som inget blev av...
Det är ganska mycket som inte blev som man ville. Av en djävla massa anledningar. En del av anledningarna är att mitt eget driv inte varit tillräckligt. En del av anledningarna är att jag drivit för mycket och bränt ut mig innan eller precis när saker börjar hända. När sånt händer blir man lätt bitter kan jag säga.
Jag brukar inte hänge mig åt bitterhet. Jag brukar bli arg istället. Inte fan hjälper det men det är bättre än att bli bitter. Jag blir uppriktigt förbannad när folk lägger av och inte ger lika mycket för saken som jag gjort. Jag har alltid krävt mycket av mig själv och gör således det av andra oxå.
Det är först på senare tid (läs det senaste året) som jag på riktigt börjat att fatta att man inte kan jämföra sig med vad andra gör om man man inte brinner lika mycket. Och, att det är viktigt att innan man börjar, gör klart för varandra hur mycket man är beredd att ge för saken.
Samtidigt kan jag inte släppa tanken att; skall man starta något måste man göra det ordentligt från början, annars kan det fan vara.
Min gulliga psykolog sa att jag skulle pröva att hitta projekt som jag inte skall vara med och styra, utan bara hänga med. Problemet då blir att man blir hängande i en lina utan styrning. Jag försöker att hålla på med commedian, jag har sagt att jag inte kan dra i det så mycket, men att jag gärna är med, och de andra säger samma sak. Vem skall då göra så att det händer något. Inget går utav sig själv!
När vi inte hade jobb efter Wendelsberg, startade vi Teater Extrem. Det funkade jättebra ett tag, sedan jobbade vi slut på oss och orkade inte, alternativt, kunde inte rent ekonomiskt fortsätta längre. Sedan startade jag en annan teater och vi höll på länge, men sedan funkade inte det heller längre, ekonomiskt och tidsmässigt.
Teater Extrem som blev Teaterhjulet som blev gbgimpro, finns kvar, men jag vågar inte och får inte (för mig själv) engagera mig för mycket för jag blir bara arg när vi inte är tillräckligt många som gör det. Nu börjar saker hända dock. Kan väll hoppas att jag för en gång skull har valt att satsa på något som ger långvarig avkastning. Men det kan ju oxå bli så att det inte funkar alls tillslut.
Nej jag är inte bitter, hehe! Nu har jag bestämt att jag skall ha något helt för mig själv, som bara jag är med i, som ingen kan stoppa mer än jag själv och det kanske ger lite självförtroende om jag får det färdigt, om, när, det blir färdigt. Något i reserv. Så kan jag svälja min klump i halsen som kommer när jag tänker på alla grejer jag ville göra som inte blev något av och fortsätta vara arg istället för bitter.
Ciao!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Känner igen det där... Ska det bli av så får man själv agera medan andra åker snålskjuts. När man tycker att det är ens egen tur att åka snålskjuts för att ens ork håller på att ta slut, så gör inget ett dyft så det slutar med att man själv får dra i allt...
> visst e det störigt! Det gäller att ha huvudet kallt och inte gräva ner sig när det händer...
Men det är nog jääävligt bra träning för dig att vara med i ett projekt där ingen tar tag i det. Ta INTE tag i det. Då upprepar du ju samma mönster igen. Om ingen annan tar tag i det så finns det ju inte muskelkraft så det räcker att driva gruppen vidare till en fruktbar organisation. I Clownkompaniet var det ju bara jag som drev. Det är i princip dött nu. I gbgimpro är vi i alla fall alltid fler än en person som driver. Känns som om det är den största chansen till långvarig avkastning vi haft någonsin allihopa.
Ja och det är jag glad för, att det ser ut som, att det kommer att funka alltså...
Skicka en kommentar