i min egen skola...
Hur många gånger har jag börjat ett nytt liv? svaret på den frågan kan jag inte i huvudet och har nog utvecklat här i bloggen redan.
... Men nu djävlar måste det fan ske något! Det funkar inte att bara tänka att jag skall göra saker.Det funkar inte att skriva lista efterlista och inse att posterna på listan visst blir gjorda men i helt fel ordning och de viktiga sakerna förs bara över på den nya listan som måste upprättas när det blir för kladdigt på den första listan med alla smågrejer som läggs till efter hand.
Attans va det är vanligt att känna att " energin kommer och att nu skall jag starta" och sedan efter ett litet tag inse att - fan klockan är för mycket jag hinner inte med det jag ville; och sedan dagen efter får jag inte alls samma känsla, återigen, förrän för sent på dagen...
Jag är född för sent. Jag är tidspessimist och kommer därför alltid (i stort sett alltid) i tid. Får alltid färdigt saker jag åtar mig i tid, och arbetar självständigt och målinriktat. Men kommer alltid sent till mina egna idéer och viktiga saker. Det är som att jag inte tar mig själv och mina projekt på tillräckligt allvar...
... Men nu har jag en lista med grejer som kräver ett upprop och jag får försöka lära mig själv vad och vem som är drivande så jag inte fastnar. Måste vara, som jag försökte lära ut till gymnasietreorna i Ale, en bra chef för mig själv...
Så, nu startar jag igen och hoppas att jag denna gång kommer att hålla uppe flytet tillräckligt länge för att känna att det bara är att flyta med strömmen jag skapat själv.
Just nu är jag lite trött, skall bara vila först... Ah men vad faaaaan!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar