" som låg precis vid den puben som yngste brorsan jobbar på. Den heter på riktigt "The famous Cock" (det kanske var markanaden för fåglar på det torget förr)! Den ligger vid stationen Highbury & Islington, blå Victoria line och är stamställe för Arsenal fans av värsta sorten tydligen. Ganska omysig bar, men ok att jobba på enligt brorsan. Han och en till svensk kille från bandet jobbar där.
Improteatern var himla rolig. Det var duktiga improvisatörer och ett kul koncept som man kan låna av kanske. Inget nydanande dock...
Det måste jag ju säga att först sista dagen fattade jag tubesystemet. Det såg ut som att alla kartor visade olika stationer i början. Jag fattade inte nåt! Men överlag kom man fram fort. Det är ju så himla stoooort i London.
På morgonen lyckades vi se Madam Tussaudes från taxin på väg till Liverpool station kl 04.00
Tillslut vill jag säga att det var en väldigt skön resa. Avslappnad och prestigelös. Jag hade hur trevligt som helst!
Chers!
Reste i fredags klockan sju från hemmet med buss. Det är så himla bra med incheckning på nätet då slipper man vara på flyget så tidigt. Flyget var inte sent och vi kom till Standsted flygplats ganska tidigt.
En och en halvtimme med buss till city. När man tror man är i city åker man lite till och efter att ha åkt igenom en mycket nedgången stadsdel i förorten (?) som skulle rivas för att ge plats åt någon motorled (ett känt tema), kom vi fram till en stooor enorm blå byggnad... IKEA! Oj! Ja det finns tydligen tre IKEA i London och deras Oystercards (magnetkort till lokaltrafiken) ligger i små gula eller blå plast mappar som det står IKEA på.
Jaha. I alla fall fick vi checkat in och så åkte vi till Camden. MYYYYS (kan man tycka om man inte bor där kan jag tro) Och hysteriskt mycket skit och skräp affärer, blandade med bättre butiker och rolig kuriosa. Vi tog inte hela gatan utan gick till en helt ok pub som var mer som en mcdonaldspub. Dvs Stor Opersonlig och Ganska Billig. Det var helt ok för vi kunde dricka lite mer då... Fattiga som vi är(ja i alla fall jag den äldste och den yngste av oss fyra)var det en bra inledning på kvällen!
Sedan gick vi på Camden Eye där brorsans bandkompis Scott jobbar. En mysig mer "riktig" pub. Och sedan gick vi på en annan pub där sångaren Daemon jobbar. Vad fan den nu hette, men det var mer som en klubb på övervåningen. De spelade nästan bara juste 50 tals rock och annan bra musik som jag inte vet vad det var för något. Många tjejer såg ut som femtiotals pinuppor. Söta och tatuerade. Kul, eftersom några i min umgänges krets har samma smak och stil.
Där hängde vi i alla fall ganska länge och snubblade hem via diverse bussar och taxis. Och vi åkte förbi Buckingham Palace, bakgården alltså, vi såg en hög mur och en massa taggtråd.
På morgonen gick vi Portobello road, men det blev lite knivigt med mötesplatser (det fanns två "starbucks" innom en radie av fyrahundra meter)och urladdade telefoner så allt vi skulle gjort blev inte gjort. Sedan var vi en snabbsväng på Oxfordstreet och skymtade Piccadilly Circus och lille Amor på väg till en restaurang/cafe som heter Sketchers (tror jag). Där serverade de afternoon tea i en galleriliknande miljö för "för mycket" pund så vi kollade in inredning och vände. Väldigt nice ställe om man har stålar.
Resten av Camden market gjordes lite för snabbt, för marknaden stängde när vi kom dit igen. Det är ett underbart område!
I alla fall så avslutade vi kvällen, efter att ha ätit god Indisk mat på Bricklane, på en mysig bar på sagda gata. 1001 tror jag den hette. Bra musik, kul som sjutton! Nära där låg för övrigt ett svenskt ställe också, som heter Fika, med dalahäst och adventsstjärna i fönstret haha! Dit gick vi inte utan sedan åkte vi buss hem genom nästan hela London och såg: Millenium-hjulet, Big Ben, Westminster Abbey, Trafalgar square (med jättelejonen) på vägen.
