Karate

för själ och kropp.

Jag måste bara understryka att jag älskar att träna karate.

Det är så himla konstigt, för egentligen har jag inte de egenskaper man skall ha för att gilla det.

Jag avskyr onödig diciplin, dvs diciplin för diciplinens skull där ingen "order" får ifrågasättas.

Jag kan bli tokig av att hålla på och traggla saker. När jag inte får testa att göra en sak på flera olika sätt för att få bästa resultat, utan måste göra som någon annan har sagt, fastän jag kan hitta på ett "bättre" sätt att göra det på.

Jag tycker det är fjantigt med ceremonier och har väldigt svårt för att hålla mig för skratt vid högtidliga tillfällen vid utdelningar av priser etc.

Änndå älskar jag karate och kan lätt säga att hade alla tränat karate hade det varit mycket lugnare i världen.

Nu har jag väl kanske inte världens mest "kadaverdiciplinkrävande" sensei, men nog sjutton har vi ordning på träningen. Det har blivit väldigt mycket bättre för även de yngre eleverna har börjat förstå vikten av att, inte ifrågasätta och stoja, utan att istället lyssna under träningstid.

Den största vinsten med att hålla käft och lyssna under träning är att det hinns med så mycket mer tragglande, vilket ju är det som gör dig duktig. Javisst gör som du vill och du får en egen stil i karate, men då har du ju missat att just den stilen din sensei lär ut är utvecklad av olika gubbar (ja män då då) i århundraden och de är således väl beprövade tekniker. Om du vill fixa en ny stil i karate kan du börja med att lära dig grunden i din egen stil (det finns några olika stilar)så kan vi snacka sedan.
Att söka efter känslan när man gjort en rörelse på rätt sätt är det som gör det hela intressant trots tragglandet. Att hitta rätt känsla känns sedan så häftigt, det blir en ahaupplevelse.

Det här med bugandet osv, det får man ta, det är lite yoga. Man slappnar av och visar respekt. Enkelt.

Karate är ordning i kaoset. För mig. Det är relativt enkel träning, alltså du behöver inte ha världens bästa flås i början, för träningen gör att du får flås på ett helt underbart sätt. Du blir smidig av träningen, blir av med aggressioner, lär dig din kropp. Kordination och balans blir bättre, koncentrations förmågan likaså.

Jag ser fram emot att uppgradera mitt blå bälte om ett år för att kunna gå vidare igen till först brunt och sedan ett svart bälte. Förhoppningsvis får jag det innan jag fyller 45, inte så himla länge till haha.

Så dagens lovord går till budosporter överlag och Karate i synnerhet, vår klubb och vår tränare i specifikation.

Arigato

---