När honungen är slut

och vardagen blir definitiv...

Har i flera dagar sedan jag kom hem från Kastaria haft en kruka honung med diverse bös från skogen i. Den (honungen alltså) har jag haft i teet varje morgon och känt lite att den verkat som en avvänjningskur från lajvet liksom. Nu är den slut. Honungen alltså. Och avvänjningen är sålunda över!

Det har gått fortare att komma hem än jag trodde. Kan ha att göra med att jag kastats ut i diverse brådskande och knepiga jobbsituationer. Tröttheten har inte gettt med sig och det beror nog på samma sak.

Så vad kan man säga då? Om lajvet, ja, jag kan inte berätta alla historier, men jag kan berätta att jag har träffat vättar och jag har sett troll. Jag har varit rädd för inkvisitionen och för att åka in i byfinkan. Jag har skrattat så jag nästan kvävdes. Jag har sjungit hymner över land långt borta och andra roliga visor. Jag har upplevt stämningsmagi och trolleri, jag har gråtit och jag har varit arg, somnat i läckande vindskydd. Frusit lite, varit varm och torr om fötterna hela tiden, jag har varit full utan att ha druckit alkohol, jag har spått folk, serverat cider, diskat, gjort upp eld med både gott och mindre gott resultat, huggit mig lite i fingret, jag har lagat mat jag har varit med och gruppbiktat mig, fast i ärlighetens namn så höll jag mina synder för mig själv och gjorde egen bot genom bad i heligt vatten, iskallt men så underbart härligt, och så slutligen vill jag en en gång understryka att jag har skrattat så jag nästan kvävts.

Ja bättre saga kan man nog kanske hitta men för mig var den otroligt bra.

Denna saga är ju inte slut heller vilket är roligt. Man kan välja att fortsätta den en annan gång. Om rätt personer är med och berättar den vill jag absolut vara med igen!

---