Dagen efter så var vi på Brittish Museum hela dagen. Vi hittade till slut, läste lite fel på kartan och hamnade någon km åt fel håll hehe. Pust! Brittish Museum är verkligen stoooort. Gratis oxå om man inte vill se de annonserade utställningarna. Intressant, ja, men man kanske skall ha en vecka på sig för att kunna se allt och ha någon behållning av det. Nu missade vi hela Afrika och Nordamerika för vi ville se utställningen om Babylon. Men den var utsåld så vi gick och käkade fisch and chips, på Oxfordstreets bästa fisch and chips ställe, i stället. Vi vilade fötterna i högläge alla tre kan jag säga.
Sedan såg vi improteater på the "Hen and chicken Theatre" som låg precis vid den puben som yngste brorsan jobbar på. Den heter på riktigt "The famous Cock" (det kanske var markanaden för fåglar på det torget förr)! Den ligger vid stationen Highbury & Islington, blå Victoria line och är stamställe för Arsenal fans av värsta sorten tydligen. Ganska omysig bar, men ok att jobba på enligt brorsan. Han och en till svensk kille från bandet jobbar där.
Improteatern var himla rolig. Det var duktiga improvisatörer och ett kul koncept som man kan låna av kanske. Inget nydanande dock...
Det måste jag ju säga att först sista dagen fattade jag tubesystemet. Det såg ut som att alla kartor visade olika stationer i början. Jag fattade inte nåt! Men överlag kom man fram fort. Det är ju så himla stoooort i London.
På morgonen lyckades vi se Madam Tussaudes från taxin på väg till Liverpool station kl 04.00
Tillslut vill jag säga att det var en väldigt skön resa. Avslappnad och prestigelös. Jag hade hur trevligt som helst!
Chers!
torsdag, mars 5
Nu e det dags
att cascha in present...
Mot London i morgon. Det är nästan så att jag inte vågar säga det högt för vem vet, kanske något kommer att hända som gör att jag inte kommer iväg som det gjorde för min kompis Ozzy. När hon skulle till London för ett par veckor sedan, började det snöa och snöa och snöa.
Jag skall till London. Så får jag la rapportera på tisdag hur det gick. Nu är jag lite för stissig för att skriva något vettigt så jag låter bli hehe!
ha en go helg det skall jag ha!
Mot London i morgon. Det är nästan så att jag inte vågar säga det högt för vem vet, kanske något kommer att hända som gör att jag inte kommer iväg som det gjorde för min kompis Ozzy. När hon skulle till London för ett par veckor sedan, började det snöa och snöa och snöa.
Jag skall till London. Så får jag la rapportera på tisdag hur det gick. Nu är jag lite för stissig för att skriva något vettigt så jag låter bli hehe!
ha en go helg det skall jag ha!
torsdag, februari 19
Men vaffan!
och fiiint sörru!
Irritation 1:
min slutlön blev inte utbetalad för "han skulle räkna på det" ... Vad "bra" då att det bara är jag som har koll på hur mycket jag har jobbat och på vart han kan hitta all den infon och han inte hör av sig alls med frågor. Det hela ligger delvis i min gamla dator och jag hade tänkt att åka dit och hämta det men det har inte passat. Nu i förgår fick jag fatt på filen dock och jag kunde kolla själv vad som kunde vara fel. Och jag hittade ett fel, fan oxå, ett stort fel till hans fördel...
Men det är inte bara jag som felat;
Hade han hört av sig från början så hade vi kunnat räknat på det tillsammans och då hade vi;
1, hittat det felet jag hade gjort, innan utbetalning gjordes och jag hade fått alla pengarna på en gång, utan konstiga och felräknade lönespesar, och,
2, han hade fått klart för sig hur mycket han skall ha betalt mig förra året och inte missat en hel månadslön på kontrolluppgiften. Som han nu hävdar baserar sig på utbetalda belopp från banken...
Jag måste ju gå igenom alla inbetalningar på banken och om han inte betalt mig mer än det han hävdar, kräva en hel månadslön till. Grrrrrr jag orkar inte sånt här... Jag blir tokig, skall jag inte slippa att ha och göra med denna människa snart!
Irritation 2:
Jag håller på att bli sjuk. Halsen river och jag fryser.
