Att besinna sig

och inte klappa till.

Fan vad jag är nöjd!

Igår var jag på ett möte med en av grupperna jag är producent för.
Allt gick bra och det verkade som att alla fattade vad jobbet, jag och en tjej till gör, innebär.
Vi började med att prata om betalning, en av anledningarna till att vi skulle träffas, var den att vi inte vet hur mycket vi får för vårt jobb. Tio procent snackades det om från början, men vi var inte säkra på om de menade tio för oss att dela på eller tio procent för oss var. Vi räknade på det och kom på att vi inte vill göra jobbet för mindre än tio procent var. Föreställningarna kostar nästan inget och vi skulle fått typ två hundra spänn efter skatt och sociala avgifter för varje föreställning.
Lägger man mellan fem och tio timmar (Den andra tjejen lägger nog ner en aning mer tid än mig) så tycker man kanske inte att det är så roligt att man bara får tvåhundra spänn för det. Inte för att gruppen i sig är rik, eller att de får jättebra betalt, för det får de inte (till och med så att vi har infört att de skall ha avtalsenliga löner...), men just för att vi är inte med i gruppen på det sättet som de är, blir frågan mer känslig. Det brukar funka med att antingen så säljer man sig själva som frigrupp eller så betalar man någon att göra det.

Det verkade sjunka in ett tag. Efter ett tag sa en av dem:

Ja,ni verkar ju inte lägga så mycket tid som det faktiskt behövs för att sälja ordentligt så jag tycker att först får ni faktiskt lägga mer tid, sen så får ni kanske 20 procent tillsammans sen men nu får ni bara fem procent!

Jag fick verkligen anstränga mig för att inte be henne dra åt helvete. Åh, vad jag e glad att jag mår bra och kan hantera sånt här...

Jag sträckte på mig lite och förklarade att vi får mer gjort när vi är två, än om jag eller E skulle vara själv, och att jag kommer aldrig att lägga mer tid än mellan fem och tio timmar för bara procent pengar, inte ens för tjugo procent ensam. Att man i en frigrupp måste satsa för att få någon annan att jobba för en och att om hon ville ha mer gjort får hon göra det själv för jag gör det inte för mindre än tio procent,

Som tur var, var det två i alla fall som inte höll med och faktiskt tyckte att hon hade fel. Både jag och E andades ut, vi hade eventuellt tänkt att vi kanske kan lägga oss på typ åtta procent eller så för att vara justa, men i detta läget var det inget alternativ att föreslå.

Nu är det fram till hösten så får vi se hur det blir. Kanske de inte har råd att ha två producenter, och då får de lycka till med jobbet att hitta någon som lägger mer tid för tio procent.
Men det blir isf inte mitt problem för det tänker inte jag göra! E verkar också tveksam till fortsatt arbete för tio procent. Hon har inte lika mycket erfarenhet som mig och ser detta som en lärotid efter producentutbildning som hon precis gått, och har dessutom ett till jobb som hon kombinerar det hela med, så för henne är tid extra dyrbar på alla sätt...

Med gott humör kommer tålamod, med stress kommer dåligt humör... Jag vill inte vara där igen, inte för alla procent i Småland hehe!

---