onsdag, november 28

Julpynt och högtid

För vem?

Jag brukar inte börja pynta före 1a advent. Då tröttnar man för fort på't. Men om jag orkar och hinner får jag upp allt utom granen den söndagen.

Jag är ju ateist och borde ju sålunda inte fira någon jul alls. Men det blir för tråkigt. Man firar det man tycker är mysigt och bra. Jag menar, även om jag inte tror på Jesus Gudsson, så kanske han fanns som Person. Och då kan man ju lika gärna fira det trevliga i hans budskap.

Kanske jag firar Ramadan nästa år. För att tänka på dem som inte har allt jag har. En mycket trevlig och tänkvärd sed. Skall kolla om jag hittar lite andra justa högtider.

Man är ju liksom skadad av det samhälle man lever i. Min kontext är ju kristen, det finns en massa ateistiska muslimer och judar också. Antar att de mer eller mindre firar alla sina högtider ändå.
Sekulärisering, kallas det med ett fiiinare ord tror jag.

Så, julpynt igen. Det är ju så fiiint! I vår gran hänger mycket saker. Mycket glitter och plock. Jag blir lite lessen när jag ser designade granar med minimalistiskt pynt i. Visst det kan ju vara snyggt, men på jul skall det vara mycket. En en dignande offergran tilltalar mig som hedning hehe. Gränsen går vi blinkande lampor, någon måtta får det vara.
Men, i mina släktingar från Italiens granar, finns det garanterat blinkande lampor.

De är förövrigt Katoliker. Förr fick de presenter den 6e januari, 13edagen efter Jul när de vise männen kom, istället för på Juldagen. Då kom "Befana", en häxa som ger barnen godis och presenter om de varit snälla eller kol om de varit stygga. Undrar vad hon kom i från...

"Vår" rödvita tomte kommer från cocacolacompani. Jo, det är sant ingen myt!
St Nikolaus är en helt annan filur som den kristna världen hittade på eftersom de hedniska tomtarna i norr och alla andra väsen (Befana kanske?) skulle gömmas och helst glömmas. Helt plötsligt blev StNicolaus "Santa" i röttochvitt i comersialismens fotspår.
Innan det blev Lusse (Lucifer månhända?) till Lucia här i norr. Lussenatten den längsta (eller hur det nu blir) firades med fylla av de flesta drängar som gick runt och skränade på gårdarna runt i byn.
I alla fall är jul egentligen en hednarit som i princip alla länder har firat för att ljuset skall komma åter, här på norra halvklotet vill säga.

Undrar vad vi skulle firat om vi inte haft "Kyrkans makt" på denna sidan.

Vi hade kanske haft blommor i håret och frukter som representerade skörd och fruktbarhet i stället. Men det är inte lika fint som mina vackra julstjärnor som glimrar i mörkret hemma. Inte alls...



Inga kommentarer: