En gryning!

Det börjar ljusna i mitt huvud.

Jag har en känsla av att jag drog på mig en släng av hybris.

Trodde att jag skulle kunna förklara något som jag bara har för mig att jag tror att jag begriper dvs mina egna åsikter. Jag har insett att jag får ta det hela i små bitar. Låta vissa saker liksom slippa igenom mitt finmaskiga censurgarn. Jag är både prydare och lössläpptare än jag tror. Kan aldrig riktigt bestämma mig även om jag har djävligt betämda åsikter. Jag känner mig som paradox. Så ibland kokar det över när jag skall fösöka att förklara mig för det blir kortslutning ju. Som man sa förr "syntax Error" liksom. Rundgång...

I alla fall vågar jag pinga detta för nu kan jag nog säga att jag är på banan, i alla fall en bit in på banan.

Jag håller mig till vänster även om vi nyligen fått höger traffik i Sverige. Så vet ni det och slipper fortsätta undra. Det kan jag nog inte göra något åt. Jag vill inte heller överväga ett sidbyte faktiskt och tänker inte hålla någon utläggning om det idag. Jag passar oxå på att säga att jag hatar högerpolitik och avskyr regeringen. Det varken kan eller vill jag heller göra något åt. Faktum är att jag mår fysiskt illa när jag tänker på det hela och slutar därför nu genast!

Mina vänner kallar mig ibland kategorisk i meningen "visonär i svart och vitt", men jag skulle nog vilja säga att gråskalan jag ser iofs förmodligen går åt det mörkare hållet, men så länge det finns liv finns det hopp. Jag måste även understryka att så länge jag är förbannad och inte bitter så funkar det och jag måste ju tro på något eller hur, eller?

Jag kan en massa saker som inte är viktiga för någon annan, men som gör min värld lite bättre. Jag tänker så det knakar hela tiden. Måste skriva av mig ibland och i min iver att verka intressant, tar jag i vad gäller ämnesval så jag bokstavligen spricker. Jag gillar att vara intressant. Men inser att det är inte alla som tycker att jag är det. Och det får jag leva med, och skall öva på att stå ut med utan att bryta ihop.

Jag vet att jag ibland gör det. Bryter ihop. Men det blir "Bryt ihop och kom igen", för som sagt, jag har inte gett upp om världen än trots allt.

Hopp
Hoppsan
Vad är det som
händer
fötterna värker
Rumpan blir kall
Men det finns hopp
hoppsan

Snart är det sommar
luften står still
eller inte

Hoppsan där flög visst livet
men oj,
vad gör vi nu då?
Lever vidare som
om inget hade hänt
vi lever på
hoppet.

Ses mer en annan dag!

Andra skriver om : poesi, problem, trötthet, ilska, hopp,