fredag, december 11

Det finns hur mycket viktig information som helst

... så det liksom stannar i huvudet på mig...

Det blir den där effekten då datorn eller tvn liksom stannar upp för att för mycket information skall igenom en allt för smal kabel. Hackigt liksom...

Det blir precis som en mycket kär person för mig uttryckt det hela, "det är liksom en tombola i ditt huvud med information, så snurrar det ett tag och så kommer det ut något ur din mun och ibland stämmer det liksom"...

Det kan tyckas vara en taskig och slarvig jämförelse, men fan vad han har rätt.

Jag behöver mycket information för att förstå saker helt. Jag har, i gengäld, extremt svårt att sortera information jag skall förmedla. Jag vill och måste alltid kunna se helheten innan jag går till beslut och tycker att all information jag valt ut att ge är viktig för att förstå det jag vill ha sagt.

Och det, det holistiska synsättet, är för mig oerhört betydelsefullt rent världsligt. Jag vill se orsak och verkan, jag vill ha alla argument uträknade inför diskussion, alla känslor färdiganalyserade, innan jag uttalar mig eller bestämmer mig.

Tufft jobb, kan jag säga!
Det betyder nämligen att; folk har problem att lyssna på mig för de tycker att jag kommer med onödig information. Fastän för mig hör allt ihop och kan inte vara onödigt...
Dessutom händer det att jag blir avbruten och tvingas sammanfatta hela grejen till ett minimum för att folk skall bli nöjda.
Problemet blir då, ofta, att det då kommer (dumma?) frågor som jag hade sluppit om de bara hade orkat lyssna färdig på all information som jag hade tänkt att säga från början.
Det är då jag känner mig ifrågasatt på, intelligens, nytta, och kompetens, för känslan blir;
"Fan, jag kan inte förklara mig, oh hjälp hur tänkte jag här egentligen, nej jag fattar inte hur jag fick ihop detta, det kändes så logiskt från början men är ju helt kasst, någon annan hade kunnat göra detta bättre, fan hjäääälp!"

Om jag fått dra hela grejen till slut, hade jag kunnat sätta eventuella följdfrågor in i sitt sammanhang och sluppit att bli stressad och irriterad över att tvingas formulera om allt och försöka att ta ställning till vad som är "kärninformationen" i frågan utan att få helheten i den nya formuleringen prövad.

Å ena sidan blir jag hela tiden uppmuntrad (tack helt ärligt för det!!!) till att ta det lugnt, sedan blir jag, av andra, stressad till att snabbt få fram vad jag vill och då sätter tombolan igång att snurra i huvudet och bearbetar information, och snurrar till det och gör det till något som tar dubbelt så lång tid som det hade gjort om jag fått hållas (känns det som i alla fall).
När folk börjar kommentera i det läget blir jag ledsen och arg och tar åt mig personligt, så var den negativa spiralen igång.

Jag har sagt det förr, jag har svårt att tänka samtidigt som jag talar, kul eller hur hehe? Men det är inte roligt att bli stämplad som virrhjärna för att man hackar eller tjatmoster för man håller utläggningar. Jag jobbar väldigt mycket med det det gör jag.

Vissa personer kan jag ta kommentarer ifrån måste jag säga oxå, från dem som faktiskt bryr sig. Jag har börjat att ta mindre åt mig nu av andras kommentarer också, vilket är bra, och snart kanske jag tom kan börja ge spydiga kommentarer tillbaka utan att tappa tråden. Jag jobbar på't. De kommer än så länge alltid efteråt och gör det svårt att sova.

Men om jag nu skulle ta och hålla upp ett slag och se vad som är kärnan i detta inlägg. Hm.
Det måste ju vara det att visa respekt för att folks tid är dyrbar, och att lära sig att sortera information man fått, både före och efter man har fått den och sedan ta ställning till vad man behöver. Det kan faktiskt vara bättre med lite för mycket än för lite ibland.

Iellar kruånglade jaug tillat nui?

Nu trillade den bollen ut . . .

Ciao så länge!

Ps SPA åt alla ropen skalla!!! Ds


1 kommentar:

KuriÅsa sa...

Spydiga kommentarer är alltid helt jäkla onödiga. Man får träna sig på att konstruktivt beskriva hur man känner när den andre säger något taskigt till en istället, även om det är svårt. Och försöka sätta sig in i den andres behov. Likväl som du vill att andra ska lyssna på dig så vill andra att du ska fatta dig kort och koncist i vissa situationer. Där krockar det, och går inte att lösa om inte bägge parter är beredda att sätta sig in i den andres situation och själv beskriver sina behov och bakomliggande känslor i frågan.

Läs på om non violent communication, it's da shit. Man lägger upp samtal i observation, känsla, behov och önskan, för att kunna distansera sig från känslor. Känslorna gör att det är jätteroddigt att kommunicera klart och koncist. Exempel:

Observation: Jag märkte att du inte hälsade på mig i morse.

Känsla: Detta gjorde att jag kände mig ouppskattad och ovälkommen.

Behov: Jag har ett behov av att känna mig uppskattad och välkommen för att kunna göra ett bra jobb.

Önskan: Därför önskar jag att du hälsar i fortsättningen.

Finns massa bra sajter på nätet om detta. Kram påre!