En hyllning till klagandet

Kanske mår jag för bra? Ha ha!

Det finns alltid något att klaga på om man är lagd åt det hållet. Jag är det! Det är bara att erkänna.
Grejen med klag för mig är egentligen inte klaget i sig. För mig funkar klaget mer som en ventil som hindrar från total mental kollaps. Det känns jobbigt att hela tiden gå omkring och "Tänka positivt" att hela tiden tänka på att "jag skall inte klaga, för jag har det bra".

Nu för tiden när allt måste ses från den positiva sidan, glömmer/förtränger vi allt som är dåligt.

Vi är egotrippade i vår värld, och det måste vi få vara, men, det jag vill, och skulle vilja slå ett extra slag för, är att man inte bara jämför och tänker att - folk har det sämre än jag och där för slutar jag klaga, utan jag vill att folks skall se sig om och faktiskt börja klaga på riktigt på saker som betyder något för dem.

Tänk lite på detta; om alla som har det relativt bra lät bli att protestera mor diverse orättvisor, så skulle det inte bli några protester mot skevheter alls.

"Jamen jag klagar inte, jag har det ju bra! Jag är tacksam och nöjer mig för det känns trevligast, och jag tycker det är sååå jobbigt med folk som klagar hela tiden. Kan folk inte bara vara mer tacksamma och uppskatta allt vi har,det finns ju så många som har det sämre. Folk, speciellt svenskar, är så himla bortskämda, vi, jag menar de, vill bara ha och ha hela tiden".

Självklart kan det i vissa fall vara provocerande när vissa människor kommer igång och klagar som i tex fallen som ovan, där det klagas på klagande människor, eller när vissa Hollywood-fruar klagar på Svenska kvinnor och män etc. Eller när människor som röstat borgerligt bara för att de ville ha bort Göran Persson, klagar på att regeringens politik ju inte alls är bra med alla nedskärningar i A-kassa etc.

Genom klagandet blir ju vissa företeelser synliggjorda, och man kan börja bearbeta dem beroende på hur stort man tycker att problemet är. Att ha lite i-landsproblem, hjälper oss att se och få perspektiv på u-landsproblemet om vi verkligen tar till oss jämförelsen och reagerar på den istället för att resignera inför den.

En sak jag kan bli galen på tex, är när det klagas på är avundsjuka. Den Svenska Avundsjukan.

Hade inte den funnits hade vi inte haft 8 timmars arbetsdag, semester, något bättre jämställdhet mellan kön och klasser än för 100 år sedan, skola för alla, mat i skolan, hyfsat billig sjukvård, demokrati mm. mm. . . .

För mig är avundsjuka en sporre! "MEN VARFÖR HAR HON ETT SÅNT FINT HUS? JAG VILL OCKSÅ HA, JAG BÖRJAR GENAST KOLLA HUR JAG SKALL GÖRA!

Missunsamhet har jag däremot ingenting till övers för.

Att säga "livet är inte rättvist", när människor klagar över orättvisor när de själva sitter på vinstlotten som de ibland är födda till att ha, är missunsamhet enligt mig.
Det andas floskler som; " Du är bara avundsjuk för att jag har detta som inte du har. Somliga har andra inte, och det måste vara så, för tänk vad tråkigt om alla var likadana.
Jag är värd detta och du har förmodligen inte ansträngt dig tillräckligt, och det, är inte mitt problem.".
Att samma argumentation fortsätts med ytterligare äckel argument; "Det måste finnas något att sträva efter, man måste vara hungrig för att motiveras att kämpa, om allt är serverat händer inget...", gör ju att det hela blir en motsägelse som heter duga.

Tänk!

Avundsjuka är en bättre sporre än hunger skulle jag vilja säga, men den funkar nog bara i vår fina rika värld.
Hungern eller avundsjukan hjälper fan inte människorna i tredje världen att komma komma någon djävla stans alls...

Så, för att runda av, skulle jag vilja säga att klag måste få finnas. Man kan inte alltid heller komma med kreativa lösningar till problemet man klagar på, man måste få klaga ändå. Jag måste få klaga på att jag tycker folk är fördjävla positiva till allt nuförtiden, utan att behöva förklara exakt hur vi skall få folk att vara mer missnöjda.
Jag har iofs min lösning färdig och kan väl dela med mig dåra, för det skall man ju göra, dessutom ingår det ju i sammanfattningen av ämnet:

Våga stå för att du klagar. Våga se hur patetiska dina klagomål blir ibland, och klaga på att det faktiskt finns folk som har det värre än vad du har! Ibland kan klaget tillslut ge energi åt att göra något åt saken!

Avslutningsvis vill jag också tillägga:
För att detta skall kunna efterlevas, måste du förmodligen, i det stora hela, må bra, för annars tar klaget all energi.
Så börja med att säga, om du mår dåligt, jag är inte värd att må dåligt, jag behöver hjälp att må bra. Hjälp mig!

Skit i om alla säger att "dåligt, det mår alla ibland och det finns värre". Klaga tills du får hjälp! och sedan när du mår bra, klaga vidare på saker du bryr dig om...

Hm, detta försök till cirkelresonemang blev inte riktig helt ihopsnörat men, jag ger inte upp. Jag mår bra. Ja det gör jag. Och jag tänker ta det till vara denna gång, för jag vet fanimig hur man kan må dåligt på riktigt också! Klagar det gör jag just nu på att det fan skulle ta en heltid att uppdatera bloggen så ofta som jag vill...

Kramen karamell!

---