lunchblogg

en luck lig betraktelse

Ibland, speciellt om man har för mycket att göra, kan det vara bra att liksom ställa sig upp och se saken från ett annat håll. Faktiskt! Det är en klyscha, jag veeeet. Hehe snodd lite från filmens värld också, kan någon gissa vilken? Men den e sann.

Om jag ställer mig upp nu, ser jag mig själv som sitter och vrider mig och inte fattar ett dyft av vad skattemyndigheten menar med det ena eller andra och hur blodet i mitt huvud håller på att koka över, samtidigt som jag måste hålla ordning på att jag skall ner till stan igen (fanoxchå) för jag glömde lämna en biljettkassa och att jag måste ringa ett par samtal smsa lite till de som bokat biljetterna.
Det enda resultatet som är synbart idag, är iordningplockandet av biljetter och bokningslista så ingen blir utan biljetter och det känns som att det är för lite...

Så jag ställde mig upp och just nu skriver jag lite blogg en stund istället. Man måste ju ha lunch oxå... oj jag skall äta på lunchen eller?

Sedan vill jag säga att man inte skall tro att man kan segla runt i livet på en räkmacka, men att man för den saken skull inte skall behöva överanstränga sig. Det är skillnad på folk och folk, en del klarar mycket andra mindre, en del tror att de gör lite men gör mycket och tvärt om... Själv gör jag nog både och.

Ibland måste man bara bita ihop och jag hatar det uttrycket så in i helvete men ibland måste man, för annars kanske man förlorar något för en själv värdefullt. Så får man bryta ihop sen, för det lär man göra igen och igen... Den som väntar på hjälp hoppas alltid för länge eller hur det nu blir med det.

Svammelstugan stänger för idag glamochhej

---