Förlora en vän!

När konventionerna styr!

Jag är skitledsen! Men oxå, ju mer jag tänker på det, arg!

Får man läsa andras mail? Nej!
Får man läsa andras Chattar? Nej!
Blir det någonsin något vettigt sagt på en Chatt? ... Nej!... Åtminstone blir det lätt flamsigt.
Är det lätt att missförstå saker på chatten? Ja! Det är ännu lättare att missförstå om man läser en chatt efteråt utan att ha varit med och "pratat".
Jargong, är det vanligt bland vänner? Ja!
Märker man av jargong i en chatt om man aldrig hört personerna som chattar med varandra i ett "vanligt" samtal med varandra? Nej!
Om man läser i ett upprört tillstånd, tenderar man att bara fokusera på "bekräftande meningar" i stället för att se helheten? JA, JA!!!
Drar man förhastade och felaktiga slutsatser om man är i affekt?... Ja, oftast!!!
Skall vänskap behöva ta slut pgr av sådana här missförstånd? Nej!

Straffet för att man varit tramsig och omogen, förlora en vän! Konventionellt skittänk!!! Fy fan!
Får inte ens göra ett ordentligt avslut! Allt blir hängade i luften! Som ett stort utropstecken. FAAAAAN!

Fan en sån tur att jag mår bra (!) så jag kan ta mig ur detta genom en "normal sorgeperiod" och inte genom grottande och bekräftande av min egen ofullständighet och värdelöshet i vänskapsförhållande.

Jag har andra vänner och jag älskar dem, liksom jag kommer att älska den vän jag mist, och den kärleken är att jämföra med, men inte densamma som, den till min älskade sambo (oj jag blev helt plötsligt privat)!

Så jag är i sorg, men jag kommer tillbaka, för jag är fan arg oxå!!!

kramen!

---