Det är dom som gör det.
Men jag orkar inte med dem nu, knappt att jag orkar vara spontan. Det är den där tröttheten som infinner sig.
Nu kanske det går lite över, jag orkar skriva lite i alla fall. Jag är liksom osocial och orkar inte synas. Smådetaljer gör mig bara irriterad. Om jag kunde skulle jag sova dygnet om, när jag tröttnar så här.
Enda trösten är att det går över.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
det är lustigt. Ibland hakar man upp sig på smådetaljer för det är så fascinerande! Andra gånger gör dessa små detaljer att allt går åt pipsvängen (som Ronja hade sagt)...
Hej Sarisen!
Du är inte ensam! För mig är det också höst inuti idag.
Vågor av sorg över att livet blev så här kanske, kroppslig smärta, saknad över människor som nu är fria, och sover den eviga sömnen...
Skickar dig lite tankar med Omtanke från mig:
Mrs. F
>Matilda - Visst! Det är något med proportioner som bekymmrar, de är så förbannat relativa ;).
>Mrs F Tack sånt värmer! Hoppas att du vaknar gladare och varmare imorgon!
Skicka en kommentar