Och så blev det lite stopp i röret

så jag skall kolla hur man löser den utan att skiten rinner över i fel bassäng...

Välkomna alla nyanlända!
Det kanske inte är så många som jag tror eller misstänker. En släng av paranoia gör sig påmind oops...

När jag började att blogga här tänkte jag att jag skulle vara helt anonym och inte känna dem som jag skrev för, mer än några utvalda. Det skulle bli bara några få som jag inte kände som läste och kanske några som jag känner som "vet hur jag mår och vad som får mig att ticka" Ha ha ha...
Nätet är inte större än ens egna ficka och givetvis, hittade först en hit för jag hade kopplat lite sidor etc, korkat hehe, men iaf. ingen skada skedd.
Jag har ändå känt att jag kan släppa ut det som stundom ätit mig utan att för den delen behöva tänka på att någon skulle bli uthängd. Även om jag är oense med hen, så skulle ingen som läste egentligen veta vem det är fråga om. Inga namn, knappt ens om det är offentliga personer.
Från början var det mer ett sätt att få ur mig mina, ibland okonventionella, idéer utan att få en massa invändningar innan de var färdigutslängda. Inte så mycket för att skapa debatt, utan just för att tömma hjärnan. Sedan har det mer och mer gått över till att vara en form av egenterapi för att få ur mig negativa händelser och tankar innan de skulle äta upp mig helt.
Det har hjälpt jättemycket. Och de som har kommenterat har varit få MEN såååå väldigt bra och de har betytt sjukt mycket. Underbara människor...

Visst kanske det hade hjälpt att skriva bara för sig själv också, men då hade jag inte fått nöjet att sitta och formulera mina meningar så att de skulle vara begripliga. Att formulera mig i text är så vansinnigt skönt och så himla roligt. Att få till en finurlig mening med en liten knorr är ett av det roligaste ögonblicken i bloggskrivandet. Och om ingen läser, så har man ju inget för att man skriver...

Nu är ingen skada skedd heller, jag står för att jag skriver som jag gör. Allt som skrivits här kanske jag inte står för längre, men jag har skrivit det och inget jag skrivit skäms jag för.
Det som skett nu är att jobbdelen i mitt liv hittat hit igen och, om jag skall kunna reflektera helt fritt om allt som sker i min personlighetsutveckling och i min o/konventionella värld, så behöver jag nu begränsa det fåtal som läser till en mindre summa. Attans fan.

I alla fall, om ni mot förmodan skulle vilja läsa denna bloggen så skicka mig en kommentar. Så kopplar jag, hur det nu görs, så att du får tillgång om jag stänger. Jag väntar mig inte någon anstormning hehe.

Dessutom kan jag börja med att försöka hitta en bra grej med detta (allt i Hr Fexeus anda) och det är ju att vi kanske äntligen få rensat luften. Och kanske jag får svar på om jag behöver vara paraniod eller inte ha ha ha. Ja, det var ett skämt.

Så ett tag till ligger detta öppet och så får jag se hur jag gör sedan. Kanske jag stänger, kanske inte.

---