eller, eget beröm luktar illa.
Varför skall det vara så svårt att inse att man e bra, att man faktiskt är värd en lön för det man gör. Va?
Nu har jag fått hjälp att begära lön och att svara på ett svar på lönebegäran och nu är jag rädd att jag inte skall få jobbet för att jag begär för mycket fastän jag kan allt det han behöver hjälp med och dessutom mer och faktiskt är värd det jag begär.
Nu gäller det bara att tro på det hela och visst kan jag sänka mig en gång till och vill han ha mig erbjuder han en till lön som jag borde kunna kan tacka ja till... Vet att det står mella mig och en till och får jag det inte har hon lagt sig lägre i lön.
Det är då, som min vän säger att jag i såna fall, skall se det som att jag inte la mig platt och att jag faktiskt är värd det jag begärde och definitivt inte skall börja undervärdera mig igen utan tänka att det var dumt att inte anställa mig, synd för dem...
åh nu är det bara att vänta...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Spännande!
Ja, det är ett evigt tränande på att hålla självkänslan på en bra nivå. Ibland lyckas man och ibland lyckas man lite sämre (obs! du såg väl att jag inte använde ordet misslyckas. :) )
Inget är som väntans tider....
(Har du fått nån tid för provtagning förresten ?)
Lycka till med jobbsvaret!
Kram! fd Mrs Fatigue
Man skola icke lägga sig platt! Fast det där med lön/arvode är fan det svåraste som finns. En riktig balansgång. Men man ska ju känna att man med glädje gör det för den lön man får också, inte att man slavar bara för att få pyssla med det man vill. Svårt! Hoppas du får det!
:)
Jo, jag hoppas också och kan väl egentligen inte riktigt hålla med om att inget e som väntans tider...;)
PS Får svar på prover på fredag nästa vecka...ds
Skicka en kommentar