Varför?

Därför!

Så är det ofta, att man har en fråga som är så försvinnande svår att svara på så att man får, eller för den delen ger, ett "därför" till svar. Men vadå "svår fråga"?

När barn är i Vaffödå åldern så behöver man inte säga - därför. Då kan man, om man inte kan det riktiga svaret, hitta på krångliga svar som de ändå inte kommer i håg till vuxen ålder och de har fått känna sig viktiga och lyssnade på när de för fyrtioelfte gången frågat en följdfråga på hur fisken simmar eller något annat intressant för en lite en...

När barnen kommer upp till lite mer konkluderande ålder och har svårt för att ta ett nej, blir det svårare. För då är oftast deras enkla logik svår att säga emot. "varför får inte vi mer cola det finns ju kvar sedan igår? För att i dag är det inte lördag och då dricker vi inte cola! Jamen ni dricker ju vin till maten idag oxå..." Då vore det straffbart att svara "därför", men det är lockande när man ser hur spralliga de blir av sockret efter 18.00

Det är väldigt svårt för mig att svara på frågan " Varför är talet pi alltid 3,14 typ?" för jag kan inte de korrekta matematiska termerna för hur och varför det blir så. Jag vet bara att det är så. Så, istället för att säga "därför att det är det" kan jag slingra mig, rita upp en cirkel och be dem räkna ut radien på en cirkel med omkretsen 46 cm... Slå upp detta Omkretsens längd O är relaterad till en cirkels diameters längd d, via den enkla formeln O = πd eller O = 2πr, där r är cirkelns radie på Wikipedia, och sedan gå låångt därifrån...


När man pratar med myndigheter är det ibland väldigt svårt att veta varför man får svaret "därför".

Man känner ju själv att man faktiskt har passerat barnstadiet som frågeställare. Det kan således kännas plågsamt konstruerat, ja snudd på ovärdigt, att höra slingrande tjänstemän dilla om; "nu-vet-jag-ju-inte-om-du-gjort-si-eller- skrivit-så" eller "det-kanske-är-så -att-den-som-fått-bifall-har-en-förälder-blaa-som-bor-blaa-och-därför-bla"... Hittepå argument istället för att sätta sig ned och faktiskt ta reda på varför en elev får avslag på skolskjuts och en inte trots att de tar bussen från samma hållplats.

Så när jag envisas med att fråga -varför?, och jag själv tycker att jag har en otvetydig logik i mitt resonemang att "ungarna tar ju buss från samma djävla hållplats"(och nej jag svär inte i myndigheters närvaro, folk blir så mesigt nervösa av sånt), då önskar jag att jag skall få ett rekorderligt svar i stil med; "ja, givetvis, såklart grabben skall ha ett busskort fastän han inte har tillräckligt lång väg till skolan". Fast detta sker inte.

Istället kommer de med lagens långa text. Och vi vet alla att lagen är logikens moder ha ha ha ha.

"Avståndet mäts bostad – skola. Med skolväg avses den kortaste användbara gång- eller cykelvägen från elevens bostad till den skola vilken eleven hänvisats för sin skolgång. Att avståndet mäts bostad – skola innebär dock inte att skjuts utgår ända från hemmet.

Följande avstånd gäller för rätt till skolskjuts:

Förskoleklass, 2 km
Årskurs 1-3, 2 km
Årskurs 4-6, 3 km
Årskurs 7-9, 4 km"

Jaha, men hur fan skall min son ta sig till skolan när vägen han förväntas gå 3,6km på är en av vår kommuns mest trafikerade och smalaste väg?
Det kan de fina små tjänstemännen/kanslisterna inte svara på (ja jag har haft samma utläggning med fyra olika personer.)för de vet att det inte går att svara "därför" på den frågan, det blir fel grammatiskt. "- Du får överklaga", säger de nervöst när jag pressar dem.
Så det gjorde jag, och fick rätt, "denna gång", var de väldigt noga med att påpeka, och jag har inte fått svar på varför bara "denna gång"...

Som avslutning; likheten mellan pi och skollagen för avståndsbedömning är lika med noll. Bakom Pi ligger flera generationers forskning och det mest logiska i universum nämligen mattematiken, och bakom den andra lagen ligger politiker och tjänstemän som bara vill spara in pengar.

Och på frågan "varför kommer du att överklaga nästa negativa beslut?" så är svaret alltid

Så djävla mycket därför!

ciao belli!!

---