Glädjeämne 1:
Jag pratade med en ny teatergrupp om att hjälpa dem med lite producent arbete... Och jag mönstrade på... Jag väntar mig inga stora summor, men jag gillar dem och de håller på med just det jag vill göra så, om jag har tur(hoppas hoppas hoppas) kanske jag kan glida in på scen med dem tillslut! Det är inget jag väntar mig skall hända på länge, men bättre göra jobb för dem än för en grupp jag inte tycker gör bra grejer eller hur!!
Lite kass jämnvikt, men jag övar ju mig i att se det positiva i tillvaron hehe!!!
keep up the good mood (öh stavar jag det rätt eller)!!!
Irritation 1:
min slutlön blev inte utbetalad för "han skulle räkna på det" ... Vad "bra" då att det bara är jag som har koll på hur mycket jag har jobbat och på vart han kan hitta all den infon och han inte hör av sig alls med frågor. Det hela ligger delvis i min gamla dator och jag hade tänkt att åka dit och hämta det men det har inte passat. Nu i förgår fick jag fatt på filen dock och jag kunde kolla själv vad som kunde vara fel. Och jag hittade ett fel, fan oxå, ett stort fel till hans fördel...
Men det är inte bara jag som felat;
Hade han hört av sig från början så hade vi kunnat räknat på det tillsammans och då hade vi;
1, hittat det felet jag hade gjort, innan utbetalning gjordes och jag hade fått alla pengarna på en gång, utan konstiga och felräknade lönespesar, och,
2, han hade fått klart för sig hur mycket han skall ha betalt mig förra året och inte missat en hel månadslön på kontrolluppgiften. Som han nu hävdar baserar sig på utbetalda belopp från banken...
Jag måste ju gå igenom alla inbetalningar på banken och om han inte betalt mig mer än det han hävdar, kräva en hel månadslön till. Grrrrrr jag orkar inte sånt här... Jag blir tokig, skall jag inte slippa att ha och göra med denna människa snart!
Irritation 2:
Jag håller på att bli sjuk. Halsen river och jag fryser.
Glädjeämne 1:
Jag pratade med en ny teatergrupp om att hjälpa dem med lite producent arbete... Och jag mönstrade på... Jag väntar mig inga stora summor, men jag gillar dem och de håller på med just det jag vill göra så, om jag har tur(hoppas hoppas hoppas) kanske jag kan glida in på scen med dem tillslut! Det är inget jag väntar mig skall hända på länge, men bättre göra jobb för dem än för en grupp jag inte tycker gör bra grejer eller hur!!
Lite kass jämnvikt, men jag övar ju mig i att se det positiva i tillvaron hehe!!!
keep up the good mood (öh stavar jag det rätt eller)!!!
måndag, februari 16
Andlös förvirring
och spirande hopp.
Efter att fyllt år och fått en hoper underbara presenter, haft ett sportlov (!) så är man då tillbaka i nevereverland.
Fast, denna gång med, en "arbetsintervju" på g och ett uppdrag spikat. Känns bra att komma tillbaka till sånt. Även om jag fortfarande är kass chef och inte kan fixa mitt schema ordentligt. Psykologen A sa att jag måste ta tid på mig att se vilka rutiner jag mäktar med. Inte vara för sträng mot mig själv för det är kontraproduktivt Ha ha ha, jojatackar ja, så sant som det är sagt. Så nu sitter jag med belöningen efter att ha donat med bokföring i ett par timmar. Det behövs. Känns bra.
Så skall jag bara lägga till lite i min arbetsportfölj och dra på jobbsnack... nej vänta nu det är ju först imorgon, idag skulle jag ju hinna med att kolla in det där oxå. Öh vad fan är det för dag idag egentligen. Ooops! 17 februari redan. Vänta lite nu, min före detta djävla chef har fan inte hört av sig om min slutlön än. Aaaaaarggg, när skall jag äntligen få ett avslut på denna djävla soppa då?
Äsch, skit i det, nu, kolla lokal istället. För det var det du skulle göra eller hur!
Kram och hej leverpastej!
Efter att fyllt år och fått en hoper underbara presenter, haft ett sportlov (!) så är man då tillbaka i nevereverland.
Fast, denna gång med, en "arbetsintervju" på g och ett uppdrag spikat. Känns bra att komma tillbaka till sånt. Även om jag fortfarande är kass chef och inte kan fixa mitt schema ordentligt. Psykologen A sa att jag måste ta tid på mig att se vilka rutiner jag mäktar med. Inte vara för sträng mot mig själv för det är kontraproduktivt Ha ha ha, jojatackar ja, så sant som det är sagt. Så nu sitter jag med belöningen efter att ha donat med bokföring i ett par timmar. Det behövs. Känns bra.
Så skall jag bara lägga till lite i min arbetsportfölj och dra på jobbsnack... nej vänta nu det är ju först imorgon, idag skulle jag ju hinna med att kolla in det där oxå. Öh vad fan är det för dag idag egentligen. Ooops! 17 februari redan. Vänta lite nu, min före detta djävla chef har fan inte hört av sig om min slutlön än. Aaaaaarggg, när skall jag äntligen få ett avslut på denna djävla soppa då?
Äsch, skit i det, nu, kolla lokal istället. För det var det du skulle göra eller hur!
Kram och hej leverpastej!
måndag, februari 2
Så fint väder
och här sitter jag...
Fantastiskt, hur man kan börja spinna på att man borde gå ut men jag har inte tid för jag har så mycket att göra och ändå inte få något gjort alls och så må kass för det sen.
Usch och fy. Jag har helt plötsligt insett att jag har "slösat" bort viktig tid och får helt logiskt dåligt samvete och startar hela processen med nedvärderingskommentarer till mig själv. Skit också. Destruktiva beteenden som jag inte vill ha tillbaka.
Så om jag nu kunde bli färdig med detta skrivande och klagande så jag kunde få gjort något av allt det viktiga jag måste göra i stället.
Fan vilken dålig chef jag är just nu, lyckas inte förmedla och strukturera schema alls. För mig själv i alla fall. Jag hade nog varit en ganska bra chef för andra, tror jag, jag vet ju hur man inte skall vara och det måste ju vara något värt eller hur.
Så nu har jag lunch snart i alla fall, sedan får vi se vart det bär hän...
ps, jag har haft en härlig helg för övrigt, nice som fan! ds.
Fantastiskt, hur man kan börja spinna på att man borde gå ut men jag har inte tid för jag har så mycket att göra och ändå inte få något gjort alls och så må kass för det sen.
Usch och fy. Jag har helt plötsligt insett att jag har "slösat" bort viktig tid och får helt logiskt dåligt samvete och startar hela processen med nedvärderingskommentarer till mig själv. Skit också. Destruktiva beteenden som jag inte vill ha tillbaka.
Så om jag nu kunde bli färdig med detta skrivande och klagande så jag kunde få gjort något av allt det viktiga jag måste göra i stället.
Fan vilken dålig chef jag är just nu, lyckas inte förmedla och strukturera schema alls. För mig själv i alla fall. Jag hade nog varit en ganska bra chef för andra, tror jag, jag vet ju hur man inte skall vara och det måste ju vara något värt eller hur.
Så nu har jag lunch snart i alla fall, sedan får vi se vart det bär hän...
ps, jag har haft en härlig helg för övrigt, nice som fan! ds.
tisdag, januari 27
Historien upprepar sig?
och rädsla styr...
Inget långt inlägg, bara en liten reflektion...
Det är en sån här minnesdag för förintelsens offer, alla Judar, Romer, kommunister, utvecklingsstörda, handikappade, homosexuella. Jag blir så ledsen och illa till mods varje gång jag fattar att människor faktiskt betett sig som de faktiskt gjorde under nazismens tid och förintelsen. Det är absolut vidrigt. Hela tanken med att vissa människor är mer värda än andra och att man därför kan bete sig hur som helst emot dem är ju så in i själen motbjudande. Vi får aldrig glömma detta, aldrig! Hur vidrigt det än är att minnas!
Utan att orda mer;
Jag tror att de flesta av de judar som dog under förintelsen och de som var med i Gettona under den tiden skulle skämmas för det som staten Israel gör nu. Det är inget annat än skit att vissa inte lär sig av historien! Jag tycker uppriktigt synd om alla de israeliska, judiska och arabiska, medborgare som är emot kriget, för att de har såna puckon som styr. Hoppas att de kan komma till majoritet i denna som en del säger, demokratin, så att vi slipper sånt här i framtiden.
