Två stolar

Varav den ena har ett kortare ben!

Jag är lite 'kymmrad.

Jag anser att det skall gå att vara en bra arbetsgivare genom att:
som lägsta mål; hålla sig till kollektivavtalen, i mån av ekonomisk möjlighet; även sätta bättre löner, anställnings villkoren måste vara justa och förhandlingsbara när situationer uppstår, och att man som arbetsgivare skall se den anställdas situation som det primära i företaget.
Givetvis utan att för den sakens skull låta förening/företag gå med förlust.

Jag anser att facket är en tillgång för företag och löntagare. Framför allt tror jag inte på den nyliberala inställningen att fackets avtal "bara är riktlinjer" för hur vi skall sätta avtal etc.

Jag räknar mig själv som primärt arbetstagare mer än som arbetsgivare och jag skulle aldrig se att bonussystem med höga insäljningssummor för att sätta igång bonusräkning, som det bästa incitamentet (jag har börjat att hata det djävla ordet) för ett bra arbete, för jag blir stressad av det och är jag stressad, gör jag ett sämre jobb, och, jag tror att det är fler än jag som känner så.

Nu sitter jag som kassör och har koll på hur mycket vi kan ge till en anställd producent. En i styrelsen som är väldigt drivande (och påstridig) har inte alls samma uppfattning som mig om ovanstående frågor. Han kan prata för sig.
Jag tar lite längre tid att förklara hur jag menar, jag är lite mer känslomässig, jag blir stressad av hans sätt att hela tiden vilja få mig att komma till saken så jag går tillslut med på ett förslag på lön som jag egentligen inte riktigt håller med om, med förhoppningen om att hon som skall ta lönen, skall säga nej så att vi skall förhandla. Taskmörte mig!!!

Vi är nog egentligen lite för få i styrelsen. Bara fyra. Bra på ett sätt, men, om jag fler gånger inte känner att mina åsikter ens övervägs och är med i någon form av jämkning (och det beror mest på att jag inte kan övertyga och tala för mig), så måste jag ta det och göra något åt det!

Jag tycker inte om att sitta på två stolar när den ena stolen inte ens går att få jämvikt på, för att saker (som ett kortare ben = olika åsikter) har ignorerats.

Fan, att jag skall vara så osäker fortfarande. Tur bara att detta händer nu och inte för ett år sedan...

Så jag får la kavla upp ärmarna och ta fram en planka och en såg. Jag får helt enkelt såga till en liten kil och plutta in sådet blir stabilt. Det är ju ingen mening med att börja såga i stolarna för då blir det helt skevt och snart finns inga ben kvar alls...

I allra värsta fall får jag la hoppa av den ena stolen, den skeva, och bli en stabil, men förmodligen jobbig förkämpe för de anställdas rättigheter hehe!

Nåväl, alla liknelser med verkligheten i detta fall, är högst avsiktliga och skall tas som ett litet anonymt inlägg i en känslig fråga.

Kramen!!!

---

,arbetsgivare