Man kan aldrig se
bortom horisonten
Men man kan längta dit
låt längtan bli vinden i
mitt segel
....
En längtan efter något obestämt
är ingen längtan
det är ett tillstånd av leda
...
Nu räcker det!?
Eller är det nu det börjar?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Väldigt bra skrivet tycker jag, ungefär som jag känner just nu...
Har inget hopp, men massa längtan.
Jag hoppas; och ibland undrar jag om inte det kan räcka; att vi alla får lite hopp om nytt hopp så att säga. Det kanske låter klämkäckt men är faktiskt inte det utan en helt ärlig förhoppning. Från min sida iaf. En liten glimt kanske det kan ge i längtans tider...
Skicka en kommentar