Tänka positivt...

Är det samma som att sopa under mattan?

Hm. Jag undrar på riktigt.
Vart gör man av alla negativa tankar när de dyker upp? Jag försöker verkligen göra som jag blir tillsagd för det mesta: "släpp det", "tänk inte på det", "det är inte ditt bord/problem". Jag försöker att fokusera på det positiva i alla situationer (foten i kläm? - Jajjamensan...). Jag har jag alltid ansett att ett skratt, må så vara ett cyniskt ett, är ändå ett skratt och det förlänger livet/förkortar lidandet ett tag.

Men
Det jag inte riktigt hänger med på är att ducka för problemen som kommer eller finns genom att släppa dem, lämna över dem åt någon annan eller helt enkelt inte tänka på dem bara för att det "inte finns någon lösning" på dem...

Att inte få ventilera problem när de dyker upp, för att det "sprider dålig stämning", känns så himla unket och fegt. Konflikter är som virus eller dåliga bakterier, de gör dig sjuk om du inte behandlar dem.

Det borde vara så att vi lär oss lösa konflikter istället, så slipper de bli varbölder eller svininfluensa.

Eller hur det funkar med ansvar etc...
Visst, man kan måla upp och utvärdera ett "värstascenario" och inse att det man tycker är det värsta inte är så farligt, men ibland är det inga roliga resultat man får.
Värstascenariot kan ju vara att förlora något man kämpat länge för att uppnå. Man har gett väldigt mycket utan att få igen och när det helt plötsligt börjar gå bra så blir man utan lön ändå... Sådant måste få ventileras, annars föds bitterhet.

Ibland är det ju dessutom så att man faktiskt har problem som ligger på ens bord som bara är ens egna. Saker som man måste ta itu med trots att de kanske inte förbättrar situationen mer än att just den saken är ur världen. Dvs att lösa problemet tar mer energi än lösningen ger. Man hamnar på minus oavsett... Vart gör man av de negativa energierna?

Jag får ut mig en del aggressioner när jag tränar, men det räcker inte. Jag känner fortfarande att jag mår bra, jag känner mig mer positiv än jag varit på länge, men det räcker inte heller.

Det som händer är, att jag försöker att göra saker och vara positiv och engagera mig så jag har att göra för att hålla mig positiv, och då blir jag trött. Fysiskt trött.
Och så fort jag är trött kommer de jobbigt negativa tankarna och slår mig i huvudet. Och jag blir ännu tröttare, trött så trött! Att bara sopa problem under mattan då gör mig inte gladare, tvärt om, de läggs som tyngder runt nacken och gör mig ännu tröttare.
Att jag faktiskt ännu inte har pengar (inte ens hos humanova!) till att gå i terapi för att ta itu med detta blir även det ett tröttsamt problem...

Någon har sagt att jag "vill för mycket". Det är svårt att inte vilja något, när man hela tiden får veta att det bara är "du som kan göra något åt dig själv".

Jag vill ju inget orimligt, bara vara en bra och juste människa, kunna försörja mig på det jag är bra på, och må bra. Jag vill kunna tänka positivt utan att sopa skiten under mattan!
/Sarisen

ps, ett sätt att ventilera negativa saker är att blogga, hurra för bloggar!!! ds

---