stressat sinne...

lika med sinat sinne...

Just som man tror man sitter på toppen av "saker som måster göras" berget, visar det sig att man har minst en tredjedel kvar av klättringen uppför. Pust!

Vi är för få som kan, på de tiderna vi har till förfogande för att bygga scenografin. Teatern är uppbokad hela tiden.
Jag tror ändå inte att det gagnar någon egentligen att vara pessimist i överkant, men när man är trött och känner sig "smått" irriterad för man misslyckats att göra en enkel sak pgrav dåligt förarbete, från en själv, då är det aslätt att se nattsvart på saker o ting.

Det är då man behöver en bra arbetsledare som kan peppa och se att - Detta fixar vi! Ta det lugnt, gör allt mycket långsammare och tänk efter före, så slipper du slarvfel och framför allt, det här blir så himla snyggt när det är färdigt!
Vi försökte tappert, vi tre som var kvar igår att vara positiva, men vi var som tre utskitna plommon när vi gick. Jag var och hämtade en grej efteråt, hos min "svägerska" som lite försiktigt undrade hur det var med mig, för jag såg helt färdig ut.

Vi är inte så bra på att peppa när det gäller annat arbete än det på scen. Där är vi bra mycket bättre på positivt tänkade och energikickstarter. Hur gör man för att få mer energi för "tråkjobb"? Nu är ju egentligten scenografibygge inte tråkjobb vanligen, men när man inte känner att man hinner blir det jobbigare liksom.

Nå, idag blir det på´et igen. Då är det min tur att inte kunna jobba så länge. Kanske vi ändå hinner så vi inte har mer än en femtedel kvar till nästa gång vi är på teatern *håller tummarna hårt*. I alla fall tänkte jag försöka att ta på mig arbetsledar rollen lite och peppa järnet när jag kommer dit. En av gruppens största optimister kommer dit först, så jag tankar lite energi av honnom, haha.

jag tar sats nu och landar vid två som en helt ny människa...

---