Säger inget om Hamas skurkfasoner, de får tala för sig själva, men jag fattar varför folk blir hatiska när de ser sina barn eller föräldrar smälta inför sina ögon och när de varje dag får veta att deras liv är inte värt ens en femtedel av en israels med tanke på den vapenmakt de får emot sig...
Vem skrattar sist i denna konflikt kan man fråga sig?
Fyfan!
Inget långt inlägg, bara en liten reflektion...
Det är en sån här minnesdag för förintelsens offer, alla Judar, Romer, kommunister, utvecklingsstörda, handikappade, homosexuella. Jag blir så ledsen och illa till mods varje gång jag fattar att människor faktiskt betett sig som de faktiskt gjorde under nazismens tid och förintelsen. Det är absolut vidrigt. Hela tanken med att vissa människor är mer värda än andra och att man därför kan bete sig hur som helst emot dem är ju så in i själen motbjudande. Vi får aldrig glömma detta, aldrig! Hur vidrigt det än är att minnas!
Utan att orda mer;
Jag tror att de flesta av de judar som dog under förintelsen och de som var med i Gettona under den tiden skulle skämmas för det som staten Israel gör nu. Det är inget annat än skit att vissa inte lär sig av historien! Jag tycker uppriktigt synd om alla de israeliska, judiska och arabiska, medborgare som är emot kriget, för att de har såna puckon som styr. Hoppas att de kan komma till majoritet i denna som en del säger, demokratin, så att vi slipper sånt här i framtiden.
Säger inget om Hamas skurkfasoner, de får tala för sig själva, men jag fattar varför folk blir hatiska när de ser sina barn eller föräldrar smälta inför sina ögon och när de varje dag får veta att deras liv är inte värt ens en femtedel av en israels med tanke på den vapenmakt de får emot sig...
Vem skrattar sist i denna konflikt kan man fråga sig?
Fyfan!
tisdag, januari 20
Uppe med tuppen
och är yr som en höna...
Jag har inte riktigt kommit igång med mina riktiga rutiner än efter det snöpliga jobbavslutet.
Har mycket grejer som, som sagt, måste göras. Har gjort en tredjedel av det viktigaste, och är så in i helvete trött igen.
Koncentrationen sviktar och i takt med att ögonlocken faller kommer inget vettigt ut ur vare sig hjärna eller kropp. Varför är jag trött igen?
När jag "jobbade", var jag oxå trött, men den tröttheten gick att hantera på ett helt annat sätt. När jag försöker att göra samma nu, dvs, andas lite, tänka i en annan bana, eller helt enkelt bara ösa på och liksom börja i slowmotion, så kommer jag ändå inte igång. Bara i bland.
Nåväl jag är i alla fall inte lika deppig som förut vilket ju måste ses som en fördel och verka som en upplyftande tanke i alla fall.
Så i dagens slowmotionstart börjar jag med att göra min avslutningslön som jag skall ha ifrån min förra arbetsgivare. Den är redan förberedd, men jag har lyckats att räkna lite fel har jag insett, och man vill ju inte avsluta med ett hafsjobb elller hur hehe!
För övrigt anser jag att kaffe är väldigt överskattat som uppiggande medel
klart slut
Jag har inte riktigt kommit igång med mina riktiga rutiner än efter det snöpliga jobbavslutet.
Har mycket grejer som, som sagt, måste göras. Har gjort en tredjedel av det viktigaste, och är så in i helvete trött igen.
Koncentrationen sviktar och i takt med att ögonlocken faller kommer inget vettigt ut ur vare sig hjärna eller kropp. Varför är jag trött igen?
När jag "jobbade", var jag oxå trött, men den tröttheten gick att hantera på ett helt annat sätt. När jag försöker att göra samma nu, dvs, andas lite, tänka i en annan bana, eller helt enkelt bara ösa på och liksom börja i slowmotion, så kommer jag ändå inte igång. Bara i bland.
Nåväl jag är i alla fall inte lika deppig som förut vilket ju måste ses som en fördel och verka som en upplyftande tanke i alla fall.
Så i dagens slowmotionstart börjar jag med att göra min avslutningslön som jag skall ha ifrån min förra arbetsgivare. Den är redan förberedd, men jag har lyckats att räkna lite fel har jag insett, och man vill ju inte avsluta med ett hafsjobb elller hur hehe!
