En annans liv

En annan plats.
--- ---

Dagar, fan, veckor, helvete, månader, djävlar, år!
Vill det aldrig sluta? Vill det aldrig sluta det där djävla bultandet. Det är rimfrost ute. En gång in tiden tyckte jag det var vackert. Det krasade så härligt under fötterna. Det var innan jag vandrat över nedbrända ruiner och till aska brända kroppar. Det är samma kras.

Vill det aldrig sluta det där bultandet, nej inte denna gången heller. Släpp ut mig för fan släpp ut mig! Linda snyftar i skåpet bredvid, jag sjunger en sång – De e så det skall vara! De e så vi vill ha det nu… Perfekt o oförstörbar…
Om man ber om det får man det inte! -Snälla få det där förbannade bultandet att sluta, snälla. Linda ville att det skulle fortsätta. Nu är hon tyst och jag sjunger en sång – De e så det skall vara…

Allt går ihop. Tiden drar ihop sig. Liksom ett rep runt halsen i en strypsnara. Drar du för fort och hårt bultar det snabbare ett tag. Det rinner ut ur ögonen och skymmer sikten. Saktar du ner hör du det inte lika högt längre och kan leva med det. Kylan biter i näsan. Röken ur munnen påminner om när jag tjuvrökte bakom skolan. Det går inte att göra rökringar. Fan vad det är kallt. Solen har gått upp men den värmer inte. Lika lite som klinkergolv. Lika lite som klinkergolv i en gammal bastu. Det bultar som fan nu.
– Snälla, släpp ut mig få det där bultandet att sluta! Snälla. Jag vill inte vara ensam. – Jo varför inte nu? Vad vill du då. Linda ville för mycket, nu är hon en pöl på golvet. – De e så vi vill ha det nu…

Det ryker när rimfrosten tinar i morgonsol. Precis som blod. Precis som varmt blod på ett kallt klinkergolv. Åtminstone lät det som att det rykte. Det bultar mer nu. Jag vill inte vara här. Jag vill vara hemma. Jag vill vara på sjön i min båt. Snälla hjälp mig dit. Få det att sluta bulta. Jag har redan gjort allt du sagt åt mig att göra. Vad vill du?

Dörren öppnas sakta, är väntan slut? Tårarna känns som istappar första frostmorgonen på hösten. Det är hög tid nu att få slut på bultandet. Att slippa vara ensam.-Snälla, släpp in mig - Jag har precis vad ni behöver. Ingen smak är mig främmande. Smaken av död blev mig inte förunnad dock. Den togs ifrån mig, jag ville ha den, men den togs ifrån mig. – Att döda en som vill dö är barmhärtigt. Jag är inte barmhärtig. Jag är din gud.
Men gud dog och jag lever. Jag blev vän med ödet. –Perfekt och oförstörbar.
... ... ...
Vill det aldrig sluta? Vill det aldrig sluta det där djävla bultandet…
------

Det finns ljus och det finns ljus och ute är det ljust! Fri lejd ut. Och de levde lyckliga i alla dagar... Fan vad kallt det är. Jag trodde inte det var vinter fortfarande. Jag har tur i alla fall en stund. Att sitta bakom en av denna världens bästa människor på en varm hästrygg känns lite som när man var liten och förtjust fick en tia för att rida en satt ponny runt ett varv i Slottskogen.

Det blir ljusare och ibland ljusare och ute blir det behagligt mörkt. Det är kallt som fan på natten på den sidan som inte är vänd åt en av denna världens bästa människor. Vaknar och tror att hela resten av gänget är gamla Karlstads frimän, men det är den brokiga skara som fick fri lejd ut. Och de levde lyckliga i alla sina dagar...

Det är väldigt ljust och det är skit ljust och ljuset värmer lite ute. I alla fall nu. Undrar hur länge vi måste vänta innan de skjuter oss i ryggen... Det är ju helt sjukt kallt om fötterna. Det skulle förresten inte spela någon roll om de sköt oss i ryggen. För om jag dör nu, dör jag faktiskt ganska lycklig.

/ Klara

---