Vem har möjligheter till vad

när vi kör på i gamla hjulspår...?

Tänk om allting alltid var samma hela tiden. Vad tråkigt det skulle vara! Tänk om allting hela tiden ändrade sig och aldrig fann ro. Så otryggt det skulle vara!

Jag har hört ett uttryck som jag verkligen inte gillar; "Den jobbar bäst som är hungrig" Ett andra som är bättre, men som även det kan användas fel är; "nöden, är alla uppfinningarnas moder". Tolkar man det som att med "för mycket" trygghet i samhället så står det still, kan jag inte se det som något positivt alls (Vad är förresten "för mycket...").

Inte heller ser jag mycket positivt i det som präglar samhället idag så förtvivlat; rädslan för att bli över, inte få plats, tystnaden och bristen på medkänsla kontra, ensam är stark, jag syns alltså är jag mer än alla andra och fuck the rest, de är bara avundsjuka.

Givetvis kan man välja att se ett samhälle där "allt är möjligt" och att "du själv väljer din väg". Du är inte fast i ett maskineri där du inte har utvecklingsmöjligheter. Du kan byta arbete när du vill och välja dina egna utmaningar. Flexibilitet, individualism, eget ansvar och och potensialer...
...men i ett samhälle där man kliver uppåt på någon annans bekostnad -Easy come easy go... eller spelar ut grupper mot varandra istället för att samarbeta - vi svenskar/ungdomar/itfolk/hälsofreaks är bättre än de andra och har all rätt i världen att hävda oss mer... Eller ser tillväxt som ett ord att tillbedja istället för att arbeta med resursfördelning och solidaritet med de svaga... För mig ger de positiva uttrycken om denna utveckling en skitsmak i munnen som är väldigt svår-bort-borstad!

Att allt är svart, går jag inte med på. Men det är fan inte bra! För ett samhälle har failat, när inte individerna ser att de är del av ett kollektiv och att det faktiskt är kollektivet som gjort att mänskligheten har överlevt. Ett samhälle där alla kör sitt eget race och sätter upp skygglappar för omvärlden är inte bara dömt att vara ett otrevligt skitsamhälle, det kommer inte att utvecklas.

Om alla hela tiden jobbar för sig själva, spiller det över till andra, sägs det. Jag skulle vilja förtydliga att; om alla inser att de inte bara jobbar för sig själva utan för många andra, så vet jag att ringarna och synergieffekterna skulle bli större. Många studier visar att en genomgående egenskap hos mänskligheten är empatin. Att vikten av trygghet i uppväxten är stor i förhållande till entreprenörskap har också visat sig. Det är snarare undantag att människor med otrygga levnadsförhållande, skulle leta sig vidare efter något bättre än att de som haft det drägligt eller bra under uppväxten gör det.
Givetvis har materiell standard mindre inverkan än man tror, det är främst känslomässig trygghet som räknas. Sägas bör dock att den materiella standarden har även större inverkan än man tror, för om man hela tiden ligger på gränsen till att överleva så kan det vara direkt passiviserande, för ser man ingen mening med något så... (Förövrigt därför religion är så viktigt i fattiga länder, tror jag, vilket jag tycker är läskigt och därför håller med om att "religion är ett opium för folket").

Alltså, vi lever vi dör, människor överlever och förgås... Allt är som det brukar och kärran kör i sina gamla hjulspår... Varför kan vi inte byta spår i världen? Varför kan inte vägen vi går tillsammans byggas av alla oss tillsammans och bli lika bra för alla...? Jag fattar uppriktigt inte detta!
Tror ingen kommer att kunna förklara för mig varför vi inte kan försöka göra världen bättre genom att aktivt försöka ändra på vårt eget samhälle till det bättre. Ett steg åt gången. Fler och fler ringar. Säger vi att det inte går så kommer det inte att gå. Om det händer om tusen år är jag nöjd!

Jag är inte korkad och inte heller naiv. Det finns miljoner förklaringar och miljader ursäkter till varför det är som det är, men det finns fan inte en enda orsak till varför det måste vara fördjävligt i världen!

Tack för mig!

---