För övrigt anser jag att kaffe är väldigt överskattat som uppiggande medel
klart slut
söndag, januari 18
Lajvabstinens
för långt mellan silarna...
Det tar för lång tid mellan de roliga lajven.
Vi har nästan bestämt oss för ett i augusti.
ÅÅÅÅÅ det kommer att ta hur lång tid som helst och vi vet inte ens vad det kommer att gå ut på än. I alla fall inte vad för roller som söks och hur intrigen kommer att gå.
Vi vet bara att det är ett fantasylajv, ett ordentligt, med allt vad det innebär, vilket blir spännande för jag har aldrig varit i ett sånt hardcore fantasy lajv förr. Hade aldrig chansat om jag inte hade varit trygg med dem som jag skall lajva med. Det kan ju lätt bli larvigt med alver i latexöron och orcher som härjar hahaha.
Ja ja, det kommer att ta ett tag att få ihop vad som skall bli gruppen och inbördes relationer kläder och utrustning, så att det är lång tid är egentligen inget problem på det sättet. Det finns ju tillochmed ordspråk som talar om detta tillstånd. I alla fall så blir man nästan aldrig färdig förrän precis innan i alla fall.
Två saker är säkra dock: Jag vägrar ha latex - smink eller annat externt i fejset till min roll och ... åh vad jag längtar...
Det tar för lång tid mellan de roliga lajven.
Vi har nästan bestämt oss för ett i augusti.
ÅÅÅÅÅ det kommer att ta hur lång tid som helst och vi vet inte ens vad det kommer att gå ut på än. I alla fall inte vad för roller som söks och hur intrigen kommer att gå.
Vi vet bara att det är ett fantasylajv, ett ordentligt, med allt vad det innebär, vilket blir spännande för jag har aldrig varit i ett sånt hardcore fantasy lajv förr. Hade aldrig chansat om jag inte hade varit trygg med dem som jag skall lajva med. Det kan ju lätt bli larvigt med alver i latexöron och orcher som härjar hahaha.
Ja ja, det kommer att ta ett tag att få ihop vad som skall bli gruppen och inbördes relationer kläder och utrustning, så att det är lång tid är egentligen inget problem på det sättet. Det finns ju tillochmed ordspråk som talar om detta tillstånd. I alla fall så blir man nästan aldrig färdig förrän precis innan i alla fall.
Två saker är säkra dock: Jag vägrar ha latex - smink eller annat externt i fejset till min roll och ... åh vad jag längtar...
måndag, januari 12
Vardag
och en önskan att inte hamna i gamla spår.
Det är tur att jag har en sån lång lista över grejer som måste göras annars hade jag säkerligen lagt mig ner och sovit nu. Jag är trött idag, som fan.
Nu tror jag att det mer beror på att jag kom i säng lite sent igår och inte på något annat. Så jag är inte jättenojig. Dessutom är jag ju mer medveten nu. Det känns lite tungt att vara tröttare än på länge dock!
Jag har faktiskt hunnit med en del idag redan, men som alltid har jag svårt att svälja att saker tar tid. Jag är otålig och vill gärna ha allt fixat direkt.
Nu har jag tänkt mig att kolla lite på olika möjligheter att bygga masker under vardagar och kolla hur mycket jag kan lägga i pengar på detta. Det är ju isf J och jag av oss fyra i Commedia gruppen, som har tid att göra sånt där. Tills han får jobb förstås. Och jag tror att han får jobb snart...
Nåväl. Får nöja mig med det lilla. Och faktiskt göra det oxå. Det är snart dags för lunch och jag har jättegoa rester som jag ser fram emot att sätta i mig.
I morgon skall jag till arbetsförmedlingen och prata med dem. Funderar på att söka jobb hos de som ordnar Medeltidsdagarna i Kungälv igen. De nötterna svarade inte på mina samtal förra året, säger jag lite surt, för sånt kan tyda på taskig attityd. Men jag vill ge dem en chans till för det vore kul att jobba lite mer med medeltidsprylar typ. Hehe.
Annars blir det samma som innan, men, annorlunda. Det skall vara annorlunda, nytt och bättre. Planerna måste bli verklighet och jag får inte ge upp. Jag är ju bra på mycket och jag måste väl för fan någon gång hitta rätt eller!
Kram solång...
