Utveckling, inveckling, avveckling ?

I all hast och helst nu!

Jag håller ju på att "lämna över"... Det hade känts bättre om det initierats genom ett årsmöte tycker jag, men man får inte klaga, för då är man negativ och det vill ju ingen vara. Om ni anar en bitterhet, så kan ni ana, men det är inte rätt, även om jag är inte helt bekväm med arrangemanget.

Jag tycker att utveckling inte är ett alternativ, det är ett måste. Visst kan man resonera "varför ändra på ett vinnande koncept" och faktiskt ha rätt på ett sätt, men man kan inte tro på allvar att det håller i längden utan uppdatering.
(Inte alla uppdateringar för utvecklingen framåt dock! En del tenderar att leda bakåt istället. Kolla bara på tv-utbudet, med alla idiotdokusåpor, som exempel. Nu sänder man Robinson igen, "den första" dokusåpan! Helt nytt koncept? Eller, bara back to basic shit!)

Med en överlämning kommer en massa frågor om saker som man själv gjort som man egentligen inte reflekterat över varför man gör. Det är nyttigt, med insikter om ett annat förfarande som kan vara bättre.

Det kan tyckas komiskt, när den som skall ta över påpekar det dumma i att göra på ett sätt, och den enda förklaringen till att det är på det viset är att jag inte kunnat förmå någon annan att göra på det enkla sättet.
För när jag, faktiskt, föreslagit en sådan förändring har det klagats och jobbats på att inte förändra... Resultatet har, ibland, blivit att saker krånglats till ännu mer istället. Som med kassaapparaten! Det hade varit mycket enklare att ha två kassor bara (Nu är ju kassaapparaten bra att ha för statistiken och det kommer att bli enklare igen, vänta bara).
Eller förslaget att alla skulle skicka in ett mail en gång i månaden om vilka gig de haft och hur mycket de skulle få för de gigen för att löner skulle betalas ut. Nu har det införts!

Det konstiga är att om jag någon gång föreslagit en förändring, som blivit dissad, så känner jag mig inte glad när den införs senare. Jag känner mer irritation över att jag inte blev lyssnad på innan. Dumt, men så funkar jag. Jag vill inte säga, "vad var det jag sa", men det blir lätt så.

Däremot är jag glad över att hon som tar över, gör sin ordning och inte min, för det behövs något nytt.
Jag är bara lite sur att jag inte kunde få fler förändringar i hamn än jag fick. Det kändes inte riktigt som att jag blev tagen på allvar, speciellt inte med de orden jag fick talat om för mig; att jag bara skulle lämna över:"- det kan väll inte ta så lång tid som till månadsskiftet..."
Nej, det var ju inte så mycket som jag skulle förklara eller hur!

Ja, här går det också att läsa in lite bitterhet och skall jag vara ärlig så, visst, men bästa medlet mot det var att hon som skall ta över faktiskt förstår att det är mycket grejer och inte vill stressa "det får faktiskt ta den tid det tar", som sagt.

Mitt självförtroende är så konstigt och i vissa lägen ställer jag till det för mig själv för mycket genom att "tänka för mycket" och även om jag har blivit tyysen gånger bättre så ältar jag lite för mycket.
Men en sak måste jag säga även om jag är (he he vissa protesterar nu vilt!!!)vän av snabbhet i många lägen: Det är inte alltid rätt att inte vara ifrågasättande, negativ och skeptisk när saker och ting går lite för fort.

Hälsningar i höstsol och snöblask

Sarisen

---