eller inte?
Att få feedback är väl bra? Men hur? Och varför av alla?
Att ge feedback är svårt!
Om man inte har något att säga, skall man säga något ändå? Jag menar, jag kan givetvis säga hur bra jag tycker någon är, och jag kan absolut lära mig att oftare spontanhylla folk då jag gillar det som precis hänt på scen (även om jag brukar berömma när jag blir berörd och tokroad). Men det känns djävligt krystat i ett feedbacksamtal att säga; jo du är jättebra på det och det och det . Jag skulle vilja se mer av det och det hos dig...
Även om det är positivt vinklat.
Och- om jag inte kan sätta ordet på eller för den delen har något som är viktigt att påpeka som behöver utvecklas hos någon. Måste jag tokleta efter bra vinklar då? Är det vettig och viktig info för den personen att få?
Kan inte feedbacken isf verka förvirrande och tom starta reaktioner som "oh nu vågar inte NN säga vad hen tycker om mig, oh, det kanske betyder att hen inte gillar mig..." hos en person som inte riktigt klar med sin självbild (öh, läs en sådan som mig hehe)
Jag kan inte riktigt bli klok på om jag vill ha feedback av alla mina medarbetare. Inte för att jag är rädd för vad de skall säga egentligen, utan mer för att jag så lätt blir förvirrad av för mycket råd och input i hur jag skall vara/göra/agera/utvecklas.
Jag vet ju vilka jag lyssnar på. Och de andra kan jag ju egentligen skita i (det låter hårt, men jag vet att man måste sålla) men vissa är svåra att förstå och andra lätta att misstolka. Frågan just nu för mig är hur jag skall hantera min självbild som är i svajning som den är.
Jag känner att det är allvarligt svårt, men det verkar inte som att det är någon mer än jag som reagerar så här på detta med feedback, utan ... "men det är ju inte som att det är samtal som man blir så djup på att man skär sig i handlederna av som skall göras...".
Jag vet det! Men jag känner inte att det känns bra just nu iaf... gläh...
Ja jaaa! Jag får vackert finna mig i att ge och ta feedback för det är ju tydligen så "onekligen" att vi "behöver" göra det. Men jag undrar varför vi behöver mer info än den direkta på scen. Varför ett omdöme? jag förstår inte och då blir jag osäker och så blir jag ledsen och så vidare och så vidare...
Jag vill inte vara stoppkloss, jag vill inte vara motvalls, jag tycker att det är bra att veta hur jag uppfattas på scen av andra. Men något som någon kanske har uppfattat och vill se en utveckling av/från kanske bara är den personens åsikt och ingen annans och varför skall jag då lägga tid på det?
Och Vem vet egentligen vad som är bra för just mig att jobba på för att jag skall få bättre självkänsla på scen...
Nåväl! Har iallfall styrt undan att jag skall behöva ringa runt till folk och ge och ta feedback för att spara tid... Fatta själv...
Utan tvekan är man inte riktigt klok.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det där med feedback och teater är knepigt. Jag kan tycka att konstruktiva kommenterar efter en föreställning (eller under förberedelserna för kommande föreställning) kan vara bra. Man gör trots allt ett jobb på scenen och till viss del har man fria tyglar men det är regissören som är chefen som i slutändan beslutar vad som ska gälla.
Jag tror inte jag skulle vilja ha feedback från alla som jobbade med en teaterproduktion, det skulle bli förvirrat eftersom alla tycker olika. Däremot skulle jag uppskatta om någon ärligt sa ifrån ifall det var något de verkligen gillade eller ansåg att något var fel. Det är så vi kan ändra på oss och så vi växer som personer.
Jag vet inte riktigt om det var det du syftade på dock.
Men nu fick du i alla fall lite feedback... ;)
Tack för "feedbacken" :o)
Det var precis så jag menade...
Och jag är glad att jag inte är ensam om att vara tveksam till just det där med "allmän" feedback.
Lite känns det som att den tar udden av den "riktiga feedbacken" som du just säger är viktig för att vi skall kunna växa och utvecklas...
Hm man kan tänka fler rundor på detta och det kommer jag att göra och...
Nu kommer jag att lägga om min blogg till ett lite mer slutet forum, för helt plötsligt är jag inte så "anonym" som jag vill längre.
Jag skickar så att du, om du vill kan fortsätta att följa mina små inlägg via din mail som jag tror att jag har...
Kram och tack så länge :o)!
Tråkigt att du ska behöva göra den otillgänglig. Jag har kopplat mitt blogger-konto till en gammal hotmailadress och inte den officiella bloggmailen. Jag mailar den till dig! (om jag hittar din mail i arkivet...) För givetvis vill jag fortsätta följa dig!
Skicka en kommentar