Det är tur att jag har en sån lång lista över grejer som måste göras annars hade jag säkerligen lagt mig ner och sovit nu. Jag är trött idag, som fan.
Nu tror jag att det mer beror på att jag kom i säng lite sent igår och inte på något annat. Så jag är inte jättenojig. Dessutom är jag ju mer medveten nu. Det känns lite tungt att vara tröttare än på länge dock!
Jag har faktiskt hunnit med en del idag redan, men som alltid har jag svårt att svälja att saker tar tid. Jag är otålig och vill gärna ha allt fixat direkt.
Nu har jag tänkt mig att kolla lite på olika möjligheter att bygga masker under vardagar och kolla hur mycket jag kan lägga i pengar på detta. Det är ju isf J och jag av oss fyra i Commedia gruppen, som har tid att göra sånt där. Tills han får jobb förstås. Och jag tror att han får jobb snart...
Nåväl. Får nöja mig med det lilla. Och faktiskt göra det oxå. Det är snart dags för lunch och jag har jättegoa rester som jag ser fram emot att sätta i mig.
I morgon skall jag till arbetsförmedlingen och prata med dem. Funderar på att söka jobb hos de som ordnar Medeltidsdagarna i Kungälv igen. De nötterna svarade inte på mina samtal förra året, säger jag lite surt, för sånt kan tyda på taskig attityd. Men jag vill ge dem en chans till för det vore kul att jobba lite mer med medeltidsprylar typ. Hehe.
Annars blir det samma som innan, men, annorlunda. Det skall vara annorlunda, nytt och bättre. Planerna måste bli verklighet och jag får inte ge upp. Jag är ju bra på mycket och jag måste väl för fan någon gång hitta rätt eller!
Kram solång...
tisdag, januari 6
Jaha hur gick detta till
Jag har ju inte ens gjort listan för 2008 färdig ju...
I alla fall sitter jag här och skriver årets första inlägg. Inte årets sista om jag själv får bestämma såklart. Kanske kan det bli lite oftare än det blivit nu det sista, men kan inte lova mig själv det ens. Jag lovar så lite jag kan för jag vill inte göra mig själv besviken. Det jag kan lova att göra, är att försöka att skriva lite oftare. Fan jag gillar ju att skriva ju. Jag glider iväg och bara kluddar ner en massa när jag väl börjar.
Nu har jag inte så mycket som vill ut som behöver ventileras heller och det är ju då man kan börja med sitt vanliga filosoferande eller vad man nu skall kalla det där när man tänker på en massa intresseanta navelskåderier.
Egentligen kan jag ju skriva en massa om annat också. Som intresserar mig, vill säga. Eller saker som irriterar oxå, vilket brukar bli lite vanligare ju.
I alla fall kan jag bara säga att det är ett djävla sätt att bomba gasa på det där sättet som israel gör. Kommer inte säga mer om det, än att det gör mig förbannad.
Läste lite om "köpstopp". Råbra idé. Jo, jag har bara lite för mycket saker som jag vill köpa. Suck! Hur gör man, för att komma undan kommersialismens lock och klor...
Så Klart slut för nu.
I alla fall sitter jag här och skriver årets första inlägg. Inte årets sista om jag själv får bestämma såklart. Kanske kan det bli lite oftare än det blivit nu det sista, men kan inte lova mig själv det ens. Jag lovar så lite jag kan för jag vill inte göra mig själv besviken. Det jag kan lova att göra, är att försöka att skriva lite oftare. Fan jag gillar ju att skriva ju. Jag glider iväg och bara kluddar ner en massa när jag väl börjar.
Nu har jag inte så mycket som vill ut som behöver ventileras heller och det är ju då man kan börja med sitt vanliga filosoferande eller vad man nu skall kalla det där när man tänker på en massa intresseanta navelskåderier.
Egentligen kan jag ju skriva en massa om annat också. Som intresserar mig, vill säga. Eller saker som irriterar oxå, vilket brukar bli lite vanligare ju.
I alla fall kan jag bara säga att det är ett djävla sätt att bomba gasa på det där sättet som israel gör. Kommer inte säga mer om det, än att det gör mig förbannad.
Läste lite om "köpstopp". Råbra idé. Jo, jag har bara lite för mycket saker som jag vill köpa. Suck! Hur gör man, för att komma undan kommersialismens lock och klor...
Så Klart slut för